olycka på vägen

Idag har jag ännu en gång kämpat på i typ 120, hela dagen. Jag vet, det är inte bra. Men ibland är det lättare sagt än gjort att ta det lugnt. Jag hade en tid för dottern inom vården och den ville jag inte missa. Det tog nästan hela eftermiddagen. När jag skulle köra hem därifrån så hade det inträffat en olycka så jag var tvungen att köra runt.

-Du vet väl varför det var en olycka där.

-Ja, det var halt.

-Ja, det var halkan som orsakade olyckan. Men vet du varför den hände just där och just då?

-Det var väl just där och då det var halt.

-Det var det, men varför?

-Det är minusgrader och fuktiga vägbanor.

-Ja, men jag tänker på något helt annat.

-Och?

-Det var en väckarklocka, men tydligen fungerade den inte på dig.

-Nej. Det ringer i mina öron ibland, men jag tänkte inte på om det ringde just då :).

-Jag menar att det var en väckarklocka för att du skulle lugna ner dig.

-Men jag körde faktiskt lugnt. Jag tycker inte om att köra bil när det är vinter. Jag är livrädd för halkan. Jag fattar inte de galningarna som kör och leker på vägen så fort det kommit några flingor med snö.

-Jag vet. Men jag menade att du behövde en väckarklocka för att lugna ner hela dig. Inte ditt bilkörande. Nu blev du tvungen att köra en omväg för att komma fram. Det var nyttigt för dig.

-Så du menar att det var en trafikolycka för att jag skulle få köra en omväg.

-Ja, och inte bara du. Du såg att det var många bilar som behövde den omvägen.

-Men de stackarna som var med i själva olyckan då.

-De hade också lite att lära. Nu menar jag inte trafikvett, för de körde ganska ok. Det finns de som kör sämre. Men att vara med i en trafikolycka kan lära flera olika saker.

-Som vadå?

-Ödmjukhet. Hur sjukhusväsen och polis arbetar. Det finns faktiskt mycket att lära på en sådan sak. Ökad kunskap om bilar och om sig själv. Viktigaste läxan är oftast den om sig själv.

-Hmmm… det låter lite underligt. Finns det inget annat sätt att lära sig dessa saker?

-För vissa, jo, men inte för alla. Det är inte säkert att det var bara de som var i fordonen som lärde sig. De kanske har någon nära anhörig som idag fick lära sig något. Lära att uppskatta varandra. De som var med i olyckan som du såg överlevde, men den som väntade på dem kanske ändå fick sig en läxa.

-Jag vet inte vad jag ska säga om det.

-du behöver inte säga något. Såhär är det.

-Ok. Nu tror jag att jag ska ta en titt i någon av nätets bokhandlar. Jag ska faktiskt titta lite på biblar. Jag har med hjälp av en app kunnat jämföra några olika och ….. ja, det är väl ett annat samtalsämne. Vi får ta det en annan dag.

-Det är nog bäst.

Avslutande tid

Tänk på vilodagen så att du helgar den….. Det har jag inte gjort idag. Det har legat drivor med papper på mitt skrivbord. Jag trivs inte när det är så. Därför har jag idag, trots att det är söndag, avsatt en timmer åt att sortera lite samt att bokföra. Inte något jätteroligt jobb, men det är väldigt skönt nu när jag kan se mitt skrivbord igen. Igår började vi prata om tid. Tyvärr hade jag inte så mycket tid att prata om det just då. Men vi kanske kan fortsätta idag.

-Det låter som en bra idé. Kan du sammanfatta vad vi sa igår.

-Visst, vi sa att ”på andra sidan” finns inget igår, inget imorgon, bara nu. Det är en av anledningarna till att du kan vara både här och på andra sidan jordklotet samtidigt. Personligen tycker jag det är lite svårt att förstå.

-Det är inte så konstigt. Du är ju van vid att det finns tid och du använder dig av den hela tiden. Du sa precis att du avsatte en timme åt att sortera papper. Hade du valt att göra det på andra sidan så hade du suttit där och sorterat papper, men någon timme hade du inte ”förlorat”. Det är lite som ett vakuum. Det bara är.

-Jag tycker det är ganska konstigt.

