Hej, det är jag som är Johan. Ja, du har redan hört talas lite om mig. Det är jag som är den där mesiga killen på lagret som springer och gömmer mig när det börjar en ny sagolikt snygg tjej på jobbet. Och ja, jag tror på Gud, vilket de andra killarna har väldigt roligt åt. Men chefen verkar ändå gilla det. Innan Sofie började så fixade jag så att vi nu även säljer lite kristen litteratur på jobbet. Det är jag ganska nöjd med. Men chefen har sagt att jag måste ta ansvar för det och det är jag som måste sälja in det hos kunderna. Lyckas jag inte så åker det ut igen.
Första året var jag väldigt aktiv med försäljningen och det gick riktigt bra. Ett tag så gick nästan varje kund ut ur butiken med minst en kristen bok. Chefen blev imponerad, så böckerna har fått vara kvar, trots att jag inte jobbat med dem sedan Sofie kom in i bilden.
I sanningens namn har jag kanske gömt mig på lagret, precis som de andra killarna säger. Men jag vill inte göra bort mig. Jag har ju sett hur det gått för de andra killarna. De har fått nobben allihop, trots att de är mer välbyggda, roligare och tja, de tror ju inte på Jesus så som jag gör heller.
Att tro på Jesus har helt klart både sina fördelar och nackdelar. Många gånger ses jag som en tönt. De andra tror att jag brukar sitta i kyrkan tillsammans med stans pensionärer och självdö lika långsamt som kyrkan. Men min relation till Jesus är inte sådan. Min relation med Jesus är i allra högsta grad levande. Jesus är ju till för de levande, han är ju livet. Han har själv sagt: ”Jag är vägen, sanningen och livet”. Det står i Johannes evangelium kapitel 14 vers 6. Du kan ju själv kolla upp det om du vill.
Men jag erkänner, jag har inte alltid trott på Jesus. Jag trodde också att det bara var en tråkig och stel religion. Innan jag började följa Jesus var jag så långt från honom som det gick att komma. Jag var ute och festade med kompisar hela tiden och varje helg hade jag en ny tjej med mig hem.
Egentligen har jag väl alltid varit den där mesiga killen som ingen vill vara med. Men i samband med att jag bytte skola för väldigt länge sedan, så bytte jag taktik. Jag var trött på att vara den där tråkiga och mesiga killen som ingen ville vara med. Så jag tog på mig en mask. Klädde mig plötsligt som de tuffa killarna och tog mig an deras språk och stil. Inombords mådde jag illa nästan varje dag. Men till slut vande jag mig och trodde nästan själv att jag var den där hemska tuffa killen.
För några år sedan flyttade jag till en ny lägenhet (tiden går fort, så jag har faktiskt tappat räkningen på hur länge sedan det är). Hade fått ett nytt tillfälligt jobb som tvingade mig att flytta till den här stan som jag bor i nu. Det var en flytt på över 20 mil. I början fortsatte jag som jag gjort i den förra staden eftersom det ju var sådan jag blivit. Gick på krogen och drog hem en massa olika tjejer.
Men i samma trappuppgång, ja, i lägenheten intill, så bodde det en gammal dam med en vit fluffig katt. Första gången hon såg mig berättade hon att Jesus älskar mig. Jag tyckte att hon verkade knäpp och jag skojade friskt om henne med mina polare på krogen. Men hon fortsatte att tjata om att Jesus älskar mig och hon gav mig små, små bitar av Jesus kärlek varje gång jag såg henne. Vilket var i princip varje dag. Hon verkade vänta vid dörren på att jag skulle komma hem från jobbet, för hon kom alltid ut med katten i famnen och sa något om Jesus.
Vid flera tillfälle ville hon be för mig. Hon la då sin lediga hand på mig och bad att jag skulle få se och uppleva Jesus kärlek och allt möjligt annat. Jag tyckte fortfarande hon var knäpp och försökte sätta upp en skyddande mur runt mig så att hennes ord inte skulle träffa för hårt. Men jag hade uppenbarligen sprickor i min mur och Jesus tog sig in i mitt hjärta.
Första gången han tog sig förbi muren jag försökt bygga upp brast hela min tillvaro. Jag var tvungen att sätta mig ner och tårarna rann ner för mina kinder. Jag vet inte om det var glädjetårar eller vad. Jag bara satt där i trappuppgången och grät. Tanten satte sig bredvid mig, fortfarande med katten i famnen och sa:
-Jag har ju sagt att Jesus älskar dig.
Efter en stund reste jag mig upp igen och när jag kom in i min lägenhet försökte jag även resa upp muren igen. Det gick sådär, för muren var verkligen raserad.
Tanten i den andra lägenheten la efter den händelsen in en andra växel. Nu var det inte bara små ord om Jesus kärlek hon kom med varje dag. Hon gav mig en Bibel och uppmanade mig att läsa den. Jag tänkte att okej, jag kan väl läsa något i den, mest bara för att hålla tanten tyst. Så, jag minns att jag slog upp en sida mitt i boken och hamnade i Jesajas bok och läste några rader.
Men det jag läste verkade helt obegripligt och segt. Jag klarade inte av att läsa ens en sida. Så jag la Biblen i högen av gammal post och försökte glömma den. Men tanten med katten var på mig och frågade varje dag om jag läst något. I början sa jag att jag inte hunnit. Men sen erkände jag att jag läst lite ur Jesajas bok men att jag inte fattade något.
