liv och död

Det känns som om det var evigheter sedan jag skrev här. Men det är inte är konstigt. Jag har verkligen haft mer än fullt upp. Riktigt långa och tuffa arbetsdagar där liv bokstavligen stått på spel. Kanske därför som jag fått eksem och kanske därför som jag både igår och idag har ett huvud som inte riktigt vill som jag vill. Kroppen är bra på att signalera när det är läge att tänka om. En dag när jag var med dottern på ridskola ”dopade” jag mig själv med en coca cola för att jag skulle orka med. Inte klokt egentligen. Men idag verkar jag ha ett par timmar då jag får andas lite och då tänkte jag att jag skulle sätta mig här för detta tycker jag är så kul.

-Det glädjer mig att du gillar att samtala med mig.

-Ja, det gör jag faktiskt. Först tänkte jag att det är själva skrivandet som jag tycker är kul, men du tänkte visst samtalet och jag gillar båda :).

-det är bra. Och Ja, jag vet, du har verkligen haft fullt upp. Men du är duktig!

-Tack! Men är det inte du som styr hur mycket eller lite jag ska ha att göra. Jag menar det är väl du som är chefen?

-Chef vill jag inte kalla mig. Snarare samarbetspartner. Svaret på frågan är ändå nej. eller lite ja.

-Hur menar du? både ja och nej?

-Ja, alltså det är dina val som gjort att du hamnat där du är, men visst är jag med och styr lite.

-Intressant. Jag trodde att vi gjorde alla val själv och att du inte fick/kan hjälpa till. Så tror jag du har sagt till Neal Donald Walsh.

-Ja, alltså så är det också. Men som du vet i bibeln, där hjälper jag ju till ganska mycket. Skickar grodor och gräshoppor på folk.

-Hmmm… ja, det är klart. Men vilket är sant då. Hur är det.

-Jo, du gör alla val själv. så är det. Jag kan inte välja åt dig. Däremot kan jag komma med vissa råd. Ibland hör du dem ibland inte. Och det där med liv och död, det styr du inte över. Eller du kan hjälpa till, men det är inte du som har huvudansvaret. Det är inte du som avgör om någon ska födas för tidigt eller sent. Det är inte du som avgör om ett barn ska dö eller om det är en gammal person som ska dö. Däremot kan du påverka mig med dina råd på samma sätt som jag påverkar dig. Vanligtvis gör ju folk det genom bön. Folk ber till Gud för att någon ska få leva lite till. I ett sådant läge så kan jag faktiskt ändra mig. Om det är goda argument och det är det ibland. Du har själv fått uppleva det med ett djur eller två faktiskt. Men blev det bättre?

-Jag vet vilka två djur du menar och nej, det blev inte bra. Jag fick ha djuren hos mig en liten tid till. Speciellt det ena uppskattade jag verkligen extra tiden med, men det blev inte bra ändå. Det ena djuret blev sjukt igen och….. nej, det blev inte bra alls. Jag har dock inte tänkt på det som att jag bad om ett längre liv för honom.

-Men det gjorde du. För just det djuret gjorde du det i god tid. Du oroade dig långt innan det var allvarligt och då bad du till Gud och jag gav dig en bra veterinär och en medicin som hjälpte bra.

-Ja, men sedan blev det återfall och jag fick en dålig veterinär och en dålig medicin och hunden som vi pratar om fick ett dåligt slut.

-Ja, så kan det vara.

-Hade det blivit ett bättre slut om jag inte bett om ett längre liv?

-Det kan jag inte svara på. Det är så många olika aspekter som spelar roll. Så många av dina val som jag inte kan svara för.

-Kan vi sammanfatta det här kanske?

-Gärna, försök du!

-Ok, Gud är samarbetspartner inte chef. Gud styr över liv och död. Jag styr över mitt liv. Gud kan ge mig råd över hur jag ska styra mitt liv, men inte lägga sig i. Jag kan ge råd över hur Gud ska styra över liv och död med hjälp av t.ex. bön.

-Ja, ungefär så….

-Ok, då säger vi väl så då. Nu är det kanske bäst att jag stressar vidare med övriga livet.

-Inte stressa!

-Är det ett råd från Gud?

-Ja!

-Ok, tack jag ska försöka tänka på det. Tack för idag då!

-Tack själv!

vilodagar?

