lite om depression

Jag vill skriva positiva och roliga inlägg. Men det blir ju inga inlägg alls just nu. Jag förstår inte hur jag lyckats köra så helt slut på mig själv. Har verkligen ingen energi kvar. Jag har inte pratat med min Gud heller på några dagar (inte privat heller alltså). Det är synd, men jag har inte orkat. Sist som jag satte mig här för att skriva ner ett samtal, då gick det inte så bra. Det blev inget samtal. Jag hörde inte vad han sa. Det var mest bara mina egna förvirrade ord som for omkring i huvudet. Nu vill jag göra ett försök igen. Hoho….. är du där?

-Jag är alltid här.

-Jo, jag vet, du säger det, men sist hörde jag inte dig och sedan dess har vi ju inte pratat med varandra.

-Nej, så kan det vara. Jag vill att du ska vara ett föredöme för andra så att andra också vågar prata med sin Gud (med mig) och då måste vi visa på att det inte går alltid. Man kan ju bli frustrerad av det om man är van och trivs med sitt samtal. Men du visar just nu att det inte går alla gånger som man vill. Det är väldigt viktigt. Det viktiga är att man inte ger upp. Försök igen en annan dag. Kanske det inte går då heller, men då är det bara att ge det ytterligare några försök. Vänta några dagar mellan försöken. Är man väldigt stressad då är det svårt att höra. Samma om man har någon form av ångest, oro eller depression. Egentligen är det då det är som viktigast att höra mig, men då är man oftast så upptagen av sig själv att man inte hör något annat. Man hör oftast inte andra människor heller. Inte på ett korrekt sätt. Man kanske hör dem och även mig, men man lyssnar inte, man tar det inte till sig och ibland misstolkar man det som sägs.

-Varför är det så, varför måste vi drabbas av depressioner och ångest. Det är ju jättejobbigt.

-Det är ett av kroppens försvar.

-Det tycker jag är ett mycket konstigt försvar. Hur kan depression vara ett försvar.

-När du går in i en depression sätts det mesta på sparlåga. Du tar in mindre mängd av information och du isolerar dig gärna från omgivningen. Det gör att du inte utsätts för så mycket som du skulle gjort i annat fall.

-Men depressioner gör ju att folk försöker ta livet av sig.

-Ja, och det är tråkigt. Det är inte riktigt meningen. Det är en sidoeffekt som har blivit på senare tid.

-hur menar du? Tog folk inte livet av sig förr?

-Förr tog folk livet av varandra. Blev man deprimerad för riktigt länge sedan gick man ofta iväg och då var det vanligt att man föll offer för något rovdjur.

-Det låter inte bra.

-Nej, fast det är inte bättre att ta livet av sig själv.

-Hmmm…. ibland kan jag inte låta bli att tvivla på dig.

-Det vet jag och det är ju en annan aspekt som drabbar de flesta som försöker prata med mig. Men det kan vi väl prata mer om en annan gång. Jag tycker du ska ägna dig åt andra saker nu en stund. Var glad att du fick denna lilla pratstund så pratar vi mer om allt detta en annan gång. Vi har mycket att prata om.

-Ja, vi har väl det. Och ja, du har nog rätt. Jag har en del annat att göra.

-Kom ihåg att ta väl hand om dig själv idag. Du balanserar just nu på en väldigt skör tråd. Du behöver hitta tillbaka till fastare mark.

-Jag vet. Jag ska försöka. Jag tror att jag har hittat stigen som leder till fastare mark. Nu ska jag bara försöka ta mig till den.

-Gör så. Ta hand om dig!

