Alla hjärtans dag

Hej!

Hur har du det? Här rullar det på ungefär som vanligt. Fast idag är det ingen vanlig dag. Idag är det alla hjärtans dag. Brukar du göra som jag, ge hjärtan och kärlek till alla i din närhet, men inte så mycket till dig själv? I över 20 år har jag levt tillsammans med min man och varje år har jag köpt någon liten alla-hjärtans-dag-present till den 14 februari. Jag gillar att göra det, tycker det är kul och jag kommer att fortsätta med det flera år till, hade jag tänkt. Och ändå får jag väldigt sällan något tillbaka. Visst, det är ganska onödigt med presenter och jag kräver inget tillbaka. Dessutom jublar handeln över att de har en extra högtid som de får en chans till mer försäljning. Och egentligen är det inte sakerna som räknas. Det kan ju vara minst lika trevligt med bara en stund tillsammans med den man älskar. 

Det viktigaste är ändå att man visar kärlek mot sig själv. Om inte du kan älska dig själv, då blir det svårt för de omkring dig att göra det. I år tänker jag därför förutom att ge geléhjärtan till min man även ge något till mig själv. 

Det mest värdefulla jag kan ge mig själv är en stund med bara mig. En stund för reflektion och eftertanke. En stund då jag kan fylla på med värdefull energi. Det är inte alltid det är helt enkelt att ge sig själv en sådan stund, men den kan vara oerhört värdefull så jag tycker att du ska försöka planera in en sådan stund för dig själv så fort du har möjlighet. Ge det till dig själv i alla hjärtans-dag-present. 

alla hjärtans dag
Älska dig själv först

Hästar och oro

Idag publicerade jag några bilder från min egen verklighet på Facebook. Det var så vacker soluppgång när jag gav hästarna frukost. Det finns ju flera djur med i berättelsen om Sofie och en del av inspirationen till det har jag hämtat ur mitt eget liv. Men djurslagen skiljer sig åt. Henning har till exempel bara två hästar, medan jag och min dotter tillsammans är ansvariga för fem hästar i olika storlekar. Men och andra sidan så har ju Henning två getter. Det har tyvärr inte jag.

Imorgon kommer årets första avsnitt i serien om Sofie att publiceras. Avsnittet som avslutade 2018, var inte speciellt händelserikt, men det är ändå viktigt. Jag försöker så att varje avsnitt bär med sig en lärdom eller något att tänka på. Bland annat blandar jag in boktips i form av både böcker som Henning läser och sådana som han försöker få Sofie att läsa. Det är böcker som jag själv läst och som jag tycker har hjälpt mig. Kanske kan de hjälpa dig också.

Förra veckans avsnitt handlade bland annat om att planera sin vardag och lite om oro. Jag har själv väldigt lätt att oroa mig för minsta lilla sak. Det kan vara ett stort problem, men likt som Henning försöker jag tänka rationellt för att minska oron. Tyvärr är jag ingen expert på att bota oro, men du kommer ändå att få möta den flera gånger i den här berättelsen. Jag tänker att det kan hjälpa att se hur andra oroar sig. Det kanske kan ge lite distans till ens egen oro och eventuellt kan du se på din med andra ögon efter att ha läst om Hennings.

God Jul

Imorgon publiceras redan avsnitt 10 i serien om Sofie. Det kommer att komma nya avsnitt oavsett det är helgdag eller inte. Varje fredag kommer det ett nytt avsnitt. Årets sista avsnitt kommer därför den 28 december och den 4 januari kommer första avsnittet för 2019.

Jag försöker göra så att det kommer ett nytt avsnitt någon gång mellan klockan sju och klockan nio på morgonen, vanligtvis innan klockan åtta. Om du är uppe klockan sex på morgonen, eller som Sofie, klockan fem, så behöver du inte börja titta efter nytt avsnitt redan då, men det kommer :).

