inga tvivel

Oj, idag är jag lite trött. Har sovit på tok för dåligt flera nätter i rad. Så egentligen vill jag sova nu, men samtidigt vill jag gärna ha det här samtalet med min “Gud”. Det var ju så spännande i fredags :).

-Jag sa ju det ju :).

-Jo, jag vet, men det är inte helt enkelt att tro på sådant. Jag är en väldigt praktisk person som gärna vill ha bevis för allt. Sådant här andligt har jag därför lite svårt för. Jag var på en “medial” kurs för något år sedan och det var rena katastrofen från min sida. De andra berättade om än det ena än det andra, men jag såg inget och hörde inget heller. Det var bara öken.

-Men nu hör du ju mig.

-Ja, men eftersom det gick så himla dåligt då, så kan jag inte annat än tvivla lite då och då.

-Det är ok. Jag förstår det. Men jag tycker att vi har fått en fin kontakt nu.

-Ja, verkligen. Du hjälpte mig så himla bra igår med en jobbgrej. Det är nästan lite fusk. Som att ha facit med sig in på ett matteprov.

-Fast det var ju inget matteprov. Och varför inte använda de resurser man har tillgång till för att göra ett bra arbete?

-Jo, det är klart bra. Har du något speciellt du vill ha sagt idag?

-Nej, inte mer än att vi borde sluta här och nu. Du och jag ska ju ha ett privat samtal också. Det har du lovat att vi ska ha dagligen i 21 dagar.

-Ja, jag vet. Det har också varit trevligt. Men vi har inte kommit så långt än. Det är många dagar kvar. Fast det är bra. Jag gillar ju att prata med dig. Speciellt nu när jag vet att det inte bara är jag som hittar på.

-Ok, då säger vi så för idag. Imorgon kanske du ska försöka dig på ett samtal lite tidigare på dagen så att du inte är så väldigt trött.

-Ja. Jag ska försöka. Hej för idag!

-Hej hej!

Bevis

Jag måste bara skriva igen. Kan ju inte vänta ända till måndag med en sådan här grej. Oavsett vilket resultat jag fått så kan man ju inte vänta. På morgonen, innan brevbäraren varit här för dagen, så skrev jag dagens inlägg. Jag ifrågasatte om det verkligen är Gud jag hör och som jag pratar med. Jag ville ha bevis. För att bevisa för mig att det var Gud och inte jag själv, så bad jag min Gud att berätta för mig vad brevbäraren skulle ha med sig för post. Min Gud sa att det bland annat skulle ligga en tidning i brevlådan. Ett typ magasin. Han sa inte vad det hette, men jag fick se en bild av utsidan. Det var ingen tydlig bild och jag såg inte själv vad tidningen hette. Men jag såg att det var en tidning som var grön och brun med lite grått. Ungefär som bilden här under:

Jag måste verkligen erkänna att jag var lite nervös när jag gick till brevlådan för att hämta dagens post. Jag hörde när postbilen var här, men valde att inte gå ut och hämta posten direkt. Det fanns två alternativ:

  1. Bara räkningar i brevlådan. Det hade verkligen varit tråkigt, för då har jag ju suttit här och skrivit i veckor och bara hittat på allt. Hur skulle jag kunna erkänna det här.
  2. En tidning i brevlådan. Också lite läskigt, för då betyder ju det att jag har fått information om det någonstans ifrån och det skulle i så fall vara något som jag inte kan kontrollera. (Jag är lite av ett kontrollfreak) Tänk om jag verkligen pratar med Gud liksom.

Resultatet gjorde att jag nästan började gråta. I brevlådan fanns flera brev, men också en tidning. Först såg jag bara kortsidan på tidningen, men när jag lyfte upp den höll jag på att svimma. Omslaget på tidningen stämde med vad jag sett för mitt inre. Så här såg den ut:

Jag lovar, jag hade ingen aning om att det skulle vara en sådan tidning i lådan. Jag visste inte ens att det fanns en tidning som hette aktivt skogsbruk.

Det grå jag såg för mitt inre var det grå stängslet till höger i bilden. Husen är visserligen röda på tidningen, men de är nästan röd-bruna och texten är brun. Jag såg allt det som brunt i mitt inre. Och det är helt klart en hel del grönt på tidningen. Jag såg inte titeln på tidningen, så eventuellt så doldes den övre delen för mig när jag såg den i mitt inre. Men det spelar ingen roll. För mig är detta ett bevis som heter duga. Någon visade mig tidningen i mitt inre och om det är Gud eller någon annan det spelar egentligen inte mig någon roll. Kunde den visa mig den här tidningen så tror jag att den kan visa mig andra saker också, annat som är betydligt viktigare. Och precis som rösten/Gud själv sa tidigare, så har han faktiskt hjälpt mig en hel del.

Men ibland pratar han så förvirrande och ibland är det verkligen svårt att tro på honom. Jag kommer förmodligen att tvivla igen, flera gånger, men då ska jag gå tillbaka till det här inlägget. För det här var för mig helt galet. Jag är fortfarande lite chockad, trots att det gått flera timmar sedan jag såg tidningen första gången i brevlådan idag.