-Igår försökte vi koppla tiden till tidigare liv. I din värld finns en tideräkning. Därför ser du det som att du tidigare har levt ett liv i England till exempel. Men om du ser det från den här sidan, så lever du där just nu.

-Det kan jag inte förstå. Jag kan väl inte vara på mer än ett ställe samtidigt.

-Nej och jo. Enligt din tideräkning så är du inte på två ställe samtidigt, men härifrån kan vi blicka över båda tiderna samtidigt. Tänk dig det såhär. När du är på andra sidan är du som i en såpbubbla. Runt såpbubblan kan du ser massor av saker som händer just nu. Det kan till exempel vara ditt liv i England och ditt liv i Sverige idag.

-Är jag på andra sidan också samtidigt som jag är här?

-Det kan man säga.

-Oj, det här är verkligen svårt att förstå. Vad har jag för glädje av att veta allt detta?

-inte mycket. Det är inte meningen att du ska förstå.

-Men varför berättar du det då?

-Därför att du frågar och för att du ville veta mer om tidigare liv.

-Ok. Då tror jag att jag slutar fråga om detta nu, för jag förstår det ändå inte.

-Det låter klokt. Vi kan prata om andra saker en annan dag. Sådant som är till glädje och nytta för dig i det här livet.

-Det tycker jag låter mycket bättre. Då gör vi det nästa gång.

-Japp.

lite om tid

Jag är fortfarande lite förundrad över samtalet igår. Hade aldrig trott att jag skulle få veta något om ett tidigare liv. Lite av det är charmen med att prata med Gud, man har ingen aning om vart det ska leda. Idag har jag ingen aning om vart jag ska börja. Inte mer än typ Hej!

-Hej :)!

-Vad vill du prata om idag?

-Vi kan fortsätta på temat tidigare liv.

-Ok, men jag vet inte om jag är redo att ta emot mer information om tidigare liv.

-Nej, det tänkte jag inte heller. Du behöver förmodligen smälta det jag berättade igår, men vi kan väl prata lite mer generellt om tidigare liv.

-Ok.

-Vissa kallar ju det för parallella liv.

-Ja.

-Alltså egentligen behöver vi titta lite på grunderna inom tid för att kunna förstå.

-Jaha… ok, berätta vad jag behöver veta, lära mig.

-Ja, alltså tid är bara något som människan har uppfunnit. Det är en bra uppfinning, även om den lett till att ni nu stressar ihjäl er, men det är en annan sak. Ni har tid för att definiera när. När något hände, inte bara var eller hur.

-Ja.

-Men den definitionen finns inte på den så kallade andra sidan. Här finns ingen tid. För vi behöver ingen tid. Allt sker nu. Det är därför jag samtidigt kan vara hos dig som jag är hos någon på andra sidan jordklotet. Allt händer nu. Finns inget igår, inget imorgon, bara nu.

-Det verkar lite tråkigt.

-Ja, det kan man ju tycka och det är en av anledningarna till att många väljer att ta sig till jorden och leva ett liv.

-Intressant. Ledsen att behöva avbryta här, men jag måste faktiskt gå nu. Vi kan väl prata mer om tid en annan dag.

-Visst. En annan dag för dig, men det är samma nu för mig :)

-Ok, visst visst….

Ett tidigare liv

Nu är klockan tio på kvällen. Jag hade egentligen tänkt att jag skulle ha som vana att skriva här vid tio på förmiddagen. Men det verkar allt som oftast bli senare på kvällen. Det spelar kanske ingen roll, men lite ändå. Nu börjar jag bli trött och därför orkar jag inte med några längre och djupare samtal. Nåja, vi får väl se hur mycket jag orkar. Just nu känner jag mig ok pigg. Jag anropar min Gud och undrar om du har något som du vill ha sagt idag.

-Nej, inte så speciellt. Har du något du undrar? Eller är det något av det som vi pratat om tidigare som du tycker att vi ska fördjupa oss i?

-Jag vet inte, det brukar vara du som avgör sådant. Vi pratade om tidigare liv häromdagen. Kanske att vi ska prata mer om det. Jag såg ju på det där programmet på tv och det var tydligen två tjejer det handlade om. Den ena verkade ha omkommit i en flygplansolycka i ett tidigare liv och den andra hade en pappa som var författare.

-Vad tror du att du varit i för liv tidigare?