-Tack!

jag hör inte

Idag blir det inte något riktigt inlägg. Det här är nämligen tredje gången jag börjar på att skriva idag. Det blir inte bra. Jag tycker inte att det låter som min Gud som pratar. Det låter mer som jag själv. Det är inget vidare. Jag får försöka igen en annan dag. Kanske att det har att göra med att jag hade ett kort samtal med honom tidigare. Han kanske tycker att vi har pratat färdigt för idag. Jag vet inte, men det funkar i alla fall inte. Han brukar visserligen säga att han alltid är här och att han alltid försöker prata med mig, men att jag inte lyssnar alltid. Kanske är det så att jag idag inte kan koncentrera mig tillräckligt på att lyssna. Han brukar säga att stress gör att jag inte hör. Nåja, jag gör ett nytt försök en annan dag.

Söndag utan kyrka

Söndag idag. Då ska man väl gå i kyrkan kanske. Det har inte jag gjort. Jag är dålig på att gå till kyrkan. Vi har ändå en väldigt vacker och mysig kyrka här. Och jag skulle kunna gå till kyrkan och tända ett ljus för den som jag var på begravning för i fredags. Men av någon anledning blir det inte. Det är ju dessutom ganska avkopplande att sitta där. Man behöver ju inte sjunga med i psalmerna om man inte vill, då kan man ju bara sitta där och ta det lugnt och lyssna på det som sägs och sjungs.

-Du behöver inte ha dåligt samvete för att du inte går till kyrkan. Tiderna har förändrats. Du pratar ju med mig direkt, du behöver inte någon präst för att höra mina ord. Dessutom har du ju en egen bibel som du bläddrar i ibland.

-Jo, men jag gillar ju att gå i kyrkan.

-Det är en annan sak. Men det är inget man måste göra.

-Ok, är det något speciellt vi ska prata om idag?

-Nej, jag tycker det räcker med att vi konstaterar att man inte behöver gå i kyrkan. Det finns ju inga måste. Att gå i kyrkan måste man därför inte heller göra.

-Ok. Tack för idag då.

begravning med fjäril

Igår var jag på begravning. Det är aldrig roligt. Just den här begravningen blev, tyckte jag, lite speciell. Det är ju typ mitt i vintern, men ändå kom det en fjäril och fladdrade runt i hela den lilla kyrkan. Den var där en stund, så pass länge att prästen inte kunde låta bli att ta upp den i sitt tal. Sedan försvann den. Väldigt vackert. Jag undrar vad den gjorde där.

-Den var där för att visa er alla hur förunderligt ett liv kan vara.

-Hmmm…. men inte brukar det väl vara fjärilar på begravningar.

-Nej, men det kan komma andra saker, andra händelser som de sörjande lägger märke till. Som ett tecken.

-Var den här fjärilen ett tecken till familjen.

-skulle kunna vara, men det var inte huvudsyftet med den.

-Det fanns alltså ett syfte med att det kom en fjäril.

-Det är klart, allt har ju ett syfte. Men du hade ju flera saker som du upptäckte när du var där. Saker som ingen annan lade märke till.

-Hmmm… ja, jag vet inte om jag börjar bli helt snurrig i planeten.

-Det är du inte. Du såg det du såg och du hörde det du hörde. Jag vill att du skriver upp det du hörde så att du inte glömmer var du fick informationen först, i vilket sammanhang.

-Ok, jag ska göra det, men inte här. Det är en väldigt privat sak och den handlar inte ens om mig själv. Ska bli väldigt spännande att se om det blir så som jag hörde.

-Det är klart att det gör.

-Kan vi prata mer om fjärilen. Vad gjorde den där egentligen

-Den flög runt.

-Jo, det såg jag, men varför?

-För att du så småningom skulle lägga märke till det där andra.

-Var det bara därför?

-Det var därför den var där för dig. Den var där av andra anledningar för några av de andra deltagarna. För vissa av deltagarna var det bara en fjäril som kommit vilse.

-Ok. Eftersom det här är väldigt många privata saker som jag inte vill gå in på här, så kanske vi ska nöja oss för idag med att den hade flera olika syften beroende på vem det var som såg den.

-Ja och så är det med nästan allt. Om du ser en röd bil, så är det en röd bil för dig, medan den för en annan är en gammal Saab. Eller en önskebil eller ett minne.

