fbpx

4.

När Henning och Sofie lämnat källaren där de nyss både tränat och sedan slappnat av en stund, gick de först till rummet där Henning hade sina smådjur. Först fick fiskarna mat och sedan var det marsvinen som skulle ha frukost. När det blev tid för kaninerna fick Sofie själv ge den kanin som hon fått ansvar för. Den svarta kaninen kom skuttande mot henne när hon började prassla med matpåsen. Den fick först en stor tuss med hö och sedan la hon lite pellets i en skål.

-Vad tycker du, tror du att vi behöver städa rent i buren idag, undrade Henning

Sofie visste inte så noga, men hon tyckte att det såg väldigt fint ut, så hon svarade nej. När de var klara med smådjuren gick de ut till hönorna. De ville ha mat och nytt vatten. I flera av redena låg det ägg.

-Vill inte hönorna ha äggen själv, undrade Sofie.

-Bra att du frågar, men nej, det vill de inte. Ibland är det någon av hönorna som vill lägga sig och ruva fram kycklingar och då kan hon få det, men för det mesta är det ingen av dem som bryr sig. Det finns ju mängder med olika raser av höns och vissa av dem är mer angelägna att lägga sig på ägg än andra. Mina hönor är mest korsningar och det är väl egentligen bara två av dem som varit intresserad av att ligga på äggen tidigare. Men det gör de helst på vårkanten, nu tycker de att det är lite för sent.

Sofie var förvånad, det var mycket hon inte visste om lantbruksdjur, det förstod hon. Hon hade trott att alla hönor ville ligga på sina ägg och att de blev ledsna när man tog äggen ifrån dem. Hennings hönor bevisade för henne att så var det inte.

Tydligen gick de till alla djuren i storleksordning, för när de var klara hos hönorna gick de vidare till de båda getterna, Hans och Greta. Getterna hade Henning mest för att han tyckte att det var roligt, precis som han hade kaninerna och de andra smådjuren. Getterna var väldigt sällskapliga och Henning berättade att han ibland tog dem med sig ut på promenad på samma sätt som andra går ut och går med sin hund. Men det skulle de inte göra nu. Nu behövde de titta till Hennings kor. Han berättade att han hade ungefär 50 mjölkande kor. Det var tydligen väldigt lite. De flesta av hans kollegor hade över 100 och det var inte ovanligt med både två och tre hundra djur. De största Svenska gårdarna hade över 1000 djur. Men Henning hade valt att satsa på kvalitet istället för kvantitet och det hade varit lönande. De flesta andra lantbrukare hade det jobbigt med ekonomin, men så var det inte för Henning och ändå hade han gjort stora investeringar i diverse olika robotar som hjälpte till med de dagliga sysslorna. När de kom in i stallet fick Sofie en skrapa i handen.

-Vi hjälps åt att skrapa ner skiten, sa Henning.

-Men ska vi inte mjölka?

-Nej, det behövs inte. Det sköter roboten. Titta här.

Henning visade henne en stor maskin. I maskinen stod en av korna.

-Titta, hon har precis gått in i roboten. Där har hon fått lite godis.

-Godis?

-Ja, det är alltså kraftfoder. Det är som godis när man är ko. Titta!

Henning pekade under kon. Roboten lyfte fram en arm och tvättade rent kon på hennes juver. Sedan satte den på en så kallad spenkopp på varje spene. Inte långt därefter kunde Sofie se hur det kom mjölk i en slang.

-Så du behöver alltså inte mjölka?

-Nej. Det sköter roboten. Det är bra både för mig och för kon. Med en robot, kan kon själv välja när det passar henne att bli mjölkad och jag slipper vara här på exakt rätt tid.

Sofie var imponerad. Hon stod och tittade på kon som verkade ganska nöjd med tillvaron. Bakom henne stod en annan ko och väntade på att hon skulle bli klar. När den första kon gick ut ur roboten gick den andra in. Men roboten gav inte henne något godis, utan istället lät den kon gå ut så att nästa skulle få plats.

-Varför fick inte hon något, undrade Sofie.

-Hon har precis blivit mjölkad. Nu får hon vänta till i eftermiddag.

-Men hon ville ju bli mjölkad.

-Nej, hon ville ha mer kraftfoder. Hennes juver är tomt. Kom här ska jag visa dig.

Tillsammans gick de in bland korna och Henning började klappa kon som blev utan kraftfoder. Sedan böjde han sig ner och kände på hennes juver.

-Ser du, det är alldeles mjukt. Men titta på den där kon.

