privat hejarklack

Idag är det ingen bra dag. Helt enkelt inte min dag idag. Men jag tänkte att jag skulle försöka skriva några rader här i alla fall. Det brukar bli bättre efter ett litet samtal. Jag har visserligen pratat med “min Gud” flera gånger redan idag. Det är bra att ha någon att prata med när det inte fungerar som man tänkt sig. Vad tycker du att vi ska prata om här och nu.

-Vi kan fortsätta på det du började med. De där små samtalen som vi har under hela dagen, det är ju egentligen de som är viktigast. Det är i stunden som jag kan ge bäst stöd. Inte några timmar senare. I förväg kan jag visserligen göra så att bakslagen kanske blir mindre, men det är ändå under själva bakslagen som du behöver bäst stöttning.

-Ja, jag uppskattar det verkligen. Det räcker oftast med ett eller ett par ord från dig, så orkar jag med lite till.

-Vi har kommit till det stadiet att du är så säker på att jag är här hela tiden att du faktiskt hör mig även i “kris” situationer. Inte alltid, men oftare och oftare.

-Ja och det är väldigt skönt.

-Jag hoppas att flera ska komma dit. Det är ju bland annat därför som vi skriver här. Det är ju för att få fler att våga prova prata med sin gud. Inte bara när man är i kyrkan eller när man utför någon helig ritual. Det är i vardagen som du har mest glädje av mig, inte sant.

-Jo, så är det. Jag går ju till kyrkan ibland och jag uppmärksammar fullmånen lite extra ibland vilket är trevliga aktiviteter och kanske att de stärker mitt band till dig.

-Det stärker absolut. Allt som du kallar andligt eller när du läser bibeln och går i kyrkan, det stärker både dig, och vår relation. Det är bra om du kan fortsätta med alla dessa delar. Men det viktigaste är ju ändå samtalen bara du och jag, vår direktkommunikation.

-Ja. Du har sagt till mig “skärp dig” flera gånger både idag och tidigare. Det har faktiskt hjälpt. Några gånger har du sagt typ; “men hur vill du ha det då?” Det har varit en bra fråga. Jag har uppenbarligen inte varit nöjd med den situation jag hamnat i, och för att kunna lämna den, kan det vara bra att veta vad jag egentligen vill ha. Ibland säger du “sträck på dig” eller “kom igen nu, du klarar detta”. Det är som att ha en personlig hejarklack med sig hela tiden. Eller som en sådan där coach som idrottsstjärnorna har som står där och ropar i kanten av skidspåret.

-Det är bra. Det är precis så jag vill att du ska se mig. Som din privata hejarklack, det gillar jag.

-Ok, ska vi nöja oss såhär för idag?

-Det gör vi :).

inga snabba samtal

Jaha, då sitter jag här igen. Kan vi prata om något snabbt idag. Jag ska snart iväg på andra saker, men tänkte att jag hinner nog skriva lite här först.

-visst, snabbt kan det gå, men är det någon vits med att stressa igenom ett samtal.

-Jag tänkte att du kanske hade något som vi kunde avhandla snabbt.

-Jag tycker inte om när du stressar, jag tycker inte om när någon stressar. Det här blir bara stress. Det är bättre att du går och förbereder för din nästa aktivitet istället. Vi kan småprata lite privat mellan varven istället. Här kan du vara när du har något lite mer tid och när du inte har någon som står och hänger över dig.

-Ok, då gör vi så. Tack ändå för idag!

Svenska kyrkan

Idag är jag helt blank. Har ingen aning om vad vi ska prata om. Väntar besök till lunch idag och besökaren kommer att stanna tills imorgon. Därför tänkte jag att det är lika bra att skriva nu, för sedan blir det svårt att få till det.

-Det är väl trevligt med lite besök.

-Ja, absolut.

-Men….

-Jag sa inte men.

-Nej, men du tänkte. Och jag vet.