I serien om Sofie befinner vi oss just nu fortfarande mitt i sommaren. Det var sen-sommar när jag började skriva om Sofie och då fick det bli så. Men trots det vill Sofie, Henning och jag önska er alla en riktigt God Jul! Tja, Sofie och Henning finns ju inte på riktigt, men de finns just nu i mitt hjärta och ibland känns det nästan som om de är här :). Och om de hade varit här, då hade de garanterat önskat God Jul.

Och om Henning varit här hade han lika garanterat sagt åt oss alla att ta det lugnt. Julen handlar inte om att handla så många julklappar som möjligt och inte om vem som dukar finast julbord eller vem som har flest ljus runt huset. Julen handlar om kärlek och för kärleken behöver du aldrig stressa! Kärlek och stress är varandras motsatser, som natt och dag. Det går inte att ha båda samtidigt. Och vårt råd till dig är att välja kärleken framför stressen.

Tacksamhet

I avsnitt 7 försöker Henning lära Sofie hur hon varje dag ska skriva ner minst tre saker som hon är tacksam för. Jag gör själv detta i olika perioder och tycker att det har en fantastisk effekt. Speciellt effektivt är det när det känns som att hela världen är mot mig.

I somras, när det var sådan torka var jag flitig med att tacka. Torkan gjorde att det gräs vi skulle skörda till djuren riskerade att gå förlorad. Så jag tackade för det gräs vi hade lyckats skörda och för att vi hade vatten att tillgå för hushållet. Flera grannar blev nämligen utan vatten, men vårt räckte. När jag tackat ett tag, så hörde snart folk omkring oss av sig och sa att vi kunde skörda gräs på deras mark. De flesta åkrar vi fick tillgång till var små och kvaliteten var inte den bästa, men det var i alla fall mer mark och mer gräs, så jag fortsatte att tacka. Flera grannar hörde av sig och idag står vi här med den mängd gräs som vi behöver.

Situationen med torkan är inte första gången som jag använt tacksamhet och kommit ur en till synes hopplös situation. Det är givetvis inte bara tacksamheten som gör skillnad, men jag är säker på att det har bidragit.

Jag försöker lära mina barn det här med tacksamhet också. Speciellt dottern vill gärna ha och ha nya saker hela tiden. Hon glömmer helt att vara tacksam för det hon har. Om hon inte kan vara glad för det hon har, hur ska hon då kunna vara glad för det hon önskar. När hon väl fått det hon önskar, då kommer hon ju inte längre att vara glad åt det.

Att bara önska mera och nytt hela tiden blir en stress som ingen mår bra av. Var istället glad för det du redan har. Genom att varje dag skriva ner det som du har och tacka för det, då kommer du att märka en enorm skillnad efter ett tag. Hela världen kommer att bli mycket vackrare.

Själv blir jag numera glad av att se en vacker blomma när jag är på promenad med hunden, även om den där blomman egentligen är ett ogräs, kanske en maskros. Jag blir glad och tacksam över att solen går upp på morgonen och för att jag har ögon att se allt vackert med. Så var det inte förut.

Att göra en tacksamhetsövning varje dag behöver varken vara svårt eller ta speciellt lång tid. Själv skriver jag i ett vanligt kollegieblock, med en helt vanlig penna fem till tio saker som jag är tacksam för varje dag. Och ju mindre jag tycker att jag har att vara tacksam för, ju mer tvingar jag mig själv att skriva. Hela övningen tar kanske fem minuter och det har jag lätt råd att avvara, speciellt med tanke på hur bra allt går när jag gör det.

