Johan var ensam kvar i butiken. Alla andra hade åkt hem. Till och med chefen hade åkt. Visserligen var det för att hjälpa Karin, men ändå. Chefen brukade vara kvar sist. Johan gick bort till hyllorna med de prickade anteckningsböckerna där han nyligen pratat med dagens sista kund. Det fanns många färger att välja mellan. Och olika märken. Efter kvinnans beskrivning verkade Bullet Jounaling vara ett bättre alternativ än de där färdiga kalendrarna för att hålla ordning på allt. Friare. Men var det verkligen något för Johan?
Johan tog fram sin telefon och sökte information i ämnet. Sökresultatet var överväldigande. Han justerade sin sökning och skrev till ”för män”. Det var tydligen fullt rimligt att män höll på med det. Det nya sök-resultat verkade inte alls så blommigt som de första resultaten, så Johan bestämde sig för att slå till.
Kanske skulle han köpa ett block till Sofie också. Han tog ett rosa till henne. Med tanke på hur det första sökresultatet såg ut, köpte han även några pennor i olika färg samt både klistermärken och så kallad washi tejp till Sofie. Han hoppades att det skulle pigga upp henne när hon nu varit hemma sjuk från jobbet en hel dag.
Nöjd med sitt köp, trots att det blev mycket pengar, lämnade Johan till slut butiken. Först körde han till parken där Hanne och hennes man hade börjat göra i ordning. De hade såklart åkt hem för dagen, de också, men det var ändå intressant att se hur mycket de hunnit med.
Eftersom de inte var där körde han vidare till sin pastor, Emil, som lovat ta hand om Sillen.
-Hej, Sillen, sa Johan när han fick se Sillen sitta vid köksbordet.
-Hej Johan!
-Hur går det för dig?
-Jag vet inte. Det känns faktiskt ganska bra att bli lite ompysslad, men det är jobbigt. Egentligen är jag kanske tramsig.
-Du är inte tramsig. Du gillade ju Karin. Att hon var en skurk och en bandit, det kunde du inte veta.
-Nä.
-Vad tror du Emil? Hur länge ska Sillen vara här?
-Det är alldeles för tidigt att svara på. Han får vara här hur länge han vill. Precis som du fick och alla andra. Vi har ju de där tre rummen på gaveln bara för att kunna hjälpa till i sådana här situationer. Dyker det upp andra alvarligare fall senare, då får vi ta ställning till vem som behöver vår hjälp bäst. Är det för illa, så tar vi ju inte emot i alla fall. Vi är bara medmänniskor, inte sjukvård som en del behöver.
-Ja, jag vet. Blir det en extra insamling i samband med gudstjänsten på söndag?
-Jag tror inte det behövs. Vi har fått så många bidrag tidigare.
-Jag för gärna över pengar, sa Sillen. Jag betalar för min vistelse här.
-Det kan du göra senare i så fall. Tänk inte på det nu. Vi är glada att vi kan göra detta, för dig och för alla andra som behöver extra hjälp en period. De flesta av mina kollegor har inte den här möjligheten. Det krävs ju ett ganska stort hus.
-Ja, verkligen, sa Johan. Du Sillen förresten. Vet du vad jag har köpt idag?
-Nä. Ingen aning.
-En bullet journal.
-Ojdå! Hur kan det komma sig att det blev en sådan?
-Det var en kund som jag började prata med.
-Så mina tips dög inte, men en främmande kund lyssnade du på.
-Jag lyssnade ju på dig också, men vi sa ju att det var bra om vi testade lite olika. Du kom aldrig så långt som till bullet journal i din genomgång idag.
-Nej, jag gjorde väl inte det. Det ska bli intressant att höra vad du säger om det.
-Ja, jag köpte ett block till Sofie också. Vi får försöka komma in i det ikväll, hon och jag. Om hennes feber har släppt.
-Det låter mysigt med en liten pyssel stund tillsammans.
-Det hoppas jag. Men du, det var en sak till. Svampen vill lära sig det du brukar göra om dagarna. Ska jag skicka hit Svampen så att du berättar för honom eller orkar du komma till butiken?
-Det är nog enklast i butiken.