-Jag vet inte. Det var ju ett medium som sa att jag bott i England förut och det kanske jag har. Jag har inte varit i England i det här livet, men brukar se på ”en plats på landet” på tv och gillar verkligen landsbygden i Storbritannien. Du sa ju sist att de flesta av oss levt väldigt många liv tidigare.

-Ja. Vill du veta mer om dina tidigare liv?

-Ja, gärna…. eller vill jag det?

-Ja, det är frågan.

-Det beror på om det varit bra eller dåliga liv.

-Och vad menar du med bra eller dåliga liv?

-Ja alltså om jag har haft det bra. Haft tillgång till mat, någonstans att bo, snälla personer runt omkring.

-Är det vad du kännetecknar som bra liv?

-…. ehhh…. kanske inte vad jag skulle nöja mig med idag, men jag menar att jag vill helst inte ha varit elak och dödat andra i något tidigare liv. Jag vill helst inte heller ha blivit utnyttjad i tidigare liv.

-Varför?

-Därför att det är inget som jag tycker verkar vara så bra.

-Det är med de ögon och det perspektiv du har idag. I ett tidigare liv var det kanske inte dåligt att döda eller att bli utnyttjad.

-Men att bli utnyttjad är väl aldrig bra?

-Det kan du tycka nu, men de kanske inte såg det som att de blev utnyttjade.

-Hmmm, så kan det förstås vara.

-Hur ska jag göra om jag vill ta reda på mer om tidigare liv.

-Ja antingen kan du göra som du gjorde förra gången, konsultera ett medium. Eller så kan du själv ta dig tillbaka.

-Det verkar inte så smart.

-du kan också fråga mig.

-så du kan berätta?

-visst. Vad vill du veta om för ett liv?

-Vad har jag att välja mellan?

-Säg ett århundrade eller en plats.

-1700-talet…. det här är lite spännande. Jag känner att jag verkligen är ute på djupt vatten här. Jag har hela tiden varit osäker på om det är min Gud eller bara min fantasi som svarar. Men det här kan jag omöjligt veta något om. Jag har inte så mycket kunskap om 1700 talet heller….. Ok, jag väljer 1700 talet.

-Jag trodde nästan att du tänkte ge upp mig.

-Ja, det trodde jag också.

-Nå, litar du på mig…. tror du på mig… finns jag…..

-Ja, jo, jag tror….. jag hör ju dig….

-Ok, ska vi fortsätta?

-Ja!

-Bra. Säg alltså ett århundrade eller en plats så ska jag berätta om ett tidigare liv för dig.

-Ja, och jag valde 1700-talet.

-Bra val. Du har faktiskt levt under 1700 talet. Det är ju inte alla århundraden som du har levt. Jag skickade precis en bild till dig. såg du den?

-Ja, det gjorde jag faktiskt. inne i huvudet. Jättekonstigt…. Det var ett stort vitt hus, som typ en herrgård. Väldigt fint. Har jag bott där?

-Ja, bott och arbetat. Det var inte du som ägde stället. Men du bodde där och jobbade där.

-som typ en piga eller vadå?

-Ja. Barnflicka.

-Barnflicka?!

-Ja, du hade väldigt bra hand om barn även då.

-Fantastiskt. Det här var verkligen oväntat. Är det här sant?

-Du trodde ju på mig.

-Ja, men ändå… jag förstår inte… hur är det möjligt. Det är klart inte så lätt att hitta bevis.

-Jag skulle kunna ge dig mer detaljerad information. Namn och adress och så vidare. Men det skulle inte hjälpa dig.

-Vad menar du?

-Dels är det svårt för dig att hitta en som levde för så länge sedan och även om du skulle göra det så undrar jag vad det hjälper dig idag.

-Det skulle göra att jag kan få ”bevis” på att det verkligen är min Gud som jag pratar med.

-Vem är det du ska bevisa det för?

-Bra fråga…. den som läser här tänkte jag kanske lite…. men jag vet vad du kommer att säga då….

-Vad tänker jag säga?

-Att jag inte behöver bevisa något för någon annan än för mig själv.

-just precis.

-om jag vill ha bevis för egen del då?

-Det behöver du inte. Du vet redan att jag är här eller hur?

-Ja, jo, det är faktiskt sant. Men ett namn kan jag väl få.

