Lileli.se

Jaha, vad tycker min käre Gud att vi ska prata om idag?

-Vi behöver inte prata så mycket idag. Du ska iväg och har en tid att passa.

-Ja, men det är nästan en timme tills jag behöver köra.

-Jo, men du har lite annat att göra också. Du kan inte bara gå härifrån och sätta dig i bilen.

-Nej, men nu vill jag prata om något vettigt. Inte hur och vida jag kommer att hinna det eller inte. Det är jag som gör den bedömningen idag, inte du.

-Ok. Vi kan prata om tapeter.

-Tapeter?

-Ja, är inte det ett aktuellt ämne för dig?

-Jo. Vi ska välja tapeter, men är det verkligen något att prata med sin gud om?

-Allt kan man prata med sin gud om.

-Suck. Ok, vi ska välja tapet till vårt vardagsrum och jag har tagit hem fyra olika tapet “böcker”. Men så svårt. Det finns ju hur många tapeter som helst att välja mellan. Allt från blommigt, rutigt och randigt. Det finns väldigt mönstrade tapeter och sådana som är lite mindre mönstrade. Hur ska man kunna veta vilken tapet man ska ha?

-Det beror såklart på tycker och smak.

-Ja och det är där ett av problemen dyker upp. Vi är fem i den här familjen och alla verkar tycka olika. Hur gör man då? Dra lott känns inte som något alternativ när det handlar om att välja en tapet. Den ska ju ändå sitta där ganska många år.

-Ja, den är knivig. Det handlar helt enkelt om att ge och ta.

-Ja, men det är inte lätt. Har du inte något bra knep för hur vi kan göra, hur vi kan tänka och resonera.

-Inte något generellt knep, men jag tycker att ni ska sitta ner samtidigt hela familjen och titta i tapetkatalogerna. Som det är nu så har ni suttit var och en för sig själv och bläddrat. Det kommer att ge mer när ni hör varandras resonemang. Om du till exempel säger varför du föredrar en tapet i grått, så kanske det är något som de andra inte har tänkt på. Om sedan din man säger något som han gillar så finns det kanske en anledning till varför han tycker att just den är bra och om du hör vad han säger och hur han resonerar, då är det lättare för dig att förstå och tillsammans kan ni sedan komma överens om något.

-Du får det att låta så enkelt. Men det roliga är att dottern och jag, vi som har mest sinne för det där med stil och design, vi tycker ungefär likt. Jag köpte hennes resonemang när vi tittade tillsammans.

-Ja, du ser, att titta tillsammans underlättar. Det är bra att var och en tittar för sig själv, men ni måste sitta alla tillsammans och gå igenom alla tapeter.

-Ok, vi ska göra det. Nu ska jag avsluta här så att jag faktiskt kommer iväg dit som jag ska. Behöver ju ett nytt körkort eftersom jag fått ett extra efternamn :), så det är körkortsfotografering som gäller idag :).

Måndag…. ny härlig vecka har vi framför oss. För väldigt många är det vardag igen. För mig är det lite vemodigt. Mellansonen börjar gymnasiet idag och han ska bo på skolan på vardagarna. Det kommer att kännas mycket tomt utan honom. Jobbigt när de blir så stora. Men jag är ganska säker på att det kommer att gå bra för honom i livet. Han är arbetsam och mycket duktig, envis.

-Alla dina barn är duktiga, var och en på sitt sätt.

-Ja, jag vet. Vad kan du och jag prata om idag?

-Vi skulle kunna prata mera om din son.

-Varför? Vad ska vi säga om honom.

-Vi kan säga hur duktig han är på allt han är duktig på.

-Men det är ju ingen som vill läsa. Och jag som mamma vet ju redan det.

-Ja, det vet jag att du vet. Men många glömmer att uppskatta sina barn i vardagen.

-Men då är det väl bättre att jag säger till honom hur mycket jag uppskattar honom, än att jag skriver det här.

-Det är sant. Tänker du göra det då?

-Det ska jag nog försöka göra idag.

-Och de andra barnen då? När sa du det till dem senast?

-Vet inte.

