Att sova hemma i sin egen lägenhet var skönt, tyckte Johan. Från fredag till tisdag hade han sovit över hemma hos Sillen. Det var väl inga större problem att sova där, men en egen säng är ändå bättre. Johan tittade på sin klockan som redan hunnit bli nio på förmiddagen. Så länge brukade han inte sova. Men förmodligen behövdes det lite extra sömn. Den senaste tiden hade varit påfrestande. Nu kändes det dock som att ett nytt blad höll på att vändas upp.
Johan gick direkt från sängen till den hörna i vardagsrummet där han brukade sitta och be. Han bad Gud om ursäkt för att han tvivlat och sedan tackade han för att han hade så fantastiska vänner. När han var klar gick han ut i köket och fick syn på sin telefon som han lagt mitt på köksbordet. Han skulle precis lyfta upp den när det knackade på dörren.
Det var Sillen och Sofie som knackade.
-Vi har ringt hur många gånger som helst, men du svarar inte, sa Sofie.
-Nej, jag har sovit.
-Ända till nu?
-Ja, jag var väl trött.
-Men du måste svara när vi ringer. Vi blev oroliga.
-Var har ni gjort av Skorpan och Karin?
-Skorpan är i butiken. Han kände att han behövde hjälpa de andra lite. Och Karin är på sitt jobb ett par timmar. Så vi kan göra vad vi vill en stund.
-Vad vi vill, protesterade Sofie. Du skulle ju hjälpa oss att flytta ihop, Sillen.
-Är ni verkligen redo för det då?
-Vet inte. Men om vi ska bo var för sig så lär vi inte få veta det heller.
-Jaja, hur ska ni göra med möbler då, hade ni tänkt?
-Vi har inte tänkt, du får hjälpa oss.
-Men ni kan väl själv bestämma vilka möbler ni ska ha?
-Ja, men du kan väl ändå hjälpa oss. Du är så bra på att organisera allt så att det blir bra.
-Jaja, ska vi gå ett varv här i din lägenhet Johan och se vad ni båda kan tänka er att ta med härifrån och sedan åker vill till Sofies lägenhet och gör samma sak där.
Tillsammans gick de tre runt i Johans lägenhet och tittade på alla möbler. Sedan åkte de hem till Sofie och gjorde samma sak där. I Sofies lägenhet fanns det dock inte så mycket som de ville ta med sig. Det mesta som hon hade var sådant som hon köpt begagnat och nu var det i ganska dåligt skick.
Både Sillen och Johan tyckte ändå att hon skulle välja något från sin lägenhet som hon ville ha med sig. Efter att ha gått fram och tillbaka och tittat på sina möbler flera gånger kom Sofie på att hon kunde ta med sig gardiner och mattor. Hennes glas och tallrikar tyckte hon också var finare än Johans.
De hjälptes åt att plocka ner Sofies köks gardiner och rullade ihop några av mattorna. Kartongerna som dammsugarna legat i låg fortfarande i Sillens bil eftersom han inte hunnit köra dem till tippen än, så de tog en av dem och la ner några av Sofies tallrikar och glas. De lämnade kvar lite i skåpen eftersom hon ju ändå skulle bo kvar ett tag till. Några av Johans grytor, kastruller och annan köksutrustning låg redan i bilen. Sedan åkte de till det gemensamma boendet och lastade in alla saker i skåpen. När gardinerna var upphängda såg det ut som ett riktigt hem. Ja, förutom att det saknades möbler.
-Ni behöver åka till Ikea, sa Sillen.
-Ja, men jag har inga pengar att handla för, sa Sofie. Dina möbler duger Johan.
-Det var ett evigt tjat om pengar, tyckte Johan.
-Ja, men jag kan väl inte hjälpa att jag tvingades börja helt från noll. Jag hade ingenting när jag flyttade. Jag har tvingats lägga all min lön på de få möbler jag har för att få ett någorlunda möblerat hem. Det och kläder. Jag hade ju inte ens kläder med mig. Bara kläder som passar en hora och det var ju vad jag försökte fly från.
-Ja, jag vet, förlåt. Jag ska bara ringa till min mamma.
-Ska du ringa till din mamma nu, sa Sillen. Men Johan hörde inte. Han var redan i vardagsrummet med telefonen för örat.
-Hej, mamma, hörde Sillen och Sofie att Johan sa i luren. De följde efter honom in i det andra rummet där de hörde honom fortsätta:
-Det där du sa då efter att ni varit hos mig och jag fick åka till sjukhuset igen, gäller det fortfarande?
Det blev tyst en stund medan Johan lyssnade på sin mammas svar.
-Bara Sillen och Skorpan eller Sofie också?
Tyst igen, medan mamman pratade.