-Klara.

-Klara? Hette jag Klara?

-Ja.

-Var det i Sverige?

-Ja.

-Då skulle det ju gå att hitta.

-visst, skulle det…. men är det inte bättre att jag berättar mera om ditt tidigare liv?

-Jo. Har du mer att berätta?

-Självklart. Jag har ju knappast berättat något än.

-Ok. kör!

-Jo, du bodde alltså på den här herrgården. Du skötte barnen åt de som bodde där. Det var två små barn. Du hjälpte dem att läsa och skriva. som en privat lärarinna. Du hade en man. Han jobbade också på gården. I trädgården.

-Det här låter väldigt klassiskt.

-Vad är det för fel på det?

-Nej, inget…. men jag börjar tvivla igen. Ge mig något mer.

-Jo, en gång så hände det något med frun i huset. Du var ensam där med henne. Det var en olycka. Hon fick svårt att andas. Du gjorde vad du kunde för att rädda henne, men det gick inte. Hon dog i dina armar.

-Usch fy vad hemskt.

-Strax efter kom hennes man in. Han började skrika. Han började anklaga dig för att ha haft ihjäl hans fru. Han visste egentligen att du var oskyldig, men han behövde ge någon skulden och eftersom du var den enda där så fick du den. Rädd försökte du fly. Du flydde till en öde stuga/hydda.

-Varför säger du inte mer?

-därför att du inte vill höra mer.

-Men jag vill ju veta hur det går.

-Du lyckades hålla dig gömd i hyddan ett tag, men de hittade dig.

-Vad hände då?

-Du blev dömd till döden.

-hur?

-Det kan jag inte visa dig.

-Men du kan väl berätta?

-Gift.

-Usch… nåja…. det var då det….

-Ja, precis. Och vad lärde du dig av det här?

-Det där med barnflicka. Det var interssant att jag hade god hand med barn då också.

-Så är det. Du har ofta med dig lite av dina kunskaper från ett liv till ett annat. Fast på olika vis. Barn är viktigt för dig. Du har ett enormt hjärta och det rymmer massor med kärlek. Det är därför du har fått de barn som du har.

-Hmmm… väldigt intressant samtal idag. Det här måste jag nog försöka smälta en stund. Jag tror inte att jag ska ta in så mycket mer idag.

-Det tror inte jag heller att du ska. Vi pratas vid mera en annan dag.

-Ja, godnatt!

-godnatt!

Barnen och coachen

Nu har jag precis varit ute på min kvällsrond. Brukar ta en extra tur och titta till alla djur så att de har det bra inför natten. Som vanligt var dottern med. Egentligen tycker jag att hon ska gå och lägga sig, men det är inget vi kan diskutera. Inte helt ovanligt så uppstod det en diskussion mellan henne och mig. Ibland funderar jag över varför jag har fått just de barnen som jag har fått. Det är helt underbara barn, men de är inte enkla. Jag frågade faktiskt min Gud det häromdagen när vi återigen haft en livlig diskussion, dottern och jag. Då fick jag det enkla och intressanta svaret att det är för att jag klarar av dem. Jag undrade vad han menade och fick då förklarat att visst är mina barn lite speciella, det är inga ”enkla” barn. Men världen behöver sådana som de. Det behövs många sådana, men det är inte alla som klarar av dem. Det kändes väldigt hedrande och det tänkte jag på idag igen när jag och dottern hamnade i en sådan där diskussion. Det är faktiskt en av de saker jag uppskattar mest med att ha en nära relation med min Gud. Det är som att ha en egen hejarklack, en egen coach. Har du inte provat på att samtala med din Gud än, så tycker jag absolut att du ska göra det. Det är väldigt givande. Jag har lärt mig mycket och känner mig mycket gladare och tar allt på ett mycket bättre sätt. Det är faktiskt blad det bästa som jag gjort, så är det att jag börjat samtala med min Gud.

Nu ska jag faktiskt ha ett privat samtal med honom. Men vi återupptar en dialog här en annan dag.

