Johan klev innanför dörrarna till butiken som han jobbat i sedan flera år tillbaka, exakt halv sju. Det var en halvtimme tidigare än vad han brukade komma. Men idag var ingen vanlig dag. Under alla dagar i den här veckan hade allt bara handlat om det bostadsområde som chefen köpt. Det skulle påverka även denna dag, det visste han redan. Fast helst av allt hade han velat gå in på lagret och packa böcker, papper och pennor till kunder runt om i landet. Det var det han var van att göra och det trivdes han alldeles utmärkt med. Han och de andra killarna på lagret hade alltid så trevligt tillsammans. Visserligen brukade de reta honom för att han trodde på Jesus, men det var okej. Det var det som var den trygga vardagen och de menade ju inget illa. Skorpan och Sillen hade ju dessutom blivit halvt omvända i höstas, så nu var det inte så mycket tjat om det där med Jesus längre.
-Hej, Johan, sa chefen när Johan klev in på hans kontor.
Johan mumlade sitt hej till svar. Han var inte alls sugen på att spendera hela dagen tillsammans med chefen. Det kändes som ett straff. Men han hade knappast inte gjort något för att förtjäna ett straff. Chefen såg det dock inte som ett straff. Han ville ju att Johan skulle få större ansvar. Men Johan ville inte ha något ansvar.
-Hur är det Johan, du verkar lite hängig.
-Nej, det är ingen fara. Jag är bara lite tveksam till att ha så stort ansvar. Jag gillar ju att vara på lagret där ingen ser mig.
-Det ordnar sig. Du kommer snart in i det. När jag startade den här butiken, så var jag inte någon vidare chef eller företagare heller för den delen. Jag hade egentligen alla odds mot mig. Jag hade precis gått ut gymnasiet och letade jobb. Men jag hittade inget som lockade. Så jag tänkte att jag skulle starta en egen butik. Det var inte mycket jag hade kunskap om. Min pappa jobbade på ett stort bokförlag och jag hade varit med honom några gånger. Därför fanns det en viss passion för böcker. Jag övervägde därför att starta en vanlig bokhandel. Men pappa avrådde mig. Han sa att det kommer så många nya böcker hela tiden och de gamla är gamla när det kommer nya. Ingen vill köpa en gammal bok annat än på rea sa han. Och om man ska sälja allt man har på rea hela tiden, så kommer man inte att tjäna några pengar.
-Vi har väl aldrig rea här.
-Nej, inte så ofta. Jag gillar inte rea. Jag tycker det är ett sätt att lura kunden. Det är inte ärligt att plötsligt sänka priset väldigt mycket. Bättre att ha ett jämnt så lågt pris som möjligt hela tiden.
-Ja, det är lite konstigt när en butik plötsligt sänker priset med 50%. Det har jag också tänkt på. Då kunde de väl haft ett lägre pris från början.
-Ja, men det är ett försäljnings knep. Och det funkar. Men det har ju fungerat ganska bra här också, trots att jag inte haft några reor, sa chefen. När jag startade den här butiken fanns det redan en liknande butik några kvarter bort. Det tyckte pappa också var dumt. Han tyckte jag skulle överväga att sälja något helt annat. Men jag visste inget annat. Däremot försökte jag redan från start välja sådana märken som var svåra för kunderna att få tag på från andra butiker. Och det har blivit min grej. Det var därför som internet handel passade bra som komplement. Det är inte bara här i vår stad som det är svårt att få tag på de här varorna.
-Nej, jag har förstått det. Vi packar ju väldigt mycket varje dag.
-Ja, det gör ni verkligen. Men så var det inte från början. Först var det bara jag själv. Jag skötte allt. Jag stod i kassan medan det var öppet och jag skickade beställningar varje liten ledig stund. Till slut hade dygnet inte tillräckligt med timmar, så jag insåg att jag skulle behöva anställa någon. Först fick jag min kompis att ställa upp, men det funkade inte. Vi var bra kompisar, men jag kunde inte ha honom som anställd, så jag fick börja leta efter någon annan. Jag satte in en liten annons i tidningen. Bara en pytteliten annons, typ tre rader text. Men det var många som såg den. Och många ville ha jobbet. Jag tyckte det var hemskt. Vem av alla de där människorna skulle jag välja. De verkade ju trevliga var och en på sitt sätt. Jag försökte titta på deras meriter och valde till slut en kvinna som jag tyckte verkade bra.
-Vem var det?
-Ingen du känner. Hon var bara här en månad. Sedan stod vi inte ut med varandra. Det blir väldigt intensivt när man bara är två personer och dessutom är på varandra nästan hela tiden. Då såg det inte alls ut såhär. Då var det butiken stor som ett normalt kök ungefär och det var trångt mellan hyllorna.
-Men hur gjorde du då? Då var du ensam igen eller?
-Ja, det var jag. Fast den här gången satte jag bara en lapp på dörren att jag sökte personal. Rätt var det var så kom det in en trevlig kvinna som sa att hon var intresserad. Hon var betydligt mildare till sättet än den första, så det gick betydligt bättre. Hon var bara något år äldre än mig, så vi hade en del gemensamt och mycket att prata om. Efter ett tag inledde vi ett privat förhållande också. Så vi var tillsammans dygnet runt en period. Det fungerade väldigt bra faktiskt. Jag har svårt att se det såhär i efterhand, hur det kunde fungera så bra som det gjorde. Vi höll ihop i ungefär två år och under den tiden så utvecklades butiken enormt. På det privata planet ebbade det dock ut. Kanske att det blev för mycket av det goda. Jag vet inte. Hon fortsatte i alla fall att jobba här i över ett år till, men sedan valde hon att gå vidare. Vi har dock fortfarande kontakt och hon är en av mina bästa vänner än idag. Nu är hon gift med en annan man och har tre glada barn och de väntar sitt fjärde.