-Suck, dig lurar man inte. Men det skulle varit skönt att bara vara lite själv och ta det lugnt. Fast just den här helgen är inte speciellt lugn i alla fall. Imorgon är det verkligen logistik på hög nivå. Jag skulle med lätthet kunna jobba med logistik. Som förälder blir man automatiskt proffs på det.Fast det är klart, det är väl lite överdrivet att ha det som arbete också. Nå, vad ska vi prata om idag då?

-Tja… om kyrkan kanske. Du ska ju till kyrkan imorgon

-Ja, det ska jag. Dottern sjunger i kören och imorgon ska de uppträda i kyrkan. Vad ska vi säga om kyrkan?

-Jag skulle vilja höra lite om din åsikt.

-Fast den vet du väl redan.

-Ja, men du kan väl skriva ner den.

-Ok. Jag tycker att den svenska kyrkan är stel och tråkig. Inte konstigt att så många lämnar. Allt annat i samhället moderniseras i ett rasande tempo, men kyrkan är sig lik. Det är gudstjänst varje söndag förmiddag, prästen pratar och man sjunger psalmer som ingen kan texten till. Det ska vara nattvard, kyrkie (som jag inte ens vet vad det ska vara bra för) man läser heliga evangelier och då måste alla stå upp. Man läser Fader vår som visserligen fått ett litet lyft, men i den kyrka som jag går till läser man den gamla varianten. Ja, alltså varje söndag är den andra lik. Prästens predikningar är visserligen olika från gång till gång, men det är ändå inte mycket som skiljer.

-Varför gör du inte något åt saken då?

-Du menar göra något åt Svenska kyrkan? Är du helt galen! Det är ungefär lika svårt som att resa runt månen.

-Har du försökt?

-Nej, och jag tänker inte göra det heller.

-Det är synd, för den svenska kyrkan skulle tjäna på det. Hur skulle din kyrka se ut om du fick bestämma?

-Jag vet inte. Det är väldigt mysigt i kyrkan så jag vill gärna besöka den. Men man skulle väl kunna skippa lite av allt det där som ingen förstår sig på. Kyrkie till exempel. Och det där med alla de knasiga psalmerna. Jag går inte till kyrkan för att sjunga sådant som inte går att sjunga. De som tycker det är roligt att sjunga kan väl gå med i en kör. De kan ju ha psalm aftnar eller något för dem som gillar psalmerna. Jag tycker också att det är fånigt att man ska ställa sig och sätta sig hela tiden. Varför inte låta folket sitta och lyssna. De behöver koppla av lite. Berätta en bibelsaga för folket så att de kan sitta där och mysa i bänkarna.

-Men de heliga evangelierna då? Ska man inte stå när de läses? Och när man bekänner sin kristna tro?

-Alltså, den som är rullstolsbunden kan ju inte ställa sig. Är den mindre troende då eller?

-Nej, men är det inte för att ära evangelierna?

-Jo, men varför måste man stå upp? Det är ju inte många andra gånger som man ställer sig upp. Jag tycker inte att jag ärar evangelierna mera för att jag står upp. Det viktiga är väl att jag tar till mig det som står än om jag står eller sitter. Som det är idag när man går till kyrkan så vet man inte alltid när man ska stå och när man ska sitta. Jag var i kyrkan innan jul på Lucia tror jag att det var. Då blev det förvirring i lokalen. Vet inte när det var under gudstjänsten. Skulle man stå eller skulle man sitta. Några ställde sig andra inte. De som ställde sig kände sig extra förvirrade och några av dem satte sig igen eftersom hälften blev sittande. Det blir ju bara dumt och pinsamt. Det är ju vad jag kommer ihåg från den gudstjänsten. Att jag var förvirrad. Jag ställde mig upp, men till slut var jag nästan ensam om att stå. Pinsamt! Det viktiga med gudstjänsten måste väl ändå vara att jag kommer ihåg själva predikan och att jag kommer ihåg något av Guds ord.

-Ja, så kan man ju tycka. Det har varit intressant att höra dina synpunkter och jag kan faktiskt bara hålla med dig. Den svenska kyrkan skulle må bra av förnyelse. Exakt hur det lägger jag mig inte i, men det är helt klart att världen behöver massor av kärlek och kärlek kan man få i en kyrka om den fungerar på ett vettigt sätt.

