fbpx

8.

Henning och Sofie åt pannkakor till lunch. Det smakade väldigt bra.

Sofie hade lärt sig mycket om den mat hon åt varje dag och om de djur som maten kom från. Ändå tyckte hon att hon hade haft ganska bra koll sedan tidigare. Hon var noga med vad hon handlade och valde ofta ekologiskt om det fanns. Men Henning sa att det var bättre att alltid handla svenskt, lokalproducerat än att titta efter det ekologiska. Visst var det bra om hon handlade svenskt ekologiskt, men utländskt ekologiskt behövde hon inte köpa, hade han sagt. De utländska ekologiska reglerna var ofta slappare än de svenska icke ekologiska. Därför kunde man hitta mycket mer gifter i de utländska ekologiska än i de svenska icke ekologiska. Naturligtvis är det lite olika på olika produkter, men för att slippa hålla koll på det så var det enklast att välja svenskt alltid, tyckte Henning. Sofie tyckte att det lät väldigt dumt att det kunde vara mer gift i ett ekologiskt utländskt än i ett icke ekologiskt svenskt. Hur kunde det vara så? Det var nog ingen fråga hon skulle få svar på hos Henning. 

Vilan och turen till brevlådorna hon hade gjort på förmiddagen och de goda pannkakorna gjorde att hon nu kände sig på förvånansvärt bra humör.

-Jag tänkte vi skulle gå ner i källaren en liten sväng igen, sa Henning när de ätit klart. Det är en del där som jag inte visat dig än.

Tillsammans dukade de av bordet och gick sedan ner i källaren.

-Jag ska bara tända lite ny rökelse, sa Henning. Doften här nere börjar försvinna tycker jag, tycker du inte.

-Jo, kanske det.

-Vilken sort tycker du att vi ska välja?

Henning gick fram till en byrå och drog ut den översta lådan. Däri låg det flera förpackningar med rökelse.

-Jag har ingen aning, sa Sofie. Hon hade aldrig använt rökelse och visste inte vilken som var bäst. Henning tvekade lite, sedan valde han en förpackning och plockade ut en liten pinne som han satte eld på.

-Var det rökelsen som doftade typ pepparkaka när vi gick ner här i måndags?

-Ja, det var det. Det var nog den här jag använde då, sa Henning och visade henne en av de andra förpackningarna. Gillade du den?

-Ja, den doftade gott.

-Mmm… men den här är också ganska okej. Vi låter den jobba här, så går vi vidare till nästa rum.

-Nästa rum? Sofie var fundersam. Fanns det ett till rum? Var fanns det? Det fanns ju ingen mer dörr. Men Henning gick fram till ett av draperierna som hängde för den ena väggen och drog det åt sidan. Där bakom var det en dörr som Henning nu öppnade. Han tände taklampan i rummet och ett helt bibliotek med böcker visade sig.

-Oj vad många böcker, utbrast Sofie.

-Ja, jag vill att du ska välja en av dem.

Sofie började titta sig omkring. Flera av böckerna verkade vara på engelska och författarna hade hon aldrig hört talas om.

-Har du någon bra deckare, sa hon efter att ha kikat runt lite.

-Nej, tyvärr. Jag har inte den typen av böcker. Det här är böcker som får dig att växa. Några av dem är på engelska och här borta har jag mina olika biblar.

-Har du mer än en bibel?

-Ja, jag gillar att jämföra de olika översättningarna. Fast nu läser jag oftast bibeln i telefonen. Det finns en trevlig app där som hjälper mig att jämföra de olika versionerna. Där kan jag läsa bibeln på både svenska och på engelska.

-Bibeln tror jag inte att jag ska ge mig på i alla fall, sa Sofie.

-Nej, det tror inte jag heller. Inte idag. Men kanske senare. Bitvis är den ganska spännande. Och jag tycker det är intressant att läsa om Jesus.Han är ju en man som gjort avtryck långt efter sin tid. Så oavsett vilken religion man tror på, så kan man lära av honom. Jag har även koranen här. Den har jag dock inte läst så mycket i. Bara lite här och lite där. Men jag vill gärna läsa den för att jämföra de olika religionerna och jag kan ju inte ha några förutfattade meningar om de som läser koranen om jag inte själv gjort det.

