Lileli.se

Av någon okänd anledning har jag haft lite problem med att höra min Gud när jag försöker föra privata samtal. Jag försöker att göra det varje dag. Det behöver inte ta så lång tid, men om jag inte avsätter tid till det så är risken stor att det inte blir alls. Ibland pratar vi medan jag kör bil eller gör saker som inte kräver så mycket uppmärksamhet så som hänga tvätt, skala potatis och så vidare.

Ok, nu vet jag. Jag har för mycket annat i huvudet. Det är därför som det inte går så bra. Varje gång jag sätter mig ner för att prata med honom så tänker jag på bröllopet på lördag eller på den information jag samlat på mig under dagen, vilket under den här perioden råkar vara väldigt mycket. Det är verkligen väldigt mycket som händer i mitt liv just nu. Att gifta sig är förstås den viktigaste, men de andra sakerna är också av viktig och av stor karaktär.

Jag  undrar om vi kan få någon kontakt idag…

-Det var bra att du fick det till dig. Jag skickade det på ett annat vis än vad jag brukar. Märkte du det?

-Ja, det märket jag. Du brukar prata med mig, men det här var mer en känsla som gjorde att jag visste vad det är som gör att jag har svårt att höra dig. Det kändes lite konstigt.

-Enklast kan vi väl förklara det som att du kände det som att ingen lyssnade på dig, att ingen brydde sig och att ingen har tid för dig.

-Ja ungefär.

-Det är min känsla.

-Har du känslor?

-Ja.

-Det visste jag inte. Jag trodde att du liksom bara var.

-Jag är känslor. Kärlek till exempel. Jag är ju allt. Det har jag ju sagt till dig flera gånger. Varför skulle jag då inte vara känslor.

-Är det samma sak att ha känslor som att vara känslor.

-Ungefär. Jag tror inte vi ska fördjupa oss i det mera. Du brukar bara bli förvirrad och det behöver du inte nu.

-Du har rätt. Jag har som sagt mycket nog i huvudet.

-Ja, det har du, men du har ganska bra koll på allt och jag gillar hur du är noga med planeringen och att du verkligen försöker hålla den även om det inte är så enkelt. Du lär ju dig massor om detta hela tiden och det är mycket positivt. Din stressnivå har faktiskt sjunkit.

-Ja, visst är det fantastiskt. Och ändå borde jag vara väldigt stressad den här veckan. Jag har ju ett helt bröllop på lördag. Det är bara några få dagar kvar.

-Ja. :). Jag är glad för din skull. Jag tror vi låter det vara såhär för idag. Låt kärleken och lyckan lysa veckan ut. Jag tycker att du ska ta ledigt från den här bloggen, veckan ut. På fredag ska du förbereda dig för den stora dagen.

-Tack, det låter som ett bra förslag. Då syns vi på måndag istället 🙂

Bröllopsvecka… på lördag, den 22 juli, ska jag till kyrkan och säga JA :). Väldigt spännande. Allt är planerat och förberett så gott det går. Det blir ett lite mindre sällskap som kommer, men det är precis så som vi vill ha det. Vi gifter oss inte för kalaset och inte för bröllopspresenter och ändå är det så många som frågar om just dessa båda saker. Vi gifter oss för kärlekens skull :).

-Ja, och det glädjer mig. Och jag är helt säker på att det kommer att bli väldigt bra. Ert förhållande har redan gått genom väldigt många prövningar vilket gör att ni verkligen vet vad ni “får”. Inte någon gris i någon säck här inte.

-Nej, verkligen inte. Vi har varit förlovade i över 20 år och under den tiden har vi hunnit med mycket. Det heter väl att leva i synd att skaffa barn innan man gift sig, men det har vi gjort i alla fall, tre stycken till och med :).

-Ja, så brukar man säga, men jag tycker att ni gör rätt såhär. Det finns ju inte några rätt och fel egentligen och att göra såhär är förmodligen ett av de bästa alternativen för ett förhållande. Nu för tiden gifter och skiljer sig folk lite hur som helst och det är verkligen inte bättre. Tänk bara på att bara för att ni blir man och hustru så ska ni inte ta varandra för-givet. Det är ett av de misstag som många gifta par gör. Se till att avsätta tid för varandra, för förhållandet. Det är väldigt viktigt. Först måste du se till dig själv, sedan till förhållandet till din man. Självklart måste du se till att avsätta tid för dina barn och andra nära och kära också. Men barnen faller sig oftast mer naturligt. De kräver mer uppmärksamhet av sig själv. Det är en naturlig finess :). Partnern däremot är det väldigt lätt hänt att man glömmer bort. Du måste verkligen se till att ni får tid tillsammans och att ni gör saker tillsammans. Inte bara jobb, så som det brukar vara. Åk iväg och gör saker tillsammans.

