Säsong 4 – del 6

Sofie stod bakom sin disk och försökte snabbt samla upp alla papper hon tappat på golvet. Samtidigt försökte hon hålla ett öga både på kunden som nu befann sig i butiken och på portarna till lagret. Portarna hade flera fönster, så personalen på lagret kunde lätt se allt som hände i butiken om de ville. Och flera gånger förr hade de alla stått uppradade för att se vad som pågick i butiken. Bland annat den där gången då Johan för första gången skulle presentera sig för Sofie.

Just nu var det ingen som tittade ut i butiken, men det var förmodligen bara en tidsfråga innan något skulle hända. När Sofie lagt alla papper på bordet igen, så tog hon ett djupt andetag och gick bort till kunden.

-Hej!

-Hej!

-Det var oväntat, viskade Sofie som absolut inte ville att Camilla skulle höra.

-Tja, jag tänkte att jag ville höra hur det gick hos Hanne igår. Också ville jag se var ni jobbar.

-Men det är ingen här som vet något om dig och Skorpan än, sa Sofie.

-Nej, men det gör väl inget. Jag är väl din kompis.

-Ja, jo. Det är klart.

-Får man ta en titt på lagret då? Jag vill ju se var Skorpan är och vad han gör om dagarna.

-Ehhh… alltså…. vi får inte…. eehhh…. men som kompis… jag vet inte…. Jag måste nog fråga Camilla. Kom!

-Jo, sa Sofie när de stod vid Camillas disk, det här är min kompis Emma,.

-Jaså, sa Camilla som fortfarande var väldigt misstänksam. Sofie hade aldrig tidigare pratat om några kompisar. Hon hade ju egentligen inte några. Inte mer än de hon hade i butiken. Och Sofies plötsligt konstiga beteende med att bland annat tappa alla papper gjorde att Camilla anade att det var något speciellt med just den här kunden, inte bara att hon var Sofies vän.

Sofie förstod Camillas tankar och sa snabbt.

-Vi träffades på Ica för ett tag sedan och började prata. Vi har en del gemensamt kan man säga.

-Ha ha ha, skrattade Emma. Ja, det kan man säga.

Det var ju egentligen Skorpan och Emma som träffats i en Ica butik. Men storyn dög åt Camilla.

-Men vad kul Sofie. Jag visste inte att du hade några direkta vänner, ja förutom oss här då.

-Nä, det har jag väl inte heller. Men som sagt, Emma och jag fann varandra snabbt och har trevligt tillsammans. Men jag undrar en sak, vi får ju inte ta ut folk på lagret, men tror du jag kan visa Emma hur det ser ut?

-Ja, det är ingen fara. Det är mest en regel för att inte alla ska springa där hela tiden. Det är ju en försäkringsfråga. Skulle något hända så kan det bli dyrt för chefen. Men gå ni, det är inga problem.

-Okej, jag förstår. Då går vi ut och tittar där en stund.

Emma och Sofie gick mot de stora portarna ut mot lagret.

-Jag är så nervös att jag nästan kissar på mig, sa Sofie.

-Är du?

-Ja, alltså, vad ska Skorpan säga, viskade Sofie.

-Ha ha ha, jag vet inte.

De första de mötte på lagret var Johan, Albin och Sillen. Skorpan hördes långt in bland hyllorna när han visslade.

-Men, stammade Johan och även han tappade allt han hade i händerna när han fick se Emma. Han försökte fånga det i luften, men det bara studsade iväg ur händerna och var nära att träffa Emma i ansiktet.

-Ha ha ha, skrattade Emma. Nästan som när jag träffade dig i butiken, sa Emma till Sofie.

-Ha ha ja, skrattade Sofie osäkert.

-Hej, sa Emma.

-Det här är min kompis Emma, sa Sofie så att alla skulle höra.

Johan var tvungen att snabbt greppa närmaste stol och sätta sig ner. Albin däremot skickade iväg en busvissling.

-Sorry, sa Emma, jag är upptagen.

-Upptagen?!

Johan vågade inte längre titta åt Emmas håll. Visslingarna som hörts inne bland hyllorna hade slutat och nu hördes Skorpans steg komma närmare och närmare.

-Nä, sa Sofie förskräckt när hon hörde Skorpans steg. Vi kanske ska gå igen.