Sofie tyckte det lät som ett klokt resonemang. Hon gick vidare bland hyllorna och tittade på ryggarna på flera av böckerna. Men det var verkligen inte lätt.

-Har du läst alla dessa böcker, undrade hon.

-Nja, i stort sett. Det är några som jag inte läst, men flera av dem har jag läst många gånger. I början läste jag bara på svenska, men så var det en speciell bok jag var nyfiken på och den fanns bara på engelska, så jag beställde hem den. Trots att jag var ganska dålig på engelska i skolan, gick det över förväntan och nu läser jag hellre engelska böcker än svenska. Det finns så mycket mer på engelska.

Sofie vandrade vidare och stannade till vid några av böckerna innan hon gick vidare igen.

-Har du läst Samtalen med Gud?

-Nej, vilka samtal?

-Det är Neal Donald Walsch som skrivit boken Samtal med Gud och det finns flera böcker i samma serie.

-Nej, den har jag inte läst.  

Henning gick fram till en av hyllorna och tog fram boken han pratat om. Henning hade tydligen den i pocketform och den såg ganska väl-läst ut.

-Den här boken har lite anknytning till det vi pratat om tidigare. Att man själv kan prata med Gud. Fast i den här boken är det Neal som pratar och han gör det med hjälp av papper och penna. Jag tycker att den här boken är ganska lättläst och jag har gått tillbaka till den flera gånger.

Sofie granskade omslaget.

-okej, jag tar väl den här, sa hon sedan. Hon hade ändå inget bättre förslag själv. Henning hade ju så många böcker att det var svårt att veta var man skulle börja. Hennings tips fick duga den här gången.

-Bra. Läs lite i den varje dag. Passa på när jag ger dig lediga stunder, som i förmiddags eller kanske när du går och lägger dig på kvällen. Så småningom ska vi införa det som en fast rutin varje dag, precis som det där med tacksamheten som vi pratade om tidigare idag. Men nu vill jag bara att du kommer igång och börjar läsa. Du har ju en del att ta dig igenom, sa han medan han pekade på alla böckerna.

Sofie flämtade till. Menade han att hon skulle läsa alla dessa böcker. Det skulle ju ta flera år.

-Hur äter man en elefant, undrade Henning.

-ingen aning.

-En tugga i taget.

-Hmmm, Sofie fnös. Så fånigt.

-Jag menar att du ska börja med en bok och läsa den. Sedan kan du ta nästa. Innan du vet ordet av har du läst en hel hög med böcker.

Henning skrattade lite åt sin egen ordvits och Sofie rycktes med. Innan du vet ordet av…. Böckerna var ju fulla av ord som skulle läsas. Det var första gången Henning såg Sofie skratta och det gjorde honom alldeles varm inombords.

-Du kan läsa senare, ville bara att du skulle hitta en bok så att du kan komma igång. Nu tänkte jag att vi skulle gå ut. Blir du sugen på någon mer bok är det bara att gå hit och leta upp en. När du är klar med en bok, kan du bara lägga den här på bordet eller ge den till mig, så sätter jag in den där jag vill ha den.

När de kom ut i det andra rummet hade rökelse-pinnen försvunnit och det doftade ljuvligt av något som Sofie inte riktigt kunde sätta fingret på.

-Du behöver inte byta om till arbetskläder, jag tänkte bara att vi skulle gå en sväng med Hans och Greta.

Hans och Greta var Hennings getter och han hade tidigare berättat att han ibland gick ut med dem på promenad. Nu var det tydligen dags för en sådan runda. Sofie gillade getterna och tyckte att det skulle bli trevligt att få prata lite mera med dem. Boken la hon i trappan så att hon kunde ta den med sig upp till rummet senare. Hon såg faktiskt fram mot att få läsa lite i den här boken. Kanske den skulle ge henne lite mer förklaring till det som Henning pratat om dagen innan. Kan man verkligen prata med Gud? Måste man inte vara utbildad präst och måste man inte gå till kyrkan? Kan verkligen vem som helst prata med Gud? Sofie trodde inte att hon skulle klara det. Hon var ju bara Sofie och hennes depression gjorde vad den kunde för att se till så att hon fortsatte att vara negativ mot de här samtalen, trots att Henning nu gett henne den här boken och att hon faktiskt såg fram mot att läsa den.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.