Hobby

Jag har överlevt. Ja, ibland är det lite mycket runt jul så det kan vara befogat att meddela att man faktiskt fortfarande lever. För mig blev det en ganska lugn och trevlig jul. Jag ansträngde ju mig att tagga ner och det lyckades jag ganska bra med. Nu börjar det bli dags att förbereda nästa högtid, nyår! Fast även till nyår tänker jag tagga ner. Det blir bara vi själv i familjen som ska fira den tillsammans så det kommer att bli lugnt och städat. Dessutom ska en av sönerna jobba dagen efter. Men en trerätters meny ska jag försöka skapa. Fast det behöver inte vara så märkvärdigt. Barnen blir lyckligast om de får pulver-chokladpudding till efterrätt, så det blir enkelt.

Jag undrar vad min röst har att säga idag. Det var ju ett tag sedan vi pratade med varandra här.

-Ja, här ja. Men vi har ju pratat med varandra “offline”.

-Ja, det kan man ju säga. Vad tycker du att vi ska prata om idag då?

-vi kan prata lite om det där med hobby eftersom det är något du funderat på de senaste dagarna.

-Gärna. Vad finns det att säga om det då?

-Jo, att det är bra att ha en hobby.

-Ok, spelar det någon roll vad det är för hobby då?

-Nej, inte egentligen. Det ska förstås inte vara något som skadar någon eller något. Varken en själv eller någon annan.

-Nej, det är förstås. Men spelar det någon roll om jag väljer att sticka, lägga pärlplattor eller går ut i skogen för att plocka svamp.

-Nej, fast det där med svamp blir kanske lite svårt just idag.

-Ja, jag vet. Fruset här idag. Ett problem med mina hobbys är att jag har så många. Jag gillar att pyssla, jag gillar att vara med mina djur och att vara ute i naturen. Jag gillar att skriva dagbok och att läsa utvecklande böcker.

-Det är faktiskt ett problem. Det gör dig stressad. Du vill så många olika saker, men du hinner inte med allt som du vill.

-Vad kan jag göra åt det då?

-Inget. Du är sådan som person, en som gillar många olika projekt. Du får bara försöka tänka på så att det inte stressar dig för mycket. Annars är det helt ok med många projekt och hobbys. När du tröttnar på en sak så kan du hoppa på nästa. Problemet blir när du vill göra alla saker samtidigt. Men då får du helt enkelt välja. Det är inte mer med det.

-Kan man lägga för mycket tid på en hobby?

-Nej, det kan man inte. Din hobby behöver du för att må bra. Den får dig förhoppningsvis att släppa alla krav och måsten som du har i övriga livet. Den kan vara ett sätt för dig att ladda batterierna.

-Men jag tänker på de som håller på med dataspel. De kan ju bli helt inne i det och göra det till ett beroende.

-Det är en helt annan sak. Då är det beroende vi pratar om och det har inget med en hobby att göra.

-Hur kan man veta när det är ett beroende och inte längre en hobby?

-När du inte kan vara utan din hobby och om den inkräktar på dina normala sysslor. Om du t.ex. inte går till jobbet för att ägna dig åt din hobby, då har det gått för långt. Eller om du glömmer att äta och sova. Då måste du tänka om.

-Kan man bli beroende av andra hobbys än dataspel?

-Det kan man. Men det är inte så många som blir det och de som blir det erkänner det knappast och därför lär du förmodligen inte höra talas om någon som är beroende av sin hobby.

-Så om man sätter sig med sin hobby så fort man kommer hem från jobbet, sitter med den hela eftermiddagen/kvällen, så är det ok så länge man kommer ihåg att äta och och sova.

-Ja, är det så att du blir sittande flera timmar med din hobby så behöver du kanske det. Det kan ju t.o.m. vara så att du inte ska ha din hobby som bara hobby och då är det bra att lägga mycket tid på det.

-Vad menar du?

-Om du har som hobby att sticka. Då kanske det inte är bara en hobby för dig. Det kanske är så att du så småningom ska leva på din hobby. Ha den som ditt arbete. Du kanske ska sälja stickade tröjor. eller Öppna en egen butik med garn och stickor. Du kanske ska hålla kurser och lära ut stickning. Möjligheterna är oändliga. Men för att börja med hobbyn som arbete så behöver du kanske tillbringa många timmar med den för att bli så bra på den att du faktiskt kan ta betalt för det du gör.

