När Sofie vaknade hade hon först ingen aning om vart hon var. Att hon inte var hemma i sin egen säng kunde hon räkna ut ganska snabbt, men det tog en stund innan hon kom på att hon låg i Johans soffa. Hon började leta efter telefonen och hittade den till slut på golvet. Hon tände den för att se vad klockan var. Halv tre visade den.
Inte så bra idé att ringa efter taxi vid den här tidpunkten, tänkte hon. Johan sov förmodligen också. Han hördes i alla fall inte och när hon tassade ut i hallen för att gå på toaletten, såg hon att dörren till hans sovrum var stängd. När hon var klar på toaletten gick hon tillbaka till soffan för att försöka somna om igen.
När hon vaknade för andra gången. Hörde hon att Johan var i köket, men han hade stängt dörren som skilde vardagsrum och kök, så hon kunde inte se honom. Hon sträckte sig efter telefonen igen och såg att den hunnit bli lite över åtta. Helt otroligt. Hon brukade inte sova längre än till sju. Trots det bestämde hon sig för att ligga kvar i soffan och lyssna på Johans skrammel i köket. När hon en stund senare hörde hur han öppnade dörren som skilde vardagsrum från kök låtsades hon sova vidare.
-God morgon, sa Johan lite försiktigt. Jag har gjort frukost till dig.
Sofie öppnade ögonen och kikade på honom. Han hade nu kommit ända fram till soffbordet och med sig hade han en stor bricka.
-Jag visste inte vad du ville ha, fortsatte Johan, men jag har gjort lite mannagrynsgröt om du vill ha. Det brukar jag äta på helgen. Särskilt så här på hösten är det gott att börja dagen med något varmt tycker jag.
Sofie satte sig upp i soffan medan Johan satte ner brickan på soffbordet. Det var inte bara gröt han gjort. Brickan var full med mat. Kokt ägg och färdig bredda mackor med ost och marmelad. En stor bringare med juice och en kanna te fick också plats på brickan.
-Oj, har du gjort allt detta nu på morgonen.
-Ja, det är klart. Det är inte varje dag jag har övernattande gäster, så då får man ju anstränga sig lite. Förresten visste jag ju inte vad du vill ha.
-Förlåt, det var inte meningen att somna här i soffan. Jag måste ha varit väldigt trött. Men det här blir väldigt bra. Jag brukar inte äta gröt, fast nu när du har gjort så tar jag gärna en portion.
Tillsammans satt de i soffan och åt av allt det som Johan hade fixat. När Sofie försäkrat att hon inte orkade något mer så tog Johan brickan och gick ut i köket igen. Sofie följde efter, men blev stående i dörröppningen.
-Jag borde kanske dra mig hemåt.
-Ja, kanske det. Om de andra får se att din cykel står kvar här, blir de nog fundersamma.
-Inte säkert. Jag sa till Camilla att jag skulle ta en taxi hem i gårkväll. Så det är ingen som vet att jag är här just nu.
-Både Sillen och Skorpan har skickat sms och de undrade hur det gick för oss igår. Jag svarade att det gick bra, men skrev inget om att du fortfarande är här. Tänkte att det var lugnast så.
-Ja, det är nog så, höll Sofie med.
-Om du har tid att vänta medan jag tar en dusch så kan jag göra dig sällskap hem. Jag behöver komma ut och röra lite på mig. En promenad hem till dig passar bra tänker jag.
-Visst. Jag kikar på dina böcker under tiden du duschar.
En timme senare stod de nere på gatan och började gå hem mot Sofies lägenhet. Det blev en lugn promenad då de tittade på och pratade om allt de passerade. Det verkade som att Sofies mun inte längre sa en massa pinsamma saker utan hennes medgivande, så det blev en trevlig promenad för dem båda.
-Vill du följa med in och se hur jag bor, undrade Sofie när de stod utanför hennes lägenhet.
-Ja, gärna.
Sofie bodde i en marklägenhet i ett område som av någon anledning inte var speciellt attraktiv längre. Flera av lägenheterna stod tomma och Sofie kunde inte förstå varför. Det var ett väldigt fint område med lekplatser och grönområden. Lägenheterna var väl inte toppmoderna, men det var heller inte något fel på dem.