-Nej, nej, nej, du ska inte läsa Jesaja det första du gör. Det kan du göra nästan sist. Börja med att läsa bara det första kapitlet i boken. Första kapitlet i första Moseboken alltså. Läs det till imorgon så tar vi det därifrån. Läs inte mer. Bara det första kapitlet. Det hinner du lätt.
Jag minns att jag tyckte att det var ganska okej att läsa första kapitlet i första moseboken. Det var ju inte så långt och det handlade ju om hur Gud skapade världen. Det var ju en story som man fått höra i skolan. Stolt kunde jag sedan berätta för tanten att jag gjort som hon sagt. Då uppmanade hon mig att läsa det andra kapitlet, vilket jag gjorde. Dagen därefter tyckte hon att jag skulle läsa både kapitel tre och fyra i första Moseboken.
Jag gjorde faktiskt som hon sa och på tre dagar hade jag läst de fyra första kapitlen i Bibeln. Jag kände mig riktigt stolt och ville berätta för någon vad jag gjort. Men jag hade inte någon att berätta det för. Mina föräldrar var lika icke troende som jag, om inte mer och alla mina vänner var ju precis som jag sådana som gillade att festa och leva rövare.
Men tanten var glad och hon bjöd in mig på fika. Hon tyckte inte att jag skulle bry mig så mycket om det som hon kallade Gamla testamentet på ett tag nu när jag fått början. Hon tyckte att jag skulle hoppa till Markus bok.
Markus passar dig bra, sa hon. Du som har så ont om tid. De fyra evangelierna är skrivna av fyra olika personer. Markus, Matteus, Lukas och Johannes, berättade hon. Tänk dig att du och jag ställer oss vid fönstret och tittar ut. På andra sidan gatan är det två andra personer som ser vad som händer där nere. Imorgon får vi till uppgift att skriva ner vad vi sett. Jag skulle förmodligen säga att det stått ett antal bilar parkerade längs gatan och att några barn lekte en bit bort. Du kanske skulle berätta att det kom en snygg tjej gående och någon av de på andra sidan gatan skulle kanske berätta om någon av bilarna. Vi har alla sett samma sak, men skulle berätta om det på olika vis. Om en polisbil skulle köra förbi så skulle vi förmodligen berätta om den allihop, fast kanske på olika vis. Så är det med de fyra evangelierna också, förklarade tanten. Det är fyra olika personer som på sitt sätt berättar om Jesus liv. Lukas till exempel var läkare och skrev därför gärna om hur Jesus helade olika personer. Markus som jag tycker att du ska läsa tycktes ha bråttom. Han använder ordet genast flera gånger i början av sin bok. Och han hoppar helt över allt som har med Jesus födelse att göra. Markus går rakt på sak i sin berättelse. Eftersom du säger att du inte hinner läsa, så tänker jag att det kan vara bra för dig att läsa lite ur Markus bok. Markus bok har 16 kapitel. Läs ett om dagen, så tar vi en ny fika när du är klar.
Motvilligt gick jag med på tantens förslag och läste hela Markus bok. Samtidigt fortsatte tanten att komma ut i trappuppgången varje dag och ösa Jesus kärlek över mig. Muren jag byggt upp runt mig var nu totalt havererad och jag gav upp försöken att bygga upp den igen. I början fikade vi ungefär varannan vecka, tanten och jag. Men efterhand blev det oftare och oftare. Jag hade frågor på det jag läst och tanten hjälpte mig att förstå. Vid några tillfälle hade hon en väninna med sig och de båda bad för mig. Senare var det också en pastor med vid flera tillfällen och han bjöd in mig till gudstjänst.
En söndag var det bestämt att jag skulle följa med tanten och hennes väninna på gudstjänst. När vi kom dit och pastorn fick se mig nästan sprang han emot mig och han välkomnade mig och sa att han var så glad att se mig. Han hojtade några andra till sig som genast kom fram och presenterade sig och hälsade mig välkommen till kyrkan.
Tanten, hennes väninna och jag satte oss på en av de många stolarna. Men det här var inte någon vanlig kyrka som jag kände kyrkor. Jag tänkte ju att kyrkor var sådär tråkiga där pensionärerna sitter i sina bänkar och snällt ställer sig upp när prästen säger och sitter ner när han säger det. Men i den här kyrkan var det helt annorlunda. Det var ett behagligt sorl när besökarna minglade runt med varandra. När klockan var tio satte de sig ner allihop och musikerna började spela. Ingen trist och tråkig orgelmusik utan ganska svängig musik på flera olika vanliga instrument.
Flera i församlingen reste sig upp och gungade med till musiken och vad jag kunde se så sjöng alla med. Eftersom texten lystes upp på väggen kunde även jag hänga med. Det var en härlig känsla och så mycket glädje. Den dagen tog jag på riktigt emot Jesus i mitt hjärta och flera ur församlingen bad för mig. Jag kände sådan frid och glädje att det inte går att beskriva. Jag kunde knappt inte vänta till söndagen därpå.
Nu har jag läst hela Bibeln flera gånger, även Jesajas bok. Varje söndag går jag till den kyrka som min vänliga granne med katten visade mig till. Tyvärr finns inte den vänliga damen kvar längre. Hon har gått hem till sin skapare. Men hon hjälpte mig komma ur det där hemska livet jag levde. Nu bor det en ung familj med ett litet litet barn i hennes lägenhet. Nu är det den unga kvinnan som brukar komma ut med sitt lilla barn och säga hej när jag kommer hem från jobbet. Inte varje dag som tanten gjorde, men någon gång i veckan ser jag henne. Och jag brukar då passa på att ge vidare det som tanten gav mig. Små bitar av Jesus kärlek ger jag kvinnan och hennes lilla bebis.
