Våra älskade orkade inte

Våra älskade orkade inte

Idag lyssnar jag på P4 Hallands program Carlsson & Co. Där pratar de idag med författaren Johanna Björkqvist om hur det är att vara kvar efter att en anhörig tagit sitt eget liv. Johanna har skrivit en bok som heter Våra älskade orkade inte leva. Boken baseras på intervjuer Johanna gjort med 8 olika personer som alla  har en eller flera anhöriga som valt att ta sitt liv.

Det är förstås en förskräcklig händelse när någon man älskar tar sitt liv. Det är såklart väldigt jobbigt för den som tar sitt liv. Att må så dåligt att man väljer att avsluta sitt liv är det jobbigt, det finns inget annat att säga om det. Jag har själv mått så väldigt dåligt, men inte gjort något allvarligt försök att ta mitt liv, “bara” funderat på det och olika metoder att göra det på.

För den som är anhörig är det såklart också jobbigt. Enligt Johanna så känner många av dem skuld och skam. Men det finns även fall där den som är kvar känner lättnad. Det kan ju tyckas vara konstigt att man kan känna en lättnad när någon man älskar väljer att avsluta sitt liv. Men när Johanna berättade om en ung kvinna som ständigt var tvungen att leta efter sin psykiskt sjuka mamma för att försöka hjälpa henne, så kunde jag förstå. Det är självklart jobbigt att ha en psykiskt sjuk anhörig som hela tiden överväger och försöker ta sitt liv.

Psykisk ohälsa är allvarligt och jobbigt inte bara för den som är drabbad utan även för den som står bredvid och tvingas titta på och i ibland inte kan göra något för att hjälpa.

Boken som Johanna Björkqvist skrivit ska jag läsa när den kommer ut. Man kan redan idag bevaka den hos Adlibris på den här adressen: http://www.adlibris.com/se/bok/vara-alskade-orkade-inte-leva-9789198098990. Boken kommer att kosta 186:- och släpps den 16 februari. Den är förhoppningsvis läsvärd för både den som är / har varit psykiskt sjuk och för de som står som anhöriga.

bok-alskade-orkade-inte

 

kämpa för att nå ditt mål

kämpa för att nå ditt mål

Jag tycker det är viktigt att sätta upp mål. Hur ska man annars veta vart man ska. När jag är ute och kör med bilen, då kör jag inte bara omkring lite hur som helst. Jag har ofta ett mål med min resa, även om det är en semesterresa. Jag bor på landet och ofta kommer det tyskar som har som mål att se älgar. De kör då visserligen runt lite hur som helst, men de har ändå ett mål med sin resa.

Jag har ganska nyligen blivit “frisk” från min depression (är egentligen tveksam om man verkligen kan bli helt frisk från en sådan sjukdom. Den sätter djupa ärr som lätt går upp igen.) Som deprimerad satte jag inga mål alls. Det gick bara inte. Jag visste inte vad jag skulle. Nu börjar jag som sagt så smått återvända till det “vanliga” livet och jag har nu börjat sätta upp en del mål. Det är skönt att ha något att sträva efter.

Men bara för att man har satt upp ett mål eller flera, så kan man inte bara slappna av för det. Man måste såklart kämpa för att nå dit. Ingenting är gratis och vill man en sak så måste man kämpa för att nå den. Beroende på vad det är för mål man satt upp behöver man kämpa i olika stor utsträckning, men man måste ändå kämpa.

Idag tänker jag kämpa för att jag ska nå några av mina mål.

na-mal

Deprimerad eller bara en dålig dag

Deprimerad eller bara en dålig dag

Alla har vi ju dåliga dagar ibland. Dagar då inget känns roligt och du helst bara vill gå och lägga dig igen. Det är helt naturligt. Men om du känt så under en längre tid, ca 2 veckor eller mer, då kan det vara mer än bara en vanlig dålig dag. Det kan vara en depression.

På sidan Depression.se finns det ett test man kan göra för att klargöra om det är en depression eller inte. Jag har själv gjort det här testet ett flertal gånger, men tycker inte att det är riktigt bra. Du hittar testet här: http://depression.se/test-ar-du-deprimerad/

Bland annat tycker jag inte att fråga 2 är någon speciellt bra fråga. Den lyder: “I vilken utsträckning har du haft inre spänning, olust och ångest eller odefinierad rädsla de senaste tre dagarna.” Man svarar genom att välja en siffra som stämmer bäst överens med hur man har känt, där 0 i just den här frågan innebär svaret: “Ja känner mig till största del lugn” och högsta siffran, 6,  står för: “jag har fruktansvärda, långvariga eller outhärdliga ångestkänslor”.

