10.

Det hade inte blivit mycket läst i boken dagen innan. Sofie hade lagt sig i sängen med tanken att läsa, men det gick inte. Hon somnade.

Nu tänkte hon göra ett nytt försök och återigen hade hon kaninen med sig på rummet. Sofie lät kaninen skutta runt på golvet. Den hade börjat vänja sig vid att vara med Sofie och var inte längre så osäker. Med ett stort skutt hoppade den upp i sängen och började gräva i hennes täcke. Sofie lät den hålla på en stund, men sedan lyfte hon ner den och tog istället fram boken som Henning hjälpt henne att välja tidigare under dagen. “Samtal med Gud”. Det var en man som hette Neale Donald Walsch som skrivit den. En klassiker hade Henning sagt. Det fanns tydligen flera böcker från samma författare varav några endast fanns på engelska. Just den här boken hade Henning i pocketformat. Det var bra. Då blev den inte så tung att hålla när hon låg ner i sängen för att läsa. Hon började på baksidan av boken.

“Samtal med Gud – En ovanlig dialog. Tänk om du kunde fråga Gud om livets alla gåtfulla frågor – frågor om kärlek och trohet, liv och död, gott och ont. Tänk om Gud kunde ge dig enkla och lättförståeliga svar.”

Det var ju så Henning resonerade när han pratade om och med sin Gud. Henning pratade tydligen med Gud lite när som helst och om nästan vad som helst. Sofie tyckte att det var svårt, men kanske den här boken skulle hjälpa henne.

Men att ligga i sängen och läsa var ingen bra idé. Det tog inte lång tid innan hon somnade igen. Hon vaknade inte förrän Henning knackade på hennes dörr och kikade in.

-Det går bra med läsandet ser jag, sa Henning och log.

-Ehh… ja…

Hon satte sig upp och började titta efter var kaninen hade tagit vägen. Den hade hon ju inte haft koll på när hon sov. Men tydligen hade kaninen också blivit trött. Den hade hoppat upp i sängen och låg vid hennes fötter.

-Jaså, du blev också lite trött, sa hon till kaninen. Hon vände sig till Henning

-Vad heter kaninen egentligen?

-Hon heter Hemse. Alla mina kaniner har namn som går att förknippa med Gotland. Jag har valt det eftersom det är Gotlandskaniner. Hemse är en ort söder om Visby på Gotland. Hennes kompisar heter Björke och Roma som också är platser på Gotland.

Henning gick fram till den svarta kanin som han kallade Hemse och stök henne över ryggen.

-Ja hon blev tydligen också trött, sa han och log. Hur gick det med boken. Hann du läsa något innan ögonlocken blev för tunga.

-Nej, egentligen inte. Bara det som stod på baksidan.

-Du får flera tillfällen. Jag tänkte att vi skulle gå ner och äta. Sedan vill jag visa dig ännu ett sätt för att du ska komma i kontakt med Gud.

Det var ett fasligt tjat om Gud och Sofie började tröttna. Det var ju nästan det enda de hade pratat om. Var det verkligen så himla viktigt?

När de ätit klart och dukat undan allt från bordet gick Henning iväg till sitt kontor för att hämta något.

-Har du använt tarot eller orakelkort någon gång, undrade han när han kom tillbaka.

-Nej, det har jag inte.

-Många tycker att det är fel metod att närma sig Gud, men jag anser att man kan prova flera olika sätt och att det viktiga är att man till slut får kontakt. Att använda tarotkort eller orakelkort kan vara ett sätt att närma sig. Eller om du vill prova en pendel, så är det ett alternativ.

Henning letade i sin ficka och plockade fram något som liknade ett vackert smycke, men som visade sig vara en pendel.

-Vi kan prova alla dessa hjälpmedel, men vilket vill du att vi ska börja med?

Sofie hade ingen aning. Hon hade ju aldrig varit i kontakt med något av dem.

-Vilket är lättast, undrade hon.

-Det är lite beroende på hur man är som person och vad man gör det till. Men jag skulle nog säga pendeln eller orakelkorten.

-Okej, kan vi börja med pendeln? Sofie tyckte att den var så vacker och hon ville gärna hålla den i sin hand.

-Absolut. Vet du hur man gör?

-Nej, jag har ingen aning.

Henning tog pendeln och visade Sofie hur hon skulle hålla den mellan tumme och pekfinger samt hur själva pendeln skulle hänga rakt ner.

-Det finns oändligt många teorier om hur man ska hålla en pendel, förklarade Henning. Vissa säger att man ska hålla den i en viss hand och på ett speciellt vis. Många hävdar att man ska hålla den framför hjärtat. Jag tycker att det är viktigast att du känner dig bekväm i hur du håller den. Om man spänner sig och krånglar till det så blir det ändå inte bra hur mycket förståsigpåarna än säger att man ska hålla si eller så. Sedan finns det olika “regler” för hur man ska tolka svaren man får. Pendeln kan ju cirkla runt på två olika håll, den kan gunga både fram och tillbaka och på diagonalen. Några säger att man kan låta den gunga över handen och att fingrarna då skulle betyda olika saker beroende på vilken finger den gungar över. Allt detta kan vara rätt och det kan vara fel. Det är du som ska använda det här redskapet och det är därför du som ska bestämma vad som är rätt och fel för dig. Många använder bara pendeln och går inte vidare och pratar direkt med Gud. Jag anser att pendeln är ett redskap för att lättare få kontakt med Gud. När man har kontakten så behöver man förmodligen inte pendeln längre. Däremot kan den vara bra att ta fram om man av någon anledning inte pratat med sin Gud på länge eller om man av annan anledning inte får kontakt. Jag använder alla dessa redskap ibland. Särskilt om jag är stressad och försöker tvinga fram en dialog med Gud, då går det inte att prata med honom. När det händer tar jag oftast fram antingen tarotkorten eller orakelkorten och drar ett kort. De brukar då hjälpa mig att se saker ur ett annat perspektiv, Guds perspektiv och så kan jag återuppta kommunikationen igen.

