Uppskatta barnen

Måndag…. ny härlig vecka har vi framför oss. För väldigt många är det vardag igen. För mig är det lite vemodigt. Mellansonen börjar gymnasiet idag och han ska bo på skolan på vardagarna. Det kommer att kännas mycket tomt utan honom. Jobbigt när de blir så stora. Men jag är ganska säker på att det kommer att gå bra för honom i livet. Han är arbetsam och mycket duktig, envis.

-Alla dina barn är duktiga, var och en på sitt sätt.

-Ja, jag vet. Vad kan du och jag prata om idag?

-Vi skulle kunna prata mera om din son.

-Varför? Vad ska vi säga om honom.

-Vi kan säga hur duktig han är på allt han är duktig på.

-Men det är ju ingen som vill läsa. Och jag som mamma vet ju redan det.

-Ja, det vet jag att du vet. Men många glömmer att uppskatta sina barn i vardagen.

-Men då är det väl bättre att jag säger till honom hur mycket jag uppskattar honom, än att jag skriver det här.

-Det är sant. Tänker du göra det då?

-Det ska jag nog försöka göra idag.

-Och de andra barnen då? När sa du det till dem senast?

-Vet inte.

-Det vet jag. Det var ett tag sedan. Du tar dem mest för givet. Det är inte bra. Du tänker att de vet hur mycket du uppskattar dem för att du har sagt det till dem för länge sedan, flera gånger dessutom. Men sist du pratade med din äldsta son i enrum, då sa du inget om det. Du framförde dotterns klagan, inte din egen uppskattning. Du har skaffat dig många goda vanor den senaste tiden och du bokför de nyaste och följer dina framgångar. Du kanske skulle lägga till en sak där – uppskatta barnen.

-Kan man verkligen ha det i en “habbit-tracker”.

-Jadå, det kan man och det bör man. Har man inte för vana att säga till sina barn varje dag hur mycket man tycker om dem, då bör man införa det i en sådan om man nu ändå har en sådan.

-Hmmm…… Men det låter inte bra att jag inte uppskattar mina barn. Eller det gör jag ju, men det är som du säger, jag säger det inte till dem speciellt ofta. Kan de verkligen uppfatta det som att jag inte gillar dem.

-Ja.

-Usch… det är ju hemskt.

-Speciellt dina andra två barn. Mellanbarnet har det bättre, men båda de andra tror att du gillar bara honom.

-Det är verkligen inte bra. Det måste jag ändra på.

-Det tycker jag.

-Jag ska försöka göra det idag. Fast utan att plötsligt överdriva. Man kan väl säga det till dem på olika sätt antar jag.

-Det kan man verkligen. Du är ganska duktig på att säga det till din dotter på olika sätt. Fast hon är den som behöver höra det mest just nu och därför säger du det inte tillräckligt till henne heller.

-Men inte är det väl bra att ha det som en vana heller. Jag vill ju inte säga till dem hur mycket jag tycker om dem som om jag borstar tänderna. Typ att varje dag klockan 11 ska jag säga till barnen att jag tycker om dem. Det känns inte bra.

-Nej, det är klart. Det behövs inlevelse och känsla, annars kan det ju kvitta.

-Men när man ska starta en ny vana, då är det ju bra att ha den vid samma tid varje dag, så att man inte glömmer av det.

-Det är bra att göra så, men det funkar ändå. Nu tycker jag att du målar upp det här lite för stort. Det är bättre att bara göra.

-Ok, men jag är glad att du öppnade mina ögon så att jag kunde se hur dålig jag är på det. Jag måste verkligen skärpa mig. Men samtidigt så tycker jag att allt jag gör, det gör jag ju för dem.

-De vet inte det. Och de värdesätter inte att du flänger omkring som en galning för att fixa och ordna saker till dem. De uppskattar mera när du är tillsammans med dem, lugn och fin. Och om du säger uppmuntrande saker till dem.

-Hmm… det är också viktig information.

-Kanske, men inget som du inte visste sedan tidigare.

-Sant! Ska vi hålla här för idag? Jag har ett liv att se över och barn att visa uppskattning för 🙂

-Så gör vi.

Lämna en kommentar