Torsdag morgon hade Johan och Sofie bestämt att mötas i butiken klockan åtta. Killarna på lagret blev glada när de fick se Johan och alla ville krama om honom. De hade varit oroliga för honom, det gick inte att ta miste på. Också chefen kom ner på lagret och sa hej. Sillen som satt vid sin dator på lagret räckte över nycklarna till sin bil och bad dem ta det lugnt på vägarna.
Johan körde och Sofie satt i passagerarsätet. Sofie tyckte att det var spännande att åka iväg ensam med Johan. Äntligen skulle hon få spendera en hel dag tillsammans med mannen som hon några veckor tidigare sagt ja till. Och uppdraget de hade framför sig kändes också lockande. Tänk att de skulle köpa möbler till ett gemensamt boende. Hon kikade på Johan flera gånger medan han körde, men ingen av dem sa något. Egentligen hade de massor att prata om, men det var svårt att veta vart de skulle börja.
-Bra bil det här, sa Johan när de kört en bit. Vi borde kanske ha en egen bil, du och jag.
-Ja, men det får vänta. Sillen lånar säkert gärna ut sin fler gånger. Och när vi ska till jobbet så cyklar vi ju.
-Ja, jo, det är klart. Nu ska vi köpa möbler i alla fall, log Johan mot Sofie.
Efter drygt en timme i bilen var de framme på Ikeas parkering. Johan parkerade ganska långt från ingången för att slippa ha så mycket andra bilar omkring sig. Han var inte van att köra med släp och ville helst slippa backa.
När de klev innanför dörrarna till det stora varuhuset tog Johan Sofie i handen. Hon tittade först på handen och sedan på Johan och log. Det kändes bra. Tillsammans gick de hand i hand genom hela varuhuset. De sa fortfarande inte mycket och stannade nästan inte och tittade på några möbler. Ingen av dem ville ta kommandot och styra.
-Vi får gå en gång till, sa Sofie när de passerat alla utställningsrum.
-Ja, det är nog bäst. Ska vi ha en plan den här gången.
-Ja, det är nog också bäst, höll Sofie med.
-Hur ska vi välja? Vad ska vi välja?
-Vi ska väl ha en säng.
-Ja och köksmöbler, sa Johan.
-Vardagsrumsmöbler skulle vi ju ta dina, så det behöver vi inte titta på va?
-Nej, inte idag.
De gick till sovrummen igen. Och den här gången gick de in i varje rum som Ikea hade byggt upp.
-Vad gillar du bäst i det här rummet, undrade Johan.
Sofie såg sig omkring innan hon svarade.
-Tavlorna på väggen
-Okej, och vilket tycker du minst om då?
-Sängstommen. Jag gillar inte när det är så mycket färg på möblerna.
-Jag håller med. Jag gillar inte heller när det är så mycket färg.
-Vad tycker du är bäst och sämst då, undrade Sofie som gått närmare tavlorna som hängde ovanför sängen.
-Jag tycker nog samma som du, sa Johan.
De gick vidare till nästa rum och gjorde samma sak där. När de gått igenom alla rummen frågade Johan:
-Vilket rum var nu bäst då och vilket var sämst.
-Sämst var det första med de hemska färgerna och bäst var nog…. det där ljusa med mest vitt och lite trä.
-Jag håller med. Ska vi gå dit igen?
-Ja.
Väl i det rum som de båda gillade bäst, sa Johan:
-Jag är ganska dålig på att handla kläder. Jag kan inget om mode, men tycker ändå om att vara rätt klädd. Så jag brukar göra så att jag två eller tre gånger om året går till en klädbutik, väljer ut en av de skyltdockor de har och köper hela den uppsättningen som dockan har. Då vet jag att det är kläder som matchar och som är ganska moderiktiga.
-Det har jag aldrig tänkt på att man kan göra. Ganska smart.
-Nu undrar jag om vi ska göra samma sak här. Ska vi köpa allt vi ser i det här rummet? Det är ju fint och någon som kan det där med inredning har ju matchat detta.
Sofie skrattade lite, men tyckte ändå att det var ett ganska bra förslag. Lite småtokigt men bra. När de började kika på alla lappar kom dock oron för pengar över henne igen.