-Konstigt att samma sak kan vara så många olika saker.

-Ja, men tänk så bra.

-Är det. Kan det inte bli förvirrande.

-Kanske om du lyssnar till andra än bara till dig själv.

-Suck…. jag tror vi slutar här för idag… det känns som att vi kan prata i evigheter. Vi kan väl fortsätta en annan dag.

-Gärna!

Oj, jag blir nästan alldeles snurrig av allt som händer hela tiden. Extremt mycket jobb, men jag ser det som något positivt. På fredag ska jag visserligen på begravning. Det är aldrig roligt. Det är en anhörig som lämnat jordelivet lite i tidigaste laget. Hon fick cancer som inte ville ge med sig. Vi har pratat om sjukdomar här tidigare. Det var inget bra samtal tyckte jag och därför vill jag helst inte prata om det igen. Har du något annat vi kan prata om?

-Fast vi skulle kunna prata lite mer om sjukdomar. Fast den här gången kanske vi ska prata om det på ett sätt som du gillar.

-Kan du det då?

-Kan! Skämtar du?

-Nej.

-Klart att jag kan, jag är ju din Gud 🙂

-Jo, visserligen, men jag tycker att du har varit väldigt knasig i den här frågan. Så, vad vill du säga nu då?

-Jag kan säga att sjukdomar är bra.

-Men det var ju det jag sa…. Jag tycker inte det finns något bra med sjukdomar, speciellt inte sådana som cancer.

-Du har visst problem med att få till stavningen idag… 🙂

-Ja, någon har bestämt att sjukdomar ska vara med ett M. Jag tycker det behövs två. Cancer är också ett krångligt ord, men det har väl inte något med saken att göra.

-Jo. Jag tänker på dyslexi.

-Men hallå!!! du måste skämta med mig. Dyslexi är väl inte alls att jämföra med Cancer.

-Nej, men det är en sjukdom och jag säger inte att du har varken dyslexi eller cancer, men du har vissa problem.

-Kan hända, men jag trodde att vi skulle prata om sjukdomar.

-Det gör vi. Du tar alldeles för lätt på det där med t.ex. dyslexi. Det är inte många som förstår det handikappet inte heller alla de där “bokstavskombinationer” som finns.

-Jag fattar inte vad du menar.

-Jo, alltså dyslexi gör inte att du har ont, men det kan göra ditt liv jobbigt på många vis. Det finns mängder med dolda sjukdomar som ingen verkar bry sig så mycket om.

-Ja, så är det nog. Jag har ju själv varit sjukskriven flera gånger med diagnosen depression. Det är en dold sjukdom som verkligen kan ställa till det.

-Just precis. För Cancersjuka har ni olika insamlingar för att samla in pengar och på olika vis stötta de drabbade, men de som lider av dolda sjukdomar, de gör ni inget för.

-Jag har aldrig tänkt på det så.

-Nej, och det är inte så konstigt. Det är inte många som går omkring och skryter om att de är deprimerade. Och ofta klassas t.ex. depression som något som den drabbade själv orsakat, medan cancer bara händer. Så är det inte. Båda händer lika mycket eller båda är något som den drabbade själv orsakar. Det är inte någon skillnad. Vissa dolda sjukdomar kan man lära sig att leva med, men det kan man med en del andra också. Diabetiker tvingas ofta lära sig leva med sin sjukdom.

-Ja. Hur kan det komma sig att du alltid får mig att tänka på saker på ett nytt sätt.

-Kanske för att jag är din gud 🙂

-Kanske det 🙂

-Nu ska jag gå och titta på Sveriges mästerkock. Jag tittar vanligtvis inte så mycket på tv, men det programmet tycker jag är ok. Det är inspirerande att se de som är riktigt duktiga på sin sak. Inspirerande och imponerande.

-Inspirerande och imponerande är bra att ta till sig. Om det är från tv-apparaten är det bra om man kan hålla det på lagom dos :).