Om du har börjat prata med din Gud och om du också tvivlar, då kanske du ska göra ett liknande test. Fråga din Gud hur han vill bevisa för dig att han är där på riktigt. Till mig sa han tidigare idag att han valde den här metoden för den inte involverar någon annan. Jag behöver inte bevisa för någon annan hur det är. Jag behöver bara bevis för mig själv. Det är upp till var och en att själv hitta bevis. Idag har jag hittat bevis för att jag hör min Gud och att han även kan visa mig bilder :). Det tycker jag är fantastiskt och jag är väldigt glad och tacksam för det.

Nu ska jag försöka hålla lite helg. På måndag är jag förmodligen tillbaka igen med ett nytt samtal om något som jag just nu inte har en aning om.

efterlysning av bevis

Idag känner jag inte för att prata med min röst/Gud. Jag tycker han är så rörig. Svår att förstå. Och ändå vet jag ju inte om det kanske bara är mig själv jag pratar med. Är det så, då är ju jag väldigt rörig. Det vill jag ju inte. Trots att jag inte känner för det, var det något som fick mig att börja skriva här i alla fall.

-Ja, det var bra att du gjorde det. Det är ju inte meningen att vårt samtal ska göra att du vill sluta prata.

-Nej, men jag vet ju inte vem det är jag pratar med. Man ska ju inte prata med okända personer.

-Nej, men jag är knappast okänd för dig. Jag har ju varit med dig länge nu och visst har jag hjälpt dig.

-Jo, det har du, men jag undrar ändå. Jag kan väl hjälpa mig själv?

-Det kan du och det gör du också.

-Hur ska jag kunna veta vem det är jag pratar med. Kan jag få något bevis för vem det är. Har du legitimation?

-Nej, jag har ingen legitimation. Hur vill du att jag ska bevisa?

-Det vet väl inte jag. Jag vill bara veta vem du är. Igår rörde du till det för mig igen. Jag vet inte om jag pratar med mig själv eller om det är någon i mitt huvud.

-Jag är inte i ditt huvud, jag är överallt.

-Det gör inte saken bättre. Jag vet…. om jag ber någon hålla upp något i ett annat rum, så att jag inte ser det. Då kan du väl berätta för mig vad det är som personen håller upp. Blir det rätt så vet jag att det inte är jag själv.

-Ledsen, men det kommer inte att fungera.

-Varför?

-Därför att du inte tror att det är möjligt.

-Men du ska ju säga det till mig. Du ska ju säga vad den andra håller upp. Eller vi behöver inte ens göra så, du kan väl bara berätta för mig något som jag inte kan veta, men som jag kan ta reda på i efterhand. Ligger det någon post i brevlådan och från vem i så fall?

-Det ligger ingen post där än. Brevbäraren har inte varit här än.

-Men kommer den att ha post med sig.

-Ja.

-Vadå för post?

-En tidning.

-Vadå för tidning?

-typ ett magazin.

-Kan du inte säga vad tidningen heter.

-Nej, men jag visade dig en bild på den.

-Ja, men jag kunde inte se vad den hette.

-Kanske för att det inte är relevant. Men du vet ungefär hur den såg ut.

-Ja, brunt och grönt var det på utsidan. Lite grått.

-Men det kommer att vara mera post, inte bara en tidning.

-Ok. Det ska bli intressant att se. Det här kommer ju att avgöra en hel del av våra samtal framöver, det förstår du va?

-Ja. Men egentligen tycker jag inte att det här är en bra metod. Du tvivlar nämligen alldeles för mycket för att det här ska fungera.

-I ditt huvud har du omformat den här tidningen ganska mycket, därför att du inte trodde på det du först såg.

-Du försöker förklara dig redan innan vi vet resultatet.

-Nej, inte alls. Jag bara säger som det är. Du tvivlar väldigt mycket och det har du gjort hela tiden.

-Ok, vi avslutar här för idag. Nu har vi helg framför oss och då brukar jag ju inte skriva något här i alla fall. Så får vi se hur det blir i nästa vecka.

-Det blir bra 🙂

död och begraven

Idag har jag varit på begravning för tredje gången det här året. Det är inte bra. Men inte så mycket man kan göra åt det. Trots att en begravning är en begravning och det är mycket som är likt, så skiljer de sig ändå åt. Idag var jag på en med “jordfästning” Vet inte om det heter så, men kistan sänktes ner i jorden och det är något som jag inte är med om så speciellt ofta. Har vi något att säga om begravningar?

-Nej, inte så mycket. Inte mer än att det är ett fint sätt att ta farväl av en älskad släkting/vän eller som i ditt fall idag granne.

-Vad händer egentligen när man dör?

-Inte så mycket. Man lämnar livet på jorden, det är ungefär allt.

-Hmmm… men kan du inte förklara lite hur det går till. Lossnar kroppen på något vis eller?