-Orkar du det då Sillen, sa Emil.
-Ja. Men jag måste erkänna att allt tar emot, sa Sillen. Det är som att allt är sirap. Mina tankar är som sirap och det känns som att det är sirap i både armar och ben. Till och med magen är full med sirap, så inget annat vill åka dit ner snarare tvärt om.
-Jobbigt!
-Ja, det är det. Och det gör det bara ännu värre. Det är som en ond cirkel som bara gör saker jobbigare och jobbigare. Men att komma till jobbet kanske hjälper.
-Jag kan komma och hämta dig efter frukostrasten och sedan köra dig tillbaka här efter en stund så att det inte blir för mycket på en gång.
Alla kom överens om att det kunde vara ett bra förslag. Med en klapp på Sillens axel lämnade Johan honom och åkte hemåt. Äntligen skulle han få veta hur det gick för Sofie. Han hade skickat flera sms under dagen, och då hade hon svarat att det var bättre.
Johan försökte låsa upp ytterdörren så tyst som möjligt. Han ville inte väcka Sofie om hon sov. Men det konstiga var att det hördes musik inifrån. När han öppnat dörren strömmade musik mot honom från vardagsrummet. Försiktigt tassade han dit och fick till sin förvåning se både Emelie och Sofie dansa runt i hela det tomma rummet.
-Hej!
-Nämen hej Johan. Kommer du? Emelie och jag har disko.
-Ja, jag ser det. Hur är det med febern?
-Den släppte redan efter någon timme.
-så då kommer du med till jobbet imorgon?
-Ja, det tänkte jag.
-Ååå så bra. Sven var också hemma idag och Sillen åkte till pastor Emil. Polisen kom till jobbet och berättade så hemsk Karin varit. Det tog hårt på Sillen som redan innan mådde dåligt av det hon gjort.
-Stackars Sillen.
-Ja, jag vet. Men det värsta är att jag gjort det ännu värre.
-Va? Varför, undrade Sofie som stängt av musiken och nu riktade sin fulla uppmärksamhet mot Johan.
-Jag åkte hem till Sillen för att byta lås åt honom. När det var klart kom Karin. För att göra en lång historia kort så slutade det med att jag hjälpte henne att flytta från sin riktiga man, till en lägenhet i vårt område.
-Men Johan! Varför gjorde du det? Det var ganska dumt! Vad ska du säga till Sillen om det?
-Jag vet inte. Jag ångrar att jag gjorde det, men det bara blev så. Jag är rädd att hon lurat mig igen.
-Men var bor hon nu då?
-I ditt hus Emelie. Det var faktiskt bra att du var här. Jag hade ändå tänkt ringa dig. Jag tänkte be dig hålla koll på vad hon gör.
-Det låter kul. Som en spion. Var det hon som hade alla sina saker på trottoaren?
-Ja, jag dumpade allt där. Ville inte hjälpa henne mer.
-Ha ha ha, ja henne såg jag. Hon var inte så glad då.
-Akta dig för henne, Emelie. Hon har lurat Sillen jättemycket. Hon har tagit en massa pengar från honom och andra män. Tydligen är det flera miljoner hon och hennes man lurat till sig. Jag satte henne i ditt hus, Emelie för att du skulle kunna spionera på henne. Karin får absolut inte träffa några män. Och om hon är borta länge så behöver jag veta. Vill inte att hon ska åka hem till män heller.
-Okej, det fixar jag, sa Emelie. Får lillebror också hjälpa till?
-Ja, det är klart. Det kan vara ert hemliga uppdrag.
-Får vi betalt?
-Det vet jag inte. Kanske.
-Jag cyklar hem på en gång. Får jag knacka på och gå in till henne?
-Ja, hon är inte farlig på det viset. Men lita inte på henne. Hon är expert på att luras.
Väldigt nöjd med sitt uppdrag skuttade Emelie iväg ut ur huset och cyklade sedan raka vägen hem.
-Jag är så glad att du är piggare igen, sa Johan. Jag har varit orolig hela dagen.
-Gulligt, men jag klarar mig.