-Ja. Jag tror vi nöjer oss såhär för idag. Svenska kyrkan behöver moderniseras!

döda eller inte

Vi pratade häromdagen om att döda och om det är rätt eller fel. Jag skulle vilja fortsätta på det samtalet. I bibeln så är det väldigt många som blir dödade och många gånger är det Gud som gett “order” om att döda. Det tycker jag är konstigt eftersom jag tänker att Gud är kärlek. Men jag har kanske fattat fel. Gud kanske tycker att vi ska gå omkring och döda varandra.

-det tycker jag verkligen inte!

-Men varför lät du döda massor med människor då bibeln utspelade sig?

-Det var som jag sa häromdagen, för att stärka olika ledare.

-så om jag vill bli ledare idag så kan jag bli en bättre sådan om jag föst dödar en massa människor.

-Nej. Absolut inte! Du ska inte döda någon. Det är inte många idag som behöver döda någon annan.

-Men vissa måste göra det?

-Ja, alltså dödande är så mycket. Och död är egentligen inte något konstigt. Det är naturligt, men just nu förstorar du upp det.

-Jo, jag vet att det är naturligt med död. Vi ska ju alla dö någon gång.

-Ja, och du måste döda för att äta.

-Inte om jag är vegan.

-Jo, även veganer dödar. De måste faktiskt döda flera för att överleva.

-Va? Hur kan det vara möjligt. De äter ju inte kött.

-Nej, men det äter växter.

-Aaaa… du menar att växter lever.

-Ja, verkligen! Du vet ju själv att forskarna har gjort upptäckter som visar att växter kommunicerar med varandra vid t.ex. fara.

-Ja, det har jag faktiskt sett. Det är inte många som tror. Men många veganer äter ju bönor och linser och sådant. Det är ju bara typ frö, inte en hel växt som dödas.

-Nja… många bönor och linser skördas hela plantan för att få fröna. Och vad är frö? Är det inte ett “foster”.

-Huuu… så har jag inte sett på frö förut.

-Men om det inte är ett foster, vad är det då?

-Vet inte. Fast foster….

-Något måste dö för att du ska få i dig mat.

-Ja, men en växt….

-Vem är du att döma en livsform framför en annan?

-Ehhh….

-Alla livsformer har samma värde. Utan växter, som du uppenbarligen ser som mindre värda, så skulle du inte kunna leva.

-Nej, det vet jag. Men de är så många.

-Det finns många myror i en myrstack också.

-Det jag undrade var egentligen om det är ok att döda andra människor.

-inget dödande är ok om inte det har ett syfte. Ett syfte att tjäna som mat t.ex. En sak som förundrar mig lite är hur ni resonerar kring väldigt sjuka. Om ett av dina krukväxter ser lite hängig ut, då kastar du den. Om din hund mår dåligt så åker du till veterinären med den och veterinären gör vanligtvis vad den kan för att rädda din hund. Men i vissa fall så bestämmer man sig för att det inte finns så mycket mer att göra. Därför avlivas hunden för att slippa lida i onödan. Men om en människa blir sjuk, då håller ni liv i den trots att den kan andas själv och ofta trots att den måste har mängder med smärtlindring och ändå har ont. Hur resonerar ni där?

-Jag vet inte. Det låter lite konstigt när du säger det.

-Alltså; dödande är inte ok för nöjes skull och för de flesta människor idag så är det inte ok med dödande för att stärka sin roll som ledare heller. En del så kallade urinvånare runt om i världen har en annan tro, men de dödar inte hur som helst och inte hela städer och byar på en gång. Frågan om att döda eller inte döda är alltså en mycket komplex fråga. När det är frågan om liv och död, då kan det vara ok att döda, inte annars.

-Fråga om liv och död…. om jag blir hotad och känner att livet är i fara, är det ok för mig att döda den andre då?

-Det är en ännu svårare fråga att besvara. Generellt nej. Men det är olika från fall till fall.

-Du gör då inte saker lättare.