Godnatt!

tidigare liv

Idag gör man klokt i att hålla sig inomhus. Här har det fallit mycket snö och vinden har verkligen ruskat om verkligheten ordentligt. Jag trotsade dock vädret och gav mig ut ändå i några ärenden. Det har verkligen varit en fullmatad dag. Kände mig extremt stressad under morgonen och skrev faktiskt ner en att göra lista för att få lite bättre koll på läget. Det var länge sedan jag skrev ner en sådan typ av lista. Listan blev lång och jag har inte gjort klart allt som jag skrev upp. Flera viktiga saker lyckades jag dock pricka av och en hel del akuta åtaganden dök upp och löstes på ett bra sätt. Så trots att jag inte lyckades med allt som fanns med på min lista så är jag väldigt nöjd med dagen. Snart ska jag titta på tv en liten stund. Ett program om barn som säger sig levt tidigare liv. Jag har inte sett det tidigare (det kanske inte har visats tidigare), men ser med spänning fram mot att få höra vad de säger. Jag tror ju att vi lever flera liv. Jag fick berättat för mig att jag varit en typ spådam i England en gång. Då dog jag tydligen efter att jag fallit ut genom ett fönster. Om det är sant eller ej, det vet jag såklart inte. Jag undrar vad min Gud har att säga inom ämnet tidigare liv.

-Åååå det finns massor att säga. du vet så lite. Du försöker lära dig, men det är svårt. Och jag klandrar dig inte. Ur ditt perspektiv är det inte lätt att förstå.

-Men kan du säga något lite då. Kan du ge mig någon ledtråd?

-Ledtråd till något av dina ”tidigare liv” eller till tidigare liv rent generellt.

-Rent generellt.

-Hmmm…. ja, de flesta har levt många, väldigt många liv. Och kommer att leva många liv till.

-Varför dör vi om vi ändå ska leva igen?

-Därför att du ska få börja om lite från början, fast med nya förutsättningar.

-Men varför överhuvudtaget komma till jorden och leva ett liv. Det sägs att livet på andra sidan är ganska behagligt.

-Det är det, men det är inte som jordlivet. Det kan bli lite enformigt, lite långtråkigt att bara vara i andevärlden.

-Långtråkigt?!

-Nja, det kanske är fel ord, men det är som sagt svårt att förklara för dig så att du förstår. Vi lever så olika. Du ser inte det jag ser.

-Nej, och det är ju därför jag frågar dig en massa.

-Ja, och det är därför som jag försöker berätta så mycket som möjligt, fast i lagom doser.

-Ok, så vi har levt många liv tidigare och vi kommer till jorden för att få börja om fast med nya förutsättningar och livet i andevärlden kan bli långtråkigt.

-Det kan man kalla förenkling.

-Tja, kanske det. Vill du lägga till något.

-Nej, vi kanske ska nöja oss så här för idag. Du har ju lite ont i huvudet och behöver vila. Dessutom börjar ju det där programmet om några minuter. Bäst att du kilar.

-Ja, vi hörs!

Motstånd

Hjälp…. idag är det jobbigt igen med det här bloggandet. Jag skrev ju ett inlägg igår, vilket inte var så konstigt. Att skriva här är inte längre så farligt som jag tyckte i början. Här är jag ganska säker på att det inte är så många som läser vad jag skriver, så det gör inte så mycket att jag skriver ner mina samtal med ”min Gud”. Men ända sedan jag klickade på publicera knappen igår, så har min Gud varit på mig och tjatat om att jag skulle dela inlägget på Facebook. Nu är det gjort. Men det var verkligen jobbigt. Nu är det ju betydligt större risk att någon annan läser det och tänk om någon tror att jag är galen. Att det är något fel på mig. Snart kommer det kanske någon som vill spärra in mig i ett laboratorium så att de kan göra tester på mig. Usch…

-Nu är du tramsig!

-Nej, inte alls.

-Hur många har du som gillar din sida på Facebook?

-Det är nog bara jag själv.

-Och hur många tror du då ser delningen?

-Ja, det kan väl inte jag veta. Det spelar ingen roll, det kändes väldigt jobbigt att klistra in den där länken.

-Du tyckte ju att det var jobbigt att börja skriva här. Att klistra in en länk kanske du blir lika van att göra som att skriva här. Det är inte speciellt farligt.

-Jag tyckte det var farligt i alla fall.

-Du ska ju dela detta också.

-Ska jag? Måste jag det?

-Ja, det måste du.

-Åååå nej, jag vill inte. Du har ju sagt att det inte finns några måsten.

