Häxa eller Shaman

Häxa eller Shaman

haxaHäxa och Shaman, det är nästan samma sak. Men visst klingar ordet Häxa betydligt mycket sämre. Häxor har ju en historia av att bli förföljda och att bli brända på bål. På tv kan barnen titta på Häxan Surtant, som visserligen är väldigt söt, men namnet klingar inte så bra. Shamaner däremot har en annan status. Shamaner har man ju sett många gånger rädda livet på skadade hjältar i diverse filmer och tv-serier. Men aldrig att jag sett någon häxa göra så.

Om man då som jag funderar på att börja kalla mig själv häxa, så tycker jag att det tar emot. En häxa är i min värld fortfarande något dåligt, en gammal gumma med vårta på hakan och lång krokig näsa. Och jag är mycket tveksam till om jag vill berätta för någon att jag är häxa. Inte för att jag tror att några av mina närmaste skulle anklaga mig för något och inte heller tror jag att Sveriges rättssystem skulle sätta dit mig för att jag är häxa. Men ändå… det känns inte bra.

Shaman känns inte heller som att jag kan kalla mig. Shamaner förknippas med indianer och samer och jag är långt från både det ena och det andra.

Men vad ska man då kalla sig om man vill fortsätta med att använda växternas kraft, kristallernas magi och t.ex. tarotkortens visdom. Man behöver kanske inte kalla sig för något speciellt. Jag har länge använt häxans kunskaper, men inte tidigare tänkt på att det är just häxkunskaper. Inte förrän jag stötte på Wicca strax innan midsommar och då började läsa om både häxor och wicca. Hedning skulle man ju kunna kalla sig, men vad jag förstått så är en hedning en sådan som bor på landet och som de kristna inte kunde omvandla till Kristna. Istället för Hedning skulle jag lika gärna kunna kalla mig bondmora. Jag bor ju på landet, på en bondgård. Men vad jag vet brukar inte bondmoror använda sig av varken kristaller eller tarotkort. Husmor är inte mycket bättre. En husmor kan visserligen många knep för att få tvätten ren och fin, men vad jag vet så använder inte heller en klassisk husmor någon tarotlek och inga kristaller.

Jag får väl antingen låta bli att klassa mig själv som något speciellt eller så får jag väl komma överens med ordet Häxa. Man kan ju använda tarotkorten och växtkrafter även utan att man kallar sig själv något speciellt. Det har ju fungerat hittills :).

Gud och Gudinna?

Gud och Gudinna?

Det finns verkligen mycket att filosofera kring. I mitt huvud är det fortfarande en del frågor kring det där med Wicca, även om jag börjar lägga det åt sidan. Det som stämmer minst med min verklighet med Wicca, är det där med Gudinnan. Alltså jag ser inte det som att det finns två olika individer, en gud och en gudinna. I min värld är Gud allt, både man och kvinna, även om jag mest tänker på honom som man. Inget kan fungera utan både positivt och negativt. Gud är energi och energi finns i allt. I berget, i trädet, i mig och alla runt mig. All energi består ju av både positiva och negativa partiklar, d.v.s. både det vi kallar kvinnligt och det vi kallar manligt.

brun-fjarilVisserligen tänker jag att det finns en moder Jord som då kanske är kvinnlig. Men exakt hur det hänger ihop med Gud, det har jag inte klurat ut riktigt säkert. Det jag har tänkt är att Gud är energi och moder Jord gör så att energin antar vissa former som vi kan se. Det är därför vi inte kan se själva Gud eftersom han behöver en del av moder jord för att vi ska kunna se honom. Vi kan se honom i vår fantasi och i våra drömmar eftersom han där inte behöver bli fysiskt verklig för att vi ska kunna se honom. På samma sätt kan vi inte se moder Jord annat än som marken vi går på eftersom hon behöver energi från Gud för att bli “levande”.

Tittar man på de fyra elementen, så är ju jord och vatten “kvinnliga” medan eld och luft är “manliga”. Det stämmer ganska bra med min teori. Moder Jord är vatten och jord, medan Gud är energin i elden och i luften.