-Nej, men du kan väl inte mena att jag ska dra alla över en kam?

-Nej, kanske inte.

-Det går inte. Alla är som du vet olika och det uppstår olika situationer, det kan man inte ge generella svar på.

-Ok, jag tror vi slutar här för idag. Jag tror att jag förstått lite om det där med döda eller inte döda.

stor investering i mig

Igår spenderade jag väldigt mycket pengar på en sak åt mig själv. Jag menar verkligen väldigt mycket pengar! Så mycket att jag inte vågar säga det till någon. Fast det konstiga är att jag ändå inte ångrar mitt köp. Jag undrar hur det kan komma sig. Alltså normalt skulle jag inte ens drömma om att köpa något sådant för de pengarna, men nu har jag gjort det och det känns ändå bra. Konstigt!

-Det är inte konstigt. Jag är glad att du gjorde det där köpet. Du gjorde det för dig själv. Det kommer att få dig att nå nya höjder.

-Jo, kanske det, men ändå. Det är otäckt mycket pengar.

-Du måste höja värdet på dig själv. Du är värd precis varje krona du la på ditt inköp.

-Men det känns inte rimligt. Häromdagen köpte jag flera nya kläder också till mig själv. Och några dagar innan det så blev det böcker, från USA. Bara frakten hit för de där böckerna är gigantisk.

-Ja, men du är värd det. Du har ju kämpat med allt möjligt så du är i princip helt slutkörd. Var det inte så igår att du la dig ner för att vila en liten stund för att du hade ont i huvudet. När du lagt dig övervägde du att sätta på en ljudbok så att du kunde utbilda dig själv medan du vilade. Men vad hade det blivit för vila då? Tror du att det hade blivit bättre i huvudet om du lyssnat på en utbildande bok. Du fick din huvudverk för att du behövde vila. Och du somnade innan du han funderar klart på om du skulle lyssna eller inte.

-Ja, jag kan inte fatta att jag somnade så snabbt. Normalt tar det flera timmar för mig att somna. Men nu hinner jag nästan bara få ner huvudet på kudden.

-Vad tror du att det beror på?

-Att jag är trött?

-Ja, du är ju helt slut. Lilla vän. Du måste vara rädd om dig själv!

-Jag sov i två timmar, var helt väck! Det körde omkring stora maskiner på gården utanför, men jag märkte det inte.

-Du behövde verkligen den återhämtningen. Du har varit med om både fysiskt och psykiskt ansträngande saker sista tiden.

-Varför skriver vi detta här?

-Därför att detta är en blogg och i bloggar skriver man vanligtvis om sådant som händer från dag till dag. Just nu är dina dagar ansträngande och de kör slut på dig. Då är det om det som vi ska skriva.

-Men vem vill läsa om det här?

-Kanske ingen, men det spelar ingen roll.

-Men om det inte spelar någon roll då behöver vi väl inte skriva det överhuvudtaget.

-Jo.

-Varför?

-Därför att det är viktigt att skriva av sig och det är viktigt för den som läser och känner igen sig att den inte är ensam om att ha det jobbigt.

-Men det är ju ingen som läser.

-Det vet du inte.

-Nja… ganska säker.

-Spelar ingen roll. förresten var det inte om detta vi höll på att prata om idag. Det handlade om din stora investering. Det jag vill säga är att det är viktigt att investera i sig själv. Särskilt viktigt när man som du är slut på flera plan.

-Ok. Jag tror att jag ger mig för idag. Nu ska jag göra lite annat. Vi hörs!