Inte för att det behövs, men för att jag tycker att det är trevligt, skriver jag även vilken datum det är när jag tackar. Kan vara kul när man en dag vill gå tillbaka och se vad man tackat för. På bilden intill tackade jag bland annat för att flera av förberedelserna inför mitt bröllop gick så bra. Speciellt de sidorna är roliga att ha en datum på.  (Klistrar bara in en liten bild, för det är ju ganska privat :))

5 nivåer

Jag brukar se på livet som om det vore indelat i olika nivåer. Fem olika nivåer. De fem nivåerna är

  • Träsket
  • Skogen
  • Öppna landskap
  • Regnbågen
  • Stjärnorna

Vid olika tillfällen i livet befinner vi oss på olika nivåer. Helst vill vi vara bland stjärnorna, men de flesta befinner sig förmodligen i det öppna landskapet. Du som är deprimerad har hamnat i träsket.

Såhär tänker jag:

Träsket.

Här ska man akta sig för att hamna, precis som man ska akta sig för att hamna i en depression eller annan psykisk sjukdom. Träsket är en livsfarlig plats att vara på. I träsket finns det allt möjligt som man kan beteckna som farligt. Här lever pirayor, farliga krokodiler och ännu farligare små bakterier. I verkligheten kanske krokodilerna och pirayorna är dina tankar som gör tillvaron farlig för dig. Både felaktiga tankar och krokodiler är farliga och man bör komma ifrån både psykisk sjukdom och farliga träsk så snabbt som möjligt.

Det första steget är såklart att inse att man är i ett träsk. När man gjort det, så kan det behövas en plan. Det är nämligen svårt att ta sig ur ett träsk, precis som det är att ta sig ur en depression. Ett bra sätt är att söka hjälp. Är du i träsket kan du kanske ta tag i en gren eller något annat så att du kan dra dig upp. Ännu bättre är förstås om det är någon som passerar som kan ge dig en hjälpande hand.

När det gäller depressionen kan du lösa en del på egen hand, men precis som i träsket så är det mycket enklare och bättre om någon vid sidan om kan hjälpa dig. Kanske en vän, en kollega eller sjukvården.

Skogen

När du kommit upp ur träsket, visar det sig att du befinner dig i en stor skog. Det är fullt med träd och inte mycket till stigar. Här är det mycket lätt att gå vilse och risken är stor att man trillar i träsket igen om man stressar och inte tänker efter före. Även skogen är en farlig plats att vara på och en av de största riskerna är att man hamnar i träsket.

Är man i skogen behöver man också en plan. Du kanske behöver sätta dig ner en stund och titta på träden du har runt dig och sedan ta sikte på något lite längre fram så att du inte bara går i cirklar. Jag har varit vilse i skogen (den symboliska skogen) många gånger och det är lätt att känna paniken komma krypande. För mig slutade det vid det ena tillfället med att jag hamnade i det där lömska träsket. När jag kom ur träsket igen behövde jag ta det mycket lugnt och prova på lite olika saker för att komma rätt igen. Det är inte säkert att den första stigen leder dit man vill, men då får man prova en annan väg.

Det öppna landskapet.

När jag äntligen lyckades komma ut ur skogen hamnade jag i ett vackert öppet landskap. När man är här, ser man vart man går och träsket känns ganska avlägset. Eftersom landskapet är öppet ser man vad alla andra håller på med. Man ser även de som befinner sig på regnbågen och de som nått stjärnorna. Man beundrar dem och önskar att man hade det lika bra som dem. Plötsligt får man se en person som man tycker verkar intressant, på vägen intill. Man hoppar över till den andres väg, men gör man det är man helt klart på fel väg. Vi har alla vår egen väg att vandra och vi ska inte gå samma som någon annan. Vi är unika och det måste vi ta tillvara. Den vägen som vännen går på kanske leder den till regnbågen och så småningom till stjärnorna. Men om du går på dennes väg och om du till och med hamnar på den andres regnbåge, då är du i stor fara. Du ser det förmodligen inte, för du ser bara hur bra det går för vännen. Men eftersom det här inte är din väg och inte din regnbåge, så är risken att du faller ner. Vill det sig riktigt illa ramlar du rakt ner i träsket.

