fbpx

12.

När Sofie krypit ner i sin säng efter den långa och framförallt mentalt krävande dagen, tog hon boken som Henning hade sagt att hon skulle läsa. Samtal med Gud, stod det på utsidan av den lilla pocketboken. Redan tidigare under dagen hade det blivit ett försök att läsa, men då hade det inte gått så bra. Det hade slutat med att hon somnat med boken i handen. Nu började hon bläddra lite i boken för att se hur långt första kapitlet var, men när hon kommit till sidan 50 och kapitel två fortfarande inte börjat, så insåg hon att det inte var ett rimligt mål att läsa hela första kapitlet nu på kvällen.

Hon läste de första raderna:

“I början av 1992 – jag vill minnas att det var vid påsk – inträffade ett mycket speciellt fenomen i mitt liv. Gud började tala till dig. Genom mig.”

Det var underligt tänkte Sofie. Ännu en som säger sig kunna prata med Gud. Fast den här Neal, påstår att samtalet är tänkt för läsaren. Hon läste vidare första sidan och tyckte att hon kunde känna igen sig själv lite i författaren. Han verkade inte trivas alls med sig själv och sin tillvaro. Av någon anledning började författaren att skriva ett brev till Gud för att ställa honom till svars för allt elände han ställt till med. När Neal var klar med sitt arga brev till Gud, tänkte han kasta pennan, men istället hölls den kvar av en osynlig kraft och pennan började skriva:

“Vill du verkligen ha svar på alla dessa frågor eller vräker du dem bara ur dig?”

Sofie fortsatte att läsa. Det var tydligen Gud som svarat genom pennan. På sidan 19 i boken hade Henning gjort en markering av något Gud sa i dialogen. Sofie läste de markerade raderna två gånger.

“Din högsta tanke är alltid min, liksom även ditt tydligaste ord och din största känsla. Allt som är mindre är sprunget ur en annan känsla.

Med denna regel blir det en lätt uppgift att särskilja, för det borde inte vara svårt ens för en ny elev att känna igen det högsta, det tydligaste och största. Men jag ska ändå ge dig följande rättesnören: Den högsta tanken är alltid den tanke som innehåller glädje. De tydligaste orden är de ord som innehåller sanning. Den största känslan är den känsla du kallar kärlek.

Glädje, sanning, kärlek”

Sofie la ner boken och tänkte på orden hon just läst. Glädje, sanning och kärlek. Förmodligen var hon så långt från Gud att det var därför hon inte hörde vad han sa. Glädje hade hon inte känt på länge och sanning…. hon visste inte vad som var sanning och vad som inte var det. Kärlek, vad är det för ett ord egentligen. Vad är kärlek?

Till en början hade hon känt motstånd mot att läsa den här typen av bok. Hon gillade ju deckare, inte böcker om Gud. Men efter att ha läst dessa få sidor, tyckte hon att det i alla fall skulle bli intressant att läsa vidare lite till. Men nu var hon verkligen mycket trött och hon skulle ju vara i köket klockan fem imorgon, så hon la boken ifrån sig.

Trots att hon var mycket trött kunde hon inte somna. Hon funderade vidare på de ord hon läst och på allt som Henning berättat för henne under veckan som gått. Kunde man verkligen prata med Gud. Från början hade hon varit säker på att det inte skulle gå, men nu började hon faktiskt tveka. Hon gjorde ett försök i sitt huvud.

-Gud, är du där? Hör du mig?

-Det är klart lilla vän, vad vill du?  Svaret kom väldigt snabbt. Nästan innan hon frågat klart

Sofie blev ännu mer konfunderad. Lilla vän… vad var det för ett svar. Var det verkligen Gud. Hur kan man veta om det är Gud eller bara man själv? Hon bestämde sig för att fortsätta.

-Vem är du?

-Jag är din Gud.

Sofie visste verkligen inte vad hon skulle tro. Hade Henning haft rätt och den här boken som hon just börjat läsa i, stämmer det att man kan prata med Gud? Hade Neal verkligen haft en dialog med Gud när han skrev boken. Rösten avbröt henne i alla funderingarna.

-Jag märker att du är osäker. Det är okej. Vi har inte pratat med varandra så här tidigare, men du ska veta att jag har alltid varit med dig. Jag har sett varje steg du har tagit och jag har lyssnat på varje tanke.

