Alla var samlade i det lilla konferensrummet för att äta av den tårta som Johan hade köpt med sig på sitt oväntade besök. Johan sa att han ville fira att Sillen och Skorpan äntligen blivit frälsta. Att Sillen och Skorpan blivit förvandlade under natten var det ingen av dem som kunde missa. De hade sjungit och dansat mest hela dagen. Men nu var stämningen bland personalen helt annan. Sofie satt på gaveln av det stora bordet och tittade ner för att inte de andra skulle se det rödgråtna ansiktet. Att hon grät kunde de dock räkna ut allesammans. Men varför hon grät var det ingen som visste. Inte ens Camilla som nu satt intill sin vän och höll henne stödjande i handen. Sofie tog ett djupt andetag och tog sats för att berätta den hemlighet som hon burit på i så många år, men som nu inte längre kunde döljas.
-För ungefär fem-sex år sedan, började Sofie, träffade jag en kille, Jonny. Han var väldigt trevlig på många sätt. Generös var han också. Han bjöd alltid på middag på fina restauranger och han köpte alla möjliga dyra och fina smycken till mig. Varje dag kom han till jobbet när jag slutade och körde mig hem, vilket jag tyckte var väldigt omtänksamt och gulligt. Ganska snart flyttade jag in hos honom och sålde min egen lägenhet. När jag hade bott hos honom i ungefär en månad kom han fortfarande och hämtade mig efter jobbet, men saker och ting började sakta ändras. Jag ser det nu i efterhand. Vid några tillfälle gick jag tillsammans med några kollegor ut från jobbet. Vi sa hejdå till varandra och jag hoppade in i hans bil medan de gick vidare. När de gick vidare skrattade de åt något, vilket inte var så konstigt, för vi skrattade jämt. Men Jonny sa att det nog var mig de skrattade åt. Att det var därför de skrattade när de trodde att jag inte märkte det längre. Första gångerna han sa det, trodde jag honom inte. Men till slut tänkte jag att han kanske hade rätt.
Han tyckte att jag skulle sluta vara med så elaka kollegor, vilket jag också gjorde. Jag höll mig för mig själv. Jag hade vänner även utanför jobbet, men även dem fick han mig att lämna. Det är väldigt lätt att plantera lögner i någons hjärna, det har jag förstått i efterhand, men när man är mitt i det förstår man inte alltid vad som händer.
Till slut hade jag inga vänner alls. Bara Jonny och hans kompisar. Efter ett tag tyckte han att jag skulle säga upp mig från jobbet. Han menade att det var onödigt att jag gick dit eftersom han ju ändå tjänade så bra och han sa att han tyckte det var synd att jag skulle behöva stå ut med så elaka kollegor varje dag. Jag var först tveksam, men höll med om att det skulle vara skönt att slippa de där kollegorna och sa till slut upp mig.
Jonny var hela tiden snäll mot mig och han fortsatte att komma med dyra presenter. Men eftersom jag inte hade någon egen inkomst tvingades jag förlita mig på hans pengar. I början var det inte några problem, men efter ett tag så ifrågasatte han alla mina inköp. Till slut fick jag bara gå till matbutiken och handla mat och då ville han alltid se kvittot när jag kom hem. En gång glömde jag kvittot och då började han skrika och gorma om att jag måste vara mer noga med hans pengar.
Eftersom han även hade åsikter om vilka kläder jag hade på mig, följde han med till klädbutiken och bestämde vilka kläder jag skulle köpa. En gång sa kassörskan i klädbutiken till mig att hon tyckte att jag hade en så trevlig och omtänksam man som följde med och köpte kläder tillsammans med mig.
Kunden här ute i butiken helt nyligen sa att hon tyckte att du verkade så trevlig Johan och det fick mig att minnas allt från tiden med Jonny som om det var igår. Men nu orkar jag inte längre. Jag har burit mig dumt åt mot er alla. Ni har velat bjuda ut mig flera gånger allihop, men jag har inte vågat. Jag har bara haft Jonny i huvudet hela tiden.
-Förlåt Sofie, vi visste inte, sa Sillen.
-Nej, jag vet. Det kunde ju inte ni veta.
-Men hur tog du dig ur det, undrade Camilla. Han låter verkligen inte som en trevlig man.
-Men det var ju precis det jag tyckte till en början i alla fall, att han var en trevlig man. Och kassörskan i klädbutiken sa ju till mig att jag hade det så bra med Jonny och Jonny själv var minst lika övertygande. Så jag trodde att jag hade det bra.
Men jag var ensam. Inte ens min familj hade jag längre någon kontakt med. Hade han slagit mig hade jag kanske fattat, men det gjorde han inte. Han tog mig hårt i armen vid ett tillfälle, men jag tog ingen skada.
Inte ens när hans kompis var på besök och de tittade på sport på tv fattade jag att något var fel. De satt i soffan och Jonny berömde mig för mitt utseende och skröt över mig inför sin kompis. Plötsligt tyckte han att jag skulle klä av mig och visa upp mig för kompisen. Jag började protestera, men han sa att det var okej. Det var ju bara bästa kompisen och jag var ju så snygg och det skulle jag ju självklart visa upp. Vid det laget visste han vad han skulle säga för att jag skulle acceptera hans förslag. Så jag klädde av mig och stod snart helt naken framför dem båda och när de berömde hur snygg jag var, så kändes det ganska okej.
Det ena ledde till det andra och bara någon vecka senare var det rutin att de båda hade sex med mig när de tittat klart på sporten. Därefter var det inte bara efter sporten utan kunde bli lite när som helst. Jag fick aldrig något ut av de där stunderna, men tänkte att det förmodligen skulle vara så. De fick mig att tro det i alla fall.