När hon visat Johan runt så sa hon att nu var det hennes tur att ta en dusch. Så Johan satte sig i den ena av de två fåtöljer som stod i vardagsrummet. Medan hon duschade passade han på att prata med Gud. Han hade såklart redan haft ett samtal med Gud, men eftersom han inte hade mycket annat att göra för stunden så passade han på igen.
När Sofie kom ut ur badrummet hade hon en handduk virad runt håret. Hon hade tagit på sig helt andra kläder också. Nu hade hon valt en svart lång kjol i mjukismaterial. Till det hade hon på sig en matchande långärmad tröja med luva. En sådan där tröja med dragkedja fram vilken hon valt att låta vara öppen så att den vita t-shirt som fanns där under syntes. Hon satte sig i den andra fåtöljen och sa:
-Kan du inte visa några danssteg?
-Nej, det vill jag inte.
-Jo, kom igen. Jag vill ju se. Vad var det för danser du ägnade dig åt? Jag är jättedålig på dans. Kan egentligen ingenting. I skolan fick man lära sig fogstrott, men det är allt. Och det man lärde sig i mellanstadiet vet jag inte om det räknas.
-Nej, det kan nog inte räknas. Jag har provat flera olika dansstilar. Men jag gjorde ju det mest bara för att kunna locka till mig tjejer.
-Men det är väl en ganska bra motionsform?
-Ja, det är det verkligen. Kondition, koordination och ganska mycket styrka i vissa av dem. Framförallt så får man bra hållning och starkt mittparti. Magen och ryggen fick jobba ganska mycket. Många tror kanske att det är stegen som är det viktiga, men hållningen är minst lika viktig. Man får inte vara för avslappnad, för då liknar man mest en hösäck. Men om man är för stel ser det bara dumt ut.
-Dansar du inte alls nuförtiden då?
-Nja, bara hemma i lägenheten till de lovsånger jag brukar lyssna på.
-Men om vi startar en lovsång, kan du inte visa då? Bara lite.
Johan var inte speciellt intresserad av att visa upp någon dans, men att få spela en lovsång för Sofie lät lockande, så han accepterade och reste sig upp. Han plockade fram sin mobil och valde en låt.
-Jag tänker inte visa några direkta steg, sa Johan medan han fortfarande hade låg volym på musiken. Det jag fokuserade på när jag dansade var höftrörelserna eftersom jag ju skulle ha det för att locka tjejer. Det är dessutom alldeles utmärkta rörelser för att hålla magmusklerna i trim.
Johan började svänga med höfterna samtidigt som han pekade på sig själv och berättade hur han använde de olika musklerna i magen. När låten var slut fortsatte spellistan med nästa lovsång.
-Nu är det din tur, sa han till Sofie.
Han gick fram till henne, tog tag i handen och drog försiktigt upp henne från fåtöljen. När hon kommit på fötter la han sina händer på hennes höfter och försökte visa henne hur hon skulle gunga dem åt höger och vänster och använda magmusklerna för att styra rörelserna.
-Känner du hur det spänner i ena sidan och drar lite i den andra, sa han.
Sofie kände inte något annat än Johans händer på sina höfter till en början, men när Johan släppt taget och började gunga runt i hela rummet i takt till musiken, så gick det bättre.
-Det spelar inte så stor roll vilken musik man lyssnar till eller vad dans stilen heter. Det blir ju träning oavsett när man gungar runt på det här viset, sa Johan. Det var knappast inga lovsånger på mina träningspass när jag tränade dans förut, men jag tycker det fungerar alldeles utmärkt såhär.
-Är alla dina lovsångslåtar så här svängiga, undrade Sofie när de dansat till flera av låtarna.
-Nej, inte alla. Jag ska leta upp en annan…..
Johan drog fram sin telefon och letade upp en riktig snigellåt.
-Till den här låten passar det inte med höftgung. Här passar en klassisk så kallad tryckare bäst. Får jag lov?
Sofie hann inte svara förrän Johan greppat tag om henne och långsamt förde henne runt till musiken. Men det var okej. Det kändes faktiskt riktigt bra att vara så nära Johan. Den där skräcken för att komma nära män tycktes ha försvunnit. Tankarna på Jonny kom visserligen direkt när Johan grep tag i henne, men försvann lika snabbt igen. Så här trevlig lördag hade Sofie inte haft på väldigt länge. Så länge att hon inte ens kunde komma ihåg när det hände sist.