Josua i bibeln

Jag tycker själv att jag borde skriva oftare, men mitt liv tillåter inte det just nu. Men, nu sitter jag här i alla fall och jag tänkte faktiskt att jag vill prata om bibeln lite. Alltså jag förstår den inte. Den Gud som jag pratar med här, det är en för mig Kristen Gud. Och den Guden är Kärlek. Men så tänkte jag att jag skulle läsa lite i Josua. Josua kommer efter Moseböckerna i gamla testamentet. Men jag läste inte jättelångt innan jag stötte på saker som jag tyckte var lite konstiga. Det börjar med att Josua blir utvald efter att Moses lämnat jordelivet. De ska då bege sig till det land som Israeliterna blivit lovade tidigare. Redan här hänger jag upp mig lite. Varför har just de blivit utlovade ett visst land? Det står till och med i bibeln att Josua och hans folk tar sig in i staden och dödar alla, även djuren. Det förstår jag inte. Varför sa Gud till Josua att döda alla i staden? Det finns flera frågor kring den text jag läste, men jag tror vi börjar såhär. Det känns som att dessa är relaterade till varandra. Min Gud, varför skulle Josua och hans folk döda alla och varför skulle de ha just den staden där det redan bodde andra människor?

-Jag förstår att du tycker att det verkar fel. Men det var inte då som det är nu. De trodde annorlunda om sin gud då.

-Men varför sa du till dem att de skulle döda alla. T.o.m. djuren. Djuren hade väl inget med saken att göra, djuren har väl ingen religion?

-Nej, djuren har ingen religion och det var kanske onödigt, men symboliskt hade det stor betydelse för Josua.

-Så du brydde dig mer om Josua än om djuren och de som sedan tidigare bodde i staden. De som bodde i staden, de hade väl någon form av tro?

-Ja, visst hade de det.

-Men varför lät du döda dem då?

-för att stärka Josua.

-Men hur kunde det vara så viktigt? Varför var det viktigt att Josua blev stärkt? Så viktigt att oskyldiga dödades.

-Det var egentligen inte viktigare att stärka Josua än att stärka någon annan. Det du har läst är vad kristna tycker är viktigt. Du har genom bibeln fått till dig Josuas version. För honom var det viktigt och för den kristna tron var det viktigt. Du vet egentligen inte vad som hände innanför murarna i den där staden. Det står inte i din bibel. Om du hade läst deras bibel, hade du kunnat läsa en helt annan historia. För dem var Josua ett hemskt monster och de fruktade honom. Eller rättare sagt, mig genom honom. Fast som du förhoppningsvis vet vid det här laget så är och var jag bådas Gud. Fast de trodde på mig på olika vis. Inget av sätten är fel och inget är rätt.

-Det här tycker jag är konstigt. Du menar att båda trodde på dig, fast att det var olika Gudar och att eftersom de trodde olika om dig, så blev resultatet olika. För Josua blev det seger och en ny stad för det andra gänget förintelse.

-Så skulle man kunna säga.

-Suck…. Menar du att det andra gänget, de som redan bodde i staden, att de trodde på någon form av undergång och så fick dem den i form av Josua.

-Ungefär så.

-Hur ser deras bibel ut?

-Nja, de har ju ingen bibel, men om de hade haft det så hade det ju stått på ett annat sätt än vad det gör i din bibel. Då hade det stått helt annat om Josua.

-Finns det någon helig text från dem?

-Det gör det, men den lär du inte få tillgång till.

-Vad står det i den?

-Det spelar inte så stor roll. Trots att “det andra gänget” hade en annan gemensam tro, så var deras tro olika, lite beroende på var man hittade dem. Du har ju olika varianter av kristendom. Protestanter och katoliker t.ex.

-Hmmm… jag tror vi pausar här för idag. Det känns som att vi är på väg in i ett annat samtalsämne. Frågan idag handlade ju om Josuas dödande av en hel stad inkl. stadens djur. Jag kunde inte förstå hur du kunde säga till Josua att han skulle döda alla.

-Och det har jag förklarat att det var för att stärka Josua. Bland annat.

-Tycker du att dödande är ok?

-Det är också en helt annan fråga. Det är inget vi kan avsluta med.

-Ok. Men kan du inte säga Ja eller Nej.

-Det kan jag inte. Det är en komplex fråga.

-så det kan vara ok.

-Vi skulle inte prata om det idag.

