Johan hade precis satt sig intill Sofie på en av stolarna i köket. Egentligen skulle han laga mat, men Sofies fråga om hans träningsrutiner gjorde att han nu tänkte ta en kort paus. När han hade börjat på matlagningen hade Sofie studerat honom och gillat vad hon sett. Johan hade såklart märkt att hon kollade på honom, men nu ville han studera henne och under tiden ville han testa lite var han hade henne. Han hade inga planer på att göra någon lång utläggning om träning, så han sa:
-Jag tränar inte något speciellt just nu. Jag promenerar till jobbet varje dag och gör plankan lite nu och då, det är allt. Men varför undrar du?
Motfrågan var till för att testa Sofie. Han ville veta var han hade henne.
-Jo, alltså…. jo…. eehhh… Sofie visste knappt var hon skulle svara men utan att tänka sa hon sedan:
-Du rörde dig så smidigt här vid diskbänken, så jag bara undrade om det var någon särskild träning som låg bakom det.
-Du gillade alltså vad du såg, sa Johan.
-Eee… ja… usch förlåt, så dumt det här blev… jag tänkte inte…
-Nej, det gör inget. Jag är glad att du gillar var du ser. Jag gillar ju vad jag ser när jag har dig framför ögonen.
-Förlåt Johan, du har rätt, jag måste nog cykla hem, sa Sofie medan hon reste sig från stolen.
-Nej, gör inte det. Förlåt, jag retas lite med dig. Förlåt. Sätt dig igen, så ska jag berätta om min tidigare träning, den som gjort att jag rör mig som jag gör.
Tveksamt satte Sofie sig på stolen igen. Nu var rodnaden borta och en osäkerhet hade tagit dess plats i ansiktet. De båda tittade på varandra och Johan tog ett djupt andetag innan han började.
-Jo, jag har tränat ganska mycket, förut, i mitt gamla dåliga liv. Jag gick på klassiska Friskis och Svettis pass, jag lärde mig rida och jag provade på sådan där gymnastik då man gör volter och går ner i spagat på bommar, du vet sådan man mest bara ser på tv när det är OS.
-Det var ovanliga saker du provat på. Särskilt för att vara man, antar jag att det där med bommar och spagat är väldigt ovanligt.
-Ja, du har rätt. Det är ovanligt. Jag var helt ensam och fick leta ett tag innan jag hittade ett ställe där jag kunde vara med. Men just bommar och spagat höll jag bara på med ett år. Det jag gjorde mest var dans. Jag provade på flera olika stilar och körde många parallellt.
-Men varför valde du just dessa sportgrenar, undrade Sofie som nu kände sig bättre till mods igen.
-Det har med min mörka historia att göra och jag vet inte om jag vill berätta om det.
-Men varför? Vad har du gjort? Är den så hemsk att jag borde vara rädd för dig?
-Nej, jag har aldrig skadat någon. Inte vad jag vet i alla fall. Eller jo, mig själv. Det var mest jag själv som tog skada.
-Men vad gjorde du då? Vad har det med träningen att göra?
-Usch, förlåt Sofie. Jag vet inte om jag kan berätta det för dig? Jag skäms väldigt mycket. Jag var en dålig människa. Nästan lika hemsk som din Jonny.
-När du säger så blir jag faktiskt lite rädd Johan. Nu måste du berätta.
-Okej, jag ska berätta, men du måste veta att jag har lagt allt det där bakom mig. Jag är inte sådan längre….. var ska jag börja?
-Från början.