-Tja, det kan man nästan säga. Allting blir plötsligt lätt och luftigt.

-kommer man att komma i det där vita ljuset?

-Kanske. Inte alla som gör det.

-Finns det ett helvete som man kan hamna i?

-Nja.. det är inte ett riktigt helvete. Men de som tror att de kommer att hamna där, de gör det. Men när de varit där ett tag, då inser de ofta att det inte är på riktigt och då kommer de rätt.

-Menar du att du lurar de som dött och tror att de ska till helvetet.

-Nej, jag lurar dem inte. Det är de själv som inbillat sig att det finns ett helvete och då måste de hamna där. Det är ju precis som det där med att du tror att du inte kan gå genom väggar. Fast egentligen skulle du kunna göra det.

-Det där har vi pratat om och det tror jag inte på.

-Nej, just det och därför går du inte genom väggar. Den som tror att den ska komma till helvetet, den gör det. När du kommer till “himlen” så inser du att du visst kan gå genom väggar och på samma sätt inser de efter ett tag att det inte är något riktigt helvete.

-Hmmm…. hur är det med ljuset då. Finns det ett vitt ljus.

-Ja.

-ok. Vad är det för ljus?

-Ett vitt ljus bara.

-Men jag hörde igår att det var någon som sa att det där vita ljuset är Gud.

-Det är det.

-Men du sa ju att det bara är ljus.

-Ja, och du är bara människa. Men du är ju en del av Gud också. Allt är ju en del av Gud.

-Det här är så förvirrande. Jag tror ju att jag pratar med en Gud här, men egentligen så pratar jag med mig själv.

-Det skulle man kunna säga. Fast jag är ju Gud också.

-Suck. Jag tycker det är svårt när saker är två olika saker samtidigt. Precis som att ett äpple är ett päron samtidigt som det är ett äpple.

-Ja, lite så kanske. Men det är väl inte så dumt. Du gör det till lite vad du tycker.

-Men jag tycker inte om att prata med mig själv och egentligen tycker jag inte om att prata med Gud. Jag tycker det låter högfärdigt. Det är ju präster som pratar med Gud.

-Ja, och du och många andra och förhoppningsvis kommer många fler att göra det framöver.

-Varför är det så viktigt?

-Därför att ni behöver känna kärleken. Ni håller ju på att ta kål på varandra och på hela planeten och det enda som kan rädda er nu är kärlek och den sanna kärleken kommer från det ni kallar Gud.

-Nu tycker jag att du rör till det ännu mera. Ska vi prata mer om begravningar istället kanske. Det känns lättare, trots att det är ett sorgligt ämne.

-sorgligt för de som står kvar, men för den som lämnat jorden så är det inte så tråkigt. Den har ju äntligen fått komma hem.

-Något mer du vill ha sagt om begravningar och om döden?

-Nej, jag tror vi avslutar. Du verkar vilja det.

-Ja, för jag tycker det är ganska jobbigt att prata med dig ibland.

-Ok, då gör vi så :).

Tid för förändring

Idag har jag valt att låna dotterns bärbara dator. Normalt sitter jag vid en stationär dator på mitt kontor och skriver. Men dottern är sjuk och ligger just nu och sover. Feber, ont i öronen, hosta och allmänt vissen. Då tänkte jag att jag passar på att låna hennes bärbara, för då kan jag ju sitta lite var jag vill. Funderar på att skaffa en egen bärbar dator, men eftersom jag inte kan bestämma mig för om och vilken jag ska ha, så har det ännu inte blivit någon.

Det här är dock ingen blogg om datorer så nu lägger vi det åt sidan och fokuserar på dagens samtal. Hallo Gud, är du där?

-Jajamen… alltid redo.

-Trevligt. När jag säger sådär “hallo Gud, är du där” då tänker jag på ring så spelar vi. Vet inte om de brukar säga så i det programmet, för jag lyssnar väldigt sällan på radio, men jag tänker ändå att det är så de säger där. Och att anropa Gud är lite som att anropa någon på andra sidan telefonluren. Nåja… vad ska vi prata om idag.

-Jag undrar varför du inte var här igår?

-Vet inte riktigt. Det var mycket annat. Dottern är som sagt sjuk och igår var jag med henne på vårdcentralen.

-Ja, det var du, men det var ett väldigt snabbt besök.

-Ja, men jag gjorde väl andra saker också. Måste jag förklara för dig varför jag inte skrev igår?

-Nja, nästan. I måndags sa du att du ville ha förändring. Du steg upp tidigt som bara den för att du ville förändra ditt liv. Men det funkar ju inte att förändra livet bara en dag.

-Nej, det vet jag, men det kan väl komma saker emellan?

-Jo, förvisso, men då undrar jag hur gärna du vill ha din förändring, om den inte kan vara i mer än en enda dag. Efter en dag ser du knappast ingen förändring i livet.

-Men jag är ju själv också förkyld. Har ont i halsen och känner mig febrig.

-Du kommer med undanflykter.