-Så du har också problem med att höra Gud ibland.

-Ja absolut. Men som med allt annat så går det lättare om man övar mera. Ska vi sätta igång med pendlandet.

-Okej, hur ska jag göra nu?

-Ja, håll pendeln så som du gör, det verkar funka för dig. Försök vara avslappnad. Det finns nu två sätt att komma igång. Pendeln kan ju bara svara ja eller nej. Eller den kan faktiskt svara vet inte eller kanske också. Men vi börjar med ja eller nej. Nu finns det tre metoder att ta reda på vad som betyder vad. Metod ett är att lyssna på någon annan som berättar för dig vilket som betyder ja och vilket som betyder nej.

-Det låter inte som en metod som du rekommenderar.

-Nej, det gör jag verkligen inte. Det är ju du som ska prata med din Gud och han pratar ju med dig på ditt sätt och det gör han även via pendeln. Lyssna på någon annan gillar jag inte. Du skulle däremot kunna fråga pendeln vad som är vad. Du skulle kunna be pendeln visa dig hur den gör för att visa ett nej och hur den gör för att visa ett ja.

-Det låter ju mycket vettigare. Då är det ju pendeln som bestämmer.

-Ja, eller Gud. Men han kan även låta dig bestämma. Du kan säga till pendeln som ju är en förlängning av din Gud, att du vill att ett ja ska vara pendling fram och tillbaka och att ett nej ska vara en pendling åt sidan. Det spelar inte så stor roll vilken av dessa metoder du använder. Gud blir inte ledsen för att du bestämmer. Han är glad att du vill göra ett försök att få kontakt med honom.

-Okej, men jag tror ändå att jag låter Gud eller pendeln bestämma vad som är vad.

-Visst, sätt igång.

Sofie höll pendeln i handen och koncentrerade sig på den

-Ska jag fråga högt eller bara i huvudet.

-Det spelar ingen roll. Personligen frågar jag i huvudet, men det är bara för att jag vill kunna prata med min Gud även när jag har andra runt omkring mig. Man kan variera sig, vilket egentligen är det bästa.

-Okej, jag börjar i huvudet.

Sofie frågade pendeln om den kunde vara snäll att visa ett ja. Pendeln började då gunga fram och tillbaka.

Sofie var väldigt glad och stolt över sig själv. Sedan frågade hon pendeln om den kunde visa ett nej. Då började den snurra runt, runt.

-Nu vet jag vad som är vad. Vad ska jag göra nu?

-Nu kan du fråga precis vad du vill som man skulle kunna svara ja eller nej på. Börja gärna med något enkelt, kanske något som du själv vet svaret på. Men akta dig för att ställa för många sådana frågor. Du skulle ju själv tröttna om någon ställde frågor till dig som den redan visste svaret på. Därför ska du inte heller tjata om samma fråga om och om igen. Men att börja med en enkel fråga som du själv vet svaret på, kan stärka dig och göra dig mer säker på hur du hanterar pendeln. Gud vet att du vill öva lite i början och det har han inget emot. Men du behöver inte öva i flera veckor. När du fått kläm på tekniken så är det bättre att bara ställa frågor som du vill ha svar på.

-Jag vet inte vad jag ska fråga.

-Börja med att fråga om du heter Sofie.

Sofie gjorde som Henning sagt och pendeln började gunga fram och tillbaka för att svara ja.

-Det funkar! Den svarade ja!

-Det är klart. Fråga något mera. Prova att fråga något högt också. Även om jag oftast frågar i huvudet så är det bra att kunna båda metoderna.

-Funkar det här med att pendla?

Ännu en gång började pendeln gunga fram och tillbaka i ett ja.

-Är det min Gud som gör så att pendeln rör sig. frågade Sofie pendeln.

Den här gången blev det varken ett ja eller ett nej. Pendeln gungade lite på diagonalen.

-Vad betyder det här, undrade Sofie.

-Förmodligen att det inte gick att svara ja eller nej på den frågan. Det är bra, då vet du hur det ser ut också.

Sofie kunde inte förstå hur Henning kunde se så positivt på allt. Här hade hon precis misslyckats med en fråga och då tyckte han att det var bra.

-Jag tror inte att jag orkar mer idag, sa hon.

-Det förstår jag, men jag tycker vi gör några försök till. Ta några lite lättare frågor.

Sofie ställde några frågor tyst i huvudet. Enkla frågor som om hennes bil var röd och om kaninen hon haft på sitt rum var en Gotlandskanin. På alla dessa enkla frågor fick hon tydliga svar, ja och ibland fick hon några nej.

-Nu verkar du ha fått lite kläm på det, sa Henning efter en stunds pendlande. Jag tycker vi pausar här.

Typiskt tänkte Sofie, nu när det äntligen började bli lite roligt och spännande. Hon lämnade tillbaka pendeln åt Henning, men Henning gav henne pendeln och sa att hon kunde ha den i sin ficka så att hon skulle kunna använda den lite mer flitigt.

Nu började klockan bli mycket och det var dags att krypa ner i sängen. Ännu en dag hade flugit förbi i en väldig fart. Henning och Sofie kom överens om att hon skulle komma ner till köket klockan fem även nästa morgon.

Sofie lovade och tänkte på hur tisdagsmorgonen börjat. Så ville hon inte göra mot Henning igen. 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.