-Nä, sa Emma, du lovade att jag skulle få se lagret.

Just då kom Skorpan runt den sista hyllan.

-Hjälp! Skrek Skorpan och vände snabbt tillbaka igen.

Albin skrattade så att han vek sig dubbel. Han hade aldrig hört Skorpan skrika på hjälp. Särskilt inte inför en tjej.

-Skorpan, ropade Sofie. Visserligen är min kompis stark, men du behöver inte var rädd för henne. Hon bits inte.

-Nä, jag lovar, sa Emma.

-He he, ja det där blev ju lite pinsamt, sa Skorpan som åter vågat sig fram.

-Trodde du att jag var ett spöke eller?

-Nä, jag vet inte vad jag trodde. Jag var bara inte beredd på att Sofie skulle stå här på lagret med en tjej. Vi är inte så vana vid tjejer här bak.

-Nästa gång får du ta med dig en tjej som är ledig, sa Albin. Du kan inte komma med spännande tjejer och så får man inte chans på dem.

-Skorpan, sa Sofie. Du kan väl visa runt Emma lite. Jag måste ut till kassan. Det är flera kunder i butiken nu.

-Visst, sa Skorpan.

-Varför Skorpan, sa Albin. Han är ju rädd för henne. Det är bättre att jag gör det.

-Skorpan behöver öva på att vara lite med tjejer så att han inte är så rädd för dem.

-Ha ha ha, ja, skrattade Albin. Det har du rätt i.

Skorpan tog snabbt med sig Emma in bland hyllorna.

-Vad gör du här, viskade han.

-Jag ville se hur du jobbar.

-Du höll på att skrämma livet ur mig.

-Ja, jag såg det. Förlåt. Johan och Sofie fick det också lite jobbigt. Men Sofie är snabbtänkt.

-Tur det. Jag är inte mogen att berätta för de andra än. De är bra vänner, men de skulle reta mig så kolossalt. Vi retar varandra hela tiden på skoj, men det där skulle bli för jobbigt. Jag skulle inte klara av det.

-Men du måste ju berätta någon gång.

-Ja, jag vet. Fast inte nu. Vi kan väl vara tillsammans lite mera först.

-Ja. Jag har ingen brådska, men jag gillar verkligen dig Skorpan. Du är inte alls som alla andra. Och jag kan inte vänta hur länge som helst och det var bland annat därför som jag kom hit. Jag vill se alla sidor av dig. Jag vill skynda långsamt liksom.

-Men vi har ju bara känt varandra en helg.

-Ja, jo, jag vet, men ändå. Det känns väldigt bra med dig och jag kan inte sluta tänka på dig. Inte heller är vi speciellt unga längre och jag vill gärna ha en familj.

-En familj! Med barn menar du, sa Skorpan förskräckt.

-Ja.

-Alltså…. jag måste sätta mig lite.

-Hur går det Skorpan, hojtade Albin från huvud-gången.

-Jo, det går bra. Jag bara visar Emma hur Johan brukar sitta och läsa Biblen.

-Ha ha ha, ja gör du det, skrattade Albin.

-Brukar han sitta här och läsa Bibeln, undrade Emma.

-Nej, antagligen inte, men vi vet inte så noga vad han gör. Han pratar med Gud säger han alltid när vi frågar.

-Lite udda att göra det på arbetstid.

-Ja, kanske, men chefen gillar Johan och det gör vi andra också. Att Johan pratar med Gud på arbetstid gör inget eftersom han i övrigt sköter sig exemplariskt. Alla älskar Johan. Det blir inte alls samma sak när han inte är här. Jag tror till och med att han faktiskt får mer gjort om han får prata med Gud på arbetstid än om han inte får göra det. Men det där med familj. Emma, du stressar mig. Jag gillar dig väldigt mycket och jag tänker bara på dig hela tiden sedan vi träffades. Jag får ont i magen när du sätter sådan press på mig. Är du själv redo för så drastiska steg?

-Nej, egentligen inte. Men jag vill snabbt lära känna dig ännu mera så att jag vet lite mer säkert om det är bra eller dåligt att tänka sådana tankar som familj.

-Ja, jo, jag förstår väl det på ett sätt, men det stressar mig ändå, sa Skorpan.

