Oj, jag blir nästan alldeles snurrig av allt som händer hela tiden. Extremt mycket jobb, men jag ser det som något positivt. På fredag ska jag visserligen på begravning. Det är aldrig roligt. Det är en anhörig som lämnat jordelivet lite i tidigaste laget. Hon fick cancer som inte ville ge med sig. Vi har pratat om sjukdomar här tidigare. Det var inget bra samtal tyckte jag och därför vill jag helst inte prata om det igen. Har du något annat vi kan prata om?

-Fast vi skulle kunna prata lite mer om sjukdomar. Fast den här gången kanske vi ska prata om det på ett sätt som du gillar.

-Kan du det då?

-Kan! Skämtar du?

-Nej.

-Klart att jag kan, jag är ju din Gud 🙂

-Jo, visserligen, men jag tycker att du har varit väldigt knasig i den här frågan. Så, vad vill du säga nu då?

-Jag kan säga att sjukdomar är bra.

-Men det var ju det jag sa…. Jag tycker inte det finns något bra med sjukdomar, speciellt inte sådana som cancer.

-Du har visst problem med att få till stavningen idag… 🙂

-Ja, någon har bestämt att sjukdomar ska vara med ett M. Jag tycker det behövs två. Cancer är också ett krångligt ord, men det har väl inte något med saken att göra.

-Jo. Jag tänker på dyslexi.

-Men hallå!!! du måste skämta med mig. Dyslexi är väl inte alls att jämföra med Cancer.

-Nej, men det är en sjukdom och jag säger inte att du har varken dyslexi eller cancer, men du har vissa problem.

-Kan hända, men jag trodde att vi skulle prata om sjukdomar.

-Det gör vi. Du tar alldeles för lätt på det där med t.ex. dyslexi. Det är inte många som förstår det handikappet inte heller alla de där “bokstavskombinationer” som finns.

-Jag fattar inte vad du menar.

-Jo, alltså dyslexi gör inte att du har ont, men det kan göra ditt liv jobbigt på många vis. Det finns mängder med dolda sjukdomar som ingen verkar bry sig så mycket om.

-Ja, så är det nog. Jag har ju själv varit sjukskriven flera gånger med diagnosen depression. Det är en dold sjukdom som verkligen kan ställa till det.

-Just precis. För Cancersjuka har ni olika insamlingar för att samla in pengar och på olika vis stötta de drabbade, men de som lider av dolda sjukdomar, de gör ni inget för.

-Jag har aldrig tänkt på det så.

-Nej, och det är inte så konstigt. Det är inte många som går omkring och skryter om att de är deprimerade. Och ofta klassas t.ex. depression som något som den drabbade själv orsakat, medan cancer bara händer. Så är det inte. Båda händer lika mycket eller båda är något som den drabbade själv orsakar. Det är inte någon skillnad. Vissa dolda sjukdomar kan man lära sig att leva med, men det kan man med en del andra också. Diabetiker tvingas ofta lära sig leva med sin sjukdom.

-Ja. Hur kan det komma sig att du alltid får mig att tänka på saker på ett nytt sätt.

-Kanske för att jag är din gud 🙂

-Kanske det 🙂

-Nu ska jag gå och titta på Sveriges mästerkock. Jag tittar vanligtvis inte så mycket på tv, men det programmet tycker jag är ok. Det är inspirerande att se de som är riktigt duktiga på sin sak. Inspirerande och imponerande.

-Inspirerande och imponerande är bra att ta till sig. Om det är från tv-apparaten är det bra om man kan hålla det på lagom dos :).

-Det gör jag.

-Jag vet, bäst du kilar nu. Det börjar vilken minut som helst.