-Intressant. Jag ska genast gå och sätta mig med en av mina nyare hobbys som jag gör tillsammans med dottern. Pärlplattor 🙂

-Låter som en bra idé.

God Jul

Igår pratade de på nyheterna om det där med höga krav på sig själv och att hinna med allt som man vill den här veckan. Det är helt klart mer än jag som har problemen. Alltså egentligen är det ju helt galet. Det där med julklappar behöver vi ju inte köpa i sista veckan innan julafton. Vi har ju 51 andra veckor på oss att göra det. Måste ju gå att göra någon annan gång på året än just sista veckan.

Själv ska jag åka ifrån man och barn idag. 20-25 mil ska jag köra för att komma till min mamma. Jag ska även hälsa på min mormor och morfar och imorgon ska jag ta med mig min mamma hit. Normalt åker hon tåg, men med spricka i knät så blev det inte. Vill jag ha hit henne så får det bli en liten tur med bilen. Hoppas att det inte är allt för mycket trafik. Jag ska försöka köra mitt på dagen. Jag hoppas att jag hinner torka av golven i huset innan jag åker, så är allt klart när jag kommer tillbaka imorgon. förmodligen blir det inte mycket mer skrivit här på ett par dagar. Förutom min mamma så kommer vi att ha flera andra inneboende hela julhelgen, så det blir nog inte så mycket tid över till att skriva något. Därför önskar jag nu alla en riktigt God Jul!

god-jul-stjarnor

Mera måste

För ett tag sedan pratade vi om måsten här. Jag tyckte inte att jag fick avslutat det där riktigt. Jag var för trött just den kvällen. Men vi kanske kan göra ett nytt försök idag. Nu har jag visserligen glömt vad det var jag tänkte att jag ville ha sagt mera, men jag kanske kommer på det om vi börjar prata om det. Det där med måsten är jag nog inte ensam om och jag tänker att december månad är en måste månad. Man måste göra både det ena och det andra. Man måste köpa julklappar, fixa massor med mat, hälsa på alla man känner och helst några till.

-Men alla de här sakerna måste du verkligen inte göra.

-Jo, men det känns så. Alla andra gör så.

-För att alla andra gör så behöver inte du göra.

-Ja, men man måste vara snäll och det där med julklappar är ju roligt.

-Det är inte roligt om det blir ett måste och om man känner ångesten komma krypande.

-Den där ångesten har jag känt av.

-det vet jag, men nu verkar det som att du släppt den.

-Inte släppt, jag handlade lite mer. Då gick det över.

-Jag antar att du själv hör hur dumt det här låter.

-Ja, det gör jag faktiskt. Men vad ska jag göra åt det?

-Som vanligt, du måste varva ner. Inte ha så höga krav på dig själv. Du duger precis som du är. Du blir inte en bättre människa för att du handlar drivor med julklappar. Kanske snarare tvärt om. Du kanske är en bättre människa om du inte bygger på det där berget med prylar som hamnar på soptippen. Du kanske är en bättre människa om du inte köper en massa nya saker som kräver en massa resurser för att ta fram.

-Hmmm… Jag har inte tänkt på det så. Men barnen då. Vad ska jag säga till barnen?

-Dina barn är väldigt förstående. De är väldigt insatta i miljöfrågor och du skulle kunna förklara för dem att berg med julklappar inte är bra för miljön.

-Det är knappt att jag behöver förklara det. De vet nog redan det. Men kanske att jag skulle ta och påminna dem. Fast nu har jag ju redan handlat klart. Och det har faktiskt blivit betydligt färre paket i år. Till dottern har det dessutom mest blivit kläder som hon ändå behöver nya. Hon har ju vuxit ur de gamla.

-Ja, jag vet.

-Jag tror att vi avslutar här för idag. Ditt råd är alltså; Varva ner, inte så höga krav på sig själv och jag duger precis så som jag är.

-Exakt!

-Ok, tack för idag!

mina egna krav

December är verkligen en intensiv månad. Precis som om man ska göra allt just denna månad. I både Januari och Februari är allt nästan helt dött. Mars, april och maj väntar man mest på sommaren och när sommaren kommer då kopplar man av och tar det lugnt. Sen kommer hösten…. redan i september börjar en del butiker/varuhus att hetsa oss inför denna månad.