-Du har förmodligen rätt. Som vanligt. Hur ska man göra då?

-Jag tycker att det du vill förändra, det ska du avsätta tid för varje dag. Har du något exempel på vad du skulle vilja förändra?

-Det är mycket som jag vill ändra på. Bland annat väger jag för mycket, huset är fortfarande överbelamrat och tja…lite till.

-Vi tar det där med vikten då. Det är ju en klassiker. Om du vill förändra vikten, då behöver du göra något åt det varje dag. Det räcker inte att du äter nyttigt en dag i veckan och resten av dagarna äter du samma som fått dig dit där du är idag. Samma med motion. Det räcker inte att du motionerar en halvtimme en gång i veckan. Du behöver göra det flera gånger.

-Jo, det vet jag ju egentligen.

-Egentligen ja, men varför gör du det inte?

-Vet inte.

-Jag vet. Det är för att du inte avsätter tid till det varje dag. Det spelar inte så stor roll när på dygnet du avsätter tid åt det. Det kanske passar dig bäst på morgonen, bra, gör det du måste göra på morgonen då. Eller om det passar dig bättre efter lunch eller på kvällen, gör det då. Det du lägger energi på det kommer du att förändra, så är det bara.

-Om jag vill gå ner i vikt. Hur mycket tid ska jag avsätta och räcker det att jag avsätter tid en gång om dagen. Hur blir det då med att äta nyttigt? Det behöver jag väl göra alla mina mål.

-Det stämmer att du behöver äta nyttigt alla dina måltider. Men anta att du avsätter en halvtimme varje dag. En halvtimme för att gå ner i vikt. Man kan avsätta mera eller mindre. Men i början är det bättre att börja med lite och om man trivs med det så kan man efterhand öka tiden. Du kan börja med bara tio minuter. Tio minuter är långt mer än inget. Speciellt om du avsätter tio minuter varje dag. Det blir ju över en timme i veckan. Under din dagliga tid för att gå ner i vikt är det förmodligen viktigast att du kommer igång och rör på dig. Men om du avsätter en lite längre tid, kanske en halvtimme varje dag, då kan du göra mera. Då kanske du hinner både röra på dig och planera din mat. Att få kontroll över sin vikt är enklare om man planerar. Och om du planerar in god och nyttig mat och sedan inhandlar den där nyttiga maten, då är det mycket enklare att äta den bra maten när det väl är tid för dig att äta. Att hoppa över måltider är oftast inget bra alternativ. Det finns visserligen dieter som hävdar att det är bra att hoppa över måltider, men det är inget jag rekommenderar.

-Det här är ju egentligen inget nytt som du kommer med.

-Nej, det vet jag, men du och många andra verkar ha svårt att komma ihåg vissa enkla saker.

-Tydligen.

-Vill du sammanfatta?

-Ok. För att förändra behöver man avsätta lite tid varje dag åt förändringen. Börja med en kortare tid och öka på efterhand som det känns bra. För att minska i vikt behöver man i första hand avsätta tid för att komma igång och röra på sig lite mera och i andra hand planera sina måltider så att man äter nyttigt.

-Bra. Jag tycker att vi nöjer oss såhär. Nu ska du nog ta en titt på det där med bärbara datorer.

-Ja, det är nog lika bra det. Jag gillade att sitta med datorn i knät och skriva lite på en helt annan plats än vad jag brukar göra. Nu på sommaren kan man ju vilja vara ute i naturen och arbeta också.

-Ja, precis! Vi hörs väl imorgon.

-Det hoppas jag. Då ska jag visserligen på begravning, men jag ska försöka avsätta en stund åt att skriva här också 🙂

morgonsamtal

Midsommar helgen är avklarad och några av mina medmänniskor har jag klarat av. Det gick ok. I går kväll så tittade jag på en Ted, föreläsning och den gjorde att jag steg upp långt tidigare än vanligt. Nu sitter jag här och gäspar hela tiden. Jag kan undra om jag kan höra rösten när jag gör det. Hallo, är det någon där? ….. Inget svar…… Konstigt…… Hallo.

-Ja, jag är här. Men varför är du här så tidigt idag?

-Som jag sa, jag tittade på en Ted föreläsning.

-Ja, och?

-Ja, alltså hon sa att det enda som behövs för att förändra sitt liv, är typ att man bestämmer sig för att göra det. Och som “bevis” på att man kan bestämma sig, så kunde man gå upp en halvtimme tidigare nästa dag. Trots att sängen är varm och lockande så skulle man ändå gå upp. Eller, nja, det var inte riktigt så hon sa det, men ungefär.

-Ok, så du är uppe för att du vill förändra ditt liv? Till vad?

-Något bättre.

-Ok, och vad är det för fel på det du har nu då? Inte så mycket egentligen, men det är inte så som jag vill ha det.

-Ok, ja, vi har ju pratat om det en del, du och jag.

-Ja, visst har vi. Men jag tycker att du varit lite sparsam med information kring mina framtidsval.

-Det tycker du ja. Men jag har ju sagt det viktigaste, har jag inte.

