jordfelsbrytaren

I går kväll var det lite roligt. Jag och min dotter hjälpte en tjej 15 mil bort med ett onlinespel. Min dotter har kommit långt i spelet och andra tjejen var helt ny. Plötsligt så försvinner strömmen i hela vårt hus. Det var ett förfärligt väder ute, så vi tänkte att då har det med saken att göra. Vi avslutade telefonsamtalet med den andra tjejen och gick för att göra lite annat. Jag satte mig att läsa lite och så fick jag tillfälle att tända lite ljus. Efter drygt en timme hade strömmen fortfarande inte kommit tillbaka. Då skickar jag ett sms till en granne en bit bort och frågar om de har ström. Hon verkar helt oförstående, men svarar att de har ström. Då går vi ner i källaren och undersöker vår jordfelsbrytare. ….. pinsamt…. det var bara den som hade löst ut. Det var för att någon lämnat en sladd i ett eluttag på utsidan och med regnvädret som kom igår så blev det inte så bra. Tur att vi har jordfelsbrytare i alla fall. Men det var ju lite roligt att vi satt här och trodde att det var ett fel långt borta och vi brydde oss inte ens om att undersöka vårt eget först.

-Bra att du berättar det. Så är det ju i många lägen. Ni väljer ganska ofta att skylla på saker långt utanför er själv.

-Det var inte därför som jag berättade det. Jag tyckte att det var lite roligt bara.

-Jag vet, och det var roligt, både du och grannen fick ju ett gott skratt och det är bra. Men jag säger i alla fall att det är ofta så att du skyller på saker som någon annan gjort. Idag hände ju samma sak igen och då gick du ut och sa till din man och snickaren som ni har på besök. Hade det inte varit bättre att du gick ut i förväg och informerade om risken med sladdar och vatten.

-Men snälla du. Inte ska väl jag hålla reda på allt och alla. Sådana saker borde de väl kunna räkna ut själv. Jag har fullt upp med annat. Jag höll på med bokföring när det hände idag.

-Jo, jag vet, men du lät lite irriterad när du sa till dem.

-Det var inte meningen.

-Det ska du inte säga till mig, det ska du säga till dem.

-Ok. Jag fattar vad du menar. Jag ska försöka tänka på det en annan gång. Och jag ska gå ut och prata med snickaren.

-Bra.

-Men vad ska jag säga.

-Be om ursäkt bara.

-Men… jag blev ju inte riktigt arg. Jag tycker inte att det finns något att be om ursäkt för.

-Gör det ändå.

-Hmmm… Jag sa ju bara att nu försvann strömmen igen.

-Ja, men det var kanske tillräckligt. du vet inte hur han har det. Det kanske var droppen, om än liten, som fick honom att bli ledsen.

-Du har nog rätt. Men verkar det inte konstigt om jag går fram och ber om ursäkt?

-Kanske, men det är det värt.

-Jag ska försöka tänka ut något så att det inte verkar konstigt, men så att det ändå blir som ett förlåt.

-Gör det du. Vi ses väl på måndag.

-Ja, det gör vi… tänk redan helg igen….

Lämna en kommentar