För mig är julen otroligt viktig. Jag har själv haft lyckan att få fira många fina julaftnar med båda föräldrarna och dessutom morföräldrar och andra kära släktingar. Det dukades upp julmat i långa rader och julklappar i berg. Det var precis så som man kan önska sig. Just för att jag själv fick uppleva en sådan underbar jul, så vill jag ge det till mina barn. På kvällen innan julafton ligger jag därför vaken och grubblar över julklapparna som ligger under granen. Kommer de att bli uppskattade? Är kålen lagom salt, har jag tagit upp prinskorvarna från frysen…. Jag önskar att jag kunde slappna av lite mera och njuta även dagarna innan. Men det verkar inte gå. Jag vill så gärna att mina barn ska få den perfekta julen varje jul. Den bästa någonsin. Men jag vill samtidigt kunna vara mer avslappnad. Kan jag få något tips kanske?

-Det där med att ha höga krav på sig själv är vanligt. Du har inte höga krav på dig själv bara till jul. Jag tycker att du har det året runt. Allt måste inte vara perfekt. Även det som inte är perfekt, är ju egentligen perfekt det också.

-Ja, men jag är sådan.

-Det kan ha att göra med dålig självkänsla. Du tror att du inte duger som mamma, som partner, som företagare, som vän, dotter, eller ens som vanlig människa om du inte är och gör perfekt. Du behöver stärka din självkänsla.

-Men det tycker jag att jag har gjort.

-Det har du. Men om du tänker efter så har du faktiskt sänkt dina krav på dig själv den här julen. Du har överlåtit några saker på andra personer. Och det där med julklappar har du faktiskt lyckats tagga ner något.

-Ja, men det där med julklapparna känns inte bra. Jag våndas redan för hur det ska bli. Dottern fick ju en telefon för någon månad sedan och det var egentligen hennes julklapp. Det betyder att hon inte kommer att få så många paket på själva julafton. Det kommer att kännas förfärligt att hon ska sitta där och inte få öppna några paket.

-Men snälla du, hon kommer ju att få paket. Du har ju köpt flera saker.

-Ja, men det är små saker. Tänk om hon blir besviken.

-Du måste prata med henne om detta. Förklara för henne att du känner såhär.

-Tror du att det hjälper?

-Ja, det tror jag. Det är ju inte så att hon blir helt utan paket medan alla andra öppnar massor. Du har ju köpt saker som hon verkligen kommer att gilla.

-Tror du?

-Ja. förresten har du ju världens bästa grej på gång för en tjej som henne. Det ska ju komma en till häst till gården, är det inte så.

-Jo, men den är inte hennes.

-Nej, och tur är väl det. Men du förstår väl hur glad hon kommer att bli när den dyker upp.

-Ja, det får vi väl hoppas. Men det är ju ett osäkert kort den där hästen. En jättegammal en.

-Ja, men det är förmodligen helt perfekt för er.

-Hur kom vi in på det här? Hur kan det bli att vi pratar om häst nästan varje gång nu.

-Det var för att du var osäker på dotterns julklappar.

-Suck…. det är nog bäst att vi slutar här. Jag ska faktiskt gå och prata lite med dottern. Hoppas att det hjälper.

-Gör så. vi hörs!

Upp som en sol och måste

Upp som en sol, ner som en pannkaka. Igår fick jag ett fantastiskt positivt besked (privat och ännu inte officiellt, så därför kan jag inte skriva mer om det här och nu). Idag fick jag ett besked som fick mig att nästan ramla ner genom jorden. Mitt när jag står på torget för att handla lite mat av finare kvalitet, så ringde telefonen. Det var dottern som ringde och hon berättade att vår ena häst verkade sjuk. Kollik. För den som inte vet något om hästar så säger det inget, men Kollik är en väldigt allvarlig sjukdom som de till och med kan dö av. Nu har hästen återhämtat sig, men det kändes verkligen som om det var upp som en sol ena dagen och ner som en pannkaka idag. Man kan ju undra varför det inte kan vara lite mer lagom.

-Det skulle du tröttna på.

-Kanske det. Men vi kan väl prata om något mer neutralt idag. Just nu är jag helt slut av dessa båda dagars känslostormar.