-Jo, men jag vill veta mer.

-Ja, men det är inget vi ska ta här. Det är ju ett privat samtal.

-Ja. Vad kan vi prata om här då?

-Vi kan prata mera om midsommar.

-Ok. Vad finns det mer att säga?

-Det där med dina medmänniskor. Det fixade du fint!

-Tack! Var det allt?

-Ja, det räcker.

-Jaha. Det var inte mycket.

-Man behöver inte säg mer än nödvändigt. Och jag vill bara visa att jag inte bara klagar hela tiden, vilket jag vet att du ofta tycker att jag gör.

-Tja… klagar vet jag inte, men vi har väl lite olika åsikter och jag tycker ibland att du verkar lite negativ.

-Jag är neutral, men du är normalt sett väldigt optimistisk och ibland behöver du någon som håller lite i bromsen.

-Hmmm….

-Idag börjar en ny vecka och du börjar den tidigt. Vad planerar du göra den här veckan?

-Det vet jag inte. Eller jo, jag vet att jag ska jobba alla förmiddagar, det gör jag ju alltid, hela året. Ingen semester, men jag är ju ofta ledigare på alla helger. Just den här veckan som vi har framför oss så kommer jag att åka till Ikea en sväng kanske. Det beror lite på dottern och på mig själv faktiskt. Dottern har ont i öronen och jag känner av min hals. Men om vi är pigga nog för att åka iväg så kommer vi att göra det.

-Ok, det låter som att du har en liten plan i alla fall.

-Ja.

-Det är bra.

-Jag tycker vi slutar dagens samtal här. Tycker inte att det leder till så väldigt mycket. Kanske är för tidigt för min del. Och kanske att det är så för dig också.

-Ja, det verkar nästan så. Jag var nog inte riktigt beredd på att du skulle stiga upp så här mycket tidigare än vad du brukar göra. Jag ser det som att du verkligen vill och det glädjer mig. I fortsättningen får jag väl vara beredd på det kanske 🙂

-Ja, det är nog bäst. Fast imorgon tror jag inte att det blir riktigt lika tidigt. Vi får se.

-Det bli bra.

Midsommar

Igår pratade du om att vi skulle prata om Midsommar. Vad finns det att säga om Midsommar annat än att det är en trevlig svensk högtid då man träffas och är tillsammans med släkt och vänner.

-Det finns mycket man skulle kunna säga om midsommar. Det finns religiösa saker att säga, man kan prata historia och man kan förstås även prata om midsommar så som den ser ut idag.

-Men det låter inte som något speciellt kul. Historialektioner hade man i skolan och i alla fall mina barn har ju nästan precis fått sommarlov. De är inte intresserade av varken historia eller religions lektion nu.

-Det bero ju på vem som undervisar 🙂

-Ok. Vad är det du vill säga?

-Vi hoppa över historia och religion och gör en djupdykning i biologi i stället. Titta på blommorna.

-Ja, vad är det med blommorna. Vi sätter vanligtvis blommor i midsommarstången.

-Ja, men kommer du ihåg förra året. Då fick du och de andra blomplockarna gå långt och länge för att få ihop lite lite blommor. Ni fick göra kransarna till stången ovanligt tunna för att ni inte hittade så många blommor. Hur tror du det går i år?

-Jag tror att det kommer att gå lätt att hitta blommor. Jag har sett att det finns många att välja mellan.

-Varför tror du att det är så?

-Allt varierar ju från år till år. Ibland blommar saker lite senare, andra år är det lite tidigare. Förra året verkade det som att mycket kom lite tidigare.

-Ja. Precis så. Vad beror det på?

-Vet inte.

-Egentligen bara på att allt är olika. Det är inte meningen att det ska vara samma. Jag menar allt. Inte ens enäggstvillingar är helt samma. Kan du se någon fördel med att det ena året har du många blommor att välja mellan och nästa år väldigt få.

-Att vi hade väldigt få i år gör att jag är tacksam att det kommer att gå mycket lättare det här året att plocka blommor.

-Ja, och det är väl bra!

-Ja

-Tacksamhet är något som alla behöver öva mycket på. Och du har just hittat något att vara tacksam över. 

-Är det mer vi ska säga om midsommarblommorna.

-Vi kan fortsätta att titta på olikheterna. Vad plockar du för blommor?

-Tja, det brukar bli lite hundkex, lupiner, smörblommor och en lila klistrig växt som jag just nu inte kommer på vad den heter.

-Finns det likheter mellan dessa blommor?

-Inte speciellt många faktiskt. inte mer än att de är blommor och att jag brukar hitta dem i vägkanten.

-Men hur kan det komma sig att “Gud” skapade så många olika blommor då? Hade det inte räckt med en blomma. Hade det inte räckt med “hundkex” till exempel.

-Jag vet inte. Det blir ju vackrare med lite olika blommor, men jag antar att de fyller olika funktioner.