-Det gör jag.

-Jag vet, bäst du kilar nu. Det börjar vilken minut som helst.

-Ja, vi hörs!

att prata med gud

Idag har jag för första gången nämnt “min Gud” för någon annan. Jag har ju skrivit här ganska länge, men jag tänker att det ändå inte är någon som läser här, så det har inte varit så farligt. Vet inte varför jag känner såhär i denna fråga. Kanske för att det är något som betecknas som flummigt. Förr hade man väl blivit bränd på bål för att påstå något som detta, att man pratar med Gud, typ. Idag sa jag att jag kallade min andliga guide för min Gud. Det lät inte så farligt att prata med en andlig guide, som att prata med Gud. Det är väl bara präster som pratar med Gud. Kanske därför jag inte vill säga att det är vad jag gör. Jag är inte någon präst. Lär de sig att prata med Gud när man går prästutbildningen? Nåja, nu påstår ju jag att jag pratar med min Gud. Vad alla andra gör är upp till dem. Jag anser fortfarande att alla får tro på precis vad man vill, så länge det inte skadar någon annan. Så… finns det något vi ska prata om idag?

-Du har redan sagt ganska mycket.

-Ja, det bara blev så. Hur är det, får präster lära sig att prata med gud när de går sin utbildning?

-Nej, det finns inte något sådant ämne i deras schema. Men många av dem pratar med gud både före och efter utbildningen. Fast på lite olika vis. Det är som vi har sagt tidigare, vi pratar alla olika med olika personer. Du pratar ju olikt om du skulle prata med en president mot om du pratar med en kär gammal vän.

-Ja, det kan man säg, fast jag har inte hittills pratat med någon president.

-Nej, men det är väl inget som hindrar att göra det i framtiden.

-Nej, men jag vet inte om jag har något behov av det.

-det är en annan sak. Fast det kanske skulle vara utvecklande för dig.

-Kanske det. Men då finns det förmodligen andra saker som skulle gagna mig mera än att prata med en president.

-Så är det.

-Ska vi nöja oss såhär för idag då?

-Det blir bra. Det gör vi. Hej så länge!

söndag

Ja, idag är det söndag. Jag sitter vid datorn för att jobba lite. Har en del bokföring som jag behöver bli klar med. Men innan jag börjar med det, så tänkte jag försöka mig på ett samtal med min Gud. Ja, jag kallar ju min röst för Gud nuförtiden. Fast egentligen spelar det inte så stor roll längre. Det spelade roll i början, när jag började prata med “honom”, men nu kvittar det faktiskt. Oavsett vem det är så gillar jag samtalen.

-Äntligen! Det glädjer mig att du kommit till den här punkten. Vem jag är eller vad jag är spelar inte någon roll alls. Det viktiga är att du lyssnar på vad jag säger.

-Jag lyssnar :). Har du något speciellt som du vill prata om idag.

-Ja, egentligen vill jag prata med dig om dina andra medarbetare på “andra sidan”, men nu när du inledde såhär fint så kanske det är dumt.

-Nej, vi kör som du tänkt. Det kan väl inte bli helt fel.

– 🙂 Nej, det kan det inte. Ok, du säger att du har en man med cykel, en kvinna med knut i håret och en lite flicka med klänning som du “träffat”.

-Ja, träffat och träffat, de finns på något vis i mitt huvud. Jag ser dem väldigt tydligt ibland. Och jag har pratat med dem. Jag gillar dem väldigt mycket. De har precis som du, hjälpt mig vid olika tillfälle.

-Det är bra. Spelar det någon roll vad de är?

-Nej, det gör det inte egentligen. Jag tycker ju att de hjälpt mig och vad de då är spelar inte så stor roll.

-tänk om jag säger till dig att allt detta är din fantasi.

-Ja, då blir det lite jobbigt.

-Varför?

-Därför att ….. hmmmm…. prata med sig själv liksom…. det verkar lite virrigt.