-Jag förstår det. Vi behöver inte prata om något alls. Vi behöver inte prata varje dag. Det är visserligen bra att hålla kontakt med sin Gud eller Röst som du kallar det, varje dag. Men det finns inget måste.

-Det är skönt att det inte finns något måste. Jag tycker det finns så många måsten ändå runt omkring.

-Men har du redan glömt ett tidigare inlägg som du skrivit här. Det var länge sedan, men det handlade om att det inte finns några måsten.

-Jo, jag vet att jag skrev det, men det är svårare att efterleva det i verkligheten än att skriva om det.

-Ja, men du kan ju inte säga en sak och göra en annan.

-Nej, jag vet, det är inte bra. Men det är inte så enkelt. Jag vill inte ha en massa måsten, men de bara kommer av sig själv.

-som vad t.ex.?

-Tja, jag är tvungen att åka och handla mat ibland. Idag till exempel. Hade jag inte gjort det så hade stora delar av familjen blivit utan frukost imorgon.

-Men är det ett måste?

-Ja, det tycker jag nog. Mat måste vi ha och den kommer inte hit av sig själv.

-Nej, det är förstås, men idag var du på tre olika ställen för att handla mat. Tycker du att det är rimligt?

-Nej, inte egentligen, men jag vill gärna ha bra mat. Mat som jag vet är producerad på ett bra sätt, helst riktigt lokalt och med omtanke. Men den lokala mattillverkaren har inte allt. Han erbjuder inte jordnötter som jag ska ha till julgodiset som ska göras i helgen. Han har inte blockchoklad och inte frukostflingor. I det stora varuhus där jag köpte dessa varor har de ingen god juice. Jag kunde visserligen kört till en butik som hade både juice och allt det där andra, men det stora varuhuset skulle uppsökas ändå eftersom jag hade andra grejer som jag skulle ha därifrån.

-Du kommer med undanflykter. Det är inte bra. Det är ju ett val du har gjort. Det var inget måste. Du kunde åkt till det ena stället, det hade räckt. Då hade du fått massor med tid över till andra saker.

-Ja, men….. det kändes som måste.

-Det var det inte. Det var ditt val.

-Hmmm… nu orkar jag inte mer idag vilket är synd. Annars hade jag gärna diskuterat mera kring det här med måste. Vi kanske kan fortsätta med det en annan dag. Nu ska jag gå ut och titta till hästen en sista gång innan jag landar på huvudkudden.

-Gör så. Godnatt!

-Godnatt!!

Snart jul

Jag undrar hur länge jag ska hålla på och skriva den här typen av inlägg. Inlägg som är som samtal mellan mig och rösten i mitt huvud. Rösten som jag allt mer börjar erkänna som min Gud. Ska jag inte skriva några vanliga inlägg?

-Nej, du ska skriva såhär. Det blir jättebra. Det som du kallar vanliga inlägg finns det redan flera av.

-Varför gör jag detta egentligen? Vad är det bra för och vad ska det leda till?

-Det har du och jag redan pratat om privat och jag tycker att vi håller det så tillsvidare.

-Ok. Är det något speciellt du vill ha sagt idag då?

-Jul….

-Ja, jul. Jag har adventsljusstakar i fönstret och förberett en del annat.

-Ja, precis. Det är därför som jag vill påminna om en sak. Julen är inte någon tävling! Ta det lugnt, sänk kraven. Vad är viktigast?

-Ehhh…. julmaten kanske.

-Nej, din hälsa. Alltid ditt välbefinnande i första hand. Stress och välbefinnande hör inte ihop. Du och jättemånga andra måste tagga ner.

-Men jag vill ju att alla ska vara glada.

-Ingen är glad om du stressar till kollaps.

-Så mycket stressar jag verkligen inte.

-Nej, inte just nu kanske, men du behöver verkligen lugna ner dig.

-Ok, jag ska tänka på det. Mindre stress, mer jul!

-Precis!

-Ska vi hålla det så här kort idag?

-Ja, varför inte?

-Inte vet jag, men du brukar ha så mycket att säga.

-Det har jag, men vi kan väl ta lite i taget.

-Ok. Vi hörs igen en annan dag!

-Absolut!

Lucia

Jag undrar hur många bloggar som har rubriken Lucia på sitt inlägg idag. Det är förmodligen dagens vanligaste rubrik, i alla fall här i Sverige. På dotterns skola valde de i år att bryta en gammal tradition med luciatåg. Väldigt synd tycker jag. Jag undrar vad min röst har att säga om Lucia. Finns det något att säg?