Fredag, för många är det sista dagen på den här arbetsveckan. Finns det något speciellt att säga om fredagar?

-Nej, inte egentligen. Det som är lite konstigt är att ni gör skillnad på olika dagar i veckan.

-Men det gör väl du också. På sjunde dagen så vilade du.

-Är du säker på att det var så?

-Nej, det är jag inte. Jag tycker det verkar lite konstigt det som står alldeles i början av bibeln. Det är precis som att det kommer i fel ordning. Förresten tycker jag att det rimmar ganska dåligt med Big Bang teorin.

-Ja, det gör det.

-Innebär det att vad som står i bibeln inte är hela sanningen? Det sägs ju att det som står i bibeln är Guds ord. Är det inte guds ord.

-Jo.

-Men hur kan det då stå som det gör ang. skapelsen om du nu säger att det inte stämmer? Är det inte samma Guds ord nu som då?

-Jo, men som jag sagt till dig tidigare så såg världen lite annorlunda ut för några tusen år sedan. Då behövde man en skapelseberättelse och man behövde absolut en vilodag. Du behöver inte gå så många år tillbaka. Bara för hundra år sedan var det skönt att få gå till kyrkan och vila sin slitna kropp en gång i veckan. Många som kom till kyrkan då hade jobbat fysiskt hårt hela veckan och behövde vila sina muskler. För att de inte skulle somna, vilket var stor risk efter så ansträngande vecka, så införde man det som du nu är motståndare till, det där med att man måste stå upp bland annat när man hör det heliga evangeliet.

-Så guds ord ändras med tiden?

-Ja.

-Så det du säger idag är kanske inte alls sanningen.

-Kanske inte, men det är vad du behöver höra idag. Precis som de behövde höra om skapelseberättelsen förr.

-Jag tycker att det verkar lite konstigt.

-Inte alls. Jämför med hur du berättar för dina barn om olika saker. Särskilt vuxensaker berättar du om för ditt barn på ett vis, men när de blir äldre så pratar du med dem om samma sak på ett annat vis. Ta bara det där med var barn kommer från. Hur de hamnar i magen. Hur berättade du om det för dina barn när de var mindre?

-Det kommer jag inte ihåg. Men eftersom vi har gård med djur, så har det mesta av dessa saker varit ganska naturligt. Barnen har sett när kossan får en kalv i sig, de har sett när kalven kommer ut och de har sett när djur har varit sjuka och behövt avlivas. För mina barn är livet naturligt.

-Ja, dina barn har det bra. Det är en hård skola de går i när de bor på en gård, men den är nyttig och de kommer alltid att ha glädje av det som de lär sig.

-Ja. Nu tycker jag förstås att vi kom väldigt långt från min ursprungsfråga.

-Ja, det gjorde vi, men nu tycker jag att vi är klara för nu. Vi får prata mer om det en annan dag.

-Ok.

Lyssna på kroppen

Två gånger nu på kort tid har jag upplevt det som att en förkylning med feber varit på väg. Hela övriga familjen har legat och varit krassliga. Det har varit utsträckt under nästan en månad med allas förkylningar, men jag har hittills klarat mig. Jag undrar vad det är som gör att jag klarat mig.

-Du har för ovanlighetens skull lärt dig att lyssna på din kropp. Du gick och la dig en stund idag på eftermiddagen. Lämnade arbeta och alla måsten och sov en stund. Det är imponerande.

-Ja, du har ju sagt att man ska lyssna på kroppen.

-Det har jag, men du har inte brukat göra det och det är nästan ingen annan som gör det. Men du måste fortsätta att ta hand om dig själv, än är inte faran över för din del.

-Ok, jag ska försöka. Men som du vet så har jag lite att stå i. Nu är jag dessutom på väg att dra igång en lite speciell sak till sommaren.

-Inte så lite speciell. Jag hoppas bara att du vet vad du ger dig in på.

-Du, det hoppas jag också. Men jag tycker inte att vi ska prata mer om det här och nu. Just nu är sommarens händelser väldigt hemliga.

-Ja, jag vet. Men som sagt, trots att du har mycket på gång så måste du fortsätta att lyssna på kroppen. Det är faktiskt extra viktigt nu när du har så där mycket att stå i.

-Ok, jag ska försöka. Kanske lika bra att jag kryper till sängs direkt.

