Onsdag morgon. Johan steg upp extra tidigt. Det hade varit en trevlig stund tillsammans med Sofie vid köksbordet kvällen innan. Att få berätta för Sofie om sin tro var fantastiskt. De hade läst Matteus första kapitel tillsammans. Det var bra. Han ville ju att hon skulle läsa. Men samtidigt hade han inte läst det som han egentligen hade tänkt. Därför steg han upp lite tidigare så att han skulle kunna göra det innan Sofie vaknade.
För Johan var det Petrus brev som gällde den här morgonen. Han hade läst det här brevet flera gånger tidigare, men ändå var det något nytt som hoppade ut ur sidorna varje gång.
”kära vänner, bli inte förvånade över de många prövningar ni måste gå igenom….” Ord ur fjärde kapitlet i Petrus första brev. Johan stannade upp och funderade på vilka prövningar som kunde tänkas dyka upp i hans liv. Det var förmodligen en väldig massa som skulle kunna dyka upp. Hela bostadsområdet som chefen köpt bjöd ju på prövningar av olika slag. Kanske inte så mycket skamlig avguda dyrkan och vilda orgier som det pratades om i brevet, men frestelser nästan säkert. För att inte tala om felaktiga tankar. Så lätt att tänka fel om en person, funderade Johan. Tänk om han hela livet missuppfattat sina föräldrar. De hade ju alltid bråkat med honom så fort de gav honom uppmärksamhet. Fast oftast fick han ju klara sig själv. Varför? Var det bara själviska motiv som låg bakom deras beteende? Eller hade han missuppfattat dem. Var det han själv som hade felaktiga tankar om dem? Sofie och hans mamma verkade ju komma bra överens.
Johan stängde sin Bibel och bad en bön. Han bad om förlåtelse för alla felaktiga tankar han haft. Vidare bad han Gud visa honom inom vilka område han tänkte mest fel. Eller om det var någon särskild person. Det kom inget omedelbart svar från Gud. Det gjorde det oftast inte. Men svaret skulle komma, det visste Johan. Gud tänkte visa. Frågan var bara när och hur. Inte om.
Efter stunden i Bibeln kände sig Johan full av energi. Han gick in i köket och började fixa frukost. En ny spännande dag låg framför. Förmiddagen på lagret tillsammans med de andra killarna och eftermiddagen i chefens bostadsområde, Solgläntan. Vad kunde gå fel en sådan här dag?
Mycket visade det sig.
Det började direkt när han informerade Sofie om att det fanns frukost. Hon kände sig febrig och ville alls inte ha något att äta. Besviken och fundersam lämnade Johan henne i sängen. Vad han kunde komma ihåg hade hon nästan aldrig tidigare varit sjuk. Hade det blivit för mycket för henne?
Johan åt sin frukost ensam och plockade sedan undan allt. Innan han åkte iväg till jobbet gick han in till Sofie igen och kollade hur hon mådde. Men det var inte mycket till svar han fick. Det var inte roligt att lämna henne ensam, men han behövdes ju på jobbet. Och dessutom hade hon ju klarat sig själv i många år tidigare.
Väl på jobbet hittade han Sillen som såg ungefär lika hängig ut som Sofie gjort.
-Men hur är det, sa Johan.
-inte bra, erkände Sillen. Det här med Karin och barnet har tagit hårt. Allt känns så meningslöst. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag får inte i mig någon mat och inte ens att gå hit som jag normalt gillar, lockade. Jag gick hit för att jag tänkte att det kanske hjälper att prata med dig.
-Med mig!
-Ja, du är en klok vän. Mesig ibland, men du är ändå klok. Vad ska jag göra?
-inte vet jag. Du kanske borde gå och prata med någon expert. En kurator eller något?
-Nej, det tänker jag inte göra.
-Okej, men vad tror du att jag kan göra? Jag är långt ifrån någon expert på relationer, det vet du.
-Nä, kanske inte relationer, men livet.
-Livet! Du är galen! Nej, det är jag verkligen inte.
-Men du kommer med så kloka svar alltid.
-Det vet jag inte, Sillen. Jag tycker att du borde prata med någon som vet. Kanske sjukskriva dig?
-Nej, det kan jag inte heller göra. Och vill inte heller. Det tar emot att vara hemma. Där påminns jag om allt.
-Men vad tänker du om Karin nu då? Är det bra eller dåliga tankar?
-Jag vet inte. Jag trodde ju att jag älskade henne. Och det gjorde jag. Hur kunde hon lura mig så?
-Jag vet inte. Hon lurade mig med.
-Fast du fick ju hälften av informationen om henne från mig.
-Ja, det är sant. Det var mest du som berättade om henne, det var det. Men den där gången då jag tänkte hoppa från huset. Då var hon ju vid min sida när vi kom hem till dig. Hur kunde hon det om hon var en sådan lögnare? Jag läste i Bibeln idag i Petrus brev om alla prövningar vi kommer att tvingas igenom som kristna. Kanske Karin var en sådan prövning. När jag tänkte vidare på det jag läst så funderade jag på vad jag tänker för felaktiga tankar. Jag bad Gud att visa mig det, om det är någon person som jag tänker fel tankar om. Kanske det är Karin som jag tänker fel tankar om. Jag tänkte att hon var god, men var inte det. Eller var det tvärt om? Hon är kanske egentligen god, men styrs av onda makter?