-Ja, vi hörs!

att prata med gud

Idag har jag för första gången nämnt “min Gud” för någon annan. Jag har ju skrivit här ganska länge, men jag tänker att det ändå inte är någon som läser här, så det har inte varit så farligt. Vet inte varför jag känner såhär i denna fråga. Kanske för att det är något som betecknas som flummigt. Förr hade man väl blivit bränd på bål för att påstå något som detta, att man pratar med Gud, typ. Idag sa jag att jag kallade min andliga guide för min Gud. Det lät inte så farligt att prata med en andlig guide, som att prata med Gud. Det är väl bara präster som pratar med Gud. Kanske därför jag inte vill säga att det är vad jag gör. Jag är inte någon präst. Lär de sig att prata med Gud när man går prästutbildningen? Nåja, nu påstår ju jag att jag pratar med min Gud. Vad alla andra gör är upp till dem. Jag anser fortfarande att alla får tro på precis vad man vill, så länge det inte skadar någon annan. Så… finns det något vi ska prata om idag?

-Du har redan sagt ganska mycket.

-Ja, det bara blev så. Hur är det, får präster lära sig att prata med gud när de går sin utbildning?

-Nej, det finns inte något sådant ämne i deras schema. Men många av dem pratar med gud både före och efter utbildningen. Fast på lite olika vis. Det är som vi har sagt tidigare, vi pratar alla olika med olika personer. Du pratar ju olikt om du skulle prata med en president mot om du pratar med en kär gammal vän.

-Ja, det kan man säg, fast jag har inte hittills pratat med någon president.

-Nej, men det är väl inget som hindrar att göra det i framtiden.

-Nej, men jag vet inte om jag har något behov av det.

-det är en annan sak. Fast det kanske skulle vara utvecklande för dig.

-Kanske det. Men då finns det förmodligen andra saker som skulle gagna mig mera än att prata med en president.

-Så är det.

-Ska vi nöja oss såhär för idag då?

-Det blir bra. Det gör vi. Hej så länge!

söndag

Ja, idag är det söndag. Jag sitter vid datorn för att jobba lite. Har en del bokföring som jag behöver bli klar med. Men innan jag börjar med det, så tänkte jag försöka mig på ett samtal med min Gud. Ja, jag kallar ju min röst för Gud nuförtiden. Fast egentligen spelar det inte så stor roll längre. Det spelade roll i början, när jag började prata med “honom”, men nu kvittar det faktiskt. Oavsett vem det är så gillar jag samtalen.

-Äntligen! Det glädjer mig att du kommit till den här punkten. Vem jag är eller vad jag är spelar inte någon roll alls. Det viktiga är att du lyssnar på vad jag säger.

-Jag lyssnar :). Har du något speciellt som du vill prata om idag.

-Ja, egentligen vill jag prata med dig om dina andra medarbetare på “andra sidan”, men nu när du inledde såhär fint så kanske det är dumt.

-Nej, vi kör som du tänkt. Det kan väl inte bli helt fel.

– 🙂 Nej, det kan det inte. Ok, du säger att du har en man med cykel, en kvinna med knut i håret och en lite flicka med klänning som du “träffat”.

-Ja, träffat och träffat, de finns på något vis i mitt huvud. Jag ser dem väldigt tydligt ibland. Och jag har pratat med dem. Jag gillar dem väldigt mycket. De har precis som du, hjälpt mig vid olika tillfälle.

-Det är bra. Spelar det någon roll vad de är?

-Nej, det gör det inte egentligen. Jag tycker ju att de hjälpt mig och vad de då är spelar inte så stor roll.

-tänk om jag säger till dig att allt detta är din fantasi.

-Ja, då blir det lite jobbigt.

-Varför?

-Därför att ….. hmmmm…. prata med sig själv liksom…. det verkar lite virrigt.

-Men om du plockar bort alla fördomar du har om detta, både dina egna och de du tror att alla andra har.

-Det är inte så lätt. Dessutom känns det mindre trovärdigt om det är min fantasi som berättar allt det här för mig. Är det däremot en “högre makt” med oändlig kunskap, då känns det bättre.

-Så du tror mindre på dig själv än på en okänd högre makt.

-Det låter inte så bra. Gör jag det?

-Ja, just det, gör du det?

-Det var en svår fråga, men det verkar nästan så.

-Det är ett problem. Inte bara för dig. Vet du, det är bland annat det som gör att det kan bli krig. Folk tror på sådant som kommer från andra, det andra säger. Det kan få folk att göra de mest fasansfulla sakerna.

-Usch, det låter inte bra. Vad kan vi göra åt det?

