Tisdag morgon var Johan och Sofie ännu tidigare i butiken än vad de var dagen innan. Visserligen hade de bestämt med chefen att de skulle börja en halvtimme tidigare, halv sju, på tisdagar och torsdagar, men nu var klockan bara strax innan sex.
Men både Johan och Sofie var på gott humör och visslade medan de arbetade. Kvällen innan hade varit lyckad. Sofie hade haft Skorpans tjej Emma i huvudet hela dagen och till slut hade de båda förstått varför. Den släp som Johan letat efter fanns hemma hos Emmas kompis Hanne. Ja, Johan visste såklart inte att det var just den släpen han letade efter, men den fick han i alla fall låna.
Det där med att fylla på varor i butiken var något nytt för Sofie. Det hade alltid killarna på lagret skött förut, men nu när hon började så tidigt, så tog hon det ansvaret. Det var inte speciellt svårt och det gick ganska fort.
-Så, vad ska jag göra nu, undrade Sofie när hon var klar.
-Vadå? Vad menar du?
-Ja, jag har fyllt klart i butiken. Vad tycker du jag ska göra nu?
-På trettio minuter?
-Ja. Eller, vadå? Har jag missat något?
-Det brukar ta nästan två timmar för oss att göra det?
-Två timmar? Hur kan det ta så lång tid?
-Hur kan du göra det så snabbt?
-Hej, vad pratar ni om?
Det var Sillen som nu också var på jobbet.
-Sofie säger att hon fyllt klart butiken på bara trettio minuter.
-Nä, det kan inte vara möjligt. Det brukar ta minst en timme, närmare två. Och du är ju inte ens van. Du måste ha missat något.
-Ja, det kanske jag har. Bäst att vi kollar tillsammans, sa Sofie.
Alla tre gick ut i butiken samtidigt som chefen kom.
-Hej! Är ni före mig idag igen!
-Ja, Johan och Sofie måste ha varit här jätte tidigt. Sofie säger att hon redan fyllt affären klart.
-Oj, det var inte dåligt.
-Men vi tror att hon kanske glömt något. Eftersom hon inte är van tänkte vi kolla tillsammans.
-Det låter som en bra idé.
Nu blev det alltså fyra personer som tillsammans gick runt i butiken och kontrollerade så att det såg välfyllt och bra ut. När de tittat runt på alla hyllor kunde de konstatera att det var fullt och att det såg bra ut.
-Men hur kunde du göra det så snabbt, undrade Sillen.
-Jag vet inte. Det kanske inte såldes så mycket härifrån igår.
-Så kan det vara, sa Sillen. Det var faktiskt en hel del beställningar som hämtades igår. Då kanske det inte blev så mycket plockat på hyllorna.
-Men de som hämtar här i butiken brukar alltid ta något extra från hyllorna också.
-Ja, det är sant. Vi får väl se hur det går imorgon.
-Det kanske bara är så enkelt som att Sofie har bra öga för det här. Hon kanske skulle gjort detta för länge sedan, sa chefen.
-kanske det.
-Jag vet inte, sa Sofie. Jag gjorde i stort sett som Skorpan sa, men jag rationaliserade kanske bort några steg som jag tyckte var onödiga. Men dem kanske jag måste ta till imorgon. Det kanske var nybörjartur att jag inte behövde göra alla hans steg.
-Kanske, sa chefen. Vi får som sagt se hur det går imorgon. Ska vi ta ett litet snabb-möte då?
-Ja, absolut, sa Sillen. Jag blev ganska klar med hemsidan igår. Det är en enklare variant med i stort sett bara kontaktuppgifter. Men det finns möjlighet att utöka senare med mera.
Sillen startade datorn och visade de andra vad han gjort.
-Snyggt, sa chefen. Bra jobbat. Det känns väldigt bra. Vi kommer att få med adressen till hemsidan i tidningen på torsdag. Jag träffade en journalist igår och det lär komma ett stort reportage i tidningen då. En annons får vi också med i tidningen. Förhoppningsvis leder annonsen till att vi kan hyra ut några av de lägenheter som du Sofie var med och städade i förra veckan.
-Det hade ju varit bra om vi lyckades med det. Hade varit bra om det kom in lite pengar, sa Johan.
-Ja, höll chefen med. Men som jag sa till dig igår Johan, så har jag fått beviljat ett väldigt fördelaktigt lån så att vi kan renovera upp området.
-Jag letade efter släp och trädgårdsmästare igår, men hittade ingen förrän sent på kvällen. Trädgårdsmästaren är dock lite oklar. Det är en kvinna som tydligen bränt ut sig och inte jobbat på flera år. Men hon lär vara väldigt bra på trädgårdar och sådant.
-Jaså, hur hittade du henne?