-Hmm… det började ganska tidigt i skolan. Jag var en riktig mes i början av skolåren. Men när jag vid ett tillfälle tvingades byta skola för att vi skulle flytta, var jag trött på att vara den där mesiga killen som alla körde med. Så redan första dagen på nya skolan försökte jag vara lika tuff och häftig som mina gamla klasskamrater hade varit. I början tyckte jag det var hemskt, men så småningom vande jag mig. Till slut var det sådan jag var. När jag slutade skolan fortsatte jag med min tuffa attityd, men när man slutar skolan är det inte bara sin egen lilla klass på 25-30 elever som man ska vara tuff inför. Plötsligt har man hela världen mot sig och att bara prata häftigt räcker inte då. Somliga hade snygga bilar eller stora muskler att visa upp och andra höll på med droger. Jag hade egentligen ingenting att komma med. Droger tänkte jag inte ge mig på. Jag såg någon kille i en bar en gång som hade en svärm tjejer runt sig och han stod högt i kurs bland de andra. Så att gå hem hos tjejerna var något jag tänkte att jag kanske skulle försöka. Men det gick väldigt dåligt till att börja med. Alla tjejer var efter den där andra killen i baren. Så jag tänkte att jag behövde hitta på en plan. Jag började med sökningar på nätet och det ledde vidare till de här olika idrotterna. Jag tänkte att om jag lär mig tjejer så kanske det blir lättare. Och det blev det. Jag lärde mig att om man rör sig på ett särskilt vis så tilltalar det en del. Hur man rör sig är förstås inte hela grejen, men det kan göra att man får ett ögonkast och får man det kan man ta till andra tekniker därefter. I början såg jag förmodligen mest rolig ut, men så småningom fick det den effekt jag ville ha. En dag fick jag napp och drog en tjej med mig hem. Men i sovrummet gick det minst sagt uruselt. Jag hade ingen teknik alls. Så jag började leta information på nätet igen. Efter ett tag verkade det som att jag fick kläm på det. Tjejerna började flockas runt mig och jag steg i rang bland de andra killarna. Jag var den där killen som alltid hade ett harem av tjejer runt mig. Men jag var noga med att inte inge några förhoppningar för de där tjejerna. Det var en kväll i taget som gällde. En kväll, en tjej. De visste vad som gällde och accepterade det. Det fanns inga krav på dem och inte på mig. Inte mer än att jag skulle göra med dem vad jag lärt mig och vad mitt rykte sa. Det här låter skrytigt och hemskt att säga till en tjej som dig Sofie, men jag hade rykte om mig att vara typ en mästare på att hantera tjejer. De ville ha mera och jag kände mig som en kung. Men som sagt skäms jag mest nu när jag berättar om det.
-Men du gjorde dem inte illa sa du?
-Nej, det skulle jag aldrig göra. Men att byta från en tjej till en annan varje vecka är inte okej. Och att bara dra med dem hem för sex en kväll är inte heller okej. Särskilt inte när syftet är att stiga i rang bland de andra killarna i baren. Och dessvärre var det inte bara en tjej i taget. Flera gånger var de två som följde med. Att ha sex med två tjejer åt gången är inte bra. Eller, de klagade aldrig, tvärt om, men man gör inte så.
-Jag tycker inte att det låter så farligt. Du har ju inte gjort något olagligt. Men det förklarar varför jag tyckte du rörde dig så sexigt nu när du lagade mat.
Återigen hade Sofie pratat fortare än vad hon tänkte. Johan gillade visserligen vad hon sa, men han var väldigt förvånad och kom helt av sig. Sofie visste inte vad hon skulle säga mer. Men kanske bäst att säga något fort så att det som hon sagt liksom blandas bort bland alla nya ord. Så hon sa:
-Ja, alltså…
Mer kom hon inte på något vettigt innan orden igen kom snabbare än vad hon tänkte:
-Ja, jag erkänner, du var faktiskt ganska sexig när du rörde dig där vid bänken.
Hon visste inte vad som flugit i henne. Orden bara hoppade ur munnen.
-Nej, förlåt Johan, jag bara häver ur mig en massa. Jag vet inte var orden kommer från. Det är som om ett filter för förstånd har försvunnit. Eller som om någon tagit över min mun. Jag säger inte sådana här saker i vanliga fall. Men jag är i alla fall glad att du berättat allt detta. Nu vet jag ju vem du har varit. Och som sagt tycker jag inte att det du gjort är så hemskt. Det kunde ju varit mycket värre.
-Jag vet inte vad jag ska säga, sa Johan. Det känns faktiskt ganska skönt att ha berättat det. Skönt att inte ha några hemligheter. Hemligheter är jobbiga att bära på.
-Ja, det är de verkligen.
-Tack för att du lyssnade och tack för att du inte dömmer mig för den jag har varit. Jag är som sagt inte den Johan längre. Jag har faktiskt inte haft någon tjej sedan jag la det bakom mig och det är nu väldigt många år sedan.
Sofie och Johan satt båda tysta en stund. Båda behövde smälta alla de ord som sagts. Till slut sa Johan i alla fall:
-Oj, oj oj, maten. Du hinner väl snart svälta ihjäl. Klockan är ju jättemycket. Nu måste jag nog sätta fart.