-Ja, om man ska tro det lilla jag läst och lärt så är väl alla egentligen goda, även Karin. Det var den goda sidan du såg av Karin när du tänkte hoppa från huset. Du lockade fram den på något vis.
-Ja, kanske. Men jag tror att du också såg den goda sidan av Karin. Annars hade det inte gått så långt.
-Var det inte bara lurt allt det hon gjord mot mig då?
-inte säkert. Det vet vi inte. Inte mycket att spekulera i heller. Det enda du kan göra är att förlåta henne och att tala liv och ljus över henne. Bara ljuset kan övervinna mörkret. Och du vet lika väl som jag var ljuset finns.
-Ja, i Bibeln. Jesus är ljuset. Så du menar att jag ska be för henne?
-Ja. Det är allt du kan göra.
-Men det känns omöjligt.
-Det förstår jag. Jag kan hjälpa dig. Jag är ju lite utanför, så för mig är det lättare, även om det gör mig ont att se dig så deprimerad. Vi ber tillsammans på en gång.
-Okej, sa Sillen motvilligt.
-Käre Gud, Fader, sa Johan. Vi ber tillsammans, Sillen och jag, att du ska förlåta Karin alla de synder hon gjort. Hon har gjort många fel och skadat Sillen. Vi har ingen rätt att döma henne och gör det inte heller, det är din uppgift Fader. Vi ber nu att du låter ljuset strömma in i henne så att hon inte gör samma fel mot någon annan man. Vi ber att du tar henne till dig och bevarar henne från all synd. Jag ber också att du hjälper Sillen ut ur det här jobbiga som han upplever. Hjälp Sillen att finna livet och ljuset även han. I Jesus namn ber vi, Amen!
-Tack Johan, det känns faktiskt bättre. Men jag tror inte att det räcker med en gång. Vill du hjälpa mig flera gånger?
-Vad händer här då, undrade Svampen, som just klev in på lagret.
-Inget, vi pratar lite bra.
-Var har du Sofie idag, Johan? Skulle hon inte börja samtidigt som dig?
-Ja, var är Sofie, undrade Sillen som inte hade skänkt henne en tanke innan Svampen undrade.
-Hon är ligger hemma i sängen med feber.
-Sofie?
-Ja.
-Men Sofie är ju nästan aldrig sjuk. Jag är ofta hemma, men inte Sofie, sa Svampen.
-Nej, jag vet.
-Vi får hoppas att hon kryar på sig. Ni skulle väl till Ikea imorgon?
-Ja, det är sant, Det hade jag glömt. Det är så mycket nu så jag blir helt vimsig.
-Skriver du inte upp allt, undrade Sillen?
-Nej, men jag borde börja göra det. Har du något tips? Du är väl en sådan där planerings-expert?
-Nä, det vet jag inte, sa Sillen. Jag använder bara en helt vanlig sådan där kalender som vi har här ute i butiken. En sådan som man kan köpa lite varstans. Jag tycker de vi har är bra. De ger utrymme för att skriva lite extra också och det uppskattar jag.
-Kan du inte visa mig, sa Johan?
-Jo, visst.
-Jag hänger med, sa Svampen. Jag kan också behöva lära mig lite om det där. Vi som jobbar här borde ju vara experter på planering allihop. Men vad jag vet är det bara du, Sillen, och chefen som använder någon form av planering.
-Jag vet att Camilla brukar ha en sådan där familjealmanack som man hänger på väggen. Annars är det nog bara som Svampen säger, du och chefen, sa Johan.
-Det är ju ganska dumt!
-Ja.
-Jaja, vi går väl ut och tittar på den som jag använder. Min behöver ni ju inte kolla i. Bättre med dem som står där ute.
Tillsammans gick de tre vännerna ut i butiken. Där mötte de Albin och Skorpan.
-Tjena! Vad ska ni göra?
-Sillen ska visa oss lite om almanackor och sådant. Han är den enda som verkligen planerar något, men vi borde lära oss. Vi jobbar ju i en butik som säljer dessa saker, då måste vi ju veta lite om dem.
-Vad bra Sillen. Jag vill också lära mig, sa Albin.
-Ja, jag med, höll Skorpan med. Jag har länge funderat på detta. Vi borde ha interna kurser så vi vet vad det är vi säljer.
-Vad är det som händer, undrade chefen som inte kunde förstå varför alla killar från lagret plötsligt var ute i butiken och tittade.
-Sillen ska lära oss om planering. Vi kan inget.
-Jag sa precis det till de andra, sa Skorpan. Vi borde ha interna kurser så att vi som jobbar här vet hur alla dessa saker fungerar. Sillen kan ju lite om det här med planering, Johan kan Bibel-hörnan, vem som kan den där bok-hörnan vet jag inte.