-Det vet jag. Det var ett tag sedan. Du tar dem mest för givet. Det är inte bra. Du tänker att de vet hur mycket du uppskattar dem för att du har sagt det till dem för länge sedan, flera gånger dessutom. Men sist du pratade med din äldsta son i enrum, då sa du inget om det. Du framförde dotterns klagan, inte din egen uppskattning. Du har skaffat dig många goda vanor den senaste tiden och du bokför de nyaste och följer dina framgångar. Du kanske skulle lägga till en sak där – uppskatta barnen.

-Kan man verkligen ha det i en “habbit-tracker”.

-Jadå, det kan man och det bör man. Har man inte för vana att säga till sina barn varje dag hur mycket man tycker om dem, då bör man införa det i en sådan om man nu ändå har en sådan.

-Hmmm…… Men det låter inte bra att jag inte uppskattar mina barn. Eller det gör jag ju, men det är som du säger, jag säger det inte till dem speciellt ofta. Kan de verkligen uppfatta det som att jag inte gillar dem.

-Ja.

-Usch… det är ju hemskt.

-Speciellt dina andra två barn. Mellanbarnet har det bättre, men båda de andra tror att du gillar bara honom.

-Det är verkligen inte bra. Det måste jag ändra på.

-Det tycker jag.

-Jag ska försöka göra det idag. Fast utan att plötsligt överdriva. Man kan väl säga det till dem på olika sätt antar jag.

-Det kan man verkligen. Du är ganska duktig på att säga det till din dotter på olika sätt. Fast hon är den som behöver höra det mest just nu och därför säger du det inte tillräckligt till henne heller.

-Men inte är det väl bra att ha det som en vana heller. Jag vill ju inte säga till dem hur mycket jag tycker om dem som om jag borstar tänderna. Typ att varje dag klockan 11 ska jag säga till barnen att jag tycker om dem. Det känns inte bra.

-Nej, det är klart. Det behövs inlevelse och känsla, annars kan det ju kvitta.

-Men när man ska starta en ny vana, då är det ju bra att ha den vid samma tid varje dag, så att man inte glömmer av det.

-Det är bra att göra så, men det funkar ändå. Nu tycker jag att du målar upp det här lite för stort. Det är bättre att bara göra.

-Ok, men jag är glad att du öppnade mina ögon så att jag kunde se hur dålig jag är på det. Jag måste verkligen skärpa mig. Men samtidigt så tycker jag att allt jag gör, det gör jag ju för dem.

-De vet inte det. Och de värdesätter inte att du flänger omkring som en galning för att fixa och ordna saker till dem. De uppskattar mera när du är tillsammans med dem, lugn och fin. Och om du säger uppmuntrande saker till dem.

-Hmm… det är också viktig information.

-Kanske, men inget som du inte visste sedan tidigare.

-Sant! Ska vi hålla här för idag? Jag har ett liv att se över och barn att visa uppskattning för 🙂

-Så gör vi.

Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om idag. Dessvärre har jag problem med att höra min röst också. Jag vet vad det beror på. Jag har för mycket annat i mitt huvud och då är det väldigt svårt att höra. Idag sitter jag på en helt ny plats dessutom. Hela kontoret har tillfälligt hamnat i mitt kök. Så kombinationen av att vara på en plats där jag normalt inte hör Gud med det där att huvudet är fullt med annat, gör att det är väldigt svårt att höra vad han säger. Köket är för mig en väldigt dålig plats att höra Gud, alltid. Jag är nog ofta lite mer stressad när jag är i köket än när jag är i övriga huset. När jag är i köket så ska maten lagas och disken plockas undan och snabbt ska det gå så att man kan slippa det så fort som möjligt. Men jag gör väl som jag brukar göra nu för tiden…. jag “ropar” väl på honom, så får vi se om han dyker upp. Hallo….. Gud, är du där.

-Ja, jag är här, och det är för att din ena skrivare plötsligt tystnade. Surret från den fyllde också ditt huvud tidigare.

-Jag vet, den var ganska irriterande.

-Ja och irritation är inte någon bra start för att prata med sin Gud. Ingen vill ju prata med någon som är irriterad.

-Men om man är irriterad då? Det är kanske då man helst och mest behöver prata med sin Gud.

-Det kan hända, men det blir inte bra. Då behöver man lugna ner sig själv först. Ta ett par djupa andetag och fundera på varför man är så irriterad. Ofta är irritationen onödig.

-Det är den väl inte. Hur kan den vara det.