-Låter som ett bra förslag!

tomt huvud

Just nu är jag helt tom i huvudet. Har slösat bort en halvtimme på ”Farmen” på tv. Barnen gillar att titta på det, men jag anser att det är slöseri med tid. Oftast gör jag något annat medan de tittar, men någon gång i mellan så tittar jag för att vara lite social. Jag vill gärna vara så mycket som möjligt tillsammans med mina barn. Jag tror att det gör dem tryggare och mer självständiga.

-Det är en fin tanke. Man kan inte spendera för mycket tid med sina barn.

-Jag förstår inte dem som väljer att jobba och satsa på en karriär när barnen är små. Nu är mina barn snart stora, vuxna, men de är fortfarande det viktigaste för mig. Karriär kan man väl ha senare kanske. Eller varför inte ha en karriär som mamma?

-Karriär som mamma låter som en bra idé. Som du kanske känner till så har du ju vissa uppgifter på jorden som behöver göras. Att vara en bra mamma är absolut en av dina uppgifter och det har jag också sagt till dig tidigare. Du har fått barn som kräver lite extra, men de är fantastiska och du har gjort ett bra jobb med dem. Du har verkligen lyckats med karriär som mamma.

-Tack! Finns det något annat vi ska prata om idag.

-Nej, jag tror det räcker såhär. Du var ju tom i huvudet idag sa du. Fast egentligen är det så att du är fullmatad. Det får inte plats till mer och du behöver bearbeta allt, det är därför som du upplever det som att du är tom. Du har haft en jobbig dag, både psykiskt och fysiskt, men kanske mest känslomässigt.

-Ja det var verkligen en tuff morgon. Sorg, ilska och förtvivlan blandat, men mest förtvivlan och nästan uppgivenhet, det blir man tydligen helt slut av.

-Ja och därför har du gjort rätt som har tagit det lite lugnare i eftermiddag. Fast som vanligt var du tvungen att göra bara lite till…. och lite till. Nu räcker det i alla fall för idag för din del. Du behövde sitta och slösa bort tid framför tv apparaten en stund.

-Ok, vi slutar väl här då. Hörs igen en annan dag 🙂

olika musik

I’m back 🙂 Lyssnar faktiskt på årets melodifestivallåtar i bakgrunden. Det är väl duktiga, men det är bara ett fåtal som tilltalar mig. Jag hoppas nog mest på att någon av de som var med i sista deltävlingen kommer att vinna. Fast just nu märker jag att jag hör inte vad min Gud säger. Det går uppenbarligen inte att lyssna på musik samtidigt. Såja, nu har jag pausat och då är han där direkt :).

-Ja alltså om du skulle höra mig samtidigt som du lyssnar på musik, då måste jag ju skrika till dig och det vill jag inte.

-Nej, det är förstås. Då är frågan, vilket är bäst att lyssna på; dig eller musiken?

-Båda. Du behöver ju inte välja. Du kan lyssna på musik ibland och ibland kan du lyssna på mig. Jag tror att det är bra för dig att vila från musiken lite i mellan åt och då kan du lyssna på mig istället.

-Ja, en hel dag med musik då skulle jag bli knasig i huvudet. Musik är trevligt och jag gillar verkligen musik. Den kan ju få en att ändra humör och att få mer energi. Det är bra, men en hel dag, helt utan tystnad, det tror jag inte är någon bra lösning.

-Nej, det är inte speciellt naturligt. För ett antal tusen år sedan satt du vid en lägereld och sjöng tillsammans med övriga bybor på kvällen och under dagen kunde du höra fåglar sjunga, men i övrigt var det inte en massa extra ljud. Tystnaden kan vara lika nyttig som musiken. Tystnaden kan ge dig en annan typ av energi som inte musiken kan.

-Men musik är väl ett naturligt fenomen annars?

-Ja, absolut! Lyssna på fåglarna, valarna sjunger och till och med träden sjunger.

-Nja, fast det är väl vinden som blåser i träden som gör att det låter.

-Ja, fast om inte träden hade varit där så hade det inte blivit något sådant ljud. Naturen är full av musik, fast av lite annat slag än den du hör på melodifestivalen. Men som Jon Henrik var inne på i lördags, så är det olika energier i alla ljuden, olika vibrationer. Det spelar inte så stor roll att du inte förstår vad han sjunger, men du kan uppleva vibrationerna.

