Torsdag morgon. Nu var det Johans tur att känna sig febrig. Helst ville han ligga kvar i sängen precis som Sofie hade gjort dagen innan. Men det var omöjligt. Det var så många måsten som låg på axlarna. Motvilligt klev han ur sängen och gick ut i köket och gjorde frukost. Han tvingade sig själv att vara som vanligt. Han ville inte att Sofie skulle märka något. Och det gjorde hon inte heller.
Precis som häromdagen var Johan och Sofie tidigt på jobbet. Men chefen var den här gången ännu tidigare. Han hade satt upp två lappar på dörren in till butiken. Båda handlade om att han sökte personal till butik och lager. På Sofies disk hade han även lagt dagens tidning uppslagen. Det var ett helt uppslag om chefen, butiken och bostadsområdet. Sofie och Johan blev stående och läste hela artikeln. Det var en väldigt bra artikel. Nästan som gratis reklam.
Några timmar senare visade det sig att artikeln fungerade just som en gigantisk annons. Redan innan de öppnade butiken var det kunder som väntade utanför. Sofie valde att öppna för dem och snart var det fler kunder i butiken än vad Sofie klarade av själv. Både Johan och Skorpan fick också bege sig ut i butiken. Efter en stund insåg Johan att han inte skulle kunna komma till Sillen på förmiddagen så som han hade tänkt. Kanske inte överhuvudtaget den här dagen. De var fem personal i butiken som servade kunder hela tiden, plus chefen som också hjälpte till.
Chefen koncentrerade sig på att ta hand om alla som ville prata om lapparna på dörren. Det var många som var intresserade av att jobba i butiken. Inte undra på det, så positivt som tidningen hade framställt både arbetet och chefen. Utöver det så var chefen mest dörrvakt och hjälpte kunder ut till bilen.
Inte heller de som skulle vara på lagret fick gjort vad de borde. De fick hela tiden springa ut och fylla på i butiken och svara på frågor. Till slut ringde de efter Olle, så att de skulle få lite mer hjälp. Olle hade ju varit på lagret tidigare, så han fick göra vad han kunde.
ingen i personalen höll någon rast på hela dagen. Det blev på sin höjd en paus på fem minuter för att gå på toa eller dricka ett glas vatten. Sedan var det full fart igen. Johan kände att det på ett sätt var tur att han åkt hit för att hjälpa till, men frågan var om det blev en björntjänst. Det kändes som att febern tilltog i samma takt som orken avtog.
Till slut var han tvungen att sätta sig på en stol på lagret.
-Hur är det, undrade Svampen.
-Det är okej. Jag kände mig lite febrig i morse och den här arbetsdagen har inte gjort det bättre. Jag behöver bara hämta andan lite.
-Visst, ska jag hämta något åt dig?
-Nej, det är lugnt. Ge mig bara fem minuter.
Fasaden som Johan hållit uppe var plötsligt för tung att bära. Han la sig över bordet för att vila. Då tog det inte lång stund innan nästa kollega var framme och undrade hur det var med honom. Till slut var det någon av dem som gick och skvallrade för chefen.
-Men Johan, hur är det fatt?
-Nja, lite febrig bara. Det är ingen fara. Jag behöver bara en kort rast.
-Ja, det är klart. Kan jag hämta något till dig?
-Energi i så fall.
-Ja, det är ju lite svårt. Du vet att jag är motståndare till energidryck om det var vad du menade.
-Jag vet. Hur går det i butiken?
-Det går bra. Tvillingarna har tagit din plats.
-Så jag har ersatts av två?
-Ha ha ha… ja, det kan man säga…. Stanna du här på lagret och ta det lite lugnt.
Johan valde att sitta kvar vid bordet tio minuter till. Sedan hjälpte han Albin att packa online beställningar. De hade jättemånga beställningar kvar och både Johan och Albin insåg att de omöjligt skulle hinna med alla. Det verkade som att även online kunderna hade blivit fler just den här dagen.
Normalt gick de flesta killarna hem vid fyra, några vid fem, men den här dagen stannade alla kvar tills sista kunden fick kliva in i butiken klockan sex. När dörren låstes fanns det ungefär tio kunder kvar. Till slut var det bara en utmattad personalstyrka som hängde över Sofies disk.