-Ja, alltså vad var det för vits för dig att vara irriterad på en skrivare.

-Den gjorde ju så att jag inte hörde dig.

-Du kunde stängt av den eller ignorerat den.

-Förresten var jag inte Så irriterad.

-Nej, men det i kombination med allt annat i din värld idag, så var det tillräckligt. Din sömn ligger ju inte i fas heller och det gör att irritationen lättare kommer fram också.

-Jo, det vet jag.

-Dessutom så är det meningen att du ska äta Levaxin varje dag, för dina ämnesomsättningsproblem.

-Jaså vi pratar om mina sjukdomar också här….

-Nej, inte egentligen, men det jag ville ha sagt var att eftersom du inte ätit dem som du borde så kanske det finns andra orsaker också till varför du är lättirriterad och inte hör mig.

-Suck… är du min mamma eller?

-Nej, din Gud 🙂

-Dubbel suck!!

-du tar inte hand om dig själv. Vill du fortsätta att höra mig så måste du det. Och jag tror att du vill höra mig.

-Ja, det vill jag gärna. Du är typ det bästa som hänt mig på väldigt länge.

-Då så…. se till att ta väl hand om dig själv.

-Suck. Jag ska försöka…. men det känns som att jag sagt flera gånger förut.

-Det har du och det är egentligen inte bra att säga att man ska försöka och sedan inte göra något åt det. Men, jag vet att du jobbar mer från grunden, fast på utsidan och det är bra. Det kommer att hjälpa i längden.

-Du menar med organiseringen och det.

-Ja, det kan man säga. Du organiserar ju hela livet, inte bara hyllor och skåp. Din organisering kommer att hjälpa dig när du kommit en bit på vägen och därför tjatar jag inte jättemycket om allt det där andra.

-Jag tycker du tjatar ganska mycket.

-Inte så som jag borde.

-Ok. Nu måste jag i alla fall sluta skriva för idag. Vi hörs väl på måndag?

-Jag tänker vara här i alla fall 🙂

-Ok, trevlig helg då!

Idag känner jag inte för att prata med Gud. Jag har så mycket i mitt huvud och känner mig lite stressad. Tycker därför att det verkar vara slöseri med tid.

-Det är aldrig slöseri med tid att spendera tid med sin Gud. Jag är ju här för att hjälpa dig och jag kanske kan lindra din stress.

-Kanske, men det brukar bli så segt när vi pratar med varandra här.

-Det behöver det inte. Du bestämmer hur mycket eller lite vi ska prata.

-Jo, jag vet, men ändå.

-Vet du var din stress kommer från?

-Det är så mycket i mitt huvud.

-Nja… det är din äkta hälft som stressar dig. Han är stressad och det smittar.

-Vad kan jag göra åt det?

-Försök att få honom att stressa ner.

-Hur ska det gå till? Jag hjälper ju honom så gott jag kan.

-Han kanske behöver lära sig lite av dina Time Management kunskaper.

-Kanske, men jag tror inte att det är rätt läge att lära honom det nu.

-Kanske inte, men du skulle ju kunna introducera lite av det för honom. Ge honom ett litet tips.

-Men jag är inte speciellt bra på det själv. Jag läser ju fortfarande om det och har knappt börjat praktisera det.

-Kan hända, men du är väldigt duktig på det.

-Tack, men det är svårt att lära ut något som man inte själv behärskar så bra.

-Man lär sig av att lära andra.

-Hmmm… ska fundera på saken. Nu ska jag ta min rast. Jag hoppade över den för att få det här gjort.

-Låter inte bra. Man ska ju alltid börja med att vara rädd om sig själv. Ta hand om dig själv på ett bra sätt, så kommer det att smitta av sig på de du har runt dig så att de också värdesätter sig själv och det kommer i sin tur att leda till mindre stress. När du använder dina Time Management tekniker, kommer de runt dig att se och bli inspirerade.

-Jaja…. vi får prata mer en annan dag. Nu ska jag ha min förmiddagsrast.

Jag tror att det var ungefär en vecka sedan som jag och min son (snart 16 år) pratade om Min Gud. Han sa att han brukar “prata” med sin Gud, genom ett mynt. Han typ singlar slant när han vill ha svar på en fråga. Men han menar att det inte är någon slump som svarar utan att det är hans Gud som svarar genom myntet. Jag sa till honom att lägga myntet åt sidan och prova prata med Gud direkt istället.