-Jag kan en del om böckerna, sa Sillen.
-Okej, Sillen behöver uppenbarligen inte någon kurs, men vi andra.
-Du har rätt Skorpan, sa chefen. Jag har faktiskt inte tänkt på det. Det är ju jätteviktigt. Men måste ni ha kurs precis nu?
-Nej, men vi pratade om det nu, sa Johan. Jag hade glömt att Sofie och jag skulle åka till Ikea imorgon. Då tyckte Sillen att jag skulle börja skriva upp allt.
-Jag ska bara visa dem vad jag använder och varför jag valt den framför de andra.
-Okej, men låt det inte ta för lång tid. Ni vet ju själv att det är lite stressigare nu. Sven ringde dessutom innan och sjukanmälde sig.
-Sven?!
-Ja.
-Sven är ju heller aldrig sjuk. Sofie är också hemma och är dålig. Vad är det som händer. Ingen av dem brukar vara dåliga. Jag är ju det, sa Svampen, men inte Sven och inte Sofie.
-Nej, det var konstigt. Du får hälsa henne i alla fall, Johan, sa chefen.
-Det ska jag. Men då får vi nog ta en extra snabb snabbis i hyllorna.
Med raska steg gick de fem killarna bort till hyllan med alla almanackor.
-Vi säljer ju Burde här. Jag tycker de är bra. Finns ju andra märken också, men dessa duger åt mig. Jag har en sådan här Få det gjort – kalender.
-Okej, varför valde du den och inte den där som står intill?
-Det är ju en smaksak. Men jag valde denna för jag gillar hur den är upplagd. Varje vecko-uppslag ger mig alla dagar i en rad under varandra, såhär, sa Sillen och pekade i boken han hade framför sig.
-Är det bra?
-Jag tycker det, sa Sillen. Många andra har dagarna i kolumner och då tycker jag det blir så smalt att skriva. Jag gillar inte det. Men antagligen är det många som gör det eftersom det finns väldigt många av den sorten. I denna som jag valt så är det gott om plats på andra sidan på uppslaget för egna anteckningar. Visserligen har de satt rubriker som inte alltid passar mig, men det går bra ändå.
-Du gillar väl grönt också, eller hur, sa Svampen.
-Ja, det gör jag, höll Sillen med. Det var den avgörande faktorn. Det finns ju sådana där som den, Life planner. Den är också bra på insidan, men utsidan passade inte mig. Så det fick bli denna och som sagt funkar den bra för mig.
-Men vilken ska jag välja då? Jag kan ju inte ha en exakt likadan som din. Tänk om vi tar varandras.
-Du får väl välja en annan. Ta den där, sa Sillen och pekade på en annan.
-Är den bra då?
-Jag tycker inte det, men du och jag tycker ju inte likt i alla frågor. Och egentligen borde vi prova lite olika, så vi vet. Du kanske ska ha en sådan där pärm istället. Det finns ju både Filofax och de där Carpe Diem. Båda är ju väldigt populära.
-Ja, jag vet. Det är väl nästan det vi säljer absolut mest av.
-Mycket i alla fall.
-Men då måste jag ju både välja en pärm och något att ha i den. Är det en sådan stor man ska ha?
-I pärmarna kommer det ibland med vad man behöver från start. Och nej, du väljer vilken storlek du vill.
-Jag vet nog inte. Jag vill inte bestämma mig nu. De där pärmarna är ju ganska mycket pengar. Trivs jag inte med en sådan är det dumt att kasta pengar på det. Och de billigare är ganska tjejiga tycker jag. Är det inte meningen att vi män ska använda sådana?
-Jo, det är klart. Många män går nog digitalt. Det är ju ett alternativ. Du kan ju ha allt i telefonen. Den har du ju ändå med dig.
-Ja, fast det ser på något vis proffsigt ut med något i handen.
-Det kan se proffsigt ut med en telefon också, sa Svampen. Eller en padda.
-Ja, det är klart. Men jag vill nog ändå fundera lite. Inget av det här känns helt hundra för mig. Men det är kanske för att jag är nybörjare. I början är ju allt jobbigt.
-Ja, så är det. Men nu är det nog bäst att vi ger järnet en stund på lagret killar. Om det bara blir vi idag så kommer det bli jobbigt. Vi får göra det viktigaste och hoppas att åtminstone Spenaten och de andra kommer om en timme, som de brukar.
Alla höll med och återvände in till lagret. Johan uppskattade Sillens lektion, men vad svårt det var att veta vilket som var bästa alternativet. Kanske att han ännu inte hade sett det som var bäst för honom. Han skulle prata med Sofie om det. Hon kanske visste. Planeringsverktygen verkade ju vara mer för tjejer. Happy planners fanns också i butiken och sålde mycket bra, men de var ännu mer tjejiga tyckte Johan. Nu hade han ändå inte tid att tänka mer på det. Det var som sagt mycket att göra nu när de var två man kort. De närmaste timmarna jobbade alla så de var svettiga. Ända tills …..