-Jag ska tänka på detta. Jag funderar ju en hel del på olika planeringssystem och i min nya planering, för mitt “nya liv” så ska jag avsätta tid för romantik.

-Det är bra. Du sa att du skulle göra det, men än har det varit lite snålt. Helgen var väl en sådan där romantik dag enligt din nya planering och vad jag vet så blev det inte så mycket av den varan i lördags.

-Nej, jag vet. Dottern ville absolut ha hjälp med att omvandla sitt rum från barnrum till tonårsrum och det krävde väldigt mycket både tid och energi. Dessutom behövde A. hjälp med både det ena och det andra.

-Jo, jag vet. Och det var också viktiga saker. Men du kunde kanske hunnit med något lite.

-ok, jag tror inte vi ska gå längre in på vårt privatliv här. Men jag lovar att jag ska försöka få till romantik och jag lovar att avsätta tid för min partner. Och jag lovar att fortsätta kämpa på med mitt “nya” bättre mer organiserade, mindre stressade liv :).

-Bra!

Långt innan jag ens startat datorn så började min Gud att tjata. Han är rolig :). Nå, vad är det du vill ha sagt?

-Hur går det med ditt “nya” liv? Är det mer organiserat, mindre stressigt och mer planerat?

-Du, jag vet inte.

-Roligt att du säger Du till din Gud :). Det är bra 🙂 Det gillar jag 🙂

-Ok.

-Förlåt, jag avbröt dig. Hur går det tycker du?

-Nja, alltså, det är svårt. Det går ganska bra. I onsdags funkade det ok. I går hade jag avsatt tid för “gårdsfix” och partner support. Men jag hade avsatt tid för mig själv också och åt barnen, men inte något av de båda sista sakerna lyckades jag med.

-Fast det är väl inte så konstigt. Jag tycker inte att du ska vara så hård mot dig själv. Dels har du precis börjat och jag tycker att det går jättebra för dig. Men du måste ju också komma ihåg att om en vecka så ska du gifta dig och det innebär väldigt många annorlunda, extra saker. Dessutom har du och din blivande man gett er in i ett projekt som kräver väldigt mycket arbete och det arbetet är svårt att tidsbestämma, jag menar förutse hur lång tid de sakerna tar. Igår trodde du det skulle ta 1 till två timmar, max. Men i själva verket tog det 3- 4 timmar, minst. Det var inte heller så lätt att veta i förväg. Det var uppgifter som du inte gjort tidigare och de var väldigt svåra att bedöma tid på.

-Det glädjer mig att du fortsätter att peppa mig.

-Det är klart, det är ju bland annat därför som jag är här.

-Idag gör jag ett nytt försök att hålla mig till schemat, men det har redan gått ganska mycket sådär.

-Du är alldeles för hård mot dig själv. Du kan inte vara expert på att bedöma hur lång tid saker tar och att planera tid, efter bara ett par dagar. Du har visserligen “planerat” tidigare också, men det är först nu som jag tycker att du verkligen är på rätt väg. Gillar du böckerna som jag tipsade dig om?

-Menar du de böckerna som jag fick från Adlibris häromdagen?

-Ja.

-Det var inte du som tipsade om dem.

-Inte? Vem var det då?

-Det var en podcast som jag hörde på och på en inspirations föreläsning.

-Och vem tror du att det var som fick dessa olika att berätta om just de här författarna och de här böckerna?

-Det vet jag inte.

–Jag såklart.

-Lägger du dig i allt?

-Nja, jag lägger mig inte i. Jag “frågade” lite snällt om de kunde tänka sig att tipsa om dessa böcker och det gjorde de. 

-Så du pratar med den som höll föreläsningen och den som höll podcasten?

-Den ena pratar jag med, den andra pratar jag till. Det är svårt att prata med någon som inte förstår att det är någon som pratar med den. Men den hörde vad jag sa och tyckte att det var ett bra förslag. Fast den visste inte att det var jag som sa. Den bara fick en idé. 

-Aha… intressant.

-Jag tvingade inte dig att köpa böckerna heller. Jag bara la fram dem som ett förslag, genom de här personerna som du lyssnade på och blev inspirerad av. 