-Ok. Vi tar det en annan dag.

lite om depression

Jag vill skriva positiva och roliga inlägg. Men det blir ju inga inlägg alls just nu. Jag förstår inte hur jag lyckats köra så helt slut på mig själv. Har verkligen ingen energi kvar. Jag har inte pratat med min Gud heller på några dagar (inte privat heller alltså). Det är synd, men jag har inte orkat. Sist som jag satte mig här för att skriva ner ett samtal, då gick det inte så bra. Det blev inget samtal. Jag hörde inte vad han sa. Det var mest bara mina egna förvirrade ord som for omkring i huvudet. Nu vill jag göra ett försök igen. Hoho….. är du där?

-Jag är alltid här.

-Jo, jag vet, du säger det, men sist hörde jag inte dig och sedan dess har vi ju inte pratat med varandra.

-Nej, så kan det vara. Jag vill att du ska vara ett föredöme för andra så att andra också vågar prata med sin Gud (med mig) och då måste vi visa på att det inte går alltid. Man kan ju bli frustrerad av det om man är van och trivs med sitt samtal. Men du visar just nu att det inte går alla gånger som man vill. Det är väldigt viktigt. Det viktiga är att man inte ger upp. Försök igen en annan dag. Kanske det inte går då heller, men då är det bara att ge det ytterligare några försök. Vänta några dagar mellan försöken. Är man väldigt stressad då är det svårt att höra. Samma om man har någon form av ångest, oro eller depression. Egentligen är det då det är som viktigast att höra mig, men då är man oftast så upptagen av sig själv att man inte hör något annat. Man hör oftast inte andra människor heller. Inte på ett korrekt sätt. Man kanske hör dem och även mig, men man lyssnar inte, man tar det inte till sig och ibland misstolkar man det som sägs.

-Varför är det så, varför måste vi drabbas av depressioner och ångest. Det är ju jättejobbigt.

-Det är ett av kroppens försvar.

-Det tycker jag är ett mycket konstigt försvar. Hur kan depression vara ett försvar.

-När du går in i en depression sätts det mesta på sparlåga. Du tar in mindre mängd av information och du isolerar dig gärna från omgivningen. Det gör att du inte utsätts för så mycket som du skulle gjort i annat fall.

-Men depressioner gör ju att folk försöker ta livet av sig.

-Ja, och det är tråkigt. Det är inte riktigt meningen. Det är en sidoeffekt som har blivit på senare tid.

-hur menar du? Tog folk inte livet av sig förr?

-Förr tog folk livet av varandra. Blev man deprimerad för riktigt länge sedan gick man ofta iväg och då var det vanligt att man föll offer för något rovdjur.

-Det låter inte bra.

-Nej, fast det är inte bättre att ta livet av sig själv.

-Hmmm…. ibland kan jag inte låta bli att tvivla på dig.

-Det vet jag och det är ju en annan aspekt som drabbar de flesta som försöker prata med mig. Men det kan vi väl prata mer om en annan gång. Jag tycker du ska ägna dig åt andra saker nu en stund. Var glad att du fick denna lilla pratstund så pratar vi mer om allt detta en annan gång. Vi har mycket att prata om.

-Ja, vi har väl det. Och ja, du har nog rätt. Jag har en del annat att göra.

-Kom ihåg att ta väl hand om dig själv idag. Du balanserar just nu på en väldigt skör tråd. Du behöver hitta tillbaka till fastare mark.

-Jag vet. Jag ska försöka. Jag tror att jag har hittat stigen som leder till fastare mark. Nu ska jag bara försöka ta mig till den.

-Gör så. Ta hand om dig!

-Tack!

jag hör inte

Idag blir det inte något riktigt inlägg. Det här är nämligen tredje gången jag börjar på att skriva idag. Det blir inte bra. Jag tycker inte att det låter som min Gud som pratar. Det låter mer som jag själv. Det är inget vidare. Jag får försöka igen en annan dag. Kanske att det har att göra med att jag hade ett kort samtal med honom tidigare. Han kanske tycker att vi har pratat färdigt för idag. Jag vet inte, men det funkar i alla fall inte. Han brukar visserligen säga att han alltid är här och att han alltid försöker prata med mig, men att jag inte lyssnar alltid. Kanske är det så att jag idag inte kan koncentrera mig tillräckligt på att lyssna. Han brukar säga att stress gör att jag inte hör. Nåja, jag gör ett nytt försök en annan dag.