-Oj, vilken dag, sa chefen. Tack snälla ni för all hjälp! Ni har verkligen gjort en enastående insats allihop. Trots att det varit en jobbig dag och ni inte haft en riktig rast på hela dagen, så har ni haft ett gott humör utåt kunderna hela tiden. Ni är bäst!
-Det är klart, sa Skorpan. Visst, det har varit jobbigt, men samtidigt kul. Bara det inte blir på det här viset varje dag.
-Jag håller med, sa chefen. Det är såklart bra med extra klirr i kassan, men så här kan vi inte ha det varje dag. Jag har i alla fall träffat många människor som är intresserade av att jobba här. Jag är dock inte helt säker på att någon av dagens kunder är dem som jag söker.
-Vem söker du då?
-Jag vet inte. En till sådan som ni. Det blir en utmaning för mig att hitta. Kanske jag tvingas anställa någon som inte är perfekt. För så här som vi haft idag kan vi ju inte ha.
-Jag tror inte det är någon bra idé.
-Nä, inte jag heller, sa Svampen. Och om vi ska ha så här många kunder så måste vi nog faktiskt bygga ut också. Jag vet inte om det verkligen var okej med så här många kunder i butiken samtidigt.
-Nej, jag vet, sa chefen. Det var därför som jag ställde mig i dörren ett tag. En stund på eftermiddagen hade vi en lång kö utanför och jag tror faktiskt att den bidrog till att ännu fler kom hit. Tidningen var här och tog bild. Så vi måste nog förbereda oss på att det kanske blir samma visa imorgon.
-Finns det någon mer vi kan ringa hit i så fall?
-Tveksamt. Att komma som helt ny när det är sådan här rusning är inte enkelt och inte lämpligt. Olle, du kanske kan vara här från början imorgon, tills vi ser hur det utvecklar sig. Än en gång, tack allesammans för ett bra arbete idag. Nu måste ni åka hem och vila upp er.
Johan sa inte så mycket. Den korta rasten han tagit hade haft positiv effekt, men han kände sig fortfarande helt slut och febern hängde kvar.
-Hur är det, sa Sofie. Killarna sa att du var lite hängig.
-Ja, jag fick nog din feber.
-Hade du det redan på morgonen?
-Ja, erkände Johan.
-Jag misstänkte det. Då skulle du ju stannat hemma.
-Ja, men tänk om jag gjort det. Hur hade det blivit här då? Men vi kanske kan åka hem nu? Jag behöver nog min säng lite.
Egentligen ville Johan ringa till Sillen. Även Emelie ville han stämma av med. Men nu var orken verkligen helt slut. Utan någon mat i magen gick han raka vägen och la sig. Sofie däremot hade en mage som skrek efter mat. Hon hittade några rester i kylskåpet som hon värmde samtidigt som hon ringde Emelie.
Sofie förklarade för Emelie att Johan var sjuk och undrade hur spaningsuppdraget gick. Emelie var kvittrande glad och nöjd över sitt uppdrag som hon tog på största allvar. Hon hade tydligen knackat på Karins dörr och suttit en ganska lång stund kvällen innan och pratat. Enligt Emelie så var Karin ångerfull.
Efter avslutat samtal med Emelie och efter att ha plockat undan disken, satte sig Sofie vid köksbordet. Framför sig hade hon sin Bibel som Johan köpt och sin rosa bullet journal. Hon hade fått flera tillfällen under dagen att prata om bullet journaling med kunderna. Hon slog upp sin rosa bok och började titta på det hon gjort kvällen innan. Det hade varit så kul att fixa i ordning alla dessa så kallade layouts. Men vad skulle hon nu göra med dem? Vecko-uppslaget hon gjort var hon väldigt nöjd med, men hon hade ju inte skrivit in något att göra.
Samma sak var det med månads-uppslaget och flera andra uppslag hon gjort. Plötsligt kändes det meningslöst. Det var roligt att göra, men om man inte kunde ha det till något, vad var vitsen med det då? Det som hon hade skrivit, var att de skulle åka till Ikea idag, men det blev ju inte.