-Stärka tron på sig själv

-Och hur gör man det.

-Ja, i ditt fall, kan det börja med att du håller vad du lovar dig själv.

-Jaha….

-Ja, du säger ofta till dig själv att när du har gjort den och den saken, då ska du sätta dig ner och göra något du gillar. Men istället för att göra det du gillar efter den och den saken, så lägger du till dessa och dessa sakerna också. Det leder ofta till att du inte hinner sitta ner och göra det du gillar.

-Du har rätt. Jag gör så…. Men det är inte så lätt. Jag har mycket som jag behöver göra.

-Ja, men jag har ju sagt till dig att du kommer inte att orka hur mycket som helst. Du måste ta det lugnt och hämta kraft emellanåt.

-Ok, jag ska försöka. Men om jag gör bokföring nu en liten stund, så kan jag göra något annat mer passande för en söndag sedan.

-Ja. Sätt klockan på ringning så att du inte sitter för länge med bokföringen. Sätt den på 20 minuter och var nöjd med det du åstadkommit på den tiden när klockan ringer.

-Ok, jag ska göra det. Tack för idag då.

-Ja, tack själv. vi får prata mer om dina “vänner från andra sidan” en annan dag.

-Ja, det får vi göra. Vi hörs!

efter jul stress

Nu är jag egentligen stentrött… men jag vill ändå skriva några rader här. Det har varit en hård vecka. Otroligt många aktiviteter hela tiden. Det är precis som att man innan jul gör en massa saker som är till för jul. Väldigt mycket gör man, stressar…. Sedan kommer själva julen och allt sätts på paus. Sedan när julen är över, då ska man ta igen alla de dagar man missat för att det varit jul och sedan alla de dagar innan jul då man “bara” förberedde för jul. Jag tycker att jag har ganska mycket att göra vanliga dagar, men nu har jag alltså både det och det som skulle gjorts när det var jul och det som var innan jul. Helt galet. Jag är verkligen helt slut. Imorgon är det lördag. Lite lugnare kan man tänka. Men inte då… nej, två på olika sätt krävande aktiviteter är inbokade. Och jag som verkligen försöker minska på stressen. Det går inget bra tycker jag. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Något tips?

-Nej. Inte just nu.

-Du menar att jag måste ha det såhär.

-Nja, men det är övergående.

-Men finns det inget jag kan göra under tiden.

-Det du gjorde idag. Du stannade upp och tittade på himlen. Du har faktiskt blivit riktigt bra på att stanna upp och njuta av det du brukar kalla små saker. Tulpanerna som du har i köket till exempel. Du stannade en extra stund hos hästen och vilade kinden mot sidan på den. Visst var det medicin?

-Ja, det kan man nog kalla det. Den bara stod där och tuggade sin mat, helt lugn.

-Och himlen?

-Ja, det var egentligen inte så märkvärdigt med den, men den fick ändå min uppmärksamhet. Jag gillade den.

-Det är ett bevis på att du nu tänker helt annorlunda. Du är på rätt väg. Du kommer att fortsätta att ha stressiga perioder genom hela ditt liv. Du kommer att råka ut för allt möjligt som känns jobbigt för dig. Då är det väldigt värdefullt att kunna stanna upp och titta på dessa “vardagliga” ting.

-Ja.

-Nu gör du klokast i att försöka komma i säng. Det är såklart också viktigt när man är inne i stressiga perioder. Vila emellanåt för att återhämta dig.

-Det ska jag.

mat prat

Igår tittade jag på Vetenskapens värld på SVT. Jag tycker det är ett intressant program. Finns ofta något att lära sig i varje avsnitt. Dock tycker jag att man ska ta allt de säger med en nypa salt. Det gäller inte bara i det programmet, utan i all media. I just vetenskapens värld så är det ofta olika forskare med och kommenterar resultaten. Alla forskare är dock inte att lita på i heller. Se bara på den där Macchiarini. Det har väl också hänt mer än en gång att det är en vetenskaps person som säger en sak och dagen efter kommer nästa och säger motsatsen. Trots det tycker jag att det är ett intressant program och jag lär mig en hel del. Igår handlade programmet om åldrande. Väldigt intressant! Men det blev tal om mat. Med i programmets film var det en vegan. Jag har inget emot veganer, de väljer själv vad de vill äta och jag har inget emot det. Jag själv är väl en vegans motsats :). Efter att programmet var slut, började jag återigen att fundera på det där med mat och om det finns något som är “rätt eller fel”. Jag har pratat med min gud om saken till och från under dagen. Jag vet att vi har pratat om det här i bloggen också vid något tillfälle, men nu vill jag ta upp det igen. Kan du, min gud, vara snäll och klargöra, svart på vitt, om det är rätt eller fel att äta kött?