-Coolt ändå att ni lyckats hålla kontakten. Vad säger hennes man om att ni fortfarande hänger ihop.
-Han är väldigt trevlig han också. Det har aldrig varit några problem.
-Ingen svartsjuka?
-Nej, inte alls faktiskt.
-Men du har väl ingen kvinna i ditt liv.
-Nej, inte än. Men det är väl inte för sent.
-Nejdå, absolut inte.
-I alla fall…. under de drygt tre år som hon jobbade hos mig så växte min butik. Butiksytan dubblades flera gånger om och tillsammans anställde vi en till person. Kan du gissa vem det var?
-Nej.
-Sillen.
-Sillen!!! Han har alltså träffat din tjej, som du hade då?
-Ja. Sillen är en toppen kille. Jag hade inte klarat mig utan honom.
-Men då är det väl Sillen som ska ta ansvar för det här nya området och inte jag.
-På ett sätt, men jag tänker ge Sillen ansvar för butiken. Du är ansvarig för bostadsområdet och de som kommer att jobba med det och Sillen för butiken och alla som jobbar här. Jag är fortfarande ansvarig för er båda.
-Vet Sillen om att han ska vara ansvarig för butiken?
-Nej, inte än.
-Ååå, stackars Sillen. Jag tror han vill det lika lite som jag vill det här.
-Men se det inte så. Ni kommer att växa in i det. Jag gillade det inte heller från början, men nu tycker jag det är toppen. Du kan fortfarande göra de uppgifter som du tycker är roligast, det är bara att du står som ansvarig. Du kan delegera bort allt som du inte gillar. Det är fördelen med att vara ansvarig.
-Men jag tycker ju det är roligast att vara på lagret med de andra. Jag är rädd att det här andra blir ensamt. Ingen som kommer att reta mig för att jag gillar Jesus.
-Det är ganska ensamt. Men du vill ju gärna vara för dig själv.
-Ja, men jag kommer ju att vara ensam med en massa svåra frågor, det vill jag inte.
-Vi ska tillsammans hjälpas åt att bygga ett bra team som du kan lita på. Precis som jag kan lita på er alltid. Då behöver du inte oroa dig så mycket. Jag kommer ju inte att lämna dig. Vi gör det här succesivt och jag finns alltid i bakgrunden. Det är jag som tar de svåra frågorna och besluten.
-Det lät inte så succesivt när du sa att de skulle ringa till mig från och med nästa vecka.
-Du överdriver. Jag är ju här. Jag hjälper dig. Det är ju jag som köpt stället, du bara hjälper mig. Och du ska få dem som hjälper dig. Du kan ju ta med dig några av killarna härifrån om du vill ha extra stöd.
-Ja, vi får väl se. Jag vet ju inte exakt vad det är jag ska göra. Och därför vet jag inte vem jag kan behöva ha som hjälp. Sofie skulle jag ju vilja ha såklart.
-Det är klart, men tänk på att ni kanske behöver ha distans till varandra också, så att ni inte bara går på varandra som jag och Susanne gjorde för många år sedan.
-Hette hon Susanne, den där tjejen du hade?
-Ja. Och du har träffat henne. Hon är ofta här och handlar. Allt det där med papper och pennor och sådant till barn är Susannes förtjänst. Hon sa åt mig att fixa det när hon fick sitt första barn.
-Häftigt. Men Sillen har väl ingen egen avdelning. Borde han inte ha det?
-Han och jag har allt. Vi har hjälpts åt med det mesta. Först hjälpte ju Susanne mig, men sedan tog Sillen över och det är i huvudsak Sillen som fixat det där med online försäljningen. Han är en fena på det.
-Jag visste att han var bra på datorer, men inte att han är så bra. Då förstår jag varför han har en egen dator på lagret och varför han sitter framför den nästan hela dagen. Vi andra delar ju på ett par, men han har en egen. Är det därför?
-Japp.
-Wow…. nu steg Sillen i mina ögon. Jag har inte fattat det förut.
-Det är nog ingen annan som gjort heller. Det har ju kommit och gått ett par andra killar och tjejer genom åren och det är nog därför som ingen har tänkt på att Sillen kan ha varit här nästan från början.
-Vad jobbar Susanne med nu då? Kan vi ha glädje av henne i ditt nya område?
-Nja, jag tror inte det. Dels är hon mammaledig och väntar som sagt sitt fjärde barn och sedan har hon såklart en annan anställning. Men jag har berättat för henne om mitt köp och hon sa att hon kanske kunde hjälpa till med några småsaker. Jag vet inte. Hon kanske kan låta sina barn testa lekplatserna senare. Eller vara kund i någon av våra caféer eller butiker.
-Caféer? Ska vi starta café?
-Nja, bland annat. Jag har tusen idéer i huvudet. Det är därför som jag vill att du ska vara med mig så att jag kan förmedla några av dem till dig.
-Okej, så det är inte så mycket för att jag ska lära mig vara boss.
-Nej, men det kommer du att lära dig det också. Camilla har berättat hur du sa till de andra på lagret då i måndags när jag precis köpt allt. Det var bra gjort. Det är därför som jag vet att du kommer att fixa det här. Nu ska jag ringa efter hiss-service. Sofie mejlade en lista till mig igår kväll med de fastigheter vi ska börja med. Medan jag ringer dem, kan du väl gå och hämta Sillen. Jag måste ju berätta för honom att han ska bli ansvarig för butiken.