-Vi kanske borde dra oss tillbaka innan de andra undrar vad vi håller på med, föreslog Emma.

-Ja, höll Skorpan med.

-Jag menar verkligen det där med att du är speciell och vi har inte hur lång tid på oss som helst. Minst ett barn vill jag helst ha och ska vi hinna det så kan vi inte vänta för länge.

-Usch, du stressar mig.

-Förlåt.

-Hittade ni något kul bland hyllorna, undrade Albin när han fick se Emma och Skorpan igen.

-Nej, inte så. Vi har tittat runt lite bara. Kul att se hur det såg ut här. Jag och Sofie har inte känt varandra så länge, men hon har pratat så gott om det här stället att jag bara var tvungen att se hur det ser ut.

-Ja, här har vi det bra. Eller hur Johan.

-Ja, verkligen, höll Johan med.

-Jag kan följa dig ut, Emma, sa Skorpan.

Sida vid sida gick Skorpan och Emma genom butiken medan både ett flertal av killarna på lagret, chefen på sitt kontor och Camilla och Sofie i kassorna följde varje steg de tog.

-Ses vi till helgen, undrade Emma när hon passerade Sofies kassa.

-Ja, det kan vi göra, sa Sofie.

Skorpan följde Emma hela vägen till bilen som hon ställt en bit bort på gatan. Där kunde ingen i butiken se dem.

-Nästa gång kan du väl förvarna mig innan du kommer, sa Skorpan.

-Ja, jag lovar. Ses vi ikväll?

-Klart vi gör. Jag kommer när jag är klar här.

Skorpan böjde sig fram och gav Emma en snabb puss på munnen. Han visste att ingen från butiken kunde se dem där de stod, men han vågade ändå inte göra något mer avancerat ifall någon av dem plötsligt skulle komma ut på vägen. Det han inte visste var att chefen faktiskt såg vad som hände från sitt kontor.

När Skorpan kom in i butiken igen, var han ovanligt alvarlig. Inget skämt och inga visslingar. Han var visserligen glad att ha träffat Emma, men pressen hon satte på honom gjorde att tankarna gick på högvarv.

Givetvis la Camilla märke till att det var en annan Skorpan som kom in i butiken än vad hon var van att se.

-Är du säker på att den där Emma bara är din vän, sa Camilla till Sofie när Skorpan kommit ut på lagret igen.

-Vadå, vad menar du?

-Vad är det mellan Emma och Skorpan?

-Inte vet jag, ljög Sofie. Är det något mellan dem?

-Jag tror att du vet något som du inte säger.

-I så fall borde vi kanske inte prata mer om det.

-Och i så fall blir jag ännu mer misstänksam, sa Camilla. Både du och Skorpan har varit väldigt konstiga medan Emma varit här. I alla fall det lilla jag sett er.

Sofie visste inte vad hon skulle säga. Hon ville inte ljuga för Camilla, men hon hade ju lovat Skorpan att inte säga något.

-Du ser nog lite för mycket ibland, sa Sofie till slut.

-Hmmm, men jag brukar ha rätt. Något lurt är det här. Varför följde Skorpan med henne ut och inte du?

-Han har visat henne runt på lagret och jag var ju här.

-Ja, men du kunde också följt med ut.

-Det behövdes ju inte. Emma och jag ska ju ses till helgen.

-Okej, säger du det så.

Både Camilla och Sofie blev plötsligt upptagna av vars en kund. Lättad slapp Sofie fler frågor om Emma och engagerade sig istället helt i kunden.

Några timmar senare gick chefen ner på lagret. Han skulle stämma av en del med Sillen angående hemsidan.

-Halloj killar! Hur går det för er, undrade chefen.

-Jodå, det går bra. Såg du att vi hade en tjej på lagret, sa Albin.

-Ja, varför kom du inte upp och presenterade henne Skorpan, sa chefen.

-Det var Sofies kompis, sa Albin.

-Jaså, sa chefen förvånat.

-Tyvärr var hon upptagen, sa Albin.

-Ja, jo, det såg jag.

-Såg du? Hurdå, undrade Albin.

-Jag såg hur Skorpan gav henne en puss innan hon åkte.

-Va! ropade alla i kör.

-Nej, stönade Skorpan.