Sofie började gråta. Hon visste inte varför. Om det var av lättnad av att ha någon vid sin sida som tydligen stod för kärlek, glädje och sanning eller om det var för att hon var förvirrad och trött så att hon började höra i syner. Men mest kände hon en lättnad. Hon ville gå till Henning och prata med honom om sina upplevelser. Hon tittade på klockan. Den var halv elva och hon borde verkligen sova. Hon ville inte gå ner till Henning och väcka honom, inte nu. Det här fick vänta till nästa dag, även om det var väldigt svårt. Nu var hon helt utmattad. Hon orkade inte ens fortsätta att prata med den där som kallade sig för Gud i hennes huvud, trots att hon gärna ville. Hon somnade.

När klockan ringde fem i fem på morgonen, så var hon fortfarande väldigt trött. Det kändes som att hon nyss somnat. Helst hade hon velat ligga kvar i sängen, men hon ville inte oroa Henning igen och dessutom ville hon ju prata om det där hon varit med om innan hon somnade kvällen innan. Motvilligt la hon det småblommiga täcket åt sidan och satte ner sina bara fötter på den mjuka mattan. Sängen lockade, men hon trotsade den och reste sig upp. När hon kom ner i köket möttes hon av Hennings magiska leende. Han var verkligen attraktiv och det där leendet skulle förmodligen kunna smälta hela antarktis.

-Godmorgon min hjälte, sa han

Hjälte. Hon kände sig verkligen inte som någon hjälte. Hur kunde han säga så.

-Jag tycker att du ör duktig som gjort så många nya saker. Du var helt själv hos korna i onsdags, trots att du egentligen inte ville och du lärde dig att hantera en pendel igår. Kom här och sätt dig så äter vi lite gröt innan vi går ner i källaren.

Sofie svarade inte utan satte sig bara på stolen och åt gröten under tystnad. Hon ville gärna prata med Henning om det hon varit med om innan hon somnat kvällen innan, men nu var hon alldeles för trött för att orka något.

Efter avslutad frukost, gick de ner i källaren och tränade på Hennings träningsmaskiner i en kvart. Det var längre än de gjort någon gång tidigare. Träningen satte fart på blodcirkulationen och Sofie kände sig lite piggare när de satte sig i sittpuffarna i andra delen av rummet. Sofie visste att de nu skulle försöka prata med Gud igen. Men hon ville inte. Hon funderade på vad hon skulle hitta för undanflykt. Henning var ju inte den som svalde undanflykter hur som helst. Det måste vara något bra. Hon skulle precis fråga om hon inte kunde få läsa lite mer i boken istället, när Henning öppnade munnen.

-Idag ska vi göra lite annat när vi sitter här. Jag vill att du sluter ögonen och fantiserar om hur ditt drömliv ser ut. Om det inte fanns några begränsningar varken i tid eller pengar eller i något annat. Var skulle du då bo, vad skulle du göra och hur skulle du se ut, vem skulle du vara?

Sofie sa inte något men stängde ögonen och försökte göra som Henning sagt. Det här hade hon aldrig tidigare funderat över. Hon visste att hon inte ville jobba kvar som kassörska, men vad skulle hon göra istället? Vad tyckte hon var roligt? Hon funderade återigen på orden som Henning markerat i boken. Glädje, kärlek och sanning. Den här uppgiften var svår när man inte kände något av dessa saker. Hon satt där med slutna ögon och låtsades fundera på drömlivet. Men i själva verket tänkte hon tillbaka på hur arbetet som kassörska varit och hur dåligt hon trivdes med det. Hon tänkte på sin lägenhet och på de vänner hon hade. Hon var villig att ge upp allt och börja om helt från början. Det liv som Henning hade verkade så perfekt.

Efter en stund avbröt Henning henne och sa att det var tid att gå ut till djuren.

Sofie tänkte att hon kanske skulle berätta om sin upplevelse från kvällen innan medan de hade förmiddagsrast. Nu skulle det faktiskt bli ganska skönt att komma ut lite och prata med Hennings alla djur. De kändes helt klart mycket mer verkliga än den Gud hon försökte få kontakt med. Hennings kor var visserligen inte bra på att svara och om de lyssnade var svårt att säga, men de var i alla fall ganska sociala. De tyckte om att bli kliade på ryggen, det hade Henning visat. Samtalat hon haft med Gud fick vänta.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.