-Hon är bekant till en bekant till Skorpan kan man säga.
-Det låter avlägset. Jag är inte ens säker på att jag vill höra hur det gick till, sa chefen.
-Nej, det är nog lika bra det för jag vill helst inte förklara. Hon ska i alla fall komma idag och titta på parken utanför de högsta husen. Så om du är där chefen, så tänk på att vi inte får pressa henne. Hon har sin man också med sig. Han är en allt i allo och jag har i stort sett lovat honom också jobb om vi får henne.
-Okej, ja en allt-i-allo kan vi behöva.
-Helt ärligt så har jag väldigt goda tankar om honom, sa Johan. Han skulle platsa som en i gänget här. Han verkar väldigt trevlig. Först var han lite tveksam till mig och Sofie, men det var nog för att han ville skydda sin fru. Enligt uppgift så mådde hon väldigt dåligt och det var förmodligen nära att hon inte skulle klarat det.
-Ok. Det är bra att veta. Då vet vi på vilken nivå vi ska förhålla oss.
-Ja. Jag beställde en hästsläp av mannen, Sune heter han. Tydligen så är den inte trafikduglig, men han ska göra i ordning den åt oss. Och i väntan på den så får vi låna deras släp.
-Det låter riktigt bra. Bra jobbat Johan.
-Ja, verkligen, höll Sillen med.
-Jag har en sak, sa Sofie.
-Ja.
-Jo, jag undrar om Johan och jag kan få vara lediga på torsdag eftermiddag och om vi får låna din bil igen Sillen. Vi har ingen soffa och skulle vilja åka till Ikea och köpa en.
-Självklart, sa chefen. Eller Sillens bil kan jag ju inte lova bort, men lediga, inga problem. Ni jobbar ju redan mycket och om du ska fylla butiken så här snabbt Sofie, då kan jag ju dra ner på personalstyrkan.
-Ja, fast det var ju som sagt kanske nybörjar tur.
-Klart ni får låna min bil, sa Sillen. Jag kanske kan ha er bil på torsdag. Det var förresten en sak till med hemsidan som jag kom på nu. Jag skrev inte in era telefonnummer. Jag skrev ju bara en massa X. Jag visste inte om jag fick skriva dem där. Det kanske inte är kul att ha sitt nummer offentligt.
-Nej, det är det inte, sa chefen, men jag har löst det. Jag har köpt ny telefon till både mig och dig Johan. Våra nya telefonnummer kan du skriva in. Så har vi vars en privat som vi når varandra på och en som kunder och boende kan nå oss på.
-Tack, sa Johan.
-Det är bara en väldigt enkel telefon. En av de billigaste som fanns just nu. Du ska ju bara kunna svara om någon ringer.
-Ja, det är klart, men tack ändå! Det känns lyxigt.
Sillen, Johan och Sofie avslutade mötet med chefen som gick upp till sitt kontor. Sillen gav Sofie en beställning som gjorts på hemsidan och visade henne hur hon kunde packa den. Medan Johan satte igång att packa en annan beställning.
-Tjenixen gänget, sa Skorpan. Vet ni vilket djur som inte kan göra kullerbytta?
-Ska du börja med dina skämt redan Skorpan, undrade Sillen.
-Ja, det är klart. Vet ni vilket djur det är då?
-Nej.
-Anti-loop.
-Ååå…. så dålig!!
-Sofie gillade den, skrattade Skorpan.
-Ja, jag kan inte hjälpa det, skrattade Sofie. Alla dina skämt är verkligen löjliga, men du får mig att skratta. Det gillar jag.
-Där hör ni! Vet ni vad en manlig sjöjungfru kallas för då?
-Nej, sa Sofie och skrattade redan åt vad svaret skulle bli.
-Sjöman såklart, skrattade Skorpan.
-Ååå….
-Nähä du lilla Sofie, sa Skorpan. Ska vi gå ut och fylla butiken?
-Det har hon redan gjort, sa Sillen.
-Redan?
-Ja, hon och Johan måste ha varit här hur tidigt som helst. Och Sofie är snabbare än blixten på att göra det vi brukar göra.
-Jaså, sa Skorpan. Du måste ha haft en bra lärare.
-Ja, den bästa kanske, sa Sofie och log mot sin vän.
-Nu tycker jag att ni två ska sluta, sa Johan. Jag börjar känna ett sting av svartsjuka mot dig Skorpan. Det är orättvist att du får Sofie att skratta. Det vill jag också.
-Då får du gå i skämt skola hos mig.
-Nej, gör inte det Johan, sa Sofie. Jag vill ha dig som du är. Jag gillar Skorpan och hans skämt, men jag gillar dig precis så som du är.
-Ååå… gör du, sa Johan.
