Hej! Det är jag som är Camilla. Du har sett mig i bakgrunden ända från den här berättelsens början, men tyvärr har jag inte fått möjlighet att presentera mig förrän nu.
Ja, som du märkt har det varit en händelserik höst för oss här på jobbet. En kille med hjärnskakning, en annan blev brutalt misshandlad också Sofie som blev kidnappad. Men som tur är har det inte varit bara dåligt. Johan och Sofie ska ju gifta sig. Och nu har ju även Skorpan fått lämna sjukan.
Tänk att Johan kunde hålla sig gömd för Sofie så länge. Det har jag svårt att förstå. Jag brukar ha bra koll på alla, men just den detaljen hade jag faktiskt inte uppmärksammat.
De andra kallar mig för mamma, och ibland känner jag mig som sådan även för mina kollegor. Annars är jag ju mamma till två härliga killar. Väldigt aktiva, men helt underbara på sina sätt. Till våren ska vi faktiskt göra en utredning på den äldste. Jag vet inte vad en sådan kan ge, men skolan menar att han har vissa problem. De säger att en utredning kan hjälpa oss att lättare förstå problemet och vi kan få bättre tips från Bup, säger de.
Jag vet inte. Jag är inte så mycket för diagnoser. Var och en är väl som man är. Men skolan vill hjälpa och läraren som dragit igång det här är väldigt gullig och omtänksam, så vi har sagt ja.
Nu kommer snart butiken jag jobbar i att stänga för jullov. Jag vet ingen annan arbetsplats, utom möjligen skolan då, som har så lång ledighet runt jul. Beroende på när julafton är, så brukar vi få ledig runt den tjugonde till tjugoandra, så att vi hinner handla julklappar och fixa julmat, säger chefen. Sedan är vi lediga ända tills efter trettonhelgen. Totalt blir det oftast över två veckor ledigt.
Många av mina vänner utanför jobbet undrar hur jag klarar mig ekonomiskt att vara hemma så länge. Det är inga problem. Chefen har tänkt ut det ganska bra tycker jag. Vi har fått lite olika val och alla i personalen har valt hur de vill göra. Själv har jag valt att få en summa pengar precis innan jul. Det är inte något jätte belopp och jag har ingen aning om hur chefen kan göra så, men han gör det. Andra väljer att få en lite högre lön under övriga året och spara det till dessa veckor. Ja, det är som sagt lite olika hur vi valt att göra. Chefen är schyst i alla fall. Han försöker verkligen göra allt så bra som möjligt för alla.
Som när Johan och Skorpan varit på sjukhuset. Då har han sett till så att någon eller några av oss alltid hälsat på dagligen. Fast jag vet att chefen själv också varit och hälsat på varje dag. Och sedan fick både Skorpan och Johan göra lite som de ville när de skulle tillbaka till jobbet. Varken Johan eller Skorpan kunde ju hålla sig härifrån, så de fick komma och göra lite vad de mäktade med.
De är gulliga alla killarna på lagret. De har sina egenheter allihop, men det är väl därför som vi blir ett så härligt gäng. Och jag tror att alla har sina speciella svagheter. Svagheter som chefen vet, men som ingen annan riktigt känner till. Chefen visste ju till exempel om det där med Sofie och Jonny. Mitt största problem, är min man. Ja, alltså min man är väldigt snäll. Skulle inte skada ens en mygga. Men det är det som är problemet tror jag. Hans snällhet har gjort honom både deprimerad och utbränd.
Chefen vet hur det är med min man och jag får regelbundet avlägga rapport om hur det går. Killarna på lagret däremot vet inget. De vet att min man tar ett större ansvar i hemmet än vad jag gör, men de vet inte varför. Inte hela sanningen i alla fall. Och de små sanningar jag gett dem lite nu och då, har de inte lyckats pussla samman. De tänker inte så långt. Men jag tror att det beror på att de har egna hemligheter och problem att tänka på. Exakt vilka problem och hemligheter det är vet jag inte. Jag misstänker att Sven har en fru med alvarliga alkoholproblem, men jag vet inte säkert.
Men av den anledningen känns det ibland bra att kunna vara som en extra mamma för dem. Jag kan ändå inte hjälpa det. Det bara blir så.
Efter jullovet ser vi fram mot en lugn vår och sommar utan misshandel, kidnappning och alvarliga skador. Så trodde jag i och för sig att hösten skulle bli. Men jag hade uppenbarligen fel. Under våren hoppas jag i alla fall bli bjuden på Johan och Sofies bröllop. Och jag hoppas få hjälpa dem att flytta ihop. Hur de nu tänker lösa det. Det verkar de inte ha riktigt koll på än. Det där frieriet var visst inte alls planerat. Inte så som det blev i alla fall.
Nu ska jag inte uppehålla dig något mer. Chefen bad mig säga att det nu blir två veckors uppehåll. Det är för att vi ska ha jullov. Men sedan är vi tillbaka igen.
