Del 22

Sofie hade varit och hämtat lakan som de kunde bädda med åt Johan på den madrass pastorn Emil och hans fru Karin varit och lämnat. Johan var så glad att han inte riktigt visste vad han skulle ta sig till. Han var så tacksam att han fick vara med Sofie och att hon kunde tänka sig att följa med honom till kyrkan imorgon. Det var fantastiskt!

-Åååå vad jag är glad, sa han.

-Jag nästan märker det. Man skulle kunna tro att du vunnit flera miljoner på lotto.

-Jag har vunnit högsta vinsten, men inte på lotto. Jag tror att vi måste sätta igång musiken igen. Jag behöver sjunga lite lovsång och dansa mera.

-Det går väl bra, sa Sofie, men det blir lite svårt att dansa nu när det ligger en skumgummimadrass över hela golvet.

-Jag får dansa runt den. Eller det går kanske att vika ihop den tillfälligt.

Johan försökte vika ihop madrassen, men det gick inte. Däremot kunde han lägga den över den ena fåtöljen så att det blev lite mera utrymme på golvet. Sedan satte han igång musiken.

-Du får ursäkta mig Sofie, jag är inte någon sångfågel, men Gud bryr sig inte om det. Han gillar att jag försöker.

-Okej, måste jag hämta hörselskydd?

-Nej, så farligt tror jag inte att det är.

Sedan började Johan sjunga med i refrängen på låten han spelade på sin telefon. Och han började dansa runt i hela rummet. Nu var det inte längre bara försiktigt höft-gung, nu var det hela Johan som dansade och det gjorde han verkligen bra. Sofie kunde inte låta bli att ryckas med. När Johan såg att hon reste sig från den lediga fåtöljen efter att hon stampat takten en stund, dansade han bort till henne och tog henne i handen. Sedan förde han runt henne i en dans som strålade av glädje. Sofie som inte var van vid att dansa följde med i Johans rörelser och gjorde så gott hon kunde. Det var svettigt, men roligt.

Till slut sa Sofie:

-Nej, nu orkar jag inte mer. Du kör helt slut på mig.

-Men håll med om att det är ganska kul.

-Ja, det är det faktiskt. Vi borde göra det här oftare.

-Det tycker jag verkligen!

-Nu behöver jag nog duscha igen, sa Sofie och gick iväg för att hämta kläder som inte var fullt så svettiga.

-Lite orättvist faktiskt, sa Johan. Jag har inget att byta om till.

-Du kanske kan låna en t-shirt av mig. Eller om du lånar min morgonrock, så kan vi tvätta dina kläder.

-Jag kan svepa in mig i lakanet.

Sofie som inte ville se på när Johan klädde av sig gick in i köket och drack ett glas vatten. Strax hade hon Johan vid sin sida inlindad i det blommiga påslakanet.

-Fin du blev, skrattade hon.

-Tack. Blommigt är väl alltid modernt eller?

-Ja, det är det säkert.

Sofie startade tvättmaskinen och sedan turades de om att duscha.

-Jaha, vad ska vi göra nu, sa Sofie när hon kom ur duschen. Johan hade duschat före henne och satt nu och väntade på henne på madrassen som han åter lagt på golvet.

-Jag vet inte, svarade Johan. Inte mycket jag kan göra i den här klädseln. Vad brukar du göra på kvällarna?

-Jag brukar mest bara titta på tv. Ganska meningslöst, men det är vad jag brukar göra. Vad brukar du göra?

-Jag brukar läsa, Bibeln förstås.

Johan och Sofie satt och pratade en stund tills tvättmaskinen var klar. Då hängde de upp Johans kläder på tork och därefter bestämde de att de skulle försöka sova.

Lämna en kommentar