-Blir det inte väldigt mycket pengar om vi ska köpa allt detta?
-Ja, vi kanske inte behöver ha precis allt. Men vi måste vara noga med att välja madrass. Det är nog bäst att personalen hjälper oss med det.
Precis när Johan sa det, kom det en kvinna som jobbade bland sängarna och undrade om de ville ha hjälp.
-Vi vill köpa det här rummet, sa Johan
-Ojdå, hela rummet. Det blir svårt, log kvinnan.
-Nja, kanske inte hela rummet, men vi vill kunna möblera likt när vi kommer hem.
-Jag förstår. Jag ska hjälpa er. Ska vi börja med att välja madrasser?
Johan och Sofie följde med Ikea kvinnan och valde vilka madrasser de skulle ha och tillsammans skrev de sedan ner en lång inköpslista.
När de var klara bland sängarna gick de till köksborden. Ganska enkelt kom de överens om vilket bord och vilka stolar de skulle ha.
-Tror du vi får plats med allt det här i Sillens bil och på släpen vi hyrt, sa Sofie när de fyllt två vagnar med kartonger i varierande storlek.
-Ingen aning. Det får vi väl hoppas. Men ska vi inte gå och äta lite innan vi går ut.
-Jo, det är kanske bäst.
De lämnade sina kundvagnar och tog sig till restaurangen.
-Betalar du här, så betalar jag i nästa kassa, sa Johan.
Sofie bara tittade på honom.
-Jag bara skojade, sa han. Får jag ge dig en puss?
Men Sofie kunde fortfarande inte svara. Och eftersom hon inte nekade, så böjde sig Johan fram och gav henne en försiktig puss på munnen.
-ååå…. Johan, var allt hon fick fram, tagen av glöden, trots att det bara var en liten, liten puss.
-En till?
Sofie nickade och när Johans läppar mötte hennes sjöng det i hela hennes kroppen. Den här gången var det ännu mer glöd och inte bara en liten puss. Sofie ville ha mer. Mycket mer. Men nu var de på Ikea och i en restaurang och barnen som satt vid bordet intill stirrade.
-Vi får fortsätta när vi kommer hem, sa Johan när han släppt henne. Nu skulle vi ju äta.
Att få en klassisk köttbullsmeny på Ikea att bli romantisk är en konst. Men tydligen inte för Johan. Innan Sofie fick sätta sig så tog Johan en servett, vecklade ut den och la den som duk på det lilla bordet. Sedan drog han ut stolen och bjöd Sofie att sätta sig.
-Varsågod min sköna, en klassisk måltid med köttbullar, sa Johan och ställde tallriken med köttbullar på bordet framför henne. Sedan tog han en till servett, skakade upp den och la den i sitt eget knä när han satte sig mitt emot henne. Därefter satte han armbågarna på bordet, knäppte händerna och la pannan mot händerna och sa:
-Tack underbara Gud för den här maten och för att jag får äta den tillsammans med vackra Sofie.
När Johan tagit ner händerna tittade han på Sofie och sa:
-Du anar inte hur glad jag är över att jag får göra det här tillsammans med dig. Det är verkligen en dröm som slår in. Jag har bett om att få tillbringa mina dagar med dig i så många år och nu äntligen blir det av.
-Du är verkligen bra på det där med kyssar.
-Jaså du stannade kvar vid det, log Johan.
-Ja, jag kan inte hjälpa det. Det är faktiskt ditt fel. Men du, jag kom precis att tänka på en sak… hur är det, får du ha sex innan äktenskapet, det får man väl inte ha eller?
-Tja, många säger så. Men både du och jag har ju redan syndat på den punkten. Jag mest förstås. Så jag skulle nog säga att det inte spelar så stor roll längre. Oavsett så tänker jag inte skynda på något som du inte vill. Det vet du va?
-Ja, men om jag vill då? Är det något hinder då?
-Nej, jag tycker faktiskt inte det. Många skulle helt klart säga att jag har fel men det måste bli en sak mellan mig och Gud. Du tror ju inte på Gud, så för dig borde det inte spela någon roll. Förresten även om du just nu känner för sex, så tycker jag inte vi ska ägna oss åt det idag i alla fall.