Trots att jag kan tänka mig en Moder Jord och en Gud, så vill jag inte kalla det för Gud och Gudinna och även om jag gjorde det, så verkar det inte vara så Wicca menar med Gudinna. Trots att jag på ett sätt kan tänka mig att Moder Jord och Gud är två olika, så tänker jag mig samtidigt att de båda ändå är en. De kan inte vara två olika. De är “beroende” av varandra. Guds energi finns ju i jorden vi går på och därför måste han även vara en del av moder jord på något vis. Ja, det är klurigt det här… man kan verkligen fundera tills man blir gråhårig av alla dessa funderingar.

Imorgon hoppas jag kunna göra ett besök i en trevlig liten butik med spännande saker. Blir förmodligen något inköp. Det är svårt att besöka sådana butiker utan att ha något med hem :).

En enkel fråga

Jag har börjat använda mig av en enkel liten fråga. Jag ställer den varje dag. Ibland flera gånger varje dag. Frågan hittade jag i boken “Var den du är och förändra världen” av Dr. Dain. Frågan kan tyckas enkel men den är kraftfull. Och det roliga är att man behöver inte svara på frågan. Det räcker att man ställer den. Universum tar hand om svaret åt en. Det är fantastiskt. Frågan är:

Hur blir det bättre än såhär?

När man ställt frågan börjar universum genast att arbeta för att det ska bli ännu bättre än det du redan har. Spelar inte någon roll i vilket sammanhang det gäller. Jag har testat när jag är ute och går med hunden, när jag äter frukost och när jag betalar räkningar. Vad jag kan komma på nu så har det varje gång gjort att jag av någon anledning känt mig bättre till mods. I vissa fall har omedelbara förändringar skett som gjort att situationen blivit märkbart bättre. Alla förändringar kan man inte räkna med att man ska märka av direkt, men oavsett hur lång tid förändringen tar, så känner jag mig alltid lite piggare och lite gladare så fort jag ställt frågan. Prova du också.

Hur blir det bättre än såhär?! 

Samtal med gud

Jag vet inte vad man ska tro, men jag har läst “Samtal med gud”. Verkligen tankeväckande bok. För mig känns det som står där väldigt klok och sant. Men ändå förstår jag inte riktigt.

Hade jag verkligen valt det problemet jag hade med svanskotan för ett par månader sedan och som fortfarande plågar mig en del. Då hade jag så ont att jag knappt kunde varken gå, sitta eller ligga. Varför valde jag det?

Väljer verkligen alla de som faller offer för olika typer av våld, att utsättas för detta våld. Det tycker jag är konstigt. Hur kan man välja det?

Men jag tror ändå på en kärleksfull Gud och jag håller med om att det är med hjälp av kärlek vi kan rädda världen och varandra. Jag tänker mycket på det som sägs i boken och det kommer förmodligen att påverka några kommande inlägg.

samtal-med-gud

Har du inte läst boken, tycker jag att du ska göra det. Den finns hos Bokus i poketform för 39:-. Där hittar du också några av fortsättningsböckerna.

Det finns inga måste

Tänk dig ett liv helt utan måste! Visst hade det varit fantastiskt! Men det bästa är att det faktiskt inte finns några måste.

Det är helt dina fria val. Du måste inte laga mat och du måste inte städa. Du måste inte tvätta och du måste inte köra till jobbet.

Men jag skulle tro att du skulle vilja ha en bit mat i magen och jag tror att du tycker att det är trevligare när det är städat. Jag tror också att du skulle tycka att det känns roligare att visa sig bland folk om kläderna är hela och rena. När det gäller jobbet, hoppas jag att du har ett så roligt jobb att du längtar dit. Har du inte det, så tror jag nog att du ändå vill gå dit eftersom du gärna tar emot lönen.

Du ser, det finns inga måsten! Bara frivilliga aktiviteter. Visst är det fantastiskt.