-Precis. De är alla väldigt viktiga. Det finns insekter som älskar hundkex, men som inte är så förtjusta i dina klistriga blommor. För att inte tala om vad som händer på undersidan, djupt ner i marken, bland det du oftast inte ser. Därför är det viktigt att ni är rädda om alla olika växter och alla olika djur. Tar ni bort en växt så försvinner kanske även en insekt och försvinner insekten så försvinner kanske även en fågel som är beroende av just den insekten. 

-Men hur är det med alla djur och växter som egentligen inte hör hemma här. Jag vet inte exakt vilka djur som är 100% svenska, men jag är ganska säker på att det finns sådana i Sverige som inte är helt svenska.

-Det finns människor också som inte är helt svenska, men som bor i landet. 

-Men det är väl en helt annan sak. De har förmodligen flytt från ett hemskt krig.

-Ja. 

-Nu pratade du för fort och när jag inte var riktigt beredd. Jag hinner inte med att skriva så fort. Vänligen ta det igen.

-Ok. Vem får vara i landet? Blomman, insekten eller den som flytt från ett krig i annat land?

-Ja, just nu får väl alla vara här, utom vissa människor som vi av olika anledningar skickar tillbaka igen. Men vi har en del djur som vi också försöker få bort. Tror att det är en speciell krabba som vi försöker bli av med eftersom den hotar vår Svenska krabba.

-Ja, det är riktigt. Jag vill bara få dig uppmärksam på att du gärna dömer saker väldigt fort. 

-Ok, jag tror vi tar oss tillbaka till midsommar innan vi kommer för långt på villovägar.

-Gärna, vi har ju inte kommit till historian och religionen än.

-Men det skulle vi väl inte prata om. Det var ju blommor.

-Ja. Och det finns mycket mer att prata om blommor också, men jag tror faktiskt att vi ska nöja oss såhär idag. Jag har egentligen mycket mycket mer jag skulle vilja säga dig om både blommor och midsommar, men vi kanske kan ta det nästa år eller i alla fall en annan dag. 

-Allmänt om blommor kan man ju prata varje dag om man vill.

-Ja. Önskar dig och alla andra en trevlig midsommar helg!

-Tack detsamma!

 

Inte bara Gud

I går försökte jag prata med “min Gud” om lite allvarligare saker, om val som jag funderade på. Man vill ju göra rätt val och då är det ju bra om man har en egen Gud som man kan rådfråga. Men var “han” på plats då? Nej. Jag satt där med mina funderingar och fick ingen hjälp alls. Till slut tog jag fram en av mina Tarotlekar och drog ett kort där för att få vägledning. Korten svarade, men “Gud” tänkte inte vara med. Inte förrän jag långt senare, när jag skulle gå och lägga mig och började skriva lite i min dagbok, då dök han upp. Då passade det…. Varför är det så? När man behöver guidningen som bäst, då är du inte där.

-Jag är där hela tiden och det borde du veta, för det har jag sagt flera gånger. Men igår och även andra gånger stressar du upp dig själv för att du inte vet hur/vad du ska välja. Men det dök ju upp andra som ville visa dig.

-Ja, fast det ska vi nog inte prata om här. Det är mer än tillräckligt att jag pratar med “Gud” offentligt så som det blir här.

-Nja, jag vet inte det. Det är ju inte alla som får kontakt med sin Gud på precis detta vis. Det finns ju andra sätt också och det är bra att känna till det.

-Det kan hända, men för mig var det inte Gud och jag vill inte prata om det här säger jag.

-Jag hör att du säger det, men nu gör vi det ändå.

-Grrrr…. vad är det du vill ha sagt?

-Vilka var det som kom och pratade med dig igår?

-Det vet jag inte. Har aldrig tidigare sett några sådana. Det var små figurer som var under marken, röda var de.

-Vad sa de då?

-Det var väldigt konstigt. Jag följde liksom med dem under ett stort vackert träd….. Nej, jag vill inte berätta. Det här är så knasigt. Jag har förmodligen hittat på allt.

-Varför tror du det?

-Därför att jag aldrig hört talas om röda figurer under träd. Det var förmodligen min fantasi bara.

-Vad är det för skillnad på fantasi och verklighet?

-Fantasi finns inte på riktigt. Det är hjärnspöken. I fantasin kan de mest orimliga saker hända. I fantasin finns det rosa elefanter och bilar som kör på vatten.

-Bilar som kör på vatten finns väl i din verklighet också?

-Jo, det kan hända, men några rosa elefanter är jag rätt säker på att det inte finns.

-Nej, inte som du ser.

-Menar du att det finns rosa elefanter som jag inte ser.

-Det finns mycket som du vanligtvis inte ser, men som faktiskt finns.

-Är det bra eller dåligt?

-Det är bra.

-Ok och vart vill vi komma med detta?

-Kanske att du inte ska döma ut din fantasi så snabbt.

-Men du har inga bevis för att det jag har i min fantasi finns.

-Nej, inte idag. Men när du inte längre är i din fysiska kropp, då kommer du att se många saker som du inte ser med dina människoögon. Jag vill ha fram en liten sak till angående vem som kom till dig igår.