-Jaha, där ser man. Så du pratar med mig även när vi inte pratar med varandra.

-Ja, det kan man säga.

-Hmmm…. ja i detta fallet verkar det som att det blev ganska bra i alla fall. Nu ska jag göra lite annat. Vi fortsätter väl vårt online samtal här på måndag.

-Det tycker jag låter som ett bra förslag. Trevlig helg!!

I går blev det inget skrivit här. Det var så väldigt mycket annat som jag gjorde och när kvällen kom så bestämde jag mig för att försöka varva ner istället för att göra som jag normalt brukar. Normalt brukar jag ju sätta mig här när klockan är en bit efter tio på kvällen och skriva. Men nu har jag tänkt att det måste försöka bli lite bättre ordning.
Från och med nu kommer jag endast att skriva på måndagar, onsdagar och fredagar. Min Gud har ju sagt till mig flera gånger att jag måste sluta stressa. Detta är ett sätt. Jag vill försöka fokusera på en sak i taget och försöka göra den sak jag håller på med lite bättre när jag väl gör den. Som det varit hittills så har jag suttit fem minuter vid datorn, fem minuter har jag gjort något annat och så plötsligt har jag kommit på att jag skulle ju ringa den och den, vilket gör att jag släpper allt och ringer lite. Sedan tar det en evighet innan jag kommer igång igen.

-Jag tycker att det låter som en riktigt bra ide. Jag är så glad att du äntligen tar det här med stressen på allvar.

-Ja, men det är inte lätt. Jag är som sagt van att fara och flyga fram och tillbaka. Men det har fungerat ganska dåligt tycker jag. Jag får oftast ingenting gjort alls.

-Bra att du har kommit till insikt. Vad är det som fått dig att komma hit.

-Ja, jag vet inte exakt. Dels har du ju tjatat på mig, men jag har också lärt mig mycket under det gångna året. Har lyssnat på en hel del motiverande föreläsningar och läst böcker av personer som lyckats bra. Det är väldigt skönt att äntligen börja komma till rätta. Jag hoppas bara att jag lyckas upprätthålla den nya vanan. Idag är typ första dagen på nytt, fast schema. Vanligtvis blir jag avbruten av man och barn, men jag hoppas att de kan respektera min arbetstid framöver. Jag ger ju dem massor med ny, bättre tid.

-Ja, jag vet. Du har gjort upp ett schema där du lagt in tid för både barnen/familjen, men du har också lyckats lägga in tid för romantik. Det är väldigt imponerande. Hittills har du mest tagit partnern för givet.

-Ja, och ändå så är vi inte gifta än…

-Nej, inte än, men väldigt snart 🙂

-Ja, verkligen snart. 10 dagar kvar. Det ska bli så spännande och kul. Det mesta börjar dessutom bli helt klart. Maten har jag beställt och dukningen förberedd. Alltså, jag har inte dukat, men jag vet hur det ska se ut och jag har vikt servetter. Vek de sista tidigt på morgonen idag.

-Ja, jag kan inte säga annat än att jag är imponerad av ditt “nya” liv. Med de här rutinerna så kommer du att komma väldigt långt och jag hoppas verkligen att du lyckas hålla dem. Idag är som sagt första riktiga dagen, men det verkar lovande. Du har lagt upp det på ett sätt så att det ska vara ganska enkelt för dig att lyckas.

-Ja, jag vet. Det var ganska nödvändigt. Nu har jag ju avsatt den här tiden, mellan klockan 10.30 till 12, till olika blogg arbete, vilket inkluderar skrivande i denna blogg, där du och jag för ett trevligt samtal.

-Perfekt! Då kanske du hinner fixa lite trevliga bilder också, så att det blir lite mer livfullt.

-Det ska jag försöka. Jag gör det på en gång, för jag känner att vi har inte så jättemycket att säga precis nu.

-Bra idé 🙂

I går pratade jag med min Gud om det där med smink. Jag sminkar mig normalt aldrig. Inte mascara, ingenting. Men jag vet många andra som gör det och det blir så väldigt snyggt. Jag har tänkt länge att jag kanske skulle ta och börja. Jag har lite grejer hemma, men det används nästan inte alls och förmodligen är det helt fel prylar jag har. Om mindre än två veckor väntar en stor fest och då tänkte jag att jag kanske skulle ta och sminka mig lite. Så jag satte mig ner för att prata med gud om smink och vad han tycker om saken. Han sa att han tyckte att det var onödigt. Jag vill gärna prata vidare med Gud om den här saken, så jag tänkte att det är ett bra samtal att ta här. Så, käre Gud, varför är det så onödigt med smink.