-Varför? Och vad vet du vad jag känner för just nu.
-Din fråga gör att du i alla fall funderar på saken. Och nej, jag vill inte att vi har sex det första vi gör. Äktenskap handlar om så oändligt mycket mer än om sex. Det handlar om tillit bland annat. Att vi finns där för varandra hela tiden oavsett, inte bara i sovrummet. Bibeln har mycket att lära om relationer och visst, är sex en del av det. Men att bygga en relation på sex blir inte bra. Det borde du om någon veta.
-Ja, det är sant.
-Däremot tycker jag att vi kan ha nära kontakt, men kanske inte direkt sex med tillverkning av barn ikväll.
-Du kanske inte är attraherad av mig. Du kanske inte alls vill ägna dig åt sex med mig.
-Åååå lilla Sofie. Om du bara visste. Men jag försöker lägga band på mig själv. Det är inte enkelt, men jag känner att jag måste. Både för din och min skull. Det är så många gånger som jag velat ta tag i dig och bara släppa lös alla de där djuriska krafterna som jag har i mig. Du gör mig galen nästan varje dag, bara av att vara i samma rum. Ja, du behöver inte ens vara i samma rum. Det räcker att jag tänker på dig. Jag har jobbat hårt med mig själv inne på lagret hemma i butiken i flera år. När jag sett Skorpan stå där vid din disk har jag velat gå ut och bara kasta bort honom och själv knuffa in dig i konferensrummet, rulla ner gardinerna och ta dig med storm på bordet därinne. Men som du vet har jag inte gjort det. Och på ett sätt så är jag ju inte sådan. Men du lockar fram de mest primitiva känslorna i mig.
-Så du pratar, jag blir nästan lite generad.
-Ja, förlåt, men du gör mig helt galen. Jag kan inte hjälpa det och jag har svårt att stå emot. Att vara så här nära dig en hel dag gör det bara ännu svårare att hålla tassarna i styr. Det sägs att folk har sex i de olika rummen här på Ikea, jag vet inte om det stämmer, men jag skulle lätt kunna kasta omkull dig i en av sängarna. Men som jag sa, så jobbar jag hårt med att hålla mig själv med strama tyglar. För både din och min skulle vill jag att vi försöker lägga band på oss själv ett tag. Om det går.
-Säger du så, så ska jag inte fresta dig.
-Det gör du redan. Bara att du sitter här mitt emot mig, så frestas du. När vi satt i bilen på vägen hit, så frestade du mig. Jag såg hur du kikade på mig när vi körde förbi den där stora rastplatsen. Då kan jag säga att det var nära att jag svängt av och struntat i de där banden. Du gör mig verkligen helt galen.
-Hmmm… kanske bäst vi ber någon om hjälp att montera möblerna ikväll då, så att du kan hålla dig på mattan.
-Ja, det tror jag. Ska vi åka eller?
-Ja, det är nog lika bra.
Sofie och Johan lämnade Ikeas restaurang och tog sig tillbaka till kundvagnarna de lämnat. När Johan betalat för allt, så hade han snart Sofie vid sin sida.
-Oj, vad mycket pengar det blev. Hade du så mycket pengar.
-Ja, min mamma skickade över en rejäl slant. Hon vill att vi ska bo ordentligt. Hon har klagat på min lägenhet och mitt val av möbler sedan den dag jag flyttade in i min nuvarande lägenhet. Nu kommer hon dock inte att säga något mer. Hon vill inte klaga på dig, det vet jag. Även om hon är en buffel, så vet hon att uppföra sig mot sådana hon inte känner och dig känner hon inte och det är nog lika bra att det förblir så. Vi kan ha henne som kassa-ko och det tror jag passar henne bra. Som jag sa innan, så är hon inte så bra på att vara mamma och svärmor är hon förmodligen ännu sämre som. Eftersom hon själv vet om det, så blir detta ett alternativ som vi båda kan stå ut med. Hon betalar för att kunna hålla sig på avstånd. Och jag tar emot så att hon håller sig på avstånd.
Sofie tyckte lite synd om Johan som hade en sådan mamma. Själv