-Ja, det stämmer och det här är inget måste, men det är ett val du kommer att göra.

-Knappast.

-Jo, det kommer du.

-Du tjatar på mig.

-Ja, det är ganska kul i det här fallet faktiskt :)

-Tycker inte jag.

-du vet ju att jag säger detta för din skull. Eller hur. Jag säger alltid allting för ditt bästa. När jag pratar med någon annan säger jag alltid det som är bäst för honom eller henne.

-Men om det inte är samma sak då?

-Jag säger aldrig till någon att göra något som skadar någon annan. Däremot kan det tillfälligt bli lite jobbigare för någon, men som du vet så lär man sig, man växer av motgångar.

-Suck…. Jag har ju redan Facebook framme i en annan flik, så det är kanske lika bra att jag delar den här länken också.

-Bra, så ska det låta.

-Suck, men då vill jag att vi avslutar här och nu.

-Ok

Ett samtal om samtalet

Jag skulle vilja be och få ett enklare samtalsämne idag igen. Jag orkar inte med de där svåra, djupa samtalen. Inte idag i alla fall.

-Vi kan som du vet prata om vad du vill och vi behöver inte prata överhuvudtaget i heller.

-Jag vet.

-Men, det är ganska bra för dig att ha den här kommunikationen.

-Kanske det. Ja, jag tror faktiskt att den på något vis hjälper mig framåt i livet. Är det bara jag som har en sådan kommunikation som du och jag har eller är det flera?

-Det är några, men inte på det vis som du och jag har. Men det har jag ju också berättat för dig. Att alla är olika och därför är kommunikationen olika beroende på vem man pratar med.

-Jag vet, du har sagt det. Men är det många som har den här typen av samtal.

-som sagt, det är några stycken, ganska många. Fast det hade varit bra om det blev flera. Det är därför jag vill att du skriver. Jag hoppas att det ska inspirera flera att börja prata med ”sin Gud”.

-Ja, det kan jag faktiskt rekommendera. Det är trevligt. Vi pratar ju inte bara här och offline har du verkligen hjälpt mig mycket inom flera olika områden. Det är jag väldigt tacksam för. Det är som att ha en privat coach eller en egen psykolog/kurator som stöttar och ger tips genom vardagen. Det är väldigt trevligt.

-Kul att du tycker så. Hur tycker du att man ska komma igång?

-Ehh…. ska jag svara på det….. är inte det en sådan fråga som du brukar svara på?

-Kan det vara, men hur skulle du säga?

-Ehhh…. tja…. jag vet inte?

-Hur vet du att det är jag och inte ditt eget huvud?

-Det vet jag inte heller. Men nu har vi haft en dialog ganska länge (ett par månader, snart ett år) och nu vet jag när det är du.

-Hur vet du det?

-För att du är mycket smartare än mig.

-Det var snällt sagt, men stämmer det?

-Ja, annars hade jag ju inte behövt dina råd.

-Ok, vi låter det vara så. Du ville ha ett enkelt samtal idag och då ska jag inte krångla till det för dig.

-Tack!

-Så, hur vet du att det är jag och hur kommer man igång att prata med ”sin Gud”?

-Jag tror att jag brukar börja mina samtal med dig genom en fråga.

-Vad för fråga?

-….. (funderar)….. En fråga som kräver mer än ett ja eller nej som svar. En halvlätt fråga. En som jag nästan vet svaret på själv, men som jag är lite osäker på.

-Något exempel?

-….. (funderar igen) …. Varför är löven gröna? Kanske ett dåligt exempel.

-Nej, det är bra. Då skulle jag svarat något i stil med att det har ju med klorofyll att göra.

-Och då skulle jag svarat typ, ja visst ja.

-Ja, ungefär så.

-Ja, ungefär så… :). Det är inte så enkelt att förklara.

-Nej, just det. Det är ett av mina problem när jag pratar med dig. Det är svårt att förklara så att du förstår. Jag vet oftast svaren, men din och min värld är ganska olik och därför är det svårt för mig att förklara.

-Hmmm… jag ska försöka tänka på det när vi pratar med varandra i fortsättningen. Nu ska jag dock gå och göra andra saker. Har lite bokföring att ta tag i.

-Gör så! Vi hörs en annan dag!