Som tur var bodde det en äldre kvinna i samma hus som hade räknat ut hur det fungerade. Jag fick inte ha kontakt med någon och ville det inte heller eftersom jag trodde att alla andra bara var dumma och elaka. Men en dag när jag kom hem från affären med matvaror, öppnade hon sin dörr och sa: Du måste lämna honom. Han är inte bra för dig.
Sedan försvann hon in i sin lägenhet igen och jag såg henne inte på ett par dagar. Jag tänkte inte så mycket på det hon sagt. Tänkte bara att hon var avundsjuk eller något. Men under de kommande veckorna stack hon ut huvudet allt oftare och sa saker i stil med att han utnyttjar mig och att jag inte hade något eget liv. Någon gång undrade hon om han våldtog mig, men det avfärdade jag bestämt. Gången därefter undrade hon om hans kompisar också var med när vi hade sex. Galen tant tänkte jag, men hon fortsatte att tjata.
När Jonny sedan tog hem flera olika kompisar och alla ville ha sex med mig, började jag förstå att tanten kanske hade rätt. Vid ett tillfälle skulle jag ha sex med en snubbe som jag aldrig tidigare sett. Jonny sa att det var som betalning för något som han fått av den där snubben. Jonny menade att eftersom jag inte jobbade så fick jag ju bidra med något, så jag gick med på det också.
Men vid det laget förstod jag att något var fel och jag mådde så dåligt hela tiden medan den där okända mannen var över mig. Men jag hade ingenstans att ta vägen. Jonny hade ju tagit bort alla mina vänner, mitt jobb och alla mina pengar. Jag hade ingenting. Bara en kropp som han kunde tjäna pengar på.
Men tanten som haft ögonen på mig en längre tid var en handlingskraftig dam och henne är jag skyldig mitt liv. Med endast några få ord då och då lyckades hon förmedla ett budskap till mig utan att Jonny märkte det. Inför honom fortsatte jag som vanligt, men på insidan började det hända saker.
Tanten hade en väninna som bodde i en helt annan stad. Hon sa att jag kunde ta mig dit med hjälp av buss och att väninnan skulle hjälpa mig att hålla mig gömd. Jag memorerade adressen till väninnan och en dag tog jag mod till mig och sa till Jonny att jag ville göra slut. Han bara skrattade åt mig och undrade var jag skulle ta vägen. ”Ingen vill ju veta av dig” sa han. ”Du har ju inga vänner, du har bara mig”. Men jag hade bestämt mig. Jag tog av mig alla smycken som han gett mig, la dem på hallbordet och gick ut ur lägenheten. Jag hörde hur han skrattade därinne och hur han ropade att jag snart skulle komma tillbaka när jag insåg att jag inte hade någonstans att ta vägen och att jag ju var helt utan pengar.
Men jag var inte helt utan pengar. Tanten i grannlägenheten hade tagit av sina pengar och gömt dem på ett ställe i en park i närheten. Dit gick jag och hämtade pengar så att jag kunde ta bussen till staden där väninnan bodde. Tantens väninna var verkligen omtänksam och hjälpte mig på alla sätt. Jag bodde i hennes lägenhet över en månad utan att betala en krona för varken mat eller uppehälle.
Hon hjälpte mig också förstå att jag hade ett värde och hur Jonny lurat mig från dag ett, trots att jag då tyckte att han var så snäll. Hon hjälpte mig att fixa den lägenhet som jag nu bor i och hon hjälpte mig att söka det här jobbet.
Problemet nu är du Johan. Du är lika snäll som Jonny var då och att gå in i en lägenhet med flera män var inte enkelt. Alla minnen kom tillbaka. Jag var livrädd att ni skulle göra som Jonny.
-Det skulle vi aldrig göra, protesterade Skorpan.
-Nej, men det trodde jag ju egentligen inte om Jonny heller. Han var också snäll. Det känns som att jag levt en enda stor lögn de senaste åren. Jag orkar inte det längre. Tänk om han hade rätt. Tänk om jag är så hemsk att alla bara skrattar åt mig. Tänk om jag bara duger som hora.
-Men det gör du ju inte Sofie. Nu var det Camilla som inte kunde hålla tyst längre. Du är ju en helt underbar människa som någon ful filur utnyttjat. Det kommer jag aldrig tillåta att någon gör igen. Aldrig!!!
-Jag skäms över att vara kille när du berättar det här, sa Svampen. Det är sådant man ibland läser om i tidningar, men jag skulle aldrig sjunka så lågt att jag utnyttjar en tjej på det viset och det är jag ganska säker på att jag inte är ensam om här inne.
Alla höll med, men nerför Sofies kinder rann tårarna. Hon snyftade och torkade bort några tårar innan hon fortsatte:
-Jag tror inte att det bara är killar som utnyttjar. Det kan tjejer också göra och då är det förmodligen ännu värre. För det är ju inte speciellt manligt att bli utnyttjad av en tjej. Ingen kommer att tro dig.
-Det kan hända, sa Sillen, men nu är det ju du som blivit utnyttjad och jag mår faktiskt lite illa av att höra på allt det här. Hur hemsk kan en människa vara?
Johan sa inte något. Han orkade inte höra längre. Det kändes som att hela hans liv plötsligt gått i kras. Här hade han kommit för att bjuda på tårta och fira att Sillen och Skorpan blivit frälsta. Just nu kändes det som det dummaste han kunde göra. Han tyckte ju att Sofie var den mest fantastiska kvinna som fanns. Hur någon kunde göra så mot henne som hon just berättat? Det var helt obegripligt. Långsamt reste han sig och lämnade rummet. Han gick ut på lagret, långt in bland alla hyllor satte han sig på en pall och nu kunde inte heller han hålla tillbaka tårarna.
