Samtala istället för bön

Jag var i kyrkan igår och det visade sig att det var bönsöndag. Alltså, jag har väldigt dålig koll, men det var trevligt och intressant. Barnkören hade termin-avslutning och barndop var det också. Jag var där med dottern som varit med i kören under ett läsår nu. När jag fick höra att det var bönsöndag så tyckte jag det var lite intressant. I fredags när jag skrev, så var det tal om just bön. Givetvis lästes det ur bibeln och igår lästes det ur Matteus evangeliet. Matt 6:5

“När ni ber ska ni inte vara som hycklarna, som älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas inför människor.”

Det är alltså inte meningen att man ska stå på gator och torg och visa andra hur man ber. Som tur är står det lite senare hur man ska göra istället. Matt 6:6 (svenskbibel)

“Nej, när du ber, gå in i ditt rum och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då ska din Fader som ser i det fördolda belöna dig.”

Man ska alltså låsa in sig någonstans. Jag kan faktiskt förstå detta, jag som normalt är lite skeptisk till bibeln. När jag pratar med “min Gud”, då vill jag helst vara i ett rum där jag vet att jag kan vara ostörd en stund.

-Det glädjer mig att du hittat något i bibeln som du tycker stämmer. Längre ner i det kapitlet så hittar du också det som kallas Herrens bön.

-Ja, jag vet. Jag såg faktiskt det igår. När jag lagt mig igår kväll, så plockade jag faktiskt fram min bibel och läste nästan hela kapitel 6. Finns det något mer vi kan/bör/ska säga om det här med bön?

-Nja, alltså vi kanske inte ska kalla det för bön. Eller bön är det om det är så att man bara pratar med sin Gud och inte lyssnar på svaren. Men det är ju betydligt trevligare och bättre att lyssna på svaren. När du pratar med någon så försöker du lyssna i alla fall lite på den du pratar med, även om du tycker att den du pratar med mest pratar gojja.

-Vad kan man prata med sin Gud om då? Enligt prästens utläggning igår så innehåller bönen ofta något av dessa tre ord; hjälp, förlåt och tack.

-Det är bönen ja. Bönen kan absolut innehålla dessa tre ord. Gärna alla. Men vi vill ju inte ha bön utan samtal, en dialog, inte en monolog. En dialog kan handla om precis vad som helst. Det är helt ok att klaga över trafiken eller vad man vill. Att klaga över saker hjälper dock oftast inte. Men ibland kan man behöva prata av sig om jobbiga chefen eller bästa vännen som plötsligt blivit lite konstig. Det är helt ok. Jag lyssnar. Fast det är inte den typen av samtal som leder till något. Ett bra samtal tycker jag är ett samtal där vi tillsammans kan komma fram till något bra. Om det till exempel är så att chefen är lite jobbig, då kanske vi kan diskutera fram en lösning som passar. Man kanske inte längre ska vara kvar på den arbetsplatsen med den chefen. Eller så är det så att man ska vara kvar för att man behöver “öva” på den typen av person. 

-Oooooo… det där verkar jobbigt. Öva på den typen av person…. :(.

-Ja, men det viktiga var inte den frågan just nu utan vad man kan prata med “sin Gud” om. 

-Vad är svaret på den frågan då?

-Du kan prata om precis vad du vill med din Gud och gör det ofta. Inte bara på söndagen utan varje dag i veckan. Gärna flera gånger varje dag. När man övat lite så brukar det gå lite lättare. När man övat lite så vet man också att man faktiskt kan prata om precis vad som helst.

-Ja, du och jag pratar ju varje dag, inte bara när jag sitter här framför en skärm. Och som du säger så vänjer man sig lite. Det är lite svårt i början att förstå att det är “Gud” man pratar med, men efter ett tag så känns det säkrare. Fast jag tvivlar ju fortfarande väldigt många gånger. Ibland är det du säger lite overkligt och ibland låter du som en tjatig mamma.

-En tjatig pappa kanske. Jag är ju Gud Fader :).

-Ja och du är väldigt lustig också ibland. Skämten är inte de bästa.

-Jag kan bättre, men jag vill hålla det på en lite seriös nivå.

-Hmmm… Nåja, finns det mer att säga om samtal med Gud/bön.

-Det gör det, men vi kan nöja oss såhär för idag. 

-Ok, tack för idag då.

-Tack själv!

 

Lämna en kommentar