En habit tracker hade hon gjort och just nu var det bara den hon hade användning för. Den hade hon gjort för att se till så att hon faktiskt läste Bibeln varje dag. Därför la hon nu den rosa boken åt sidan och letade upp Matteus tredje kapitel i Bibeln. När hon läst klart gjorde hon en markering i sin bullet journal. Det kändes bra i alla fall. Sedan plockade hon ihop alla färgpennor och dekorationstejp. Bibeln la hon tillbaka i lådan bredvid sängen. Hon tittade på klockan. Det var för tidigt att gå och lägga sig än. Johan sov visserligen, men det var ju inte så konstigt.
Återigen satte sig Sofie vid köksbordet. Den rosa boken som var hennes bullet journal låg kvar så hon slog upp en blank sida. Medan hon plockade undan Bibeln och de andra sakerna hade hon kommit att tänka på Johans mamma och sedan på receptionen de skulle ha i bostadsområdet. Sofie plockade fram ritningen som mamman skickat. Sedan skrev hon i sin bullet journal med stora bokstäver mitt över uppslaget hon hade framför sig, Receptionen. Därifrån gjorde hon sträck ut och skrev vilka tankar hon hade med den. Efter en stund hade hon klart för sig vad som skulle finnas i receptionen och hur de skulle behöva lägga upp allt. Hon fortsatte att skriva och rita upp sina tankar.
Sofie slukades fullständigt av uppgiften och hade inte någon koll alls på att klockan passerat midnatt.
-Sitter du här älskling, sa Johan.
-Ehh… ja, vad är klockan?
-Den är tjugo över tolv.
-Va? Det kan inte vara möjligt.
Sofie tittade på sin telefon och kunde konstatera att Johan hade rätt.
-Hur kunde klockan bli så mycket?
-Inte vet jag. Vad gör du?
-Eehh.. jag planerar receptionen. Kom här så ska du få se.
Johan satte sig intill Sofie och tittade i hennes bok.
-Oj, har du gjort allt detta?
-Eehhh… ja, sa Sofie och tittade på sidan hon hade framför sig. Det var faktiskt mer än hon trott. Hon hade varit så inne i arbetet att hon fullständigt tappat all kontroll över tiden och allt hon gjort. Det hade bara flutit fram. Det hade blivit inte mindre än fem tankekartor, där den första var en översikt över hela receptionen och de andra djupdykningar inom en del områden.
Sofie började förklara för Johan hur hon tänkt och tack vare kartorna var det lätt för henne att gå tillbaka i tankegångarna och det var lika enkelt för Johan att hänga med.
-Det här är ju fantastiskt, sa Johan.
Sofie tittade ner i sin bok. Plötsligt kom hon på att hon ju missbrukat boken. Johan hade ju köpt den åt henne för att hon skulle planera. Det här var inte vad han hade tänkt sig när han köpte den.
-Men förlåt Johan. Jag har ju använt den här fina boken som du köpt till detta. Det var inte meningen. Jag skulle ju planera i den.
-Vadå, vad menar du? Jag kan inte mycket om bullet journaling, men det jag har lärt är att man kan och ska använda sin bok så som det passar en själv bäst. Det finns inga regler. Och det du har gjort här är väl planering. Det var väl detta du behövde planera mest just nu. Jag tycker det är jättebra. Du har ju tänkt långt utanför de ramar som du sett på youtube. Och det här inspirerar mig. Så som du gjort skulle jag också kunna tänka mig att använda boken. Fast jag kommer inte kunna göra så fint som du gjort.
Sofie tittade ner i sin bok igen. Johan hade kanske rätt. Det var faktiskt detta som hade legat i hennes huvud och skvalpat runt. Det kändes bra att ha det på papper. Det blev så mycket tydligare. Sofie fick till slut erkänna för sig själv att det var bra det hon gjort och det kändes skönt.
-Nu tycker jag att vi ska gå och lägga oss igen, sa Johan. Jag är trött, är inte du?
-Jo,
Sofie slog ihop sin bok och följde sedan efter Johan in i sovrummet. Det var inte många timmar kvar tills de skulle stiga upp igen, men de timmar som fanns kvar var det bäst att använda på bästa sätt.