När jag själv mådde som sämst, dvs. åt inget, bara låg hela dagen och försökte komma på ett bra sätt att avsluta allt på, då skulle jag svarat 0 på den frågan. Jag hade i det läget gett upp helt och hade därför inget i världen att oroa mig för. Jag hade bestämt mig för att det var slut på allt. Men siffran noll, är det bästa svaret man kan få i det här testet. Det skulle tyda på att jag inte alls var deprimerad. Jag gjorde testet på psyk-akuten och de andra frågorna gav utslag, men inte just fråga 2.

Test kan man alltså använda för att mäta om man är deprimerad eller inte, men man ska inte lita helt blint på dem. Själv använder jag ett helt annat test med 16 frågor, som jag personligen tycker är bättre. Syftet med testen är i vilket fall som helst att ge en vägledning om man är deprimerad eller om man bara har en dålig dag. Oavsett testresultatet så känner du dig själv bäst. Fast ibland är det svårt att erkänna för sig själv hur illa det verkligen är. Har du tappat intresset för allt runt dig, har problem med sömn och mat, då bör du söka hjälp. Depression är en farlig sjukdom som det finns medicin mot. Ingen ska behöva känna sig nedstämd och deprimerad.

love-life

Låter så enkelt

Ibland tycker jag att det låter lite väl enkelt allt det där jag själv skriver. Men det är inte så enkelt. Mår man skit så mår man skit och det är väldigt jobbigt att ta sig ur den där skiten. Har hela dagen idag varit ur form. Inget har varit roligt och jag har klagat och gnällt på barnen.

Det är långt från en depression, det vet jag, för jag har varit där också, men bara enstaka dagar kan också vara jobbiga. För min egen del handlar det idag om ett svek och en besvikelse som jag inte trodde var möjlig. Men nu vet jag det. Är väl bara att ta sig förbi det och se det på lite avstånd. Men som sagt har det varit väldigt tråkigt och jobbigt idag.

Så, vad kan man då göra åt det här? Vad har jag gjort idag? Ja, jag har gått i små butiker och tittat på olika vackra saker. Köpte inget, bara tittade. Det var blommor och fina skålar, vaser och krukor. Sådant som jag gillar. Sedan tog jag en liten prommenad i naturen och nu har jag suttit en stund framför datorn och roat mig lite.

Detta är vad jag har gjort och det har hjälpt, men det kanske inte funkar på dig. Jag tror att man måste göra det man själv tycker är roligt. Bara göra något för sig själv och njuta av det. Det har jag gjort och det har som sagt lyft mig ett steg upp och bort från sveket.

Men som sagt, jag vet. Är man i skiten är det inte alltid så enkelt som jag skriver att det är. Men för varje steg man tar ut ur skiten, så känns det ofta bättre, så kämpa på om du är där nere. Jag hejar på dig!

Depression

Läste att varannan kvinna och var fjärde man drabbas av depression någon gång i livet. Det är väldigt många och jag tillhör själv en av dem. Finns många anledningar till varför man blir deprimerad och till viss del kan det även vara ärftligt.

Som derprimerad är verkligen ingenting roligt. Inte ens det som man normalt skulle tycka var väldigt roligt, känns lockande. Man drar sig ofta för att träffa andra och sömnen är dålig. Man är helt ointresserad av vad som händer runt om en och framtidstro finns inte alls. Självkännslan är i botten och man vill som sagt inte göra något.

Ett sätt att ta sig ur allt det tråkiga är att faktiskt göra något trots att man inte vill. Själv hade jag en sambo som släpade ut mig på en daglig promenad trots att jag helst ville ligga inne i sängen och inte göra något alls. Jag märkte själv att det gjorde nytta och efterhand kunde jag själv ta mig ut på promenader och jag började också göra andra aktiviteter, trots att jag inte ville. När jag väl gjort något så kändes det ganska bra.

Oj, det här inlägget blev inte alls som jag tänkt, men det får duga ändå.

Naturen hjälper deprimerad

Gå ut en sväng i naturen. Forskning visar att 71% av de som är deprimerade känner sig bättre efter att ha tagit en prommenad i naturen.

Det är något jag själv har testat med mycket goda resultat. När jag var sjukskriven på grund av nedstämdhet, “tvingade” min man mig att gå ut och gå en sväng i skogen. Och det hjälpte faktiskt.

Förmodligen många faktorer som spelar in, ljuset, motionen och naturens eget ostressade tempo. Lite som jag skrev om i artikeln om trädgårsterapi

1208755_take_the_high_road-vagval