-Men om du plockar bort alla fördomar du har om detta, både dina egna och de du tror att alla andra har.

-Det är inte så lätt. Dessutom känns det mindre trovärdigt om det är min fantasi som berättar allt det här för mig. Är det däremot en “högre makt” med oändlig kunskap, då känns det bättre.

-Så du tror mindre på dig själv än på en okänd högre makt.

-Det låter inte så bra. Gör jag det?

-Ja, just det, gör du det?

-Det var en svår fråga, men det verkar nästan så.

-Det är ett problem. Inte bara för dig. Vet du, det är bland annat det som gör att det kan bli krig. Folk tror på sådant som kommer från andra, det andra säger. Det kan få folk att göra de mest fasansfulla sakerna.

-Usch, det låter inte bra. Vad kan vi göra åt det?

-Stärka tron på sig själv

-Och hur gör man det.

-Ja, i ditt fall, kan det börja med att du håller vad du lovar dig själv.

-Jaha….

-Ja, du säger ofta till dig själv att när du har gjort den och den saken, då ska du sätta dig ner och göra något du gillar. Men istället för att göra det du gillar efter den och den saken, så lägger du till dessa och dessa sakerna också. Det leder ofta till att du inte hinner sitta ner och göra det du gillar.

-Du har rätt. Jag gör så…. Men det är inte så lätt. Jag har mycket som jag behöver göra.

-Ja, men jag har ju sagt till dig att du kommer inte att orka hur mycket som helst. Du måste ta det lugnt och hämta kraft emellanåt.

-Ok, jag ska försöka. Men om jag gör bokföring nu en liten stund, så kan jag göra något annat mer passande för en söndag sedan.

-Ja. Sätt klockan på ringning så att du inte sitter för länge med bokföringen. Sätt den på 20 minuter och var nöjd med det du åstadkommit på den tiden när klockan ringer.

-Ok, jag ska göra det. Tack för idag då.

-Ja, tack själv. vi får prata mer om dina “vänner från andra sidan” en annan dag.

-Ja, det får vi göra. Vi hörs!

efter jul stress

Nu är jag egentligen stentrött… men jag vill ändå skriva några rader här. Det har varit en hård vecka. Otroligt många aktiviteter hela tiden. Det är precis som att man innan jul gör en massa saker som är till för jul. Väldigt mycket gör man, stressar…. Sedan kommer själva julen och allt sätts på paus. Sedan när julen är över, då ska man ta igen alla de dagar man missat för att det varit jul och sedan alla de dagar innan jul då man “bara” förberedde för jul. Jag tycker att jag har ganska mycket att göra vanliga dagar, men nu har jag alltså både det och det som skulle gjorts när det var jul och det som var innan jul. Helt galet. Jag är verkligen helt slut. Imorgon är det lördag. Lite lugnare kan man tänka. Men inte då… nej, två på olika sätt krävande aktiviteter är inbokade. Och jag som verkligen försöker minska på stressen. Det går inget bra tycker jag. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Något tips?

-Nej. Inte just nu.

-Du menar att jag måste ha det såhär.

-Nja, men det är övergående.

-Men finns det inget jag kan göra under tiden.

-Det du gjorde idag. Du stannade upp och tittade på himlen. Du har faktiskt blivit riktigt bra på att stanna upp och njuta av det du brukar kalla små saker. Tulpanerna som du har i köket till exempel. Du stannade en extra stund hos hästen och vilade kinden mot sidan på den. Visst var det medicin?

-Ja, det kan man nog kalla det. Den bara stod där och tuggade sin mat, helt lugn.

-Och himlen?

-Ja, det var egentligen inte så märkvärdigt med den, men den fick ändå min uppmärksamhet. Jag gillade den.

-Det är ett bevis på att du nu tänker helt annorlunda. Du är på rätt väg. Du kommer att fortsätta att ha stressiga perioder genom hela ditt liv. Du kommer att råka ut för allt möjligt som känns jobbigt för dig. Då är det väldigt värdefullt att kunna stanna upp och titta på dessa “vardagliga” ting.