-Hmmm…. det har jag ingen kommentar till.

-Det behöver du inte. Ska vi avsluta här för idag?

-Ja, det är nog bäst.

 

Så som vi pratar med varandra här, jag och min ”Gud”, så pratar vi inte i vanliga fall. Jag undrar varför vi har olika samtal här och när vi är offline.

-Det finns flera anledningar till det. Den kanske främsta är väl att du har ett privatliv som du inte vill ha med här. Dessutom är det ju så att vi i vanliga fall bara säger några enstaka ord till varandra under tiden som vi/du, jobbar vidare med det du håller på med. Då blir det olika.

-Men ibland har vi ju skriftliga samtal offline också. De skiljer sig också en del mot de som vi har här.

-Kanske det. Hur tycker du att de skiljer sig?

-Jag vet inte… det är kanske som du säger att de andra samtalen är mer privata. Vad kan man prata med dig om då?

-allt!

-Allt? Men om jag vill ha hjälp med att komma på vilken kvällsmat som jag ska tillaga, kan du ge råd om det?

-Ja, det skulle jag kunna, men det har du aldrig hittills frågat mig om.

-Nej, jag tänker att det får jag ju ändå försöka tänka ut själv.

-Precis! Kanske så jag hade svarat också.

-Finns det någon fråga som är för liten eller dum för att du ska svara på den?

-Nej.

-Finns det någon fråga som är för stor?

-Nej, men vissa frågor vill du inte ha svar på.

-Som till exempel?

-Hur och när du ska dö eller när någon du tycker om ska dö.

-Men hade det inte varit praktiskt att veta det?

-Nej! Jag kan svara på sådana frågor också, men jag gör det inte. Det är inte något du behöver veta. Det är bättre för dig att inte veta.

-Jag tror inte att jag vill veta.

-Nej, precis, där ser du.

-Jag ska gå och lägga mig nu snart. Kan jag fråga vad jag ska drömma om i natt?

-Klart att du kan fråga, men vad är det för vits med att veta det?

-Vet inte. Kanske kan vara trevligt att veta om det blir en mardröm eller inte.

-Det tycker jag att det är bättre att du tar reda på själv.

-Ja, du har nog rätt. Jag tror att jag går och tar reda på det nu. Tack för idag!

vilda djur

Oj, vilket dygn jag har haft. Spännande! Det händer så mycket i mitt huvud hela tiden nu och det är väldigt mycket positiva grejer. Det känns som att det knappt är mitt huvud längre. Var och varannan dag känns det som att ingenting är omöjligt. Förut har det varit nästan tvärt om och ändå har jag sett mig själv som optimist tidigare. Nu vet jag inte vad det kallas. Det är nästan så man skulle kunna misstänka att jag använder förbjudna preparat. Men det gör jag förstås inte. Det är så långt ifrån mig man kan komma. Jag är nykterist och tar endast huvudvärkstabletter när det känns som att huvudet ska ramla av, så förbjudna preparat är så långt från min verklighet som man kan komma. Det är om vattnet i kranen möjligen blivit konstigt, fast då borde ju övriga i familjen blivit ”drabbade” också. Det är roligt att känna såhär i alla fall. Det är kul när allt är möjligt.

Idag blev det dessutom spännande på annat vis. En varg har tydligen passerat gården på mindre än en kilometers avstånd, vad man vet. Hur nära den verkligen varit är det ingen som riktigt vet, mer än möjligen vargen själv. Jag blev lite orolig för mina små shettisar och gick ut en extra gång för att titta till dem. Fast trots att shettisar är ganska små hästar så är de stora för en varg, speciellt om vargen kommer själv.

-Det är roligt att du känner som du gör. Angående det där med vargen så tycker jag att du ska tänka på det ur ett större perspektiv. Du är lite orolig när det kommer en ensam varg. På flera platser runt om i världen har lantbrukare helt andra typer av vilda grannar. Vad säger du om att ha en tiger runt husknuten?

-Usch, det verkar väldigt läskigt. Ja, jag är tacksam att det bara är en varg. Jag gick ut lite för att jag hoppades att jag skulle få se den, men det gjorde jag såklart inte.