-Nej, egentligen inte. Du har ju precis läst om helgonet Lucia på Wikipedia.

-Ja, där stod saker som jag inte visste. Intressant att läsa om helgon. Jag tänker att vi har en del att lära av dem.

-På ett sätt ja. Det är alltid bra att ta lärdom av andra, så länge det är till nytta och glädje för en själv. Men det är också viktigt att veta att alla på jorden är viktiga på sitt sätt. Det behövs inte miljarder helgon. Det behövs både snickare och lärare, musiker och ingenjörer. De behöver inte vara både helgon och snickare.

-Så har jag inte tänkt på det förut.

-Det viktiga är att man är sig själv. Det finns ingen anledning att försöka vara någon annan. Vad ska den andra vara om du försöker vara den?

-Nej, det kan man ju undra.

-Det är bättre om var och en är sig själv och gör det som den är bäst på. Det tjänar alla på.

-Ja, som vanligt har du rätt. Nu har jag en middag att ta hand om. Sedan ska jag på glöggmingel i ett stall. Så mysigt och trevligt. Vad passar bättre än mingel i ett stall så här i juletid. Vad jag vet finns det tyvärr ingen åsna i stallet, men att ha mingel i ett stall är väl så nära man kan komma att återuppleva den händelse som präglar miljoner människor världen runt.

-Ja, det låter trevligt. Det får du berätta mer om imorgon.

-Kanske det. Om det finns något att berätta om det…. 🙂

Orolig natt

Idag är jag trött. Jag sov väldigt dåligt natten till idag. Låg och grubblade på än det ena än det andra. Av någon anledning fick jag för mig att något hade hänt mina hästar. Jag målade upp den ena hemska situation efter den andra. Varför har jag inte någon bra förklaring till. Men det gjorde det helt omöjligt att somna. När det blev morgon och jag gick ut till hästarna så var det såklart inget fel på dem. Inte något alls. Tvärt om såg de ut att må väldigt bra.

När jag lyckades släppa oron för hästarna så for tankarna iväg till det godis/frukt arrangemang som jag skulle göra till personalen på dotterns skola. Jag låg och funderade på vilket godis jag skulle välja och hur jag skulle placera allt på den enorma bricka jag fått. Självklart helt meningslöst. När dagen kom och jag gick omkring i butiken för att handla så föll det sig ganska naturligt vad jag skulle ha och hur mycket.

Men oron för hästarna och det där arrangemanget gjorde att jag förlorade ett par timmars viktig sömn. Oro av detta slag är bara av ondo tycker jag. Jag undrar vad kan man göra åt det?

-Ja, för det första så är det helt onödigt, precis som du själv sa. Dina hästar mådde ju toppen. Varför förstöra nattens sömn så. Inför kommande nätter skulle du kunna lära av ditt misstag. Om du hamnar i liknande situation kommande natt så skulle du kunna säga till dig själv något i stil med; “förra gången jag låg så här och oroade mig så var det inget som hade hänt.” Du skulle kunna försöka tänka ut hur ofta dina problem med oro verkligen varit befogade. Det skulle också vara bra om du gör klart för dig vilka effekter det får.

-Hmmm kanske det. Jag vet inte om jag tror på dessa tekniker. Finns det inget annat jag skulle kunna göra.

-En klassiker är att räkna får.

-Men funkar det verkligen?

-Nej, inte alltid, men det kan vara värt ett försök. I de lägena kan varje sak vara värt ett försök. Din sömn är viktig och att oroa sig är verkligen inte bra. Det förstör inte bara din sömn utan sätter igång stresshormonerna i kroppen vilket kan leda till farliga saker. Jag vill inte skrämma dig, men du måste verkligen försöka minska din oro.

-Jag vet. Det är ju därför jag frågar om råd här. Har du något mer knep på lager?

-Fokusera på dina andetag. det är alltid ett bra sätt att öka lugnet. Du skulle också kunna ha guidade meditationer i din telefon som du kan sätta på och lyssna på för att komma bort från de där oroande tankarna.

-Hmmmm… ja det var ju några olika alternativ. Jag hoppas att jag slipper prova några av dem under natten som kommer.