-Nej, det kan jag inte.

-Varför?

-Därför att det inte finns något rätt eller fel.

-Ok, men vad skulle du rekommendera? Lever jag längre om jag äter kött eller om jag låter bli.

-Som jag sa till dig tidigare idag, så har det inte alls med saken att göra. Det viktiga är kvaliteten på det du stoppar i dig. Jag vill att du ska veta vad du stoppar i dig, det är betydligt viktigare än frågan om du ska äta kött eller inte. En del mat produceras på ett sätt som inte alls är lämpligt. Det finns djur som far illa, inte så många i ditt land, men väldigt många djur i andra länder mår inte bra. Det kan vara en orsak till att inte äta kött. Men då ska man komma ihåg att bönor, ärtor och linser som många gånger ersätter köttet, oftast inte produceras på ett lämpligt sätt heller. Det hävs ut mängder med kemikalier och flera av dem finns kvar i produkten när du stoppar den i dig. Det hjälper inte att du sköljer eller tillagar maten. Kemikalierna finns där ändå. Kemikalierna dödar inte bara insekterna som tänkt leva på växten utan påverkar hela din kropp. Ditt immunförsvar mår inte bra av dessa kemikalier. Och om ditt immunförsvar inte fungerar som det är tänkt, då kan du drabbas av många olika allvarliga sjukdomar. Dessutom odlas många av de här växterna på enorma fält, vilket inte är något naturligt. Det hämmar de vilda djuren vilket i förlängningen även hämmar människan. Så, som jag sa. Svaret är inte så enkelt som ett ja eller nej. Det bästa är om du kan äta mat som du själv producerar, spelar ingen roll vad det är, kött, grönsaker eller annan mat. Då vet du vad som har hänt med produkten och vilka kemikalier som eventuellt använts. De flesta har dock inte möjlighet att producera sin egen mat. Det kräver som du vet både kunskap och ganska mycket tid och intresse, vilket är en bristvara för de flesta. Det bästa alternativet är faktiskt att leta reda på en producent, en som producerar kött eller grönsaker. Handla direkt av den. Då kanske du har möjlighet att se djuren och se att de har det bra. Du har möjlighet att se hur grönsakerna produceras och hur mycket kemikalier som används. Du kan t.o.m. få veta vilka kemikalier som använts och varför. Ni i Sverige har faktiskt ett fantastiskt försprång jämfört med många andra. Det används förhållandevis lite kemikalier och som jag sa tidigare så mår de flesta djuren väldigt bra. Undantag finns såklart alltid, men så är det ju inom alla områden.

-Ok, tack! Jag tror att jag förstår. Du menar att olämpligt producerade livsmedel är farligare för mig än frågan kött/inte kött.

-Ja.

-Ok, då tror jag att jag har fattat. Tur då att jag oftast har väldigt bra koll på hur maten jag äter produceras. Jag handlar ju som du vet väldigt gärna lokalt. Jag vet exakt var köttet jag äter har gått och betat under sommaren och var kossan som producerar min mjölk har sin sovplats på vintern. Då kan jag med lugnt samvete fortsätta att äta och dricka denna typ av mat.

-Ja. Det tycker jag. Möjligen att du ska minska ner på godsakerna lite. Lite mindre socker, men det är en helt annan sak.

-Ja, verkligen, men jag håller med dig. Socker är lurigt :)…

olycka på vägen

Idag har jag ännu en gång kämpat på i typ 120, hela dagen. Jag vet, det är inte bra. Men ibland är det lättare sagt än gjort att ta det lugnt. Jag hade en tid för dottern inom vården och den ville jag inte missa. Det tog nästan hela eftermiddagen. När jag skulle köra hem därifrån så hade det inträffat en olycka så jag var tvungen att köra runt.