Det är därför väldigt viktigt att du går din egen väg. Du har unika talanger och erfarenheter som du måste använda. Det som hjälpte dig ut ur skogen måste nu hjälpa dig att komma på rätt regnbåge. Ta sikte på din stjärna!

Regnbågen

Har du kommit till regnbågen, då har du kommit mycket längre än de flesta. Många nöjer sig med det öppna landskapet vilket i och för sig inte är dåligt. Men det är inte i det öppna landskapet som du blir miljonär och det är inte där du når dina drömmar. Där startar du möjligen din resa, men det är på regnbågen som det verkligen händer saker.

Har du kommit till regnbågen, då har du ett tydligt sikte inställt (under förutsättning att du är på din egen regnbåge). Du vet vart du vill och varför. Men regnbågen är hal. Det är som att ta sig upp för en rutschbana, så som man gjorde när man var liten. Rätt vad det är så kan man tappa fotfästet och glida ner hela vägen till det öppna landskapet igen. Det kan kännas som att man tar ett steg fram och två tillbaka. Men i själva verket kanske det är tvärt om. Har du kommit till regnbågen, då har du kommit långt och många bakom dig beundrar dig för det du gör. Det är bara att fortsätta att kämpa hur motigt det än är. Du är nu väldigt nära stjärnorna.

Stjärnorna

Vem vill inte vara en stjärna? Här hittar vi de mest framgångsrika i världen. Här är personerna du ser på tv. De får nobelpris och konsulteras som experter inom sitt område. Det spelar inte någon roll vilken bransch man väljer, det finns stjärnor för alla branscher. Alla har en stjärna att sträva mot. Har du kommit hit, kan livet tyckas vara som en dans på rosor. Visst har du mycket slit bakom dig och du måste fortsätta jobba för att inte din stjärna ska dala ner till det öppna landskapet. Men har du nått hit har du kommit så nära himmelriket man kan komma i jordelivet :).

Fast det finns såklart fortfarande fallgropar. Dessa fallgropar läser vi ofta om på löpsedlarna. Vi läser om framgångsrika personer som plötsligt hamnar i träsket. Det är sorgligt och inte jättekonstigt. Att komma till stjärnorna är jobbigt och att hålla sig kvar är också jobbigt. Du måste fortsätta med de vanor och rutiner som gjort att du tagit dig hit.

Ett liv bland stjärnorna är vad vi alla borde sikta mot. Men resan dit är lång, speciellt om du börjar i träsket. Men som ett gammalt ordspråk lyder: Även en tusen-mila-resa börjar med ett steg.

Var är du på din resa och vilket är ditt nästa steg?

Vetenskapens värld

Jag tittade på Vetenskapens värld igår. Det handlade om självmord bland män. De sa att var 40:e minut är det någon som dödar sig själv, kvinnor och män, någonstans i världen. Det är ett förfärligt antal.Männen dör oftast, men kvinnorna gör fler försök och eventuellt så är siffran värre eftersom en del olyckor kanske i själva verket var ett aktivt ställningstagande.

I samband med filmen, så sades det som är så otroligt viktigt. Om man mår dåligt, då måste man berätta för någon. Man behöver hjälp! Du kan såklart alltid vända dig till vården. Men om det känns jobbigt att gå dit, så finns det telefonnummer man kan ringa.

Självmordslinjen når du på 90101. Bakom linjen står “Mind” och deras hemsida hittar du på https://mind.se/

Filmen som hette “att stoppa mäns självmord” hittar du här… ->.

 

 

Fredagens avsnitt

Fredagens avsnitt om Sofie hade hamnat i fel kategori, vilket gjorde att det var svårt att hitta. Nu har det dock kommit till rätta och syns just nu på förstasidan samt med länk från avsnitt tre så att man lätt kan komma vidare från ett avsnitt till ett annat.

