15.

När Henning och Sofie kom tillbaka till gården efter Sofies promenad i skogen, hjälptes de åt att förbereda det sista till lunchen, innan de satte sig vid det lilla köksbordet. På eftermiddagen var det tänkt att Sofie skulle läsa, men som vanligt somnade hon ganska snart efter att hon lagt sig i sängen med boken. Förmodligen skulle det vara bättre om hon var någon annanstans när hon tänkte läsa. I sängen somnade hon ju bara. 

-Det blev inte så mycket läst för dig igår, sa Henning när de återigen satt vid lunchbordet.

-Nej, jag tyckte att det var så härligt väder. Jag träffade din granne vid brevlådan och jag sa till honom att det var en perfekt dag för en promenad med hunden, berättade Sofie. När jag sedan gick tillbaka tänkte jag på vad jag sagt till honom och bestämde mig för att faktiskt göra som jag sagt.

-Det tycker jag var en bra idé. Du kan ju läsa när kvällen är här eller de dagar då det regnar. Fast jag vill gärna att du försöker bli klar med Samtal med Gud boken så snart som möjligt, så att vi kan börja på en till bok.

-Ja, fast jag läser den noga. Du har ju gjort markeringar på ett flertal ställen och de läser jag gärna flera gånger.

-Roligt. Kommer du ihåg något speciellt som jag strukit under.

-Jag kommer inte ihåg exakt hur det stod, men det handlade om att allt i grunden bara är två olika känslor. Rädsla och kärlek.

-Ja ja…. det kommer jag ihåg att det stod. Vad tror du om det då?

-Jag vet inte. Kanske att rädsla och kärlek är ytterligheterna, men det finns ju många känslor däremellan.

-Ja, men så är det såklart. Men kan det inte vara så att de på något sätt grundar sig i någon av dessa känslor? Ta min oro till exempel. Vad tror du att det är?

-Ja, det är ju en form av rädsla såklart.

-Ja, och när jag hittade dig i skogen igår hade jag en känsla av först och främst lättnad och sedan glädje.

-De borde komma ur kärlek.

-Det tror jag också. Men vad tycker du om boken som helhet? Tror du att Neal pratar med Gud via pennan?

-Ja, kanske. Vissa av de svar som författaren får verkar svåra att bara hitta på. Men jag vet inte om jag håller med om allt.

-Nej, det behöver du inte heller. Det är inte det som är meningen. Det kan till och med vara så att du ställer samma fråga till din Gud och då får du ett annat svar än vad Neale får i boken. Vi lever alla i våra egna sanningar och även den sanning som Gud ger oss, kan skilja sig åt från olika människor.

-Det tycker jag verkar lite konstigt. Hur kan det vara så?

-Därför att han är din Gud.

-Men trots att han är min Gud, så är han väl även din och alla andras?

-Ja, det är riktigt, men om Gud skulle säga till alla den största sanningen, då skulle det nog vara en del som inte skulle tro på honom och det fungerar ju inte. Han vill ju att vi ska förstå. Därför har Guds samtal med människan utvecklats genom åren. Det som står i bibeln det är vad Gud sa till de människor som levde då. Det är ord som är anpassade för deras förhållanden. Hade det stått i bibeln om flygplan, då hade de som levde på den tiden, inte trott honom. På samma sätt kan han inte säga vad som helst till oss idag, trots att det han nu säger, kanske inte är riktigt hela sanningen. Han ger oss den information som vi är mogna för helt enkelt.

-Hur kan du veta det?

-Dels för att jag själv har samtalat med Gud, men jag har också gjort egna funderingar.

Sofie tyckte att det var ett svårt samtalsämne de hamnat i. De här sakerna hade hon aldrig tidigare funderat över. Det var som om en helt ny värld öppnade sig i samband med att hon kom till Henning och i synnerhet när hon fick höra talas om att man själv kan prata med sin Gud. Hon var dock fortfarande lite skeptisk och bestämde sig för att testa Henning lite mera.

-Vad tror du om tomtar och troll då?

-Vad menar du, menar du om jag tror att det finns tomtar och troll?

-Ja.

-Ja, det tror jag. Jag är helt övertygad om det.

-Men gör de verkligen det då, eller är det din verklighet som säger att de gör det?