-Du vet väl varför det var en olycka där.

-Ja, det var halt.

-Ja, det var halkan som orsakade olyckan. Men vet du varför den hände just där och just då?

-Det var väl just där och då det var halt.

-Det var det, men varför?

-Det är minusgrader och fuktiga vägbanor.

-Ja, men jag tänker på något helt annat.

-Och?

-Det var en väckarklocka, men tydligen fungerade den inte på dig.

-Nej. Det ringer i mina öron ibland, men jag tänkte inte på om det ringde just då :).

-Jag menar att det var en väckarklocka för att du skulle lugna ner dig.

-Men jag körde faktiskt lugnt. Jag tycker inte om att köra bil när det är vinter. Jag är livrädd för halkan. Jag fattar inte de galningarna som kör och leker på vägen så fort det kommit några flingor med snö.

-Jag vet. Men jag menade att du behövde en väckarklocka för att lugna ner hela dig. Inte ditt bilkörande. Nu blev du tvungen att köra en omväg för att komma fram. Det var nyttigt för dig.

-Så du menar att det var en trafikolycka för att jag skulle få köra en omväg.

-Ja, och inte bara du. Du såg att det var många bilar som behövde den omvägen.

-Men de stackarna som var med i själva olyckan då.

-De hade också lite att lära. Nu menar jag inte trafikvett, för de körde ganska ok. Det finns de som kör sämre. Men att vara med i en trafikolycka kan lära flera olika saker.

-Som vadå?

-Ödmjukhet. Hur sjukhusväsen och polis arbetar. Det finns faktiskt mycket att lära på en sådan sak. Ökad kunskap om bilar och om sig själv. Viktigaste läxan är oftast den om sig själv.

-Hmmm… det låter lite underligt. Finns det inget annat sätt att lära sig dessa saker?

-För vissa, jo, men inte för alla. Det är inte säkert att det var bara de som var i fordonen som lärde sig. De kanske har någon nära anhörig som idag fick lära sig något. Lära att uppskatta varandra. De som var med i olyckan som du såg överlevde, men den som väntade på dem kanske ändå fick sig en läxa.

-Jag vet inte vad jag ska säga om det.

-du behöver inte säga något. Såhär är det.

-Ok. Nu tror jag att jag ska ta en titt i någon av nätets bokhandlar. Jag ska faktiskt titta lite på biblar. Jag har med hjälp av en app kunnat jämföra några olika och ….. ja, det är väl ett annat samtalsämne. Vi får ta det en annan dag.

-Det är nog bäst.

Avslutande tid

Tänk på vilodagen så att du helgar den….. Det har jag inte gjort idag. Det har legat drivor med papper på mitt skrivbord. Jag trivs inte när det är så. Därför har jag idag, trots att det är söndag, avsatt en timmer åt att sortera lite samt att bokföra. Inte något jätteroligt jobb, men det är väldigt skönt nu när jag kan se mitt skrivbord igen. Igår började vi prata om tid. Tyvärr hade jag inte så mycket tid att prata om det just då. Men vi kanske kan fortsätta idag.

-Det låter som en bra idé. Kan du sammanfatta vad vi sa igår.

-Visst, vi sa att “på andra sidan” finns inget igår, inget imorgon, bara nu. Det är en av anledningarna till att du kan vara både här och på andra sidan jordklotet samtidigt. Personligen tycker jag det är lite svårt att förstå.

-Det är inte så konstigt. Du är ju van vid att det finns tid och du använder dig av den hela tiden. Du sa precis att du avsatte en timme åt att sortera papper. Hade du valt att göra det på andra sidan så hade du suttit där och sorterat papper, men någon timme hade du inte “förlorat”. Det är lite som ett vakuum. Det bara är.

-Jag tycker det är ganska konstigt.

-Igår försökte vi koppla tiden till tidigare liv. I din värld finns en tideräkning. Därför ser du det som att du tidigare har levt ett liv i England till exempel. Men om du ser det från den här sidan, så lever du där just nu.