Direkt till avsnittet från i fredags ->

Avsnittet som publicerades i fredags, var avsnitt 4. Det handlade mest om Hennings djur. Kanske inte så givande för dig som söker verktyg att aktivt jobba med, men för serien om Sofie så har djuren stor betydelse. Hennings djur kommer du att få träffa på vid flera tillfällen längre fram där de spelar större roll och därför behövde du som läsare lära känna dem redan i det här avsnittet.

Djuren är dock inte viktiga bara i serien om Sofie. För mig personligen har djur haft en väldigt stor positiv inverkan på mitt psykiska mående. När jag var sjukskriven för depression tyckte jag att sängen var den bästa platsen att vara på. Men att ligga i sängen hjälper verkligen inte. Det kan man göra om man brutit benet eller något annat, men inte när man är deprimerad.

Jag har förmånen att ha väldigt många djur omkring mig. Djuren vill ha mat och tillsyn oavsett hur jag mår. Det gjorde att när jag helst ville ligga i sängen och tycka synd om mig själv, så tvingade djuren mig att stiga upp och i alla fall ge dem mat. Och det fantastiska med djur är att de inte kräver så mycket mer. Hunden blir glad och viftar med svansen när man börjar skramla med matskålen och glädjen är smittsam. Hunden vill förstås även komma ut på promenad och en promenad hjälper ju också mot psykisk ohälsa.

Därför är djuren viktiga både för Sofie i serien och för mig personligen och därför kommer de att synas en hel del i både serien och här bakom kulisserna.

Katten på bilden heter Morot och är ett av alla de djur som finns i min närhet idag. Du kommer att få träffa både henne och flera av mina andra djur i fortsättningen här bakom kulisserna.

Nu är vi igång

Nu är serien om Sofie äntligen igång. Jag skulle vilja ge några få kommentarer till de tre avsnitt som publicerades i helgen.

Avsnitt 1.

Här får vi följa Sofie på hennes arbete som kassörska. Jag har själv varit i liknande situation som Sofie, men den dagen då jag blev sjukskriven, då vände jag bilen och körde hem redan innan jag kom fram till arbetet. Därefter ringde jag och skyllde på magsjuka som kommit plötsligt. Psykisk ohälsa är mycket svår att erkänna. Precis som Sofie tänker så tänkte jag och jag ville inte erkänna för någon.

Sofies tankar:

Det är ju bara dåliga människor som är deprimerade. De hittar på och låtsas.

Sofie hade i alla fall förstånd att ta sig till en läkare som kunde sjukskriva henne. Det är väldigt viktigt. Om du känner igen dig i Sofie, uppmanar jag dig att direkt ta kontakt med sjukvården. De är där för att hjälpa dig. Det är inte meningen att man ska må så.

Avsnitt 2.

Här får Sofie för första gången träffa Henning och hans djur. Djur har en fantastisk läkande effekt på oss människor. De är krånglar inte till saker så som vi människor gör och de är alltid sig själva. En hund kan inte låta bli att vifta med svansen när den är glad och en katt jamar gärna högt och tydligt när den är hungrig. Vi har mycket att lära av våra fyrfota vänner. Det finns ju en anledning till att de ibland har både hundar och andra djur på besök på äldreboenden och på vissa skolor finns det speciella hundar som hjälper barn som har svårt att sitta still, att lära sig läsa. I serien om Sofie hoppas jag att djuren ska kunna hjälpa till att sprida sin glädje och kärlek.

Avsnitt 3.

I tredje avsnittet börjar Sofies dag redan klockan 4.55. Det är tidigt och så här i efterhand hade jag nog velat ändra på den tiden. Men i kommande avsnitt spelar den tidiga tiden en viktig roll och därför får den stå kvar. Många av de mest framgångsrika i världen börjar sin dag väldigt tidigt och börjar den precis som Sofie får göra i serien, genom att stärka både kropp och knopp.