-Du ger dig inte.

-Nej.

-Suck…. Jag tror att det var Vättar. Eller något liknande. Jag vet inte. Jag tänkte att det var Vättar. Men de var inte till så mycket hjälp. De mest bara lekte hela tiden. När jag frågade dem något så började de nästan sjunga svaret eller inte sjunga kanske men de sa det rytmiskt på något sätt och de visade med rörelser. Som om det var charader nästan.

-Ja. Just det. Jag ville få fram att det var “Vättar”. Anledningen till det är att många som tror på Gud tror inte på Jättar, Vättar och troll. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Och att de försökte leka fram svaret var perfekt. Du var ju så stressad över att inte ha fått något svar från mig och överhuvudtaget väldigt stressad över situationen och då funkade lek.

-Var det du som skickade dem?

-Nej, inte riktigt. Det var du själv som ropade efter dem.

-Knappast. Jag ropade inte efter några vättar.

-inte direkt kanske, men indirekt.

-Suck suck suck. Jag blir väldigt förvirrad av allt det här. Det är så jobbigt att prata med dig. Du är envis och ska alltid ha rätt. Du vet allt och försöker skoja bort saker som jag tycker är viktiga. Men samtidigt så hjälper du ju mig massor. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om dig alltid. Fast, jag får erkänna att jag gillar dig.

-Jag är precis den du behöver när du behöver.

-Lagom kryptiskt som alltid :). Nu måste jag jobba lite. Imorgon blir förmodligen sista dagen i denna veckan som vi skriver här. Sedan är det ju midsommar och då vet man inte så noga hur det blir.

-Vi kanske ska prata lite om midsommar imorgon. Det är ju en ganska viktig Wicca högtid.

-Det tycker jag att vi får se imorgon.

Tisdags sysslor

Tisdag, en helt vanlig tisdag. Snart midsommar, men ändå en vanlig tisdag. Vad gör man bäst av en sådan dag som denna?

-Man gör det man gör bäst.

-Ok, och? Vad menar du med det?

-Jag menar att du ska göra det du är bäst på och det du tycker är roligt. Låt någon annan göra det andra.

-Så om jag inte tycker det är roligt att ta hand om disken, ska jag då låta någon annan göra det?

-Om det finns någon som tycker det är trevligt att ta hand om disk, varför ska du då ta jobbet från den?

-Men är det verkligen någon som tycker det är roligt att ta hand om disken.

-Disken var kanske ett dåligt exempel, men säg en vanlig arbetsplats. Normalt har du tio olika saker som du gör på ditt arbete. Men en av de sakerna du gör, t.ex. sak A, tycker du är tråkig och jobbig. Medan du tycker att sak B är väldigt spännande och rolig att arbeta med. Du kanske är väldigt bra på uppgift B dessutom. Din arbetskamrat tycker precis tvärt om. Varför då inte låta arbetskamraten göra alla A uppgifter medan du gör alla B uppgifter. Det tjänar både du, din arbetskamrat och företaget på.

-Men så fungerar det inte i verkligheten.

-Inte? Har du testat?

-Nä… kanske inte. Men hur ska jag veta vem som vill göra mina tråkiga uppgifter.

-Fråga! Det står i bibeln att du ska fråga :).

-Hmmm…. Men disken lär jag inte komma undan.

-Kanske inte idag. Men det finns de i ditt hushåll som tycker disken är ok medan de tycker att t.ex. städning och tvätt är jobbigt och tråkigt.

-Ja, det kan hända, men i det här huset har vi fördelat det väldigt modernt, jag gör alla hushållssysslor.

-Det vet jag. Men tycker du att det är en bra lösning då?

-Den funkar ok. Jag vill inte ha de sysslorna som de andra har. Jag kan dem inte. Byta däck på bilen till exempel, det är jag väldigt dålig på.

-Men det händer ju högst två gånger om året.

-Jo, jag vet, men det görs ju väldigt mycket annat på detta ställe.

-Jag vet. Din situation går inte riktigt att jämföra med många andra. Fast jag tycker såhär; När du har en tråkig uppgift framför dig, gör den lite roligare. Det finns flera sätt. Vi tar disken som exempel. Sätt på lite musik och dansa medan du tömmer diskmaskinen eller lyssna på en ljudbok/pod. Gör det till en tävling, ta tiden och se om du kan förbättra tiden nästa gång. Eller tävla med dig själv om att göra det så bra som möjligt. Tänk dig att du är med i VM i diskmaskinstömning. Ett annat sätt är att dela upp det, fast det är inte helt optimalt när det kommer till just tömning av diskmaskinen. Det funkar bättre på andra uppgifter som normalt tar lite längre tid. Man kan t.ex. avsätta 20 minuter nu och 20 senare. Detta sista alternativet är inte det bästa, men för vissa kan det fungera. Risken är att man bara gör 20 minuter och sedan låter resten vara.