-Jo, som jag sa till dig igår, hade jag velat att du skulle ha längre, fylligare ögonfransar, då hade jag skapat dig med det.

-Men är det inte bra att framhäva sin skönhet.

-Du är vacker precis som du är, det behövs inget mer.

-Men alla de som sminkar sig då. Är det “dåligt” att de gör det?

–Dåligt vill jag inte säga. Men det är onödigt. Ni är alla fina precis så som ni är.

-Men det där med kläder då? Vi är ju skapade utan kläder. Ska vi inte använda kläder heller?

-Nej, egentligen behövs inte det. I vissa delar av världen behövs det som skydd mot väder och vind. Men en solig dag i Sverige behöver du inte några kläder. Eller, jo, nu behöver du det, men från början hade du inte behövt det. Nu har ni lagar som förbjuder er att gå omkring hur som helst och kvinnor skulle jag verkligen inte rekommendera att gå omkring utan kläder, inte idag inte. Men från början hade ni inte mycket på er och vissa, sådana som lever mer som ni gjorde för länge länge sedan, de går fortfarande omkring med bara ett litet höftskynke.

-Men igår pratade du lite om dekorationer.

-Ja, du frågade om nagellack. Och då menade jag att det kunde vara ok eftersom det mer kunde ses som dekoration, precis som du tar på dig ett vackert halsband.

-Men smink kan väl också ses som dekoration.

-Det skulle kunna göra det, men många använder det för att dölja något eller för att framhäva något annat. Framhäva kan väl vara ok, men dölja? Vad finns det att dölja?

-Ja, alltså om man har finnar och andra plitor, då kanske man vill dölja dem.

-Varför?

-För att de inte är så fina att titta på.

-Men de är ju en del av dig. Det är ju en del av att vara människa. Alla har sådana, mer eller mindre.

-Så smink kan vara ok så länge det är som dekoration på samma sätt som ett smycke. Men kan jag inte förvandla mina ögon till smycken när jag målar dem med ögonskugga och mascara?

-Dina ögon är redan smycken. De är så väldigt vackra. Titta på dem. Ser du hur perfekta de är?

-Jag tycker inte mina ögon är speciellt vackra. Små och smala och tråkig grå-grön färg.

-Oooo…. jag tycker de är så fina, helt perfekta. Du måste titta på dem igen :).

-Hmmm… du är rolig du. Är inte dekorationer onödiga då?

-Jo, det kan de vara. Men de kan förgylla också. Det beror lite på.

-Kan du ge mig några exempel från naturen. Finns det några djur som sminkar sig eller som dekorerar sig.

-Det finns orangutanger som ofta lägger ett löv på ryggen. Det finns fåglar som bygger fantastiska skapelser till bo med mängder av dekorering. Det finns även fiskar/havsdjur som gör fina dekorationer i sanden för att locka till sig en partner.

-Men då kan jag väl få lov att sminka mig för att locka till mig en partner.

-Det kan du, men det är lite som din blivande man sa häromdagen, det är lite falsk marknadsföring.

-Det var om en helt annan sak han sa det.

-Ja, fast det hör till ämnet. Han sa det om en bh med extra fyllning och jag håller med honom.

-Fast han vet redan vad han kommer att få när det gäller den saken :). Men jag kan väl sminka mig för att min partner ska ha en fin fru att visa upp.

-Jag har nog sagt det snart hundra gånger, men det verkar som att jag behöver säga det igen. Du är fin precis så som du är.

-Rackarns. Jag tänkte faktiskt sminka mig lite på den där stora festen, men med dina ord så måste jag kanske tänka om. Jag har bara en fråga till inom detta område. Nu är det ju jag som frågat dig detta om smink och kläder osv. Jag är ju normalt inte speciellt intresserad av smink. Men om någon som dagligen lägger en timme vid sminkbordet och gör det så väldigt bra, om en sådan person hade frågat, hade han eller hon fått ett annat svar då?

-Nej. Fast jag hade kanske sagt det på annat sätt. Jag hade nog försökt få den att minska på sminket lite i taget och försökt få den att förstå hur fin hon/han är helt naturligt.

-Nu kom jag på en sak till. Skägg och mustasch. Hur är det med den saken? Många väljer ju att raka av sig skägget. Många män, men även kvinnor ägnar varje år timmar åt att raka sig. Hur ser du på det?