Idag har jag tillexempel rensat en hink med ogräs i trädgården. Det var inte så svårt, för det finns väldigt rikligt med ogräs i vår trädgård, men jag valde helt själv att göra det. Det var ingen eller inget som tvingade mig, inte ens jag själv. Men jag tycker som de flesta andra att det ser bättre ut utan ogräs och jag vill gärna se på alla blommorna som växer, inte bara kvickroten och allt vad det är för ogräs. Så jag valde helt själv att gå ut i trädgården för att ta hand om en hink ogräs.

Vad vill du göra?!

Böcker till mig och Uganda

Jag har precis beställt lite böcker från .
Alltid roligt med böcker tycker jag. Har läst och läser mycket om andlighet nu, så det blev böcker av Neale Donald Walsch. Ska bli spännande att läsa.

Men så kom jag att tänka på de som inte ens kan läsa eller har möjlighet att gå i skolan. Jag vet inte om jag skulle klara mig utan böcker och de kan inte läsa. Därför bestämmde jag mig för att för minst samma summa som jag handlar böcker för, ska jag ge till Webaidshop.se så att de kan hjälpa någon annan med läsning.

Eftersom jag handlade böcker för drygt 200:- bestämde jag mig för att hjälpa till med bygnation av en byskola i Uganda. Det kostade mig 250:-, men samtidigt har det gett mitt hjärta massor med glädje 🙂

Jag uppmanar förstås dig att göra samma sak. Här kommer därför länk både till Bokus och till Webaidshop.se.

 

Webaidshop.se

Appropå att sprida kärlek

Som jag nämnde i förra inlägget, så har min son Adhd. Men han har också en fantastisk klassföreståndare och en specialpedagog som hjälper oss. Jag tycker att de gör ett fantastiskt jobb och ville därför tacka specialpedagogen. Köpte en bukett tulpaner och gav till henne.

Oj vad hon blev glad. Glädjetårarna kom och hon visste nog inte riktigt vad hon skulle tro. “Jag gör ju bara mitt jobb” sa hon. Kan hända, men vi uppskattar det och en bukett tulpaner, så enkelt att göra någon så glad.

Vi har nu hört från andra hur hon har berättat om de här tulpanerna. Det är ju roligt, men ändå, det var ju bara några tulpaner! Så superenkelt. Det kommer jag att göra fler gånger. Ge blommor eller något annat till någon som “bara gör sitt jobb”.

Funderade på bibliotikarien. Eller kanske hon som sitter i kassan i matvarubutiken. Gissa om hon skulle bli förvånad!

Vem vill du ge tulpaner till?

tulpaner-rosa

Bara kärlek kan rädda världen

Ja, det tror jag i alla fall. Tänk om alla älskade allt och alla! Det skulle vara helt underbart.

Det lustiga är att det egentligen inte är speciellt svårt. Ja att älska alla är svårt, det erkänner jag. Jag har till exempel mycket svårt att älska de som försöker utplåna delar av mänskligheten. Men jag försöker tänka att de kanske inte visst bättre. Att det på något sätt var synd om dem.

Ingen föds väl ond och elak? Det tror inte jag. Däremot kan man ju ha olika handikapp, vem vet om Hitler hade ADHD? (Obs, inget ont om Adhd. Har själv en son med den diagnosen och han är en fantastisk kille på sitt sätt) Jag tänker kombinationen med till exempel en bokstavskombination, olycklig uppväxt och ja, vad vet jag. Då är det kanske inte så enkelt att vara kärleksfull mot sina.

Jag ser det som överkurs att älska “svåra” personer som till exempel Hitler m.fl. Men jag jobbar just nu för fullt med att försöka älska min svärmor. Henne gillar jag inte, men jag anstränger mig att ändra uppfattning. Lyckas jag kommer jag förmodligen att må bättre själv i våra fortsatta kontakter.

Det är ju trevligare att vara tillsammans med någon man gillar än någon man inte gillar och min svärmor dyker ju upp här ibland och då är det ju bättre om jag gillar henne än att inte göra det.  Så jag jobbar nu med att försöka se bara allt det positiva i henne. Att försöka hitta mig i henne. Flummigt?

