Besvikelser

Jag har under en längre tid kämpat med ett projekt. Och då menar jag verkligen kämpat. Projektet har varat i ett par år, så det är många timmar jag har lagt ner. Tyvärr har jag kämpat i motvind hela tiden. Har trott att snart…. snart vänder det. Jag hade höga tankar om projektet när jag började med det och tyckte det skulle bli så roligt. Det var också roligt till en början. Men jag fick ingen support alls, snarare tvärt om. När det var något jag behövde hjälp med fick jag kalla handen och fick reda ut det själv bäst jag kunde. Det som från början var ett glädjefullt projekt, tappade snart fart. Det kändes inte roligt längre, men jag kämpade vidare, för jag tänkte att jag ska minsann visa dem att jag kan och att det kommer att gå bra.

I fredags fick jag dock beskedet: Projektet läggs ner. Det är såklart en enorm besvikelse. Jag tänker tillbaka på all den tid och allt det engagemang jag lagt på detta. Men till min förvåning är jag inte ledsen över att det blev som det blev. Det känns snarare skönt att äntligen få slippa skiten. Projektet kommer att fortsätta under hela 2015 eftersom det behövs en nertrappning och inte går att avsluta i en hast. Men det känns så skönt att det nu finns ett slut på det.

Framförallt har jag lärt mig en del på det. Viktigast är:

Ta ingen skit!! Jag har tagit emot för mycket av det under den här perioden som det projektet varat och så här i efterhand kan jag säg att det var inte värt det. Det är faktiskt aldrig värt att ta skit. Om du som läser detta tvingas ta emot skit, gå där ifrån. Ingen på hela jorden är värd skitkastning. För mig har det blivit en viktig lärdom. Och jag kommer inte att sätta mig i det igen.

En annan läxa jag lärt mig, är att kämpa lagom. Visst ska man kämpa för att nå sina mål. Men man behöver inte köra slut på sig själv. Det finns en gräns. Och jag borde har insett att jag kämpade mot något som var omöjligt.

Nu ser jag fram mot att få göra något annat. Roligare, enklare och något som passar mig bättre. Det är ganska konstigt att jag inte tidigare själv slutat med projektet tidigare, men förmodligen var jag för envis. Och envishet kanske är bra, men i mitt fall blev det att jag blev dum mot mig själv. Det inser jag nu när jag känner den enorma lättnaden över att få slippa projektet.

Så det jag vill säg till dig som läser här. Ta ingen skit. Får du ingen hjälp när du behöver det så är personen du bett om hjälp, förmodligen ingen person som är bra för dig. Lämna den. Kämpa, men kör inte slut på dig själv. Det är inte meningen att man ska flytta berg.

move-berg

 

Lämna en kommentar