–Det är lite annorlunda. Skägget fyller inte någon riktig funktion idag och därför är det ok att raka av det.

-Men du skapar ju männen med skägg.

-Ja, det gör jag. Det är en sak som hängt med i många många år. Nu är männen vana att de ska ha skägg. Skapar jag plötsligt en man utan skägg, då kan den bli “förolämpad” och undra vad som är fel. Män ska ha skägg. Män tror att de kommer att få skägg i en viss ålder och därför får de oftast det också.

-Nu är det nog bäst att vi slutar innan jag kommer med fler frågor. Vi får nog anledning att prata mera om detta framöver.

Idag är det fredag och äntligen har jag kommit ikapp mig själv lite….. eller ja, lite i alla fall. Tittar man sig omkring på mitt kontor så ser det inte ut som att jag är ikapp. Det ligger papper i drivor lite överallt. Men det känns lite bättre i alla fall. Men så har jag också haft extremt långa dagar innan i veckan. Börjat klockan sju och jobbat till tio på kvällen och vissa dagar har det knappt varit rast för att äta. Några dagar har jag ätit samtidigt som jag gjort andra saker.

-Och hur bra tycker du att det är att göra så?

-Nej, det är inte bra. Men man får gjort en hel del.

-Jo, det kan man ju säga. Men du tror inte att du skulle kunna hoppa över något av det du gjort.

-….. nej, jag tror faktiskt inte det.

-Du tror inte att några av sakerna du gjort, kunde vänta till nästa vecka?

-Kanske. Det ser ut som att bokföringen måste vänta till nästa vecka. Jag väntar på ett svar där innan jag kan gå vidare.

-Kanske något mera skulle kunna vänta?

-Ja, kanske, men jag vill vara väl förberedd. Resan till Göteborg häromdagen kan man förresten se lite som en semesterdag mitt i allt.

-Jaså det tycker du. Åkte ni inte till Göteborg för att handla saker till den stora festen som ska vara om drygt två veckor.

-Jo, men det var lite ledigt också. Man kan väl kombinera nytta och nöje.

-Det kan man, men jag tycker att du överdriver. Jag förstår inte hur många gånger jag måste säga till dig att du behöver ta det lugnt. Varva ner. Du hinner och allt måste inte vara perfekt.

-Jag ska försöka. Idag och helgen ska jag faktiskt försöka ta det lite lugnare. Det är lite färre måste måsten kvar. Det är bokföringen, men den ser ut att få vänta lite eftersom jag väntar på svar.

-Bra. Försöka är bra. Men jag vet att det kommer inte att bli lätt för dig. Du har kört 110 hela veckan och att då plötsligt ta det lite lugnt, det är väldigt svårt. Men jag får väl hoppas att du varvar ner något i alla fall.

-Det ska jag.

-Hej, vad ska vi prata om idag?

-Hej. Vi kan prata om precis vad du vill.

-Hmmm

-viktminskning.

-Viktminskning? Är det ett bra samtalsämne att prata med sin Gud om?

-Absolut.

-Ok, vad kan du säga om viktminskning? Har du någon fantastisk metod som vi inte vet något om än.

-Nej. Tvärt om. Jag tror att alla vet vad som krävs för att gå ner i vikt, men det är inte det som är problemet.

-Ok, vad behövs för att man ska gå ner i vikt och vad är det verkliga problemet då?

-Det du behöver för att minska i vikt, det är att förbruka mer än vad du stoppar i dig. Enkelt! Rör du dig mycket, men ändå inte går ner i vikt, då kan det bero på att du stoppar i dig för mycket energi. Det kan ju vara så att du inte äter speciellt mycket, men det du äter är rikt på energi. Äter du lite och nyttigt, men ändå inte går ner i vikt, då kanske du behöver röra dig mera. Detta är något som de flesta känner till. Ändå envisas ni med att prova den ena makalösa dieten efter den andra. Mitt råd är; ät varierat, ät lagom mycket och motionera regelbundet. För att lyckas måste ni förbruka mer än vad ni stoppar i er.

-Ja, du har rätt. det är är saker som vi vet. Men vad är problemet då?

-Viljan. Ni kanske säger att ni vill gå ner i vikt, men då funkar det inte att äta en chokladkaka till lunch och en påse chips till kvällen.

-Men det är väl varierat i alla fall 🙂

-Jo, det kan man ju säga. Men om ni säger att ni vill gå ner i vikt och ändå äter på detta sätt, då är inte viljan tillräcklig.

-Hur ska man göra då?