-Jag skulle vilja att du tänker på de som bor i områden med många stora jägare som t.ex. lejon och tiger. Det finns ju flera för människan farliga djur. Du och dina medmänniskor i Sverige vill gärna försöka rädda lejon och tigrar, men de som har dem som granne är kanske inte lika intresserade av det.

-Nej, det förstår jag. Finns det inte något sätt så att vi kan leva sida vid sida utan att någon av oss känner sig hotad.

-Jo och det är så på vissa platser, men det räcker med en individ, djur eller människa, som inte respekterar dessa ”tysta” överenskommelser som de skapat för att det ska haverera. Men det finns många platser där man inte kommit överens och där finns det problem.

-Alltså jag förstår dem.

-Bra! Det visste jag visserligen, men många, framförallt de som bor i storstaden har svårt att se detta. Och det kan vara en bra påminnelse även för dig.

-Absolut!

rensa bland mejlen

Idag har jag rensat i min mejlkorg. Det var förfärligt så många mejl jag hade sparat helt i onödan. Det är så många mejl i min inkorg att jag skäms och inte ens vågar säga hur många det var och hur många jag fortfarande har kvar. Det handlar om tusental… Nu orkar jag inte rensa mera i alla fall. Känns som att jag har andra viktigare saker att göra än att rensa bland gamla mejl.

-Kanske att du har, men det är faktiskt en viktig uppgift också. Med så många mejl som du har i ditt mejlprogram, så kan det faktiskt orsaka energi förlust.

-Usch, det verkar inte något vidare. Ska vi inte prata om något annat än mina mejl idag?

-Det kan vi, men jag tycker att det är ett bra samtalsämne.

-?!? Hur kan mina gamla mejl vara ett bra samtalsämne.

-Jo, alltså det handlar om att rensa och röja. Det är en bra aktivitet. Du har varit ganska flitig med att rensa och röja bland dina recept och bland barnens kläder, men datorn har du helt glömt bort.

-Nja, glömt vet jag inte, jag ser ju mejlen varje dag.

-Ja och därför är det inte bra att du har så många liggande.

-Men det har tagit över en timme att rensa undan de mejl jag har kastat och ändå är där ju massor kvar.

-Men du kommer att tjäna på det i längden. Det kommer ju att bli enklare att hitta det du verkligen söker när du har rensat undan allt gammalt.

-Kanske det. Ska jag fortsätta en stund till då.

-Ja gör det. Sätt timern på 10 minuter så ser du hur många mejl du hinner få undan.

-Ok, jag gör det. Men sedan vill jag göra annat.

-Det blir bra.

vifta på svansen lite mera

Jag har nog världens gulligaste hund och världens gulligaste katt. De är ute just nu, men båda vill in. Jag sitter i ett rum som befinner sig halvt under mark vilket betyder att fönstret är väldigt lågt placerat om man är ute. Om hunden och katten ställer sig på bakbenen mot fönsterblecket kan de med lätthet titta in på mig. Normalt tittar antingen hunden eller katten in när de tycker att jag ska gå och öppna dörren. Nu står de där båda två samtidigt. Katten tror nog att hon är en hund också. Hon hittades övergiven tillsamman med sin bror vid våra brevlådor. Hennes bror flyttade in hos grannen medan hon fick bo kvar här. Så länge hon har bott här har hunden varit hennes trygghet. De leker tillsammans och de kan äta från samma talrik. Vi har flera katter, men det är bara denna katten som får äta samtidigt som hunden, enligt hunden. De är som syskon. Väldigt gulliga båda två. Idag är det väldigt blåsigt ute så jag förstår att de vill komma in och jag har varit iväg och räddat dem :).

-Det är inte bara hunden som är kattens trygghet. Djuren känner att du har ett stort hjärta.

-Kanske det…. jag gillar verkligen djur. Vad ska vi prata om idag?

-Vi kan fortsätta att prata om djur, hundar och katter.

-Ok, vad ska vi säga om dem?

-Att det finns så mycket som du kan lära av dem.

-Jaha… vad har de för utbildning då?

-De agerar naturligt i alla situationer. Det gör nästan inga människor.

-Det gör vi väl?

-Nej, inte så som djuren. Människor kan reagera naturligt i en eller en annan situation. vissa har lättare för den ena och andra för den andra situationen. Vissa har lättare att visa ilska och andra att visa kärlek.

-Vad menar du att jag ska lära av hunden?

-Vad är det mest klassiska med en hund?