-Ja, jag vet. Men jag köpte en sak till dig idag. Sillen och jag pratade lite om planering idag, innan han åkte iväg igen. Jag insåg att jag behöver något sätt att skriva upp allt. Jag hade glömt att vi ska till Ikea imorgon. Då sa Sillen att jag borde börja planera. Han berättade lite för mig, men jag kom inte fram till något. Fast nu i kväll så var det en kund som pratade om Bullet Journaling. Vet du något om det?
-Nej, inte mycket. Jag har ju sett vad kunderna har köpt och vi har ju några böcker i butiken som jag sett. Men jag kan inte säga att jag vet så mycket mer om det än så.
-Nä, inte jag heller. Men efter den där kunden så köpte jag ett block till mig och ett till dig, samt den där boken som handlar om Bullet journaling. Jag köpte en rosa bok till dig. Blir det bra eller?
-Tack!
-Jag köpte några pennor också. För när jag sökte på nätet så såg det ut som att det var viktigt med färg.
-Spännande! Ska vi lära oss detta i kväll menar du?
-Om du vill?
-Det låter kul. Ska vi börja läsa den här boken kanske?
-Ja, det kan väl vara lämpligt.
-Om jag läser högt så kanske du kan fixa mat samtidigt.
-Bra förslag.
Sofie satte sig på en av köksstolarna och började läsa högt ur boken.
-Det kommer att ta tid för oss att läsa hela den här boken, sa Sofie efter att ha läst en stund.
-Ja, men om du läser varje kväll medan jag lagar mat, så kommer vi ju till slut igenom. Vi kanske kan hitta en film på youtube som ger oss en liten snabbstart medan vi äter.
Sofie la boken åt sidan och letade upp en film som de kunde titta på senare. Sedan fortsatte hon att läsa.
Det Sofie läste var inte till mycket hjälp för Johan. Han förstod att bullet journaling skulle kunna vara ett bra alternativ, men han tänkte inte svälja allt rakt av. Medan de åt tittade de på filmen som Sofie letat upp och ett par till som länkades i den. Johan var skeptisk. Kvinnan i butiken hade låtit så positiv och Sillen tyckte verkligen att Johan skulle komma igång och planera, men det här verkade jobbigt. Det såg ut att ta mycket tid.
Sofie verkade ganska intresserad i alla fall. Hon började skapa ett index och en så kallad framtids log direkt i sin bok.
-Men jag vill ju bara ha en plats att skriva ner allt som jag måste komma ihåg. Jag vet inte om jag behöver en sådan där framtidslogg, sa Johan.
-Gör ingen sådan då, sa Sofie. Du hörde ju vad hon sa. Man ska ha sådant i sin bok som man har användning för.
-En sådan där månadsöversikt kan jag nog behöva, sa Johan. Jag gör en sådan.
-Gör det. Detta var kul tycker jag.
-Nja, jag är väl lite skeptisk, erkände Johan. Jag trodde att det plötsligt skulle ge någon form av aha upplevelse och att alla mina problem plötsligt skulle försvinna. Men Karin är fortfarande kvar i mitt huvud, precis som parken, Hanne, Sillen och allt annat. Inget har försvunnit. Det här har bara gett mig ännu en börda känns det som.
-Tråkigt. Det är antagligen inte meningen. Du kanske inte ska göra det här. Du kanske ska testa något annat.
-Som vadå? Happy planner är inte bättre. Det är 100% till för tjejer. Och en systemkalender tror jag inte blir bättre. Jag får nog helt enkelt försöka ge det här en chans. Men först vill jag nog gå och prata med Gud en stund, att samtala med honom tycker jag alltid hjälper bäst. Men sitt du kvar här och fortsätt.
Johan lämnade Sofie ensam i köket med block, pennor och tejp över hela bordet. Själv gick han upp på andra våningen och la sig på knä mitt i rummet.
-Kära Gud, sa Johan och bad högt och innerligt en lång stund.
Det hade varit en jobbig dag. Det här med Sillen och Karin tog hårt på Johan. Han mådde dåligt av att se Sillen må dåligt. Men det innebar ju också att han behövde vara extra stark. Det hade han aldrig tidigare behövt vara för någon. Inte på det här viset.