Jag sa åt honom att man pratar med sin Gud i sitt eget huvud och svaren kommer också däri. När man får svar så låter det som ens egen röst som svarar, men när det är Gud, då är det ändå lite annorlunda. Jag sa åt honom att fråga Gud något ganska enkelt, något som han själv vet svaret på, för så tycker jag att det är lättast att komma igång.

Redan dagen efter, eller möjligen två dagar efter att han och jag pratat om detta så kom han till mig igen. Han var då lite osäker, eller osäker kanske han inte var, han ville mest bara ha bekräftat att han hade hittat rätt. Han undrade om Gud svarar innan man ens hunnit ställa klart sin fråga. Och ja, precis så är det.

Igår jobbade min son borta och då berättade han för sin arbetskamrat som är 5-10 år äldre, att han pratar med sin Gud. Arbetskamraten reagerade och tyckt att han var lite konstig. Men på två olika vis, bland annat genom att säga en siffra i en dator, som ingen av dem skulle kunna veta, så överbevisade han arbetskamraten. Det blev så att innan deras arbetsdag var slut, så hade min son fått arbetskamraten att börja prata med sin Gud, genom ett mynt. Min son tyckte att det var enklast för honom att börja så.

Jag tyckte det var ganska kul. Jag har verkligen inte sagt något till min son om att jag pratar med min gud, mer än en enda gång, gången jag nämnde ovan. Ändå så blev han tydligen helt frälst själv. Inte något av mina andra barn och ingen annan heller, vet att jag pratar med Gud så som jag gör. Det spelar inte så stor roll. Det är min sak och inget som någon annan behöver bry sig om. Jag har inte sagt något till de andra eftersom de förmodligen inte är riktigt mogna. Kanske att jag skulle kunna nämna det för min dotter (11år), men det får vänta. Jag vill inte tvinga på dem något. Det är sådant som de får komma på själv.

Att jag skriver här, det vet de ingenting om. Eller de vet att jag skriver, men inte om vad. Jag har ju många projekt på nätet och de har inte någon koll på vilka alla de är och eftersom jag inte tycker att de är mogna för att samtala med sin Gud, så håller jag denna sida utanför deras liv. Låter som att jag har hemligheter för dem, men så är det inte. Vill de veta, så kommer jag att berätta. Men jag ser ingen anledning att berätta precis allt jag gör, varje minut, för någon annan. Jag har ju ingen aning om vad de gör just nu och jag tänker inte förhöra dem om det heller.

Men om någon frågar mig om min relation till Gud eller andlighet, då kommer jag att berätta, precis så som jag gjorde för min son, när han undrade. Jag kanske inte berättar allt på en gång, men lite i taget, så mycket som de är redo att höra. Ingen vits att skrämma folk, för det kommer ju bara att ha motsats effekt. Jag tycker det är roligt om så många som möjligt kan prata med sin Gud och det tror inte jag att jag uppnår genom att berätta hur knasiga saker som helst. Speciellt inte för någon som inte ens tror på Gud överhuvudtaget.

Den som kommer hit och läser, tror jag är lite mer mottaglig. Jag är säker på att Gud visar hit de som behöver komma hit, de som har glädje av att komma hit. Jag tror att Gud kanske visar hit sådana som redan pratar med sin Gud eller de som är på väg att eventuellt börja. Jag tänker att det kan vara kul att läsa någon annans samtal. Det skulle förmodligen stärka mig i mitt samtal, om jag visste att det är någon mer som gör samma sak. Många gånger har jag ju tvivlat och i stunder av tvivel, då hade det varit gott att läsa att någon annan gör samma sak.

Nu har jag skrivit så långt själv, att jag tänker att samtalet får vänta till en annan dag. Jag antar att jag är här igen på onsdag och då kanske det kan bli ett nytt samtal. Det vet man ju inte i förväg. Livet händer ju liksom och trots att jag pratar med min Gud, så händer det oförutsedda saker i mitt liv också. Jag tror inte att det är meningen att vi ska veta allt. Jag vill inte veta allt heller. Och de saker som jag vill veta, men som det inte är meningen att jag ska veta, de saker tänker inte min Gud säga till mig, oavsett hur mycket jag tjatar.