-Du måste bestämma dig. Och du måste sätta upp rimliga mål. Du kan inte säga till dig själv att du ska gå ner 10 kilo på tre veckor. Det är orimligt och kommer inte att fungera. Det är inte speciellt hälsosamt heller. Ta en dag i taget. Bestäm dig för att idag ska jag inte äta något godis, inga sötsaker alls. Klarar du det, var glad och känn dig stolt. Du har klarat en dag. När du klarat en dag, då kanske du kan klara en dag till. Efterhand kan du göra det svårare för dig själv, du kan gå upp i “level” i din bantnings-tävling med dig själv. Level Ett går ut på att sluta med godis. Level två, kanske är att gå en rask promenad i tio minuter varje dag. Hur länge klarar du att hålla på. Till vilken level kommer du? Om du råkar missa en dag så betyder inte det “Game over”, det betyder bara att du måste börja om igen. Kanske inte från början om du tagit dig förbi några säkerhets spärrar, men du kanske måste börja om på den level som du är på.

-Aha… viktminskning är ett spel.

-Nja. det kan vara det. Om det hjälper. Och på ett sätt kan man säga att det är ett allvarligt spel. Övervikt är ett växande problem och med övervikt så följer en rad livsfarliga sjukdomar. Om du inte lyckas i ditt bantningsspel, då kanske det är game over i alla fall. Du vet mycket väl att hjärt- kärlsjukdomar till viss del har med övervikt att göra. Diabetes, en livsfarlig sjukdom kan också bero på övervikt. Övervikt kan också kopplas till psykiska sjukdomar. Är övervikten kopplad till en psykisk sjukdom då behöver man förmodligen läkarhjälp för att komma till rätta med de psykiska problemen. Det är svårt att gå ner i vikt om man är psykiskt sjuk. Och om man gör det så kan det lätt bli tokigt på andra hållet vilket såklart inte heller är bra.

-Det här var ett ganska intressant samtal. Inget jag väntade mig när jag satte mig här. Men nu måste jag faktiskt gå och göra andra saker. Men det var kul att prata bantning med dig :). Vi kan väl prata vidare om det här en annan dag?

-Gärna

-Man kan tydligen prata med dig om precis vad som helst.

-Just precis. Och det är ju det jag vill.

-Jag börjar förstå det nu. Hej för idag!

-Hej hej!

 

Ok, det här är typ tredje eller fjärde gången jag försöker mig på det här. Det jag har skrivit alla gånger innan idag har varit helt meningslösa. Nu börjar jag därför med att fråga direkt om det är något speciellt vi ska prata om idag.

–vi kan prata lite om någon av dina andra sidor på nätet.

-Varför? Det brukar vi ju göra privat.

-Jag tycker du kan berätta vad det är du jobbar med. Det kanske är någon som är intresserad av att veta det. 

-Varför?

-Därför att du är en “vanlig” person. Det är det jag vill visa. 

-Varför?

-Jag vill visa att en helt vanlig person, precis en sådan som du, kan prata med vilken andliga figur som helst. 

-Aha… jag är en helt vanlig person.

-Nja, alltså du är ju utvald, det är ju alla till det de ska göra. Jag menar att du är precis som de flesta andra. Du har barn, du måste städa och diska och du har ett vanligt jobb att sköta, precis som så väldigt många andra. Men det som skiljer dig och många andra är att du pratar med mig. Jag vill ju att du ska få fler att börja prata med mig eller vem de nu har som sin gud. Och för att de andra ska förstå att de också kan prata med sin gud direkt, så är det bra om du visar vem du är, att du är helt vanlig och att du ändå pratar med gud. 

-Hmmm… så du menar att om du berättar mer om mig själv så skulle andra förstå hur “vanlig” jag är.

-Ja. precis. Det jag vill ha fram är att man behöver inte vara präst eller ha någon specialutbildning och man behöver inte vara “medial” på något vis alls. Det är ju bara att börja prata. Det är därför som du är helt perfekt för ändamålet. Du vet ju knappt vilken religion du vill tillhöra. Du är med i Svenska kyrkan, men du kikar ju på alla möjliga religioner och tycker att den ena har rätt i en sak och en annan i en annan sak. Man behöver inte vara religiös för att prata med sin gud. 

-Men om man inte tror på någon gud alls då.

-Då är det en annan sak. Men även den som inte tror på något, den kan börja prata med sig själv. Den kan då få svar från ett högre jag, vilket i förlängningen är jag, eftersom jag är allt, precis som du och allt annat är allt. 