-Ja.

-Nu gör du klokast i att försöka komma i säng. Det är såklart också viktigt när man är inne i stressiga perioder. Vila emellanåt för att återhämta dig.

-Det ska jag.

mat prat

Igår tittade jag på Vetenskapens värld på SVT. Jag tycker det är ett intressant program. Finns ofta något att lära sig i varje avsnitt. Dock tycker jag att man ska ta allt de säger med en nypa salt. Det gäller inte bara i det programmet, utan i all media. I just vetenskapens värld så är det ofta olika forskare med och kommenterar resultaten. Alla forskare är dock inte att lita på i heller. Se bara på den där Macchiarini. Det har väl också hänt mer än en gång att det är en vetenskaps person som säger en sak och dagen efter kommer nästa och säger motsatsen. Trots det tycker jag att det är ett intressant program och jag lär mig en hel del. Igår handlade programmet om åldrande. Väldigt intressant! Men det blev tal om mat. Med i programmets film var det en vegan. Jag har inget emot veganer, de väljer själv vad de vill äta och jag har inget emot det. Jag själv är väl en vegans motsats :). Efter att programmet var slut, började jag återigen att fundera på det där med mat och om det finns något som är “rätt eller fel”. Jag har pratat med min gud om saken till och från under dagen. Jag vet att vi har pratat om det här i bloggen också vid något tillfälle, men nu vill jag ta upp det igen. Kan du, min gud, vara snäll och klargöra, svart på vitt, om det är rätt eller fel att äta kött?

-Nej, det kan jag inte.

-Varför?

-Därför att det inte finns något rätt eller fel.

-Ok, men vad skulle du rekommendera? Lever jag längre om jag äter kött eller om jag låter bli.

-Som jag sa till dig tidigare idag, så har det inte alls med saken att göra. Det viktiga är kvaliteten på det du stoppar i dig. Jag vill att du ska veta vad du stoppar i dig, det är betydligt viktigare än frågan om du ska äta kött eller inte. En del mat produceras på ett sätt som inte alls är lämpligt. Det finns djur som far illa, inte så många i ditt land, men väldigt många djur i andra länder mår inte bra. Det kan vara en orsak till att inte äta kött. Men då ska man komma ihåg att bönor, ärtor och linser som många gånger ersätter köttet, oftast inte produceras på ett lämpligt sätt heller. Det hävs ut mängder med kemikalier och flera av dem finns kvar i produkten när du stoppar den i dig. Det hjälper inte att du sköljer eller tillagar maten. Kemikalierna finns där ändå. Kemikalierna dödar inte bara insekterna som tänkt leva på växten utan påverkar hela din kropp. Ditt immunförsvar mår inte bra av dessa kemikalier. Och om ditt immunförsvar inte fungerar som det är tänkt, då kan du drabbas av många olika allvarliga sjukdomar. Dessutom odlas många av de här växterna på enorma fält, vilket inte är något naturligt. Det hämmar de vilda djuren vilket i förlängningen även hämmar människan. Så, som jag sa. Svaret är inte så enkelt som ett ja eller nej. Det bästa är om du kan äta mat som du själv producerar, spelar ingen roll vad det är, kött, grönsaker eller annan mat. Då vet du vad som har hänt med produkten och vilka kemikalier som eventuellt använts. De flesta har dock inte möjlighet att producera sin egen mat. Det kräver som du vet både kunskap och ganska mycket tid och intresse, vilket är en bristvara för de flesta. Det bästa alternativet är faktiskt att leta reda på en producent, en som producerar kött eller grönsaker. Handla direkt av den. Då kanske du har möjlighet att se djuren och se att de har det bra. Du har möjlighet att se hur grönsakerna produceras och hur mycket kemikalier som används. Du kan t.o.m. få veta vilka kemikalier som använts och varför. Ni i Sverige har faktiskt ett fantastiskt försprång jämfört med många andra. Det används förhållandevis lite kemikalier och som jag sa tidigare så mår de flesta djuren väldigt bra. Undantag finns såklart alltid, men så är det ju inom alla områden.