Han vände sig om och gick fram till en annan ko som stod på kö. Han kände på den andra kossans juver och det syntes tydligt att det var mycket mer spänt. Och mycket riktigt, när hon kom in i roboten, fick hon kraftfoder och roboten började mjölka.

-Du ser, roboten håller koll på vilka som ska mjölkas och vilka som har blivit mjölkade redan. Varje ko har ju ett halsband som du ser, det är genom halsbandet som roboten känner igen vilken ko det är som kommer.

Sofie tittade sig omkring. Alla kor hade verkligen halsband på sig. Det hade hon inte tänkt på tidigare. De stod en stund och tittade på när roboten mjölkade, men sedan gick de vidare. Henning visade henne hur hon skulle använda skrapan för att skrapa ner kobajset från liggbåsen. Liggbåsen var tydligen kornas säng, men tyvärr så bajsade de lite var det passade dem och om det var i sängen eller någon annan stans, det verkade de inte bry sig om. När bajset var borta skulle de använda skrapan till att skrapa dit lite rent och torrt spån. Spånet låg längst in i båset, så det var inte så svårt. Sofie höll sig nära Henning hela tiden. Visserligen verkade korna lugna och snälla, men de var väldigt stora.  

När klockan var halv tio var de äntligen färdiga med stallsysslorna.

-Nu tycker jag att vi går och tar en fika, sa Henning. Du har jobbat på riktigt bra. Efter fikan kan du få lite ledigt tycker jag. Vi vill ju inte köra slut på dig direkt. Jag har lite saker jag måste göra, så du kan göra vad du vill.

Sofie tyckte det lät skönt att få vara lite ledig en stund. Dagen hade börjat tufft. Först stiga upp så tidigt som klockan fem och börja dagen med att träna. Dessutom var det ju nästan som ett träningspass att göra rent till djuren. Så här mycket fysiskt aktivitet hade hon inte fått på flera år. Dessutom var hon ju faktiskt sjukskriven.

Efter fikan tog hon den svarta kaninen med sig upp och la sig i sängen. Kaninen hade inget emot att ligga där en stund och bli klappad, men sedan ville den skutta runt lite, så Sofie släppte ner den på golvet. Hon låg och tittade på den medan den undersökte hennes rum. Den var väldigt nyfiken av sig och flera gånger hoppade den in under hennes säng. Den stora filten som Sofie hade vid fotändan av sängen hängde ner lite på sidan och kaninen verkade tycka att den var extra rolig. Den uppehöll sig länge vid den och återkom flera gånger.

När Henning och Sofie några timmar senare åt lunch tillsammans,berättade Henning lite om vad de skulle göra senare. Bland annat skulle de gå ut till alla djuren en gång till vid halv fyra på eftermiddagen och efter kvällsmaten skulle de köra en runda med hästarna.

Men först ville Henning visa sin hemsida och hur han brukade jobba med den. Han skulle skriva ett blogginlägg och Sofie fick hjälpa till. Blogginlägget blev som en intervju där Sofie fick svara på frågorna. Henning bad henne vara uppriktig, men det kändes som att hon mest svarade negativt på alla frågorna. Bland annat fick hon svara på varför hon var hos Henning och svaret på den frågan kunde inte handla om så mycket annat än om hennes depression. Henning ville gärna att hon skulle hjälpa till med hemsidan även nästa vecka, vilket Sofie inte hade något emot. Trots att flera av frågorna kändes privata och svaren blev negativa, var det ganska trevligt att jobba med den.  

När de var klara med hemsidan fick hon ledigt igen, innan de skulle gå ut till djuren. Nu tyckte hon inte längre att det var så farligt att vara hos Henning. Visserligen var hon fortfarande trött efter att ha börjat dagen så tidigt, men i övrigt gick det ganska bra. Det hade varit ganska trevligt att både vara hos djuren och att hjälpa till med det där blogginlägget.

Den kvällen gick hon och la sig tidigt. Henning hade sagt att de skulle börja klockan fem även nästa dag. Det var inget som lockade, men Sofie satte i alla fall klockan på ringning fem i fem.

Trots att det surrade i huvudet av alla intryck, somnade Sofie ganska snabbt, men i köket var Henning fortfarande uppe. Han förberedde inför morgondagen. Han dukade fram de vita frukost skålarna och grytan som han brukade koka gröt i satte han på spisen. Dessutom förberedde han för en ny uppgift åt Sofie.


Om du inte läst de tidigare avsnitten, hittar du dem här:

Avsnitt 5 hittar du här ->

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.