-Ja, det hoppas jag också. Det hade ju varit det bästa. Men bara att ha några knep att ta till vid behov kan ha god effekt. En annan sak är att gå upp ur sängen, göra något helt annat en liten stund och sedan krypa ner igen.

-Brrr… då blir det så kallt.

-kanske precis det du behöver.

-Ok. Jag tar dessa tipsen med mig.

-Gör så. Vi kan utvärdera teknikerna vid ett annat tillfälle om du vill.

-Gärna. vi hörs!

tv-spel

Idag har jag känt ett motstånd mot att sätta mig här och skriva. Jag har ingen aning om varför. Men det bästa sättet att få veta varför, tänkte jag var att trotsa motståndet och sätta mig här i alla fall.

Jag frågar rösten, min Gud, varför känner jag motstånd idag?

-Det är en del i processen.

-Vilken process?

-Den som ska ta dig dit där du är på väg.

-Jag fattar ingenting. Vart är jag på väg?

-Framåt och uppåt skulle man kunna säga.

-Det låter ju positivt, men varför måste det vara ett motstånd i den processen, framåt-processen?

-Det är för att testa din tro.

-Min tro, vad har den med saken att göra?

-Jo, jag vill gärna veta att du är uthållig och att du står emot motgångar på den här “lätta” nivån. Du kan se det som ett tv-spel. Även på första banan möter du hinder. Klarar du dem kommer du vidare till nästa bana/nivå. De svårigheter du mötte i bana ett kan dyka upp även i bana två, plus att bana två bjuder på flera, nya hinder som du måste passera. De hinder du hade i bana ett känns då inte så svåra längre. Man kan säg att de förberedde dig inför bana två. Så är det i ditt liv också. Du stöter på ett motstånd på den bana där du är nu, men du har precis klarat ditt och kommer därför eventuellt att gå vidare till nästa bana. Om inte det finns fler hinder på den här banan som du är nu, vill säga.

-Så det är du som gett mig motstånd? Jag trodde att du var min Gud och att du är här för att hjälpa mig.

-Det är en hjälp.

-Det är det ju inte!

-Jo, för om du börjat “spelet” på bana fyra, då hade du missat möjligheten att öva upp dig på de lättare banorna. Det hade förmodligen lett till “Game Over” direkt.

-Hmmm…. så genom att trotsa mitt motstånd idag, så har jag passerat ett hinder på den “level” som jag är just nu.

-Precis.

-Jaha… där ser man … livet är som ett tv-spel…

-inte riktigt. Men det var en liknelse för att du skulle förstå ditt motstånd.

-Ok, tja, det var en ganska bra liknelse. Jag förstår faktiskt vad du menar. Nu ska jag lägga mig och försöka sova en stund. Vi hörs igen en annan dag!

En och en annan gud

Ännu ett samtal om Gud och Tro. Vad är det vi ska ha sagt idag?

-Jo, din tro säger att den här rösten är Gud.

-Ja, jag vet…. suck…

-Vi har tidigare pratat om en liten flicka i din “fantasi”. Du tror inte att hon är din Gud. Jag undrar, vad är det som får dig att tro att jag är Gud och inte den lilla flickan?

-Jag vet inte, men den lilla flickan verkar vara en “vanlig” flicka. Hon kan inte skapa saker så som jag tänker att Gud kan. Jag tänker att hon kanske är mer ett spöke.

-Ok, Men om någon skulle börja prata om sin Gud som en liten flicka, hur skulle det påverka dig?

-Jag vet inte…

-Spelar det någon roll om jag är en liten flicka eller bara en röst?

-Förmodligen inte. Är du en liten flicka då?

-För somliga är jag.

-Konstigt.

-Inte alls. Jag vill bara att du ska vara öppen för olika möjligheter. Din sanning är inte den enda. Var och en får tro precis som den vill. Den som ser sin Gud som en liten flicka har lika rätt som du som hör mig som en röst.

-Så, trots att jag här pratar med min gud, så är detta bara “min” gud, inte någon annans, trots att jag tillhör samma religion som andra och min gud också är gud åt den som tror på annan Gud.

-Ja, men det där var en underlig mening. Se såhär: En Gud är många olika Gudar. En och samma Gud ser olika ut i olika ögon och låter olika i olika öron.

-Oj oj oj… Jag tror vi slutar här. Tack för idag!