Söndag utan kyrka

Söndag idag. Då ska man väl gå i kyrkan kanske. Det har inte jag gjort. Jag är dålig på att gå till kyrkan. Vi har ändå en väldigt vacker och mysig kyrka här. Och jag skulle kunna gå till kyrkan och tända ett ljus för den som jag var på begravning för i fredags. Men av någon anledning blir det inte. Det är ju dessutom ganska avkopplande att sitta där. Man behöver ju inte sjunga med i psalmerna om man inte vill, då kan man ju bara sitta där och ta det lugnt och lyssna på det som sägs och sjungs.

-Du behöver inte ha dåligt samvete för att du inte går till kyrkan. Tiderna har förändrats. Du pratar ju med mig direkt, du behöver inte någon präst för att höra mina ord. Dessutom har du ju en egen bibel som du bläddrar i ibland.

-Jo, men jag gillar ju att gå i kyrkan.

-Det är en annan sak. Men det är inget man måste göra.

-Ok, är det något speciellt vi ska prata om idag?

-Nej, jag tycker det räcker med att vi konstaterar att man inte behöver gå i kyrkan. Det finns ju inga måste. Att gå i kyrkan måste man därför inte heller göra.

-Ok. Tack för idag då.

begravning med fjäril

Igår var jag på begravning. Det är aldrig roligt. Just den här begravningen blev, tyckte jag, lite speciell. Det är ju typ mitt i vintern, men ändå kom det en fjäril och fladdrade runt i hela den lilla kyrkan. Den var där en stund, så pass länge att prästen inte kunde låta bli att ta upp den i sitt tal. Sedan försvann den. Väldigt vackert. Jag undrar vad den gjorde där.

-Den var där för att visa er alla hur förunderligt ett liv kan vara.

-Hmmm…. men inte brukar det väl vara fjärilar på begravningar.

-Nej, men det kan komma andra saker, andra händelser som de sörjande lägger märke till. Som ett tecken.

-Var den här fjärilen ett tecken till familjen.

-skulle kunna vara, men det var inte huvudsyftet med den.

-Det fanns alltså ett syfte med att det kom en fjäril.

-Det är klart, allt har ju ett syfte. Men du hade ju flera saker som du upptäckte när du var där. Saker som ingen annan lade märke till.

-Hmmm… ja, jag vet inte om jag börjar bli helt snurrig i planeten.

-Det är du inte. Du såg det du såg och du hörde det du hörde. Jag vill att du skriver upp det du hörde så att du inte glömmer var du fick informationen först, i vilket sammanhang.

-Ok, jag ska göra det, men inte här. Det är en väldigt privat sak och den handlar inte ens om mig själv. Ska bli väldigt spännande att se om det blir så som jag hörde.

-Det är klart att det gör.

-Kan vi prata mer om fjärilen. Vad gjorde den där egentligen

-Den flög runt.

-Jo, det såg jag, men varför?

-För att du så småningom skulle lägga märke till det där andra.

-Var det bara därför?

-Det var därför den var där för dig. Den var där av andra anledningar för några av de andra deltagarna. För vissa av deltagarna var det bara en fjäril som kommit vilse.

-Ok. Eftersom det här är väldigt många privata saker som jag inte vill gå in på här, så kanske vi ska nöja oss för idag med att den hade flera olika syften beroende på vem det var som såg den.

-Ja och så är det med nästan allt. Om du ser en röd bil, så är det en röd bil för dig, medan den för en annan är en gammal Saab. Eller en önskebil eller ett minne.

-Konstigt att samma sak kan vara så många olika saker.

-Ja, men tänk så bra.

-Är det. Kan det inte bli förvirrande.

-Kanske om du lyssnar till andra än bara till dig själv.

-Suck…. jag tror vi slutar här för idag… det känns som att vi kan prata i evigheter. Vi kan väl fortsätta en annan dag.

-Gärna!