-Men nu ska vi flytta ihop och Sofie behöver lite extra.
-Vadå, ringer han till sin mamma och ber henne om pengar till mig, sa Sofie vänd mot Sillen.
-Jag vet inte.
Johan vände sig om och såg att de båda stod precis bakom honom.
-Sillen och Sofie står här intill mig, sa Johan. Jag sätter på högtalaren så kan du själv säga något till dem.
-Hej, Sillen och Sofie.
-Hej. svarade de båda, men Sillen var kort i svaret. Han mindes mycket väl hur Johans mamma och pappa bråkat i Johans lägenhet precis efter den där olyckan med stolpen. De hade bråkat så att Johan svimmade och fick tillbringa ett par dagar extra på sjukhuset.
-Jo, sa Johans mamma. Jag ville gjort det här för länge sedan, men Johan har inte gett mig någon chans. Du, Sillen och även Skorpan, ni var verkligen hjälpsamma då när Johan fått sin hjärnskakning. Jag är så tacksam att ni tog hand om honom. Jag är en dålig mamma och har alltid varit. Men ni har ställt upp hela tiden. Jag är inte så bra på att vara mamma, jag är bättre på sådant som egentligen inte betyder något. Siffror på en skärm och sådant. Mina siffror har jag skött ganska bra och eftersom jag inte varit någon vidare mamma, tänkte jag använda mina siffror för att tacka er, dig Sillen och Skorpan. Jag vill ge er 5000:- som tack. Det är inte mycket och jag ville gett er mer, men Johan sa att ni inte skulle acceptera det och sedan hörde jag om Sofie och då tänkte jag att jag kanske kan lägga lite extra krut på henne istället. Så får hon bli Johans nya mamma. Jag vet inte om man kan köpa mammor, men jag vill i alla fall ge ett litet bidrag till ert gemensamma nya boende som Johan berättade om.
-Men…
-Inga men. Jag behöver bara era personuppgifter, så för jag över pengarna direkt.
Motvilligt sa både Sillen och Sofie sina uppgifter.
-Så, sa Johans mamma när knappandet från tangenterna tystnat i luren. Nu finns pengarna på era konto. Jag får föra över till Skorpan sen när ni har hans uppgifter. Du kan väl skicka ett sms med det sen Johan. Jag måste tyvärr gå. Skulle egentligen varit på ett möte för en stund sedan. De har börjat utan mig.
Samtalet avslutades och Johan uppmanade både Sillen och Sofie att kontrollera sina saldo så att pengarna verkligen kommit rätt.
-20.000!!! ropade Sofie när hon fick se sitt saldo. Varför har hon fört över så mycket? Det är ju inte klokt, så kan hon inte göra.
-Jo, det kan hon. Hon har verkligen varit en dålig mamma och det här är hennes sätt att kompensera för det. Det har varit likt hela mitt liv. Hon är dålig mamma och försöker köpa sig till att vara bra. Det går dock inte. Man kan inte ersätta kvalitets tid med prylar eller pengar. Det är dock vad hon gör hela tiden. Hon dövar sitt dåliga samvete med pengar. Nu har hon för en gång skull gjort något bra med pengarna i alla fall.
-Men 20.000, det är jättemycket pengar.
-Det tycker jag också, men i hennes värld är det inte så farligt. Det är fickpengar för henne. Fick du dina 5 Sillen?
-Ja, det fick jag, men jag behöver dem inte. Jag har.
-Det tror jag säkert, men hon måste få ge dem. Det är som sagt hennes sätt att säga förlåt.
-Okej, jag ska tänka ut något bra att göra med dem. Då har ni i alla fall pengar till en säng.
-Ja, det räcker nog till det mesta vi behöver. Hon skulle föra över lika mycket till mig sa hon. Följer du med oss till Ikea?
-Nej, det tror jag ni får göra själv. Det är faktiskt er grej. Ni behöver tid utan någon som håller er i handen hela tiden. Dessutom så tror jag att jag gör större nytta på jobbet än på Ikea. Jag tvingas förmodligen åka dit med Karin en annan dag. Men ni får gärna låna min bil om ni vill.
Johan, Sillen och Sofie hjälptes åt att städa klart huset som snart skulle bli Johan och Sofies nya gemensamma hem. När de var precis klara, kom Karin. Hon ursäktade sig att det tagit så lång tid, men både Johan, Sillen och Sofie hade kommit igång med städningen så bra att de inte tänkt på klockan. Det var mycket roligare att städa tillsammans. När Karin tittat runt och konstaterat hur fint det blivit, så gick de vidare till nästa hus och hjälptes åt att röja upp där med. När dagen var slut var båda husen färdig städade och redo för nya hyresgäster.