Att börja älska dem man inte gillar är svårt. Det finns enklare sätt att sprida kärlek och glädje omkring sig. All kärlek är bra. Så visa din kärlek idag! NU!

Älska världen, så kommer världen att älska dig!

hjartan

Massor att lära

Har du något husdjur? Verkligen synd om du inte har det.

Djuren omkring oss har så mycket att lära oss. Se på katten som den njuter av livet när den ligger i ditt knä och spinner. Eller se på hunden som ständigt visar kärlek mot sin familj. När du kommer hem från jobbet står din hund innanför dörren och viftar med svansen för att välkommna dig. Hur många andra i familjen visar den kärleken varje gång du kommer hem?

Eller titta på katten som är på jakt. Den bryr sig inte det minsta om att den suttit och spanat efter en liten fågel i två eller tre timmar. Den är helt inne i det den gör och lever helt i nuet. Mindfullness på högsta nivå kan man säga.

Men även de vilda djuren har vi mycket att lära oss av. Se hur väl de vilda djurens mödrar tar hand om sina barn och skyddar dem mot faror även om det ibland kan innebära fara för dem själv. Barnen busar och leker och de vuxna låter dem leka för de vet att leken är viktig i utvecklingen. De tänker förstås inte så, utan handlar på instinkter. De flesta av oss människor handlar förstås på samma sätt, men jag tycker ändå att man kan titta och lära av hur djuren gör.

Djur är ärliga och kärleksfulla och det kan vi nog försöka praktisera lite mer. Ska prova att under veckan som kommer göra som hunden, springa och möta mina familjemedlemar när de kommer hem. Jag ska också försöka att leva mer här och nu och ge massor med kärlek och vara ärlig. Vågar du anta utmaningen och göra världen ärligare och mer käleksfull?

En hyllning

Hyllningar är väl inget som precis finns i överflöd i den här bloggen, men idag vill jag göra det. Det är en hyllning åt en sann glädjespridare. Genom att  bara vara sig själv har han en period spridit glädje och gemenskap i en hel bygd. Alla har pratat om honom och uppskattat hans närvaro. Men alla har också varit oroliga för honom. Någon gav honom ett namn, men mest är han någon som man pratat om och förundrats över.

Han var inte vem som helst, han var “Safanen”, som min lilla dotter kallade honom. Han var en fasantupp. En ensam och vilsen fasan i en byggd som normalt saknar fasaner, blev han sedd och uppskattad. Han höll ofta till vid vägen och han hade ett väldigt speciellt förhållande till traktorer och andra stora maskiner.

När bonden plöjde på sin åker sprang han fram och tillbaka efter traktorn. När traktorn vände, vände fasanen. Han sprang och sprang. Tyvärr är det osäkert om det var för att han gillade maskinerna eller om det var för att han ville jaga bort dem. Oavsett gav han inte upp. Han kunde hålla på att springa en hel dag.

Av någon anledning tappade han sina stjärtfjädrar och alla trodde att nu har han blivit påkörd. Men inte. Hans stolthet satt förmodligen i de fjädrarna för när de började växa ut igen, så kom han fram. Och han kom nära, var inte rädd och brödsmulor tyckte han om.

Finns så mycket gott och roligt jag skulle kunna berätta om den här fasanen, men jag tror att du förstår hur älskad han var.

Tyvärr blev det ändå ett slut för denna fantastiska varelse. Han har nu tyvärr blivit påkörd av en traktor, en maskin som han som sagt hade ett väldigt speciellt förhållande till.

Med detta inlägg vill jag inte bara hylla en fasan, bygdens glädjespridare. Jag vill också visa hur enkelt det kan vara. Till och med en fasan klarar att sprida glädje och bli omtalad med kärlek även ett par kilometer från hans vanliga område.

Frågan är vad kan du göra för att sprida glädje och kärlek nu idag? Räcker det med att du är dig själv, så som fasanen?