Jag antar i alla fall att vi ses/hörs på onsdag med ett nytt samtal.

I går kväll var det lite roligt. Jag och min dotter hjälpte en tjej 15 mil bort med ett onlinespel. Min dotter har kommit långt i spelet och andra tjejen var helt ny. Plötsligt så försvinner strömmen i hela vårt hus. Det var ett förfärligt väder ute, så vi tänkte att då har det med saken att göra. Vi avslutade telefonsamtalet med den andra tjejen och gick för att göra lite annat. Jag satte mig att läsa lite och så fick jag tillfälle att tända lite ljus. Efter drygt en timme hade strömmen fortfarande inte kommit tillbaka. Då skickar jag ett sms till en granne en bit bort och frågar om de har ström. Hon verkar helt oförstående, men svarar att de har ström. Då går vi ner i källaren och undersöker vår jordfelsbrytare. ….. pinsamt…. det var bara den som hade löst ut. Det var för att någon lämnat en sladd i ett eluttag på utsidan och med regnvädret som kom igår så blev det inte så bra. Tur att vi har jordfelsbrytare i alla fall. Men det var ju lite roligt att vi satt här och trodde att det var ett fel långt borta och vi brydde oss inte ens om att undersöka vårt eget först.

-Bra att du berättar det. Så är det ju i många lägen. Ni väljer ganska ofta att skylla på saker långt utanför er själv.

-Det var inte därför som jag berättade det. Jag tyckte att det var lite roligt bara.

-Jag vet, och det var roligt, både du och grannen fick ju ett gott skratt och det är bra. Men jag säger i alla fall att det är ofta så att du skyller på saker som någon annan gjort. Idag hände ju samma sak igen och då gick du ut och sa till din man och snickaren som ni har på besök. Hade det inte varit bättre att du gick ut i förväg och informerade om risken med sladdar och vatten.

-Men snälla du. Inte ska väl jag hålla reda på allt och alla. Sådana saker borde de väl kunna räkna ut själv. Jag har fullt upp med annat. Jag höll på med bokföring när det hände idag.

-Jo, jag vet, men du lät lite irriterad när du sa till dem.

-Det var inte meningen.

-Det ska du inte säga till mig, det ska du säga till dem.

-Ok. Jag fattar vad du menar. Jag ska försöka tänka på det en annan gång. Och jag ska gå ut och prata med snickaren.

-Bra.

-Men vad ska jag säga.

-Be om ursäkt bara.

-Men… jag blev ju inte riktigt arg. Jag tycker inte att det finns något att be om ursäkt för.

-Gör det ändå.

-Hmmm… Jag sa ju bara att nu försvann strömmen igen.

-Ja, men det var kanske tillräckligt. du vet inte hur han har det. Det kanske var droppen, om än liten, som fick honom att bli ledsen.

-Du har nog rätt. Men verkar det inte konstigt om jag går fram och ber om ursäkt?

-Kanske, men det är det värt.

-Jag ska försöka tänka ut något så att det inte verkar konstigt, men så att det ändå blir som ett förlåt.

-Gör det du. Vi ses väl på måndag.

-Ja, det gör vi… tänk redan helg igen….

Idag är jag lite seg. Hade väldigt svårt att somna igår kväll. Jag har en förkylning som vandrar runt i kroppen och ställer till med oreda. Eller i alla fall så tror jag att det är någon form av förkylning. Just nu sitter den i bihålorna och det gör att jag periodvis har väldigt ont. När jag lagt mig i går så gjorde det mycket ont och det gjorde att sömnen höll sig på avstånd. Jag ska försöka ta igen det lite senare idag. Min Gud och jag har pratat lite om sjukdomar förut, kanske vi skulle ta upp det igen. Varför har jag så ont till exempel?

-därför att du ska lära dig att lyssna på din kropp.

-Men jag hör vad den säger just nu. Det är inte så mycket att tveka på.

-Ja, det vet jag, men i andra situationer gör du det inte. Och som vanligt hänger mycket av smärtan i hop med bland annat stress och dagens levnadsvanor för många människor.

-Men om man tittar på någon form av ursprungsbefolkning då. Har inte de ont? Jag menar, de stressar väl inte. eller?