-Mmmm….kan man få en liten puss kanske?
Det behövde Sofie inte säga mer än en gång. Snabbt var Johan framme och gav Sofie en puss på kinden.
-Nä inte så. Här, sa Sofie och pekade på sin mun.
Johan la handen bakom Sofies nacke och kysste henne så som bara han kan göra. Just då kom Svampen, Albin och alla de andra in på lagret.
-Woho!! hojtade de och gjorde busvisslingar.
Johan släppte Sofie och alla skrattade gott.
-Det är roligt Johan, sa Skorpan. Innan har vi sett dig stå mellan hyllorna och läsa Bibeln eller vad du nu brukar göra där bak, men nu ser vi dig här mitt på golvet hångla med Sofie. Snacka om förändring!
-Ja, skrattade Albin. Jag gillar denna Johan, fast jag kommer att sakna den gamla. Jag gillar att reta dig för det där med Bibeln.
-Du kan fortsätta att göra det, för jag har inte slutat med den för att jag är ihop med Sofie.
-Det var bra. Ska du inte gå och gömma dig bakom någon hylla då, så att vi kan retas lite.
-Inte nu. Jag har en tjej som jag vill ge en kyss till. Sen ska jag visa henne hur man tar hand om beställningar.
-Har du visat henne Bibeln än då?
-Du, det här är en väldigt smart tjej. Man behöver inte visa henne speciellt mycket. Hon kan räkna ut saker själv.
-Vadå, tror du också på Gud nu eller, sa Albin till Sofie och suddade samtidigt ut den goa stämningen på lagret.
-Det vet jag inte.
-Det sa jag väl inte att hon gjorde, sa Johan. Låt henne vara. Det är mig du ska reta, inte Sofie.
Albin granskade både Johan och Sofie.
-Låt dem vara, sa Sillen. De har börjat tidigt idag.
-För att du säger det Sillen, sa Albin motvilligt.
-Du Albin, sa Skorpan och tog Albin i armen och drog honom åt sidan. Hur gick det på fotbollen?
När Skorpan började prata fotboll glömde Albin för en stund allt som hade med Gud att göra. Inte förrän Skorpan kom till pack-bordet med en av de största vagnarna de hade på lagret, full med saker, så var stämningen åter på topp. Skorpan visslade och skämtade om vartannat.
Tiden flög fram och snart gick Sofie ut i butiken och öppnade för en kund som väntade utanför dörren.
-God morgon, sa Sofie. Du är tidigt ute idag.
-Ja, jag börjar snart jobba, men jag behöver nya papper till min filofax. Det har ni väl.
-Ja, absolut. Jag ska visa dig, sa Sofie och visade kunden var alla tillbehör till ringpärmarna fanns.
-Är filofaxen den bästa, sa Sofie.
-Ja, jag älskar filofax, sa kunden. Det är så smidigt. Vad använder du själv?
-Nä, jag använder inget.
-Inte? Hur klarar du dig?
-Jag vet inte, men hittills har jag inte behövt. Men jag funderar på att börja använda något för att hålla ordning på allt.
-Ja, det måste du. Det finns så mycket att vinna på det. Det är så skönt att slippa hålla allt i huvudet.
-Ja, eller som i mitt fall, att ha lösa lappar på kylskåpet kanske.
-Lösa lappar är inget bra system. Tro mig. Det är så lätt att en lapp försvinner och då kan det bli dumt. I min pärm har jag allt jag behöver och lite extra.
-Jag får säga till chefen att hålla en kurs i planeringsverktyg så får jag gå den.
-Det tycker jag, sa kunden.
Just när kunden med filofax skulle gå dök det upp en ny kund i butiken. Fast den nya kunden var inte vem som helst. Sofie blev så nervös när hon såg vem som kom att hon tappade ner en hel hög med papper på golvet.
-Jag får ta dem sen, sa Sofie och sprang före kunden med filofax till dörren för att öppna den åt henne.
Den nya kunden var nu inne bland hyllorna och tittade runt. Sofie hade egentligen inte någon direkt anledning att vara nervös inför kunden, men hon visste någon annan som skulle bli desto mer nervös och det smittade av sig på Sofie.
Camilla som stod i den andra kassan, tog sats för att gå och hjälpa kunden, men Sofie sa:
-Nej, jag tar denna. Jag vet vem hon är.
-Okej, sa Camilla och tittade noga på Sofie.
Det var svårt att dölja något för Camilla. Hon hade ögon skarpare än den vassaste hök. Och hon var uppmärksam på alla, även mista lilla förändring. Och nu var Sofie inte sig själv vilket fick Camilla att bli ännu mer uppmärksam. Vad var det med den här dagens andra kund som gjorde att Sofie plötsligt tappade papper och verkade så nervös?