-Bra fråga. Egentligen spelar det inte någon roll. I min verklighet finns de och eftersom det finns så mycket omskrivet om både tomtar, troll och vättar, så är jag inte ensam om att tro på att de finns.

-Har du sett någon?

-Det är lite luddigt. Alltså, jag har inte sett någon stå framför mig på samma sätt som jag ser dig. Men och andra sidan har jag ju inte heller hört Gud på samma sätt som jag hör dig, därför är jag inte säker på att det är sättet som jag ska se till exempel troll. Men jag vill ändå säga att jag har sett dem. Det är tyvärr lika svårt att förklara hur, som det är svårt att förklara hur jag hör Gud.

-Kan vem som helst se dem? Finns de överallt eller lever de bara i skogen.

-I skogen är det stor chans att man kan få se dem. Många av dem trivs mycket bra där. I staden tror jag det är betydligt svårare. Är inte ens säker på att de finns där överhuvudtaget. Jag är visserligen inte i stan speciellt ofta, men jag har aldrig sett varken något troll eller någon tomte där. Möjligen kanske det kan finnas i gamla hus som stått i ett par hundra år. Eller i trädgårdar i utkanten av staden. Det vet jag faktiskt inte.

-Behöver vi dem då?

-Det tycker jag absolut att vi gör.

-Men vad gör de för nytta då?

-Precis som i sagorna så hjälper de djur och natur. Det är därför de är så svåra att hitta i staden eftersom det är begränsat med djur och natur där.

-Det brukar finnas parker i stan.

-Ja, förvisso, men de är ofta alldeles för stela för att passa en tomte. Tomten gillar det naturliga, men i stadens parker så växer blommorna i prydliga rader. Det är inte tomtens grej.

-Hur kan du veta allt detta?

-Därför att jag tycker mig ha haft viss kontakt med dem och jag tycker mig veta att de hjälper mig här på gården ibland. Dessutom har jag såklart pratat med min Gud om saken.

-Vad sa han då?

-Ungefär det jag säger till dig. Att de finns och att jag måste vara rädd om dem.

Sofie funderade lite på vad Henning hade sagt. Sedan tänkte hon lite på stunden hon haft i skogen. Hon hade legat i mossan mitt bland en massa träd och tanken var att hon skulle försöka få kontakt med Gud. Det hade inte gått så bra, men däremot tyckte hon att hon hade fått kontakt med något annat. Till Henning sa hon:

-När jag låg där i skogen, så försökte jag ju få kontakt med Gud. Som jag sa så gick det inget vidare, men jag tyckte mig få kontakt med något annat. Jag vet inte om det var något annat eller om det var Gud eller om det bara var jag själv.

-Då kan jag berätta för dig att du har kommit långt! Jätteroligt, grattis! Jag är helt säker på att det var någon annan än Gud. Kanske ett troll eller en vätte. Jag är särskilt glad att du märkte att det inte var Gud. Det betyder att du faktiskt har börjat lära dig höra skillnad på de olika rösterna som är i ditt huvud.

-När du säger så, låter det nästan som att jag är schizofren eller något.

Henning skrattade, men skakade på huvudet.

-Det tror jag inte att du är. Schizofreni är en tråkig och allvarlig sjukdom som inte har med detta att göra.

-Men ser inte de som har schizofreni syner.

-Jo, det gör de, men det här är en annan sak.

-Jaja.

Henning och Sofie avslutade samtalet och dagens lunch.

-Jag ska gå ut till djuren igen. Det är en ko som tänker kalva i eftermiddag. Vill du vara med eller ska du läsa.

-Skämtar du? Jag vill såklart vara med och se när det kommer en kalv. Det låter väldigt spännande.

-Det är det. Eller ibland kan det bli lite väl spännande, men för det mesta går det bra. Jag vill i alla fall vara med om det är möjligt, så att jag vid behov kan hjälpa kossan.

-Usch.. nu gör du mig lite nervös. Kan det gå fel?

-Såklart. det kan det ju vid alla förlossningar. Spelar inte någon roll om det är en gnu i afrika, en ko i mitt stall eller en kvinna på en förlossningsavdelning.

-Nog bäst att vi går ut då.

-Jag håller med…..

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.