-Det kan jag inte förstå. Jag kan väl inte vara på mer än ett ställe samtidigt.

-Nej och jo. Enligt din tideräkning så är du inte på två ställe samtidigt, men härifrån kan vi blicka över båda tiderna samtidigt. Tänk dig det såhär. När du är på andra sidan är du som i en såpbubbla. Runt såpbubblan kan du ser massor av saker som händer just nu. Det kan till exempel vara ditt liv i England och ditt liv i Sverige idag.

-Är jag på andra sidan också samtidigt som jag är här?

-Det kan man säga.

-Oj, det här är verkligen svårt att förstå. Vad har jag för glädje av att veta allt detta?

-inte mycket. Det är inte meningen att du ska förstå.

-Men varför berättar du det då?

-Därför att du frågar och för att du ville veta mer om tidigare liv.

-Ok. Då tror jag att jag slutar fråga om detta nu, för jag förstår det ändå inte.

-Det låter klokt. Vi kan prata om andra saker en annan dag. Sådant som är till glädje och nytta för dig i det här livet.

-Det tycker jag låter mycket bättre. Då gör vi det nästa gång.

-Japp.

lite om tid

Jag är fortfarande lite förundrad över samtalet igår. Hade aldrig trott att jag skulle få veta något om ett tidigare liv. Lite av det är charmen med att prata med Gud, man har ingen aning om vart det ska leda. Idag har jag ingen aning om vart jag ska börja. Inte mer än typ Hej!

-Hej :)!

-Vad vill du prata om idag?

-Vi kan fortsätta på temat tidigare liv.

-Ok, men jag vet inte om jag är redo att ta emot mer information om tidigare liv.

-Nej, det tänkte jag inte heller. Du behöver förmodligen smälta det jag berättade igår, men vi kan väl prata lite mer generellt om tidigare liv.

-Ok.

-Vissa kallar ju det för parallella liv.

-Ja.

-Alltså egentligen behöver vi titta lite på grunderna inom tid för att kunna förstå.

-Jaha… ok, berätta vad jag behöver veta, lära mig.

-Ja, alltså tid är bara något som människan har uppfunnit. Det är en bra uppfinning, även om den lett till att ni nu stressar ihjäl er, men det är en annan sak. Ni har tid för att definiera när. När något hände, inte bara var eller hur.

-Ja.

-Men den definitionen finns inte på den så kallade andra sidan. Här finns ingen tid. För vi behöver ingen tid. Allt sker nu. Det är därför jag samtidigt kan vara hos dig som jag är hos någon på andra sidan jordklotet. Allt händer nu. Finns inget igår, inget imorgon, bara nu.

-Det verkar lite tråkigt.

-Ja, det kan man ju tycka och det är en av anledningarna till att många väljer att ta sig till jorden och leva ett liv.

-Intressant. Ledsen att behöva avbryta här, men jag måste faktiskt gå nu. Vi kan väl prata mer om tid en annan dag.

-Visst. En annan dag för dig, men det är samma nu för mig 🙂

-Ok, visst visst….

Ett tidigare liv

Nu är klockan tio på kvällen. Jag hade egentligen tänkt att jag skulle ha som vana att skriva här vid tio på förmiddagen. Men det verkar allt som oftast bli senare på kvällen. Det spelar kanske ingen roll, men lite ändå. Nu börjar jag bli trött och därför orkar jag inte med några längre och djupare samtal. Nåja, vi får väl se hur mycket jag orkar. Just nu känner jag mig ok pigg. Jag anropar min Gud och undrar om du har något som du vill ha sagt idag.

-Nej, inte så speciellt. Har du något du undrar? Eller är det något av det som vi pratat om tidigare som du tycker att vi ska fördjupa oss i?

-Jag vet inte, det brukar vara du som avgör sådant. Vi pratade om tidigare liv häromdagen. Kanske att vi ska prata mer om det. Jag såg ju på det där programmet på tv och det var tydligen två tjejer det handlade om. Den ena verkade ha omkommit i en flygplansolycka i ett tidigare liv och den andra hade en pappa som var författare.

-Vad tror du att du varit i för liv tidigare?