-Ok, jag har ju flera andra sidor. vilken ska jag berätta om?

-Vilken du vill.

-Vilken du vill säger du och visar mig färgen rött. Då är det inte vilken jag vill. Den röda färgen förknippar jag med Laba.

-Men berätta om Laba då 🙂.

-Laba är en webbutik där jag säljer strumpor och underkläder som är gjorda av bambu.

-Varför gör du det?

-Jag tycker det är ganska kul. Att det är just bambu var från början en slump. Men nu gillar jag det. Bambu är ju så mjukt och behagligt. Dessutom tycker jag att det verkar som att bambu är mer miljövänligt än till exempel bomull.

–Du tycker att det verkar som så? 

-Ja, alltså jag kan ju inte veta säkert. Jag har inte varit i Kina och sett med egna ögon hur det går till vid varken bomullsodlingarna eller vid odling av bambu.

-Nej.

-Nej, och då kan jag ju egentligen inte göra en rättvis bedömning. Men enligt vad jag läst mig till så är bambu mycket mer miljövänligt än bomull.

-Ja. Bra. 

-Är det mer miljövänligt med bambu än med bomull?

-Man kan inte riktigt säga så. Bambun odlas inte i så stor omfattning än. Det är lite svårt att sia om hur det blir om det produceras lika mycket kläder av bambu som av bomull. 

-Men bambun behöver ju inga bekämpningsmedel och ingen extra gödning. Det är väl bra.

-det är bra. Men det finns andra faror med bambu. Om odlingarna ökar i omfång då finns det risk att värdefulla miljöer påverkas. 

-Precis som palmoljan gör?

-Ja, just så. 

-Är det bättre att vi fortsätter med bomull då?

-Jag tycker inte att det ena behöver utesluta det andra. Förresten så är det flera nya material på gång. 

-Men om vi tar bara en hektar och odlar bomull på den och sedan en hektar bambu. Vilket av dessa båda hektar påverkar vår planet minst?

-Då vinner bambun eftersom marken med bomull behöver så mycket kemikalier som du brukar säga. Men det finns ju vild bomull och den skulle inte vara något större problem. Eller rättare sagt, inget problem för planeten, men den är ju ett problem för människan så till vida att den producerar mindre mängd bomull. 

-Hmmm… allt är inte bara svart eller vitt.

-Nej. just det. Men jag tycker det är bra att du slår ett slag för bambu produkter. Idag är de ett betydligt bättre alternativ än de många bomullsprodukterna och bambu är väldigt mycket bättre än plast produkterna. 

-Det tycker jag var en bra avslutning.

 

Jag funderade på om vi skulle prata lite mer om det här med Gud. Alltså, jag kallar ju rösten i mitt huvud för Gud. Om det verkligen är Gud eller inte, det vågar jag inte säkert säga, men om jag frågar rösten själv så brukar han ju säga att han är Gud.

-Ja, det stämmer. Jag är Gud. Du är Gud och alla andra är också Gud.

-Hmmm ok, men det var inte dit jag ville komma idag. Inte just nu i alla fall. Efter fredagens bevis så är jag ganska säker på att det inte är “bara min fantasi”, vilket jag ibland har trott, men hur ska jag veta att det är just Gud. Kan det inte vara en död gammal släkting?

-Nej, det kan det inte.

-Varför?

-Nja, det kan inte det bara.

-Men det skulle kanske kunna vara en annan Gud. Jag menar, det finns ju många olika Gudar i världen. I den nordiska folktron så trodde man ju på Tor och Odin med flera. Är du Tor?

-Det kan jag vara om du vill.

-Om jag vill. Kan jag välja?

-Jag är ju den du tror att jag är.

-Så om jag vill att du ska vara Tor, då är du det.

-Ja, fast du tror inte på Tor. Eller egentligen gör du det också, men du har mest blivit upplärd att tro på den kristna Guden och den har inte så mycket med Tor att göra.

-Nej, det har den inte.

-Fast egentligen har den det. För Gud är ju egentligen alla samtidigt och jag antar den form som den som tror vill att jag ska anta. Det är ju därför som du ser mig som en man. Du tror att Gud är en man.

-Skulle jag kunna tro att du är en kvinna.

-Du tror ju att moder jord är en kvinna.

-Hmmmm…. jag vet inte riktigt det där med morder jord.

-Det är bara för att du blivit lärd att det finns inga andra Gudar, eller i alla fall att du inte får ha någon annan Gud förutom Gud.