-Den är alltid glad när den ser en.

-Ja och det är väl en jättebra egenskap.

-Men man kan väl inte vara glad hela tiden.

-Nej, inte hela tiden, men det finns absolut utrymme att praktisera det lite mera.

-Ska katten lära mig att sova då eller?

-Nja… att koppla av. Och att njuta. Har du sett en katt ligga i solen?

-Ja, då njuter den.

-När njöt du så senast?

-Vet inte.

-Nej, just det. När var du lika glad som hunden var idag när du hämtat tidningen?

-Vet inte.

-Just det. Din hund blir sådär glad flera gånger varje dag. Om du blir så glad en gång i veckan så är det ganska mycket.

-Men jag är väl glad?

-Ja, men inte så glad.

-Men jag har ingen svans 🙂

-Nej, men du hoppar och studsar inte heller.

-Hmmm… så du menar att jag ska hoppa och studsa?

-Nja, jag menar att du ska försöka vara gladare oftare. Jag vill att du ska nå hundens glädjehöjder. Hunden blir så glad att den hoppar och studsar. När blev du så glad att du hoppade och studsade?

-Det var länge sedan.

-Men se då till så att det händer och det snarast. försök ha som mål att bli lika glad som hunden, lika ofta som hunden.

-Men det är ju nästan omöjligt.

-Är det? Hunden kan ju… Det skulle förlänga livet

-Hmmm… hur ska jag lyckas med det då?

-Det är en helt annan sak. Det ska vi inte prata om idag. Men du kan ju fundera lite på det själv.

-Ok, det ska jag göra. Vi hörs en annan dag!

privat hejarklack

Idag är det ingen bra dag. Helt enkelt inte min dag idag. Men jag tänkte att jag skulle försöka skriva några rader här i alla fall. Det brukar bli bättre efter ett litet samtal. Jag har visserligen pratat med ”min Gud” flera gånger redan idag. Det är bra att ha någon att prata med när det inte fungerar som man tänkt sig. Vad tycker du att vi ska prata om här och nu.

-Vi kan fortsätta på det du började med. De där små samtalen som vi har under hela dagen, det är ju egentligen de som är viktigast. Det är i stunden som jag kan ge bäst stöd. Inte några timmar senare. I förväg kan jag visserligen göra så att bakslagen kanske blir mindre, men det är ändå under själva bakslagen som du behöver bäst stöttning.

-Ja, jag uppskattar det verkligen. Det räcker oftast med ett eller ett par ord från dig, så orkar jag med lite till.

-Vi har kommit till det stadiet att du är så säker på att jag är här hela tiden att du faktiskt hör mig även i ”kris” situationer. Inte alltid, men oftare och oftare.

-Ja och det är väldigt skönt.

-Jag hoppas att flera ska komma dit. Det är ju bland annat därför som vi skriver här. Det är ju för att få fler att våga prova prata med sin gud. Inte bara när man är i kyrkan eller när man utför någon helig ritual. Det är i vardagen som du har mest glädje av mig, inte sant.

-Jo, så är det. Jag går ju till kyrkan ibland och jag uppmärksammar fullmånen lite extra ibland vilket är trevliga aktiviteter och kanske att de stärker mitt band till dig.

-Det stärker absolut. Allt som du kallar andligt eller när du läser bibeln och går i kyrkan, det stärker både dig, och vår relation. Det är bra om du kan fortsätta med alla dessa delar. Men det viktigaste är ju ändå samtalen bara du och jag, vår direktkommunikation.

-Ja. Du har sagt till mig ”skärp dig” flera gånger både idag och tidigare. Det har faktiskt hjälpt. Några gånger har du sagt typ; ”men hur vill du ha det då?” Det har varit en bra fråga. Jag har uppenbarligen inte varit nöjd med den situation jag hamnat i, och för att kunna lämna den, kan det vara bra att veta vad jag egentligen vill ha. Ibland säger du ”sträck på dig” eller ”kom igen nu, du klarar detta”. Det är som att ha en personlig hejarklack med sig hela tiden. Eller som en sådan där coach som idrottsstjärnorna har som står där och ropar i kanten av skidspåret.

-Det är bra. Det är precis så jag vill att du ska se mig. Som din privata hejarklack, det gillar jag.

-Ok, ska vi nöja oss såhär för idag?

-Det gör vi :).