-Jag vet inte. Det var ju ett medium som sa att jag bott i England förut och det kanske jag har. Jag har inte varit i England i det här livet, men brukar se på “en plats på landet” på tv och gillar verkligen landsbygden i Storbritannien. Du sa ju sist att de flesta av oss levt väldigt många liv tidigare.

-Ja. Vill du veta mer om dina tidigare liv?

-Ja, gärna…. eller vill jag det?

-Ja, det är frågan.

-Det beror på om det varit bra eller dåliga liv.

-Och vad menar du med bra eller dåliga liv?

-Ja alltså om jag har haft det bra. Haft tillgång till mat, någonstans att bo, snälla personer runt omkring.

-Är det vad du kännetecknar som bra liv?

-…. ehhh…. kanske inte vad jag skulle nöja mig med idag, men jag menar att jag vill helst inte ha varit elak och dödat andra i något tidigare liv. Jag vill helst inte heller ha blivit utnyttjad i tidigare liv.

-Varför?

-Därför att det är inget som jag tycker verkar vara så bra.

-Det är med de ögon och det perspektiv du har idag. I ett tidigare liv var det kanske inte dåligt att döda eller att bli utnyttjad.

-Men att bli utnyttjad är väl aldrig bra?

-Det kan du tycka nu, men de kanske inte såg det som att de blev utnyttjade.

-Hmmm, så kan det förstås vara.

-Hur ska jag göra om jag vill ta reda på mer om tidigare liv.

-Ja antingen kan du göra som du gjorde förra gången, konsultera ett medium. Eller så kan du själv ta dig tillbaka.

-Det verkar inte så smart.

-du kan också fråga mig.

-så du kan berätta?

-visst. Vad vill du veta om för ett liv?

-Vad har jag att välja mellan?

-Säg ett århundrade eller en plats.

-1700-talet…. det här är lite spännande. Jag känner att jag verkligen är ute på djupt vatten här. Jag har hela tiden varit osäker på om det är min Gud eller bara min fantasi som svarar. Men det här kan jag omöjligt veta något om. Jag har inte så mycket kunskap om 1700 talet heller….. Ok, jag väljer 1700 talet.

-Jag trodde nästan att du tänkte ge upp mig.

-Ja, det trodde jag också.

-Nå, litar du på mig…. tror du på mig… finns jag…..

-Ja, jo, jag tror….. jag hör ju dig….

-Ok, ska vi fortsätta?

-Ja!

-Bra. Säg alltså ett århundrade eller en plats så ska jag berätta om ett tidigare liv för dig.

-Ja, och jag valde 1700-talet.

-Bra val. Du har faktiskt levt under 1700 talet. Det är ju inte alla århundraden som du har levt. Jag skickade precis en bild till dig. såg du den?

-Ja, det gjorde jag faktiskt. inne i huvudet. Jättekonstigt…. Det var ett stort vitt hus, som typ en herrgård. Väldigt fint. Har jag bott där?

-Ja, bott och arbetat. Det var inte du som ägde stället. Men du bodde där och jobbade där.

-som typ en piga eller vadå?

-Ja. Barnflicka.

-Barnflicka?!

-Ja, du hade väldigt bra hand om barn även då.

-Fantastiskt. Det här var verkligen oväntat. Är det här sant?

-Du trodde ju på mig.

-Ja, men ändå… jag förstår inte… hur är det möjligt. Det är klart inte så lätt att hitta bevis.

-Jag skulle kunna ge dig mer detaljerad information. Namn och adress och så vidare. Men det skulle inte hjälpa dig.

-Vad menar du?

-Dels är det svårt för dig att hitta en som levde för så länge sedan och även om du skulle göra det så undrar jag vad det hjälper dig idag.

-Det skulle göra att jag kan få “bevis” på att det verkligen är min Gud som jag pratar med.

-Vem är det du ska bevisa det för?

-Bra fråga…. den som läser här tänkte jag kanske lite…. men jag vet vad du kommer att säga då….

-Vad tänker jag säga?

-Att jag inte behöver bevisa något för någon annan än för mig själv.

-just precis.

-om jag vill ha bevis för egen del då?