-Vad är det med dig, undrade Albin. Vad stönar du för? Du får väl inte pussa på någon annans tjej. Hon var ju upptagen sa hon ju.

-Ojdå, sa chefen som nu insåg att han avslöjat en hemlighet. Förlåt Skorpan.

-Jaja, det är okej. Det hade ändå inte funkat.

-Nu fattar jag inte något, sa Albin.

-Det tror jag att jag gör, sa Svampen. Är hon din tjej Skorpan?

-Aha, sa Albin som äntligen också förstod. Alltså hon var upptagen för mig, eftersom hon redan var med dig. Var det så ni menade?

-Ja, erkände Skorpan.

-Men grattis! Varför har du inte sagt något!

-Jag var rädd att ni skulle reta mig.

-Det kan du ta och skriva upp att vi ska göra. Särskilt nu när du har hållit det hemligt. Det var inte så smart av dig.

-Förlåt, Skorpan, sa chefen. Det var inte min mening. Jag trodde att de andra visste.

-Nej.

-Så vad gjorde ni bland hyllorna egentligen, undrade Albin. Ni pratade inte alls om Johan och hur han brukar läsa Bibeln.

-Nej.

-Woho!! Den här arbetsplatsen blir bättre och bättre. Så spännande. Först Johan och Sofie mitt på golvet och sedan du och Emma bland hyllorna.

-Nej, vi gjorde inget, sa Skorpan.

-Hur länge har du haft den här tjejen då?

-Sen i förra veckan.

-Ååå helt färskt alltså! Men det verkar seriöst. Varför kom hon annars hit?

-Jag är rädd att det är lite för seriöst.

-För seriöst? Det kan det väl inte vara?

-Jo om det går för snabbt kan det.

-Vadå, vill hon att ni ska gifta er och skaffa barn och så också då eller?

-Lite så.

-Ooo. wow!

Albin kunde inte hålla tillbaka. Han var helt exalterad över sin väns relation att han studsade på stället.

-Grattis, sa chefen.

-Men ni fattar inte. Hon vill att vi ska skynda på förhållandet, men det kan man ju inte. Jag träffade henne förra veckan och hon pratar redan om barn. Ni hör väl hur galet det låter.

-Men gillar du inte henne då, undrade chefen.

-Jo, det är klart. Helt ärligt har jag lite svårt att koncentrera mig för att jag bara tänker på henne hela tiden. Jag vill gärna binda mig, men varför måste det gå så fort?

-Därför att du redan börjar bli gammal, sa Sven.

-Ska du säga, sa Skorpan. Du är ju äldst av oss alla.

-Ja och därför har jag mer erfarenhet än vad du har. Och jag vet vad tiden lätt rinner iväg. Om ni ska ha barn tillsammans så kan ni inte vänta hur länge som helst. Det syntes på henne att hon kom för dig och inte för Sofie. Det glittrade ju i hennes ögon när hon tittade på dig. Jag känner inte henne, men hon var smart som kom hit och såg hur din arbetsplats ser ut. Synd bara att du inte kunde erkänna för oss direkt. Det hade kunnat skynda på ännu lite mera.

-Ja, men jag vill inte skynda.

-Sven har rätt, sa chefen. Du är inte ung längre.

-Men sluta! Vad är det med er. Ni går för långt! Jag vill inte vara här med er. Ni är ju inte riktigt kloka!

Med raska steg lämnade Skorpan irriterat lagret och butiken. Förvånat tittade Sofie och Camilla efter honom när han försvann. Strax efter kom Johan småspringande för att hinna ikapp.

-Vad händer, undrade Camilla.

-De vet, sa Johan till Sofie. Du kan berätta för Camilla.

-Va, vadå, du menar…

-Ja, Emma är Skorpans tjej.

-Det var väl det jag tänkte, sa Camilla. Men varför lämnar de nu i sådan hast. Vad har hänt egentligen?

-Jag vet inte, sa Sofie. Men antagligen det som gjorde att Skorpan inte ville berätta. Någon har förmodligen retat honom.

-Men det skulle väl inte Skorpan bry sig om.

-Jo. Om det för honom inte är ett skämt.

-Det är klart. Hoppas att Johan kan hjälpa honom. Skorpan såg allt annat än lycklig ut.

-Ja.

Lämna en kommentar