-Japp, tack för idag!

Glädje – motsats till ilska

Idag är det kallt ute. Eller rättare sagt så är det kallt för mig. Jag tycker att det är kallt när det är nollgradigt. Just nu är här 8 grader kallt. Tycker synd om de stackarna som bor i Sibirien. Igår hade vi ett ganska långt samtal jag och ”min Gud”. Svåra saker tyckte jag att det var som vi pratade om; sjukdomar, energi och kärlek. Eller kärlek… ja, det kan vara svårt det också. Idag vill jag prata om något enklare. Har du något bra förslag på vad vi kan prata om idag?

-Vi kan prata om precis vad du vill.

-Jo, jag vet, men du har kanske något som du tycker är lite viktigare idag än något annat.

-Vi kan prata om glädje.

-Ja, gärna. Det låter positivt. Jag har som du vet precis haft en diskussion med dottern och från hennes sida fanns det ingen glädje överhuvudtaget.

-Nej, det vet jag. Hade du någon glädje då?

-Det är svårt att vara glad när någon annan är arg. Den glädje jag upplevde var den att jag tyckte nästan att hon blev lite rolig till slut, när hon var så där arg. Det spelade ju ingen roll vad jag försökte med. Jag förstår inte att hon orkar hålla på sådär.

-Det gör hon ju inte heller. Det vet du.

-Jo, jag vet. Vad ska vi säga om glädje då? Vi skulle väl inte prata om min dotter och hennes ilska.

-Nej, vi skulle inte prata om henne, men hennes humör, när hon är på det humöret, är precis motsatsen till glädje.

-Ja, det kan man nog säga.

-Man kan ju titta på en sak på olika sätt. Ett sätt är att studera det så som det är, men man kan också lära av att se på motsatsen.

-Menar du att jag/vi kan lära om glädje genom att titta på ilska?

-Ja. Vad var det som fick henne att bli så arg idag.

-Hmmm… jag tror att hon kände sig lite stressad. Hon skulle vara färdig en speciell tid eftersom en kompis skulle komma. Men problemet med henne är ju bland annat det där med kläder. Hon kan inte ha kläder som sitter åt. Och idag med detta kalla väder så behöver man ha mycket kläder på sig, vilket inte passade henne. Hon sa att hon kände sig strypt och att hon inte fick luft.

-Ja. Vad kan motsatsen till detta vara?

-Stressad är ju enkelt. Lugn.

-Då kanske det är enklare att känna glädje de gånger då man är lugn?

-Ja, så är det nog. Men det där med kläderna då?

-Problemet med kläderna för din dotter är ganska specifikt för henne. Men om du själv befinner dig i en situation som känns obekväm, det behöver inte bara vara kläder, då kanske du inte känner ilska som hon gör, men det är svårt för dig att känna glädje.

-Ja, kanske det. Det har jag faktiskt inte tänkt på.

-Så om du vill uppleva mer glädje, då kan det vara bra att undvika stress och situationer som får dig att känna dig obekväm.

-intressant. Jag trodde verkligen inte att jag skulle lära mig något om glädje genom att titta på dotterns ilska. Men det har jag faktiskt gjort nu. Tack!

-Det var så lite så. Men detta var egentligen den lätta biten. Det svårare är att undvika både stress och obekväma situationer.

-Mmmm.

-Fast det det med obekväma situationer och även stress, kan vara bra för dig ibland. Det får dig att växa. När du tagit dig ur det jobbiga så är du oftast stärkt och då kan du uppleva glädje av att ha klarat av det.

-Nu gjorde du det avancerat igen. kunde vi inte nöja oss som det var.

-Jo, det kunde vi, men livet är inte så enkelt. Och därför ville jag nämna detta också.

-Ok, men jag tror vi tar mer om det en annan dag. Nu ska jag faktiskt trotsa kylan och gå ut lite.

prat om sjukdommar

Igår skrev jag ingenting, trots att jag sa att jag skulle göra det. Men jag hade så ont i huvudet ett jag mådde illa. Jag har två olika typer av botemedel mot huvudverk. Antingen tar jag en Ipren eller annan tablett, eller så går jag ut till hästarna och pratar med dem. Båda har ungefär samma effekt. Igår gjorde jag båda, men inget av det hjälpte helt. Därför blev det inget igår. Nu är jag dock av med problemet, men behöver fortfarande tänka på vad jag gör idag. Det känns som att det skulle kunna komma tillbaka. Varför får vi huvudverk egentligen?