Fysisk aktivitet är mycket bra för alla, men om du har problem med psykisk ohälsa, då är det ännu viktigare att du kommer igång och rör dig. Sätt låga krav på dig själv om du är ovan. Om du kommer utanför dörren på en kort promenad i fem minuter så är det betydligt bättre än ingen promenad alls. Du kanske kan ta fem minuter på förmiddagen och fem på eftermiddagen.

Har du inte läst de tre första avsnitten än, så hittar du dem här:

Jag har valt att publicera hela serien helt gratis för alla. Jag vill att så många som möjligt ska ha tillgång till den för då kanske den kan hjälpa flera. Jag har också valt att inte ha någon reklam inbäddad i serien, eftersom jag själv tycker att reklam oftast är väldigt irriterande. Därför skulle jag istället vilja be om en liten slant som stöd för fortsatt skrivande.

 


Hur mycket vill du bidra med?



Hästkrafter som läker

Så lyder en av rubrikerna i tidningen Atl (nr. 74 Tisdag 30 oktober 2018). Artikeln i tidningen handlar om en kvinna utanför Lund som menar att hästar kan hjälpa den som mår psykiskt dåligt. Det kallas Hästassisterad psykoterapi eller EAP och är stort i till exempel USA, Storbritanien och Tyskland.

Varför skriver jag om det här? Jo, för att jag själv har hästar som går i en hage utanför. Och de dagar då jag har ont i huvudet så hjälper en pratstund med hästarna mera än om jag tar en tablett och lägger mig och vilar. Inte alltid, men ofta är det så. Det är inte bara hästar som hjälper. Jag anser att alla djur hjälper när man mår dåligt. Jag har ju själv erfarenhet av psykisk ohälsa och jag vet att både hästar och hund är utmärkta som “behandlare”. Mår man psykiskt dåligt ska man såklart söka läkarhjälp, men våra olika husdjur kan absolut ses som ett komplement till det som sjukvården kan göra.

Sofie som är huvudperson på den här hemsidan, hon får också hjälp av olika djur. Hon kommer bland annat att träffa hästar och om det är de eller allt annat som hjälper henne är osäkert. Förmodligen är det en kombination av flera olika saker, som alltid. Det är sällan en sak som leder till depression eller utmattning och det är sällan en sak som hjälper en att komma ur problemet.

En vecka kvar…

Idag är det en vecka kvar till premiären av serien om Sofie. Jag har precis läst igenom de sju första avsnitten och kan avslöja att de bitvis är ganska spännande. Särskilt avsnitt 5 som kommer att publiceras den 16 november, tycker jag är spännande. Jag kommer ihåg när jag skrev det avsnittet. Då var min puls lika hög som en av personerna har i serien. Ändå visste jag ju vad som skulle hända. Jag hade ju bestämt det i förväg :). Men det var ändå väldigt spännande att skriva.

Idag tänkte jag bara berätta för dig hur schemat för November ser ut.

Serien börjar som sagt fredagen den andra november. Då publiceras avsnitt ett. Avsnitt två kommer på lördagen och avsnitt tre på söndagen. Sedan kommer det ett nytt avsnitt varje fredag. I november kommer det alltså inga dubbelavsnitt, men det kommer det att komma längre fram.

Förutom nya avsnitt kommer jag såklart att publicera mera “bakom scenen” material. Du kommer att få följa mig och hur jag försöker leva som jag lär. Det är inte helt enkelt alltid och den senaste veckan har jag själv varit lite seg. Mer om sega perioder och om att leva som jag lär kan du läsa i kommande inlägg. Idag ville jag bara presentera schemat för November månads avsnitt. Här kommer alla datum:

  • 2 november – avsnitt 1
  • 3 november – avsnitt 2
  • 4 november – avsnitt 3
  • 9 november – avsnitt 4
  • 16 november – avsnitt 5
  • 23 november – avsnitt 6
  • 30 november – avsnitt 7