-Ok, tack! Jag tror att jag förstår. Du menar att olämpligt producerade livsmedel är farligare för mig än frågan kött/inte kött.

-Ja.

-Ok, då tror jag att jag har fattat. Tur då att jag oftast har väldigt bra koll på hur maten jag äter produceras. Jag handlar ju som du vet väldigt gärna lokalt. Jag vet exakt var köttet jag äter har gått och betat under sommaren och var kossan som producerar min mjölk har sin sovplats på vintern. Då kan jag med lugnt samvete fortsätta att äta och dricka denna typ av mat.

-Ja. Det tycker jag. Möjligen att du ska minska ner på godsakerna lite. Lite mindre socker, men det är en helt annan sak.

-Ja, verkligen, men jag håller med dig. Socker är lurigt :)…

olycka på vägen

Idag har jag ännu en gång kämpat på i typ 120, hela dagen. Jag vet, det är inte bra. Men ibland är det lättare sagt än gjort att ta det lugnt. Jag hade en tid för dottern inom vården och den ville jag inte missa. Det tog nästan hela eftermiddagen. När jag skulle köra hem därifrån så hade det inträffat en olycka så jag var tvungen att köra runt.

-Du vet väl varför det var en olycka där.

-Ja, det var halt.

-Ja, det var halkan som orsakade olyckan. Men vet du varför den hände just där och just då?

-Det var väl just där och då det var halt.

-Det var det, men varför?

-Det är minusgrader och fuktiga vägbanor.

-Ja, men jag tänker på något helt annat.

-Och?

-Det var en väckarklocka, men tydligen fungerade den inte på dig.

-Nej. Det ringer i mina öron ibland, men jag tänkte inte på om det ringde just då :).

-Jag menar att det var en väckarklocka för att du skulle lugna ner dig.

-Men jag körde faktiskt lugnt. Jag tycker inte om att köra bil när det är vinter. Jag är livrädd för halkan. Jag fattar inte de galningarna som kör och leker på vägen så fort det kommit några flingor med snö.

-Jag vet. Men jag menade att du behövde en väckarklocka för att lugna ner hela dig. Inte ditt bilkörande. Nu blev du tvungen att köra en omväg för att komma fram. Det var nyttigt för dig.

-Så du menar att det var en trafikolycka för att jag skulle få köra en omväg.

-Ja, och inte bara du. Du såg att det var många bilar som behövde den omvägen.

-Men de stackarna som var med i själva olyckan då.

-De hade också lite att lära. Nu menar jag inte trafikvett, för de körde ganska ok. Det finns de som kör sämre. Men att vara med i en trafikolycka kan lära flera olika saker.

-Som vadå?

-Ödmjukhet. Hur sjukhusväsen och polis arbetar. Det finns faktiskt mycket att lära på en sådan sak. Ökad kunskap om bilar och om sig själv. Viktigaste läxan är oftast den om sig själv.

-Hmmm… det låter lite underligt. Finns det inget annat sätt att lära sig dessa saker?

-För vissa, jo, men inte för alla. Det är inte säkert att det var bara de som var i fordonen som lärde sig. De kanske har någon nära anhörig som idag fick lära sig något. Lära att uppskatta varandra. De som var med i olyckan som du såg överlevde, men den som väntade på dem kanske ändå fick sig en läxa.

-Jag vet inte vad jag ska säga om det.

-du behöver inte säga något. Såhär är det.

-Ok. Nu tror jag att jag ska ta en titt i någon av nätets bokhandlar. Jag ska faktiskt titta lite på biblar. Jag har med hjälp av en app kunnat jämföra några olika och ….. ja, det är väl ett annat samtalsämne. Vi får ta det en annan dag.

-Det är nog bäst.