-Nej, det är sant, det gör de inte. Inte på det sätt som du gör. Men de har ont också. Fast på annat sätt. De får ont för att de sticker sig på något eller på annat sätt skadar sig på något annat. Det gör att de lär sig att man måste vara försiktig när man handskas med det där som gör ont. Men tyvärr så har du och många andra svårt att lära att man måste ta det lugnt för att undvika smärta.

-Menar du verkligen att om jag slutar stressa, då slipper jag ha ont.

-Nja… nästan. Utan stress får du ett starkare immunsystem, men det går inte att undvika alla “faror” som du har runt dig. Det är inte bara stress som gör att du blir dålig och får ont heller. Det är många faktorer. Du är till exempel mycket mer inomhus än vad som egentligen är bra för dig.

-Men här som jag bor, i Sverige, är det ju ofta kallt och regnigt och därför inget roligt att vara ute.

-Det finns ett talesätt där du bor… det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Se till att utrusta dig själv för mera utomhus. Det kommer din hälsa att tjäna på. Men tänk på att när jag menar utomhus så menar jag i naturen. Visst hjälper det att vara utomhus i staden, men där utsätts du för massor med farliga ämnen. De där farliga ämnena finns visserligen i skogen också, men i mer utspädd version.

-Så, om jag slutar stressa och om jag är mera ute i naturen, då kommer jag att få mindre ont?

-Ja, ungefär så.

-Är inte det lite väl…. jag vet inte…. jag hittar inte något bra ord.

-När var du ute och promenerade i skogen senast?

-Jag vet faktiskt inte. Jag tog en ridtur förra veckan, räknas det?

-Det räknas, men det var en väldigt kort tur. Och en gång i förra veckan. Det är inte bra alls. Du måste ut mycket mera. En promenad i skogen gör att du släpper ifrån dig en del stress och du får till dig skogens härliga nyttiga energi.

-Men om skogen är sjuk då?

-då är det en annan sak, men du har ändå glädje av att vara ute.

-Varför blir våra träd sjuka.

-därför att ni utsätter dem för samma gifter som ni utsätter er själva för.

-Hmmm…. så gifter är inte bra för någon, inte för skogen heller.

-Rätt!

-Ok. jag ska överväga en promenad i eftermiddag. Men jag behöver vila också.

-Du kommer att få energi av att promenera i skogen. Det är inte säkert att du behöver vila efter promenaden. Men det får du känna efter själv när du promenerat färdigt.

-Ok. Som sagt, jag ska överväga promenaden :).

Måndag igen. Härligt! En helt ny vecka att fylla med nya fantastiska saker.

-Det glädjer mig att du tycker så.

-Ja, men visst är det härligt!

-Ja, verkligen, men för bara någon vecka sedan sa du inte så. Och för något år sedan var det precis tvärt om. Vad är det som har hänt?

-Det är flera saker. Dels pratar jag ju med dig. Det gör livet lite enklare faktiskt. Och jag lyssnar på motiverande och inspirerande ljudfiler, varje dag. Ibland är det en pod, ibland är det en skiva typ nästan ljudbok som jag lyssnar på och de stärker mig från insidan. Och det känns så starkt.

-Det är bra. Du är väldigt flitig med det och det är bra. Det har verkligen gjort att du har förändrats.

-Jag vet. Men det är inte något som händer över en natt. Jag har lyssnat nu i drygt ett år. Inte precis varje dag i ett år, men väldigt många dagar.

-Vill du dela med dig av vad det är du lyssnar på?

-Det kan jag. Jag lyssnar på en kvinna från Texas i Usa som heter Terri. Hon är en kristen kvinna som lär ut hur man når sina mål och drömmar och hon lär ut hur man bättrar på sin självkänsla och lite annat smått och gott. Allt det hon pratar om ger hon kopplingar till bibeln om. Så för att lyssna på henne kanske man behöver vara kristen. Eller det behöver man kanske inte, men det gör kanske saken enklare att ta till sig. Hon pratar också med Gud säger hon.

-Ja, det gör hon och många andra också. Fast det är svårt för en del att erkänna det.

-Jag vet. För mig är det så. Fast jag gillar det.

-Är det någon mer du brukar lyssna på?