-Ok, jag får fundera på detta lite. Jag har faktiskt disk att ta hand om, men som jag bara lämnat. Kanske ska ta till lite ljud för att få det lite roligare. Man kanske kan ha både ljud och göra det till en tävling.

-Det kan man. Det finns faktiskt ett sätt till. Gör det mindfull. Alltså ta hand om disken som om det vore första gången du såg en diskmaskin, en tallrik, glas och bestick. Känn på dem, hur luktar det, hur ser det ut. Mindfull metoden är förmodligen den bästa för dig, för den får dig att varva ner samtidigt som du gör det du ska göra. Men förmodligen kommer du inte att ge dig själv den tiden, eller hur?

-du har rätt, det kommer jag inte att göra, men jag kan ju ändå ta det med mig. Man vet aldrig när andan faller på 🙂

-Det blir inte idag!

-Jag kan ju köra de första 10 sakerna mindfull och resten med dans 🙂

-Det är ett alternativ. Nu har du dock annat du behöver göra.

-Japp. bäst att arbeta lite :).

fel medmänniskor

Idag har jag faktiskt en konkret fråga. Eller jag vet inte om det är en konkret fråga. Det har uppkommit en situation och “min Gud” vet såklart redan vad det är för situation jag tänker på, men jag undrar hur jag ska formulera frågan för att inte hänga ut någon.

-Ja, det ska bli intressant att höra din fråga :). Jag vet vad du vill fråga och jag vet vilken situation det gäller och jag skulle kunna ge dig lite råd utifrån det, men för att det ska bli något vettigt av detta inlägg så behöver du formulera frågan.

-Ja, jag vet…. Hur/vad ska man göra i situationer där man typ måste omges med en person som man egentligen inte vill vara med?

-Så hade jag inte formulerat frågan, men vi kan väl börja där ändå.

-Ja, jag kom inte på något bättre just nu, men vi kanske kan komma fram till något bra ändå.

-visst. Det hela beror ju lite på vilken situation det är och vad det är för en person. Är det till exempel en släkting så är ni ju släkt oavsett hur du vänder och vrider på dig. Men man måste inte älska sina släktingar, inte ens sin närmaste familj. Du behöver inte bryta kontakten, bara låt dem vara, precis som det är moln på himmeln.

-Om det inte är en släkting då. Ja, då är det enkelt. Då behöver du inte vara med den överhuvudtaget.

-Men ibland hamnar man ju i situationer där den finns ändå. Låt säg att det är en mamma eller en pappa till ett barn i mitt barns klass. Då kommer vi kanske att träffas på föräldramöten och allt vad det kan vara.

-Så kan det vara. Men låt inte personen påverka dig. Du skulle kunna sätta upp en osynlig sköld runt sig själv innan man går in i situationen. Eller be änglarna skydda dig mot den personen. Dina änglar kan då rycka in och ställa sig runt dig så fort som personen närmar sig.

-Hmmm funkar det verkligen

-Prova.

-Ok, jag ska prova någon gång. Men hur gör man med släktingen. Om man är bjuden till ett släktkalas till exempel. Då kommer den där släktingen att vara där.

-För det första behöver du inte vara trevlig mot alla hela tiden. Jag menar inte att du ska vara otrevlig, men du behöver inte gå fram till personen och börja prata, bara för att du är en vänlig person. Tänk så här; aha… där kommer ett moln…. moln kan man inte prata med, jag går till faster Karin istället, henne kan man prata med.

-Hmmm…. jag undrar om det fungerar. Är det ett litet kalas kanske det blir svårt.

-Kanske, men jag tycker att du ska göra så om det blir aktuellt. Jag vet som sagt vilken situation du tänker på och jag måste lägga till en sak här. Du är värd betydligt mer än det som du blivit utsatt för. Att bli illa behandlad av ord är minst lika illa som att bli illa behandlad av handling, det ska du ha klart för dig. Och att bli illa behandlad handlar inte bara om våld utan om många andra saker också. Gläds åt de du har omkring dig som du älskar och som älskar dig. Skulle det vara så att man inte har någon, eller rättare sagt att man tror att man inte har någon, så finns det ändå alltid någon där. Om inte annat har man sin Gud och Gud älskar alla alltid och oavsett.

-Menar du att du älskar även dem som gjort orätt mot mig.

-Ja.

-Varför?

-Jag älskar alla och jag ser saker som du inte ser. Jag älskar personen, människan, men inte deras handlingar alltid. Även du har gjort saker som jag inte gillar.

-Vadå?

-Det behöver vi inte gå in på nu. Jag är här för att uppmuntra dig att göra rätt saker, bra saker, saker som är bra för dig och för dina medmänniskor.

-Att behandla andra som moln, är det bra för mina medmänniskor?

-Det är inte dåligt. Att behandla dem som moln kan förhindra andra mindre bra saker.

-Ok, jag tror vi nöjer oss såhär för idag. Jag ska testa moln tipset och muren av änglar i kommande situationer där jag känner behov av det. Tack för idag.

-Så lite så 🙂