Camilla hade muttrat hela förmiddagen. Hennes barn hade varit ovanligt krångliga just denna morgon. Ingen av dem ville ta på sig kläder, och när de väl fick på sig något så var det samma kläder som dagen innan – fläckiga och smutsiga. Den yngsta hade dessutom spillt sås längs hela framsidan. När hon försökte byta kläder på dem blev det en ny kamp, och till slut hade hon gett upp och lämnat ansvaret till sin man.
Han var hemma i stort sett på heltid. Det hade börjat med en långtidssjukskrivning, men sedan hade de båda insett vilken fördel det var att en av dem stannade hemma och tog hand om hus, hem och barn. Ofta var det kvinnan som fick den rollen, men i deras fall gjorde hennes man ett strålande jobb. Men just den här morgonen hade han varit trött, och Camilla hade velat vara mer med barnen. Fast det var bara att erkänna – hennes man hade bättre hand med dem än hon själv.
När hon väl kom ut genom dörren började bilen krångla. På jobbet möttes hon av en sur kund som klagade på att en dyr penna han köpt för två veckor sedan redan var trasig. Camilla fick anstränga sig för att hålla god min, men så fort han lämnat och butiken blev tom satte hon igång att klaga över än det ena, än det andra.
”Idag ska man akta sig för Camilla,” sa Albin när han kom tillbaka efter att ha levererat en kundbeställning. ”Det är inte hennes dag idag. Jag var nästan rädd att hon skulle smälla till mig.”
Skorpan skrattade. ”Är du rädd för Camilla?”
”Nej, men har du varit ute hos henne idag?”
”Nej, men så farligt kan det väl inte vara?”
”Gå själv ut och prata med henne så märker du.”
Skorpan gick ut i butiken och fram till Camilla. Han försökte dra ett skämt, men insåg snabbt att det var lönlöst. I stället låtsades han ha ett ärende till Sofie och gick över till hennes disk innan han smet tillbaka ut på lagret.
”Johan! Johan! Var är du?”
”Här är jag. Vad är det frågan om?”
”Har du inte någon bra vers från din Bibel? Camilla behöver nog det innan hon har ihjäl någon.”
Johan tittade ut genom fönstret i lagrets port. Han såg hur Camilla rörde sig snabbt och häftigt – ett tydligt tecken på irritation. Men i stället för att gå direkt till henne, valde han att gå till Sofie först. Det kändes säkrare.
”Hur går det här ute för er idag?”
Camilla morrade. ”Det var ett farligt spring på er killar idag. Har ni inget att göra där bak på lagret?”
Johan och Sofie utbytte en blick och ryckte på axlarna.
”Jodå, vi har fullt upp,” svarade Johan lugnt. ”Men jag ville bara kolla hur ni har det. Jag har tänkt på er båda två idag. Jag tänkte på vilket jobb det måste vara att ha två så fina, men väldigt aktiva barn. Jag älskar dina barn, Camilla. De är otroligt roliga, men jag misstänker att det ibland är ganska utmattande att vara deras förälder.”
”Ja, det kan du skriva upp att det är. Akta dig för att bli förälder, Johan.”
”Var de extra krångliga idag?”
”Om?! Ja, det kan man väl säga. De vet inte vad ’sitta still’ betyder. Inte ens under frukosten. De tar en tugga och springer sedan ett varv runt bordet. Jag vet inte var de får sin energi ifrån.”
”Men du, vet du vad? Jag tror att dina barns morgonaktiviteter fortfarande påverkar dig. Kan du inte ta ett djupt andetag för min skull och låta axlarna sjunka lite?”
Camilla gjorde som han sa och log sedan mot honom.
”En gång till,” sa Johan precis när hon skulle svara.
Hon tog ännu ett djupt andetag. Både Johan och Sofie såg hur spänningarna började lämna hennes kropp.
”Jag har en Bibelvers till dig, Camilla. Den kommer från Jesajas bok. Jag lärde mig den utantill för länge sedan: ’Tänk inte på det som har varit, bry er inte om det förgångna. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig, märker ni det inte? Jag ska göra en väg i öknen och strömmar i ödemarken.’
Jag behövde själv lära mig att lämna det gamla bakom mig. Och jag tror att du också behöver lämna din morgon bakom dig. Vad tror du?”
Camilla suckade, men log. ”Du har som vanligt rätt, Johan. Skorpan kom här med ett skämt, men du kommer med ditt lugn och en vers – och så känns allt mycket bättre. Tack, Johan. Vad skulle vi göra utan dig?”
”Ja, vad skulle vi göra utan dig, Johan?” sa Sofie med ett varmt leende.
”Kul att kunna vara till någon glädje. Ta hand om er, tjejer. Jag har ett jobb som kallar, så jag går tillbaka. Vi ses till lunch.”
Lämna det gamla bakom dig – och ta emot det nya
Har du haft en sån där dag när allt känns fel redan från start? När stressen från morgonen följer med hela dagen och gör det svårt att fokusera? Camilla hade en sådan dag – men Johans påminnelse om orden från Jesaja 43:18-19 hjälpte henne att släppa taget om det som varit och se framåt.
Ibland fastnar vi i frustration över saker vi inte kan förändra. Det kan vara en stressig morgon, en konflikt på jobbet eller en besvikelse vi inte riktigt kan släppa. Men när vi ständigt blickar bakåt är det lätt att missa det nya som redan är på väg.
Tänk om det finns en bättre väg framför dig, men du ser den inte för att du är kvar i det som varit?
Tre sätt att börja om – varje dag
- Ge dagen en ny chans – Oavsett hur morgonen har varit, kan resten av dagen bli bra. Släpp det som gick fel och fokusera på vad som kommer.
- Se vad som är nytt – Ibland sker små förändringar som vi inte märker direkt. Ha ett öppet sinne för att nya möjligheter kan finnas precis framför dig.
- Ta ett djupt andetag och släpp taget – När stressen kommer, stanna upp. Andas, reflektera och påminn dig om att det alltid finns en väg framåt.
👉 Vad kan du släppa taget om idag för att se vad som ligger framför dig?