-Det behöver du inte. Du vet redan att jag är här eller hur?

-Ja, jo, det är faktiskt sant. Men ett namn kan jag väl få.

-Klara.

-Klara? Hette jag Klara?

-Ja.

-Var det i Sverige?

-Ja.

-Då skulle det ju gå att hitta.

-visst, skulle det…. men är det inte bättre att jag berättar mera om ditt tidigare liv?

-Jo. Har du mer att berätta?

-Självklart. Jag har ju knappast berättat något än.

-Ok. kör!

-Jo, du bodde alltså på den här herrgården. Du skötte barnen åt de som bodde där. Det var två små barn. Du hjälpte dem att läsa och skriva. som en privat lärarinna. Du hade en man. Han jobbade också på gården. I trädgården.

-Det här låter väldigt klassiskt.

-Vad är det för fel på det?

-Nej, inget…. men jag börjar tvivla igen. Ge mig något mer.

-Jo, en gång så hände det något med frun i huset. Du var ensam där med henne. Det var en olycka. Hon fick svårt att andas. Du gjorde vad du kunde för att rädda henne, men det gick inte. Hon dog i dina armar.

-Usch fy vad hemskt.

-Strax efter kom hennes man in. Han började skrika. Han började anklaga dig för att ha haft ihjäl hans fru. Han visste egentligen att du var oskyldig, men han behövde ge någon skulden och eftersom du var den enda där så fick du den. Rädd försökte du fly. Du flydde till en öde stuga/hydda.

-Varför säger du inte mer?

-därför att du inte vill höra mer.

-Men jag vill ju veta hur det går.

-Du lyckades hålla dig gömd i hyddan ett tag, men de hittade dig.

-Vad hände då?

-Du blev dömd till döden.

-hur?

-Det kan jag inte visa dig.

-Men du kan väl berätta?

-Gift.

-Usch… nåja…. det var då det….

-Ja, precis. Och vad lärde du dig av det här?

-Det där med barnflicka. Det var interssant att jag hade god hand med barn då också.

-Så är det. Du har ofta med dig lite av dina kunskaper från ett liv till ett annat. Fast på olika vis. Barn är viktigt för dig. Du har ett enormt hjärta och det rymmer massor med kärlek. Det är därför du har fått de barn som du har.

-Hmmm… väldigt intressant samtal idag. Det här måste jag nog försöka smälta en stund. Jag tror inte att jag ska ta in så mycket mer idag.

-Det tror inte jag heller att du ska. Vi pratas vid mera en annan dag.

-Ja, godnatt!

-godnatt!

Barnen och coachen

Nu har jag precis varit ute på min kvällsrond. Brukar ta en extra tur och titta till alla djur så att de har det bra inför natten. Som vanligt var dottern med. Egentligen tycker jag att hon ska gå och lägga sig, men det är inget vi kan diskutera. Inte helt ovanligt så uppstod det en diskussion mellan henne och mig. Ibland funderar jag över varför jag har fått just de barnen som jag har fått. Det är helt underbara barn, men de är inte enkla. Jag frågade faktiskt min Gud det häromdagen när vi återigen haft en livlig diskussion, dottern och jag. Då fick jag det enkla och intressanta svaret att det är för att jag klarar av dem. Jag undrade vad han menade och fick då förklarat att visst är mina barn lite speciella, det är inga “enkla” barn. Men världen behöver sådana som de. Det behövs många sådana, men det är inte alla som klarar av dem. Det kändes väldigt hedrande och det tänkte jag på idag igen när jag och dottern hamnade i en sådan där diskussion. Det är faktiskt en av de saker jag uppskattar mest med att ha en nära relation med min Gud. Det är som att ha en egen hejarklack, en egen coach. Har du inte provat på att samtala med din Gud än, så tycker jag absolut att du ska göra det. Det är väldigt givande. Jag har lärt mig mycket och känner mig mycket gladare och tar allt på ett mycket bättre sätt. Det är faktiskt blad det bästa som jag gjort, så är det att jag börjat samtala med min Gud.

Nu ska jag faktiskt ha ett privat samtal med honom. Men vi återupptar en dialog här en annan dag.

Godnatt!