-Jo, det är sant, men är moder jord en Gud?

-Nej.

-Men hur kom hon på tal?

-Det var för att du började prata om Gud som kvinna. Moder jord brukar oftast ses som kvinna och många anser att hon är gudomlig.

-Men hur är det då? finns det en moder jord?

-Inte så som du tänker. Hon finns, men……

-Aaaaa…. typiskt, nu tappade jag kontakten. Varför blir det så ibland? När det är som mest spännande.

-Det är för att du försöker lägga dig i svaren. Du försöker styra svaren. Då lägger jag på.

-Lägger på?

-Ja som du lägger på luren ungefär.

-Men nu är du ju här igen. Kan du svara på om moder jord finns?

-Jodå, hon finns. Men hon är liksom hela jorden.

-Kan du förklara det lite mera?

-Ja alltså hon är vatten, berg och öken. Hon är inne i jorden, ja hela jorden.

-Finns det en “moder Mars” också.

-Javisst. Och en “moder Saturnus” och en moder Pluto och så vidare.

-Men är inte Gud bara en?

-jo.

-Men är du moder jord också?

-Nej.

-Nej! Det var underligt. du är ju allt. Hur kan du då inte vara moder jord.

-Jag är energin, moder jord är materialet.

-Men materialet är väl energi.

-Ja.

-Men då är väl du materialet.

-Ja.

-Nu fattar jag verkligen ingenting. Du är energi och moder jord är material, men material är energi fast samtidigt säger du att du inte är moder jord.

-Ja ungefär så.

-Alltså det där går ju inte att förstå.

-Nej, och det är inte meningen heller.

-Kan något vara två olika saker samtidig?

-Ja, absolut. Är inte du både mamma och dotter samtidigt?

-Jo, men det är ju inte samma sak.

-Jo.

-Nej, för ett träd kan inte vara en sten samtidigt.

-Inte? Båda är väl energi?

-Jo.

-Då så.

-Men ett träd är ju ett träd och en sten är en sten.

-Ja och båda är energi.

-Är du en sten?

-Ja, och ett träd.

-Men moder jord, vad är hon? Kan hon vara en sten och ett träd?

-Ja visst. hon är både stenen och trädet.

-Suck. Det här är verkligen svårt att förstå. Jag tror att jag ger upp för idag. Går det ens att sammanfatta det vi pratat om idag.

-Kanske. vi kan väl säga att Gud kan vara allt samtidigt och det spelar inte någon roll vilken gud man tror på. Gud är alla Gudar, fast lite olika.

-Ok, jag tror att vi nöjer oss så. Tack för idag.

Oj, idag är jag lite trött. Har sovit på tok för dåligt flera nätter i rad. Så egentligen vill jag sova nu, men samtidigt vill jag gärna ha det här samtalet med min “Gud”. Det var ju så spännande i fredags :).

-Jag sa ju det ju :).

-Jo, jag vet, men det är inte helt enkelt att tro på sådant. Jag är en väldigt praktisk person som gärna vill ha bevis för allt. Sådant här andligt har jag därför lite svårt för. Jag var på en “medial” kurs för något år sedan och det var rena katastrofen från min sida. De andra berättade om än det ena än det andra, men jag såg inget och hörde inget heller. Det var bara öken.

-Men nu hör du ju mig.

-Ja, men eftersom det gick så himla dåligt då, så kan jag inte annat än tvivla lite då och då.

-Det är ok. Jag förstår det. Men jag tycker att vi har fått en fin kontakt nu.

-Ja, verkligen. Du hjälpte mig så himla bra igår med en jobbgrej. Det är nästan lite fusk. Som att ha facit med sig in på ett matteprov.

-Fast det var ju inget matteprov. Och varför inte använda de resurser man har tillgång till för att göra ett bra arbete?

-Jo, det är klart bra. Har du något speciellt du vill ha sagt idag?

-Nej, inte mer än att vi borde sluta här och nu. Du och jag ska ju ha ett privat samtal också. Det har du lovat att vi ska ha dagligen i 21 dagar.

-Ja, jag vet. Det har också varit trevligt. Men vi har inte kommit så långt än. Det är många dagar kvar. Fast det är bra. Jag gillar ju att prata med dig. Speciellt nu när jag vet att det inte bara är jag som hittar på.

-Ok, då säger vi så för idag. Imorgon kanske du ska försöka dig på ett samtal lite tidigare på dagen så att du inte är så väldigt trött.

-Ja. Jag ska försöka. Hej för idag!

-Hej hej!