Johan, Sillen och Skorpan sa hej till kollegorna och lämnade lokalen. De hann knappt inte komma utanför dörren innan Sillen sa:
-Alltså, Johan, det är en sak som vi måste berätta.
-Jaså, vadå?
Johan kunde knappt hålla sig för skratt. Han visste ju vad de skulle säga.
-Jo…. försökte Sillen. Ehe, du får säg det Skorpan.
-Nej, säg du, det var du som började på.
Sillen harklade sig och försökte ta sats.
-Jo, alltså….
-Bästa Sillen, sa Johan.
Johan släppte sin rullator, vände sig till Sillen och gav honom en kram.
-Men vad gör du, ropade Skorpan. Två vuxna män ska inte kramas mitt bland folk.
-Jo, jag får göra det för att Sillen och du, ni är mina bästa vänner. Ni försöker verkligen hjälpa mig och skydda mig. Men det finns ingen som kan skydda och hjälpa mig så som Gud gör. Jag är väldigt glad och tacksam att han skickat just er två till mig. Jag sätter mig här på rullatorn, så berättar du. Jag är ganska säker på att det inte är så farligt som du verkar tro att det är.
Sillen och Skorpan tittade på varandra medan Johan spärrade sin rullator och satte sig ner.
-Nej, det känns inte bra att säga det när du sitter där. Vi går.
-Okej. Säger du det så.
Johan reste sig igen och så började de sakta gå mot Johans lägenhet.
-Jo, det där med Sofie, sa Sillen. Gud hade nog lite fel där…
-Jaså, varför tror du det, undrade Johan som försökte spela med.
-Jo… ehe… Sofie är ihop med en kille på bilverkstaden.
-Säger du det.
Konfunderad över Johans svar, fortsatte Sillen:
-Ja… de har varit ihop i några veckor nu.
-Det var konstigt, sa Johan.
-Ja, din Gud kanske inte har rätt alltid i alla fall. Och du som till och med lurade oss att börja läsa Bibeln.
-Ja, men det tycker jag att ni ska fortsätta med. Gud är fortfarande med mig.
Sillen och Skorpan tittade på varandra. Hörde Johan inte vad Sillen nyss sagt. Eller fattade han trögt. Kanske var det hjärnskakningen som gjorde att han inte hängde med.
-Alltså, det är kört Johan. Hon har en annan, försökte Skorpan.
-Det var ju mycket konstigt. Då har ni fått helt annan information än mig och helt ärligt tror jag mer på min källa än på er.
Johan ångrade nästan vad han sagt. Sillen och Skorpan var ju verkligen hans bästa vänner och de ville ju skydda honom och så drev han nästan med dem. Det var inte snällt. Sillen och Skorpan fick inte fram ett ord. Här hade de gått och bråkat om den här saken i flera veckor och så blir det såhär när de till slut berättar.
-Förlåt, sa Johan. Jag driver med er. Men det verkar som att jag har fått mer information om Sofie än vad ni har.
-Vadå, tror du inte på oss?
-Jodå, jag tror er, men jag tror faktiskt mer på Sofie angående hennes kärleksaffärer. Hon borde ju veta bäst, eller vad tror ni?
-Va, vadå?
-Hon har gjort slut med sin kille. Hon gjorde det i förrgår.
-Va? Varför säger du så?
-Hon sa precis det.
-Nähä…
-Jo, det är sant! Ni kan ju själv fråga henne när hon kommer i kväll.
-Men vad ända in i hela glödheta…
-Det är lugnt killar. Jag vet att ni inte sa något till mig för att ni ville skydda mig. Det var väldigt snällt gjort och därför är jag så otroligt glad att det är just ni två som går här bredvid mig just nu. Ni har verkligen ställt upp för mig till 110%. Ni har gjort mycket mer än de flesta vänner skulle gjort. Tack!
-Så du menar att Sofie inte har någon kille just nu.
-Ha ha ha… ja, så är det. Det är slut mellan dem. Och jag är helt säker på att allt går enligt Guds plan. Av någon anledning behövde Sofie den här andra killen. Hon sa något själv nu när vi pratade, men jag förstod inte exakt vad hon pratade om. Jag tror till och med att den här hjärnskakningen var Gud som gjorde.
-Men Gud kan väl inte skada dig.
-Det har han inte gjort. Han bankade vett i mig. I tre år har Sofie och jag jobbat på samma arbetsplats och jag har hela tiden vetat om att det skulle bli hon och jag men inte agerat. Dessutom har ju den här hjärnskakningen fört oss tre ännu närmare varandra och ni två har ju börjat tro på Gud. Det är helt fantastiskt tycker jag.
-Ja, jag kanske kan se hur du ser på det. Är du inte arg på oss då för att vi inte berättade om Sofie och den där andra killen.
-Arg, nej, varför skulle jag vara det? Ni har ju hjälpt mig och skyddat mig så gott ni kunnat. Ni är ju helt fantastiska.
-Hmmm… din Gud har kanske rätt ändå. Han verkar ju ha koll på läget.
-Det har han. Allt blir inte så som vi tror, men det blir som han tycker är bäst och han vill alltid vårt bästa. Det är bara vi som gör dumma val och inte lyssnar på honom. Tänk hur världen skulle se ut om alla älskade sin nästa som sig själv. Det är inte många regler han satt upp, men inte ens dem kan vi hålla oss till och därför ser det ut som det gör i världen. Han skickade till och med sin son Jesus till oss för att det skulle vara lättare för oss. Alla våra synder kan bli förlåtna.
-Ja, vi vet. Du har sagt det. Men det har varit svårt att tro. Särskilt när det såg ut som att det du sagt inte blev av. Det såg ut som att Gud lurat dig när Sofie blev ihop med den där andra killen.
-Gud kan inte luras. Gud är sanningen!
-Ja, det har du lärt oss…. vägen, sanningen och livet.
-Ja, precis. Ni börjar lära er. Nu behöver ni bara ta emot Jesus i era hjärtan och be om förlåtelse för alla synder, sedan är ni en del av familjen.
-Ja, det är kanske lika bra.
-Ja!!! Jippie! Vad glad jag blir! Det här måste vara den bästa dagen i mitt liv. Och i era…
-Kanske det, men hur tar vi emot Jesus i våra hjärtan?
-Ni behöver be en frälsningsbön.
-Hur gör man det då?
-Ja, jag vet inte exakt. Jag har inte gjort det förut. Eller, jag har såklart bett en frälsningsbön själv en gång, men det var ju länge sedan och det var en pastor som hjälpte mig. Det jag inte vet säkert är hur jag ska göra det för er så som pastorn gjorde för mig. Vi får Googla.
Promenaden från jobbet till Johans lägenhet hade nått sitt slut. De tog hissen upp till Johans lägenhet och Johan öppnade för de båda andra, släppte in dem i lägenheten och tog sedan fram sin telefon och Googlade frälsningsbön. Första resultatet ledde till Vetlanda friförsamling och tillsammans läste de bönen som stod på sidan.