-Det trodde jag att du visste vid det här laget.

-Gör jag?

-Det är ju ett av kroppens försvar.

-Vad är det den försvarar sig mot?

-Dig!

-Mig?

-Ja, när du får huvudverk så tar du faktiskt tag i dig själv. Du lugnar ner dig och du sa själv att du går ut till dina hästar. Det är jättebra medicin. Problemet är bara att du borde göra det innan du får ont i huvudet. Det är ju ganska onödigt att kroppen ska behöva säga till dig på skarpen att ta det lite lugnare och att du ska gå ut i friska luften.

-Mmmm… kanske det….. Men hur kan det komma sig att hästarna hjälper. Vad är det med hästarna som fungerar?

-Det är inte bara hästarna som kan hjälpa dig. En hund, en katt eller något annat djur kan ha samma funktion.

-Ja, men vad är det som gör att de kan hjälpa?

-Det är flera saker. Dels handlar det om energi. Dels handlar det om kärlek. Kärlek är i och för sig en typ av energi, men jag vill här prata om det som en egen, separat anledning. Kärlek är en enorm kraft. Den får dig att känna glädje, den får dig att känna dig avslappnad. Om du ger bara lite kärlek till ett djur, så kommer du att få massor tillbaka. Kärlek har läkande effekt. Kärlek är egentligen den enda läkande kraften som finns.

-Men vadå? Det finns väl inte kärlek i Ipren?

-Nej, det gör det inte. Det är något som har skapats på kemisk väg. Det är helt ok, det kan man göra. Då är det kemikalier som gör att du får samma effekt som kärleken skulle kunna ha på dig.

-Hmmm…. jag tvivlar lite på det här och vill därför ta det ett steg längre än bara huvudverk. Om jag till exempel har öroninflammation. Enligt läkare så bör jag då äta antibiotika för att bli fri från det. Menar du att jag lika gärna skulle kunna bota det med hjälp av kärlek?

-Vad står det i din bibel? Jesus fick blinda att se, lama att gå.

-Men det var ju Jesus och förresten vet jag inte om jag tror riktigt på allt det där. Inte heller vet jag om det verkligen var kärlek. Och inte vet jag att det står något om öroninflammation i bibeln.

-Nej, men jag menar att om Jesus kunde få blinda att se, så borde du kunna bota en öroninflammation.

-Det tror jag inte.

-Då är det där skon klämmer. Då är det ju din tro som hindrar kärleken att utföra mirakel. Mirakel som att bota till exempel öroninflammation.

-Oj, det här var ett konstigt samtal. Vet inte om jag ens orkar med att prata om det där med energi också.

-Vi kan göra det lite kort bara.

-Kort…. jag tycker att det mesta vi pratar om blir ganska långt.

-Bäst att jag börjar direkt då. Vi har ju pratat om att energi är olika vibrationer. Så länge din häst eller vilket djur det nu är, har ”friska vibrationer” så kan de ”bota” dig. Eller i alla fall hjälpa till att bota dig. Vibrationer är nämligen smittsamma. Så om din häst har vibrationer som är friska så smittar de av sig på dig så att även du blir frisk.

-Kan det inte bli tvärt om?

-Teoretiskt kan det, men inte när det handlar om ett djur. De står med alla fyra fötterna på jorden och samlar på sig ny frisk energi hela tiden, både från jorden och från luften, solen, stjärnorna.

-Men djur kan ju bli sjuka.

-Ja, det kan de, men det är oftast människornas fel.

-Va? Hur kan det vara det?

-Felaktig omvårdnad.

-Det tror jag inte på. Vilda djur blir ju också sjuka.

-Blir de?

-Ja, det blir de. En räv kan få skabb till exempel.

-Är det en sjukdom?

-Det tänker jag att det är.

-Är inte skabb en parasit?

-Jo, kanske det.

-Ja, precis och parasiten, den ska väl också leva.

-Suck… det här börjar verkligen bli ett långt samtal. Men jag förstår att vi har mer att prata om inom det här området. Nu måste jag dock göra något annat.

-Gör så.