-Jag lyssnar mest på Terri. Jag läser också hennes böcker och även de är inspirerande. Tyvärr finns de bara på engelska. Men vem vet, de kanske dyker upp på svenska framöver. Utöver Terri, så lyssnar jag på en annan “predikant”, Joel Osteen. Det är lättlyssnat och även hans ord har stärkt mig. Vanligtvis lyssnar jag ju på Terri, men ibland lyssnar jag på Joel och de gånger jag lyssnat på Joel har budskapet nästan alltid varit något som passat mig precis. Det har nästan varit lite magiskt.

-Magiskt… men snälla du…. du borde veta vid det här laget att det är jag som talar genom olika människor och när du behöver höra en viss sak, så är det inte alltid att du hör mig så som du hör mig nu. Då behöver jag gå genom någon annan, t.ex. Joel.

-Aha… det förklarar saken. Sist var det som Joel sa till mig så mitt i prick vad jag behövde höra att jag nästan började gråta. Jag kommer inte ihåg just nu vad det handlade om, men jag gick väl och tyckte synd om mig själv av någon anledning och bestämde mig för att gå en promenad. Med på promenaden tog jag hörlurar och satte på Joel på telefonen. Han sa inte många ord innan han träffade mig rakt i hjärtat. Det var faktiskt helt otroligt.

-Det är inte otroligt, det är jag. Och jag vill ju dig och alla andra, bara väl. Jag önskar bara att ni ville lyssna på mig alltid, mera. Men många vill inte höra och inte heller du hör ju mig alltid, trots att du vet att jag är här.

-Jag vet. Men jag är glad att du kan gå via andra människor också. Det gör ju det lite enklare.

-Som sagt, nästan nödvändigt. Du tipsar alltså om Terri och Joel. Två amerikanska predikanter. Det är de två du har lyssnat på under ungefär ett år för att hamna i den situationen du är nu, där du säger att det är fantastiskt att det är en ny vecka med massor av nya möjligheter.

-Ja 🙂

-Perfekt! Fortsätt lyssna på dessa båda, så kommer du kanske till månen inom kort 🙂

-Jag är inte intresserad av att komma till månen, men om jag hade varit det så hade det förmodligen varit möjligt 🙂

-Precis så! 🙂

Fredag igen. Hur kan det vara möjligt. Den här veckan har kanske gått något lite långsammare än många andra, men det är ändå den sista hela vecka i juli som avslutas nu. Snart är ju hela sommaren slut och det är dags att förbereda för hösten. Jag tycker i och för sig att hösten är ganska ok. Jag gillar nog hösten mera än jag gillar vintern. På vintern är det halt på vägarna och kallt är det. Stressig är det också när det är vinter. December är varje år lika stressiga. Fast häromdagen köpte jag faktiskt en julklapp. Det var en bok som jag tyckte passade så bra.

-Om du inte visste det, så kan jag upplysa om att alla veckor innehåller sju veckodagar och varje dag har 24 timmar. Det spelar ingen roll vilken årstid det är eller hur mycket eller lite du har att göra. Det är samma.

-Jo, jag vet, men varför känns det som att det går så fort. Jag hinner inte med något.

-Så kan du inte säga. Du har ju hunnit med massor och det är faktiskt långt kvar innan sommaren är slut.

-Men jag ville göra så mycket. Jag ville åka till mina föräldrar i Skåne och jag vill åka med dottern till Borås djurpark. Jag har inte varit utanför dörren knappt.

-Det är för att du varit upptagen med en väldig massa andra saker. Du har till exempel nästan helt själv planerat ett bröllop inkl. festen och du har skött alla inköp i samband med detta. Dessutom så håller ni på med en renovering av huset, vilket också kräver sin tid. Utöver det så är du väldigt engagerad i ett lokalt fiberprojekt och du har som vanligt ett hem och familj att ta hand om. Dessutom har du satt mål för dig själv som gör att du tycker att det känns som att tiden går fortare. Men så är det inte. Det är bara att det händer så många bra saker för dig just nu.

-Bra, men ändå ansträngande.

-förresten så tycker jag att du ska ta det lite lugnt ett tag. Du håller på att krocka med dig själv. Du vet de där känslorna av tillfällig yrsel och illamående. Det är allvarliga tecken. De måste du lyssna på. Jag tycker faktiskt att du ska uppsöka läkare och göra en riktig hälsoundersökning.

-Det vill jag inte. Jag gillar inte sjukvården. De har inte tid för mig. Jag klarar mig.

-Jaså… vi får väl se.

-Försöker du skrämma mig?

-Nej, jag vill bara att du tar hand om dig själv. Du gör det bättre nu, men inte tillräckligt bra. Ett snack med en läkare hade inte varit fel.

-Ok, jag ska kanske göra det när semestrarna är slut. Nu är det inte någon vits med att göra något. Kan vi sluta här för idag. Jag känner mig faktiskt lite knasig i huvudet just nu. Jag vill vila en stund.

-Gör så, men tänk på vad jag sagt. Det är allvarliga grejer du experimenterar med.

-Jaja….

Ännu en gång sitter jag här och har ingen aning om vad jag ska skriva och om vad jag och min Gud ska prata om. Jag har inga speciella önskemål, mer än att jag vill skriva. Så det är väl lika bra att jag vänder mig direkt till min Gud och frågar; vad ska vi prata om idag.

-Vi borde prata om något av alla de ämnen som vi redan har pratat om, men som vi lämnat ofärdiga. Vi har flera gånger sagt att det ska vi återkomma till en annan dag. Idag är det väl en annan dag.

-Ja. Det funkar för mig. Har du något förslag?

-Vi skulle kunna prata mera om det där med bibeln.

-Visst. Då måste jag nog kolla vad vi sagt tidigare, för det kommer jag inte ihåg…… hittade ett inlägg som heter bibeln och ett som handlade om Josua. Men jag tyckte inte att det verkade som att vi hade några lösa trådar där. Jag ifrågasatte sanningen i bibeln och jag undrade varför du lät döda en hel stad för att göra Josua till en mäktig man. Men det verkar som att vi avslutade det.

-Ja, det gjorde vi, men det finns ju så mycket mer att säga om bibeln. 

-som vadå till exempel.

-Allt som står om Jesus. Det står ju massor med saker som du inte har nämnt här överhuvudtaget.

-Ja, men jag är inte någon storläsare av bibeln.

-Nej, men du kan några klassiska historier. Den om när Jesus helar en lam som hissas ner genom taket. Och du känner till historien om hur det gick till när Jesus föddes.

-Jo, men jag kan inte säga att jag kan dem. Finns det något vi ska säga om dessa berättelser då?

-Jag tycker att vi ska lyfta fram Jesus lite. Även om du inte tror på allt som står i bibeln och även om du är tveksam till att det gick till så som det står, så finns det mycket för dig att lära. 

-Vad ska jag lära?

-Att leva som Jesus.

-Aha… så jag ska börja hela folk.

-Nej. Det var inte så jag menade och det vet du. Jag menar att du ska vara den kärlek som Jesus var. 

-Men var han verkligen bara kärlek. Alla blir vi väl arga någon gång och alla gör vi väl fel ibland. Det tror jag gäller även Jesus. Man kan inte vara helt perfekt, inte ens Jesus.

-visst är det så. Och det är ju det som är det fina. Trots att man blir arg och trots att man gör fel så tycker jag att man ska sträva efter att bli ihågkommen på samma sätt som Jesus. Du är Guds dotter, på samma sätt som Jesus var/är Gud son och jag vill att du ska bli ihågkommen för alla de fina saker du kan göra och som du gör. Alla människor förtjänar att bli omtalade i en bibel, men nu är det inte så och det är också bra. För om alla hade blivit omskrivna i en bibel, då hade Jesus inte fått den framtoning som han fått. Han behöver det. Inte för att han är mer än någon annan, utan för att han visste hur viktig kärleken är och han försökte hela tiden vara den. Och det är precis vad jag vill att du också ska. 

-Hmmm det här var ganska djupt. Så genom att läsa bibeln ska jag lära mig att vara mera som Jesus, att vara mera kärlek.

-Ja, ungefär så.

-Ok. Jag får se. Jag har mycket annat att läsa som jag tycker är lite mer intressant.

-Du kommer att tycka att bibeln är intressant och förresten så finns nästan allt däri. Det som du säger att du hellre vill läsa, det finns också i bibeln. 

-Ok. Men jag vill nog inte det just nu. Nu ska jag ägna mig lite åt planering och sådant en stund.

-Gör det, men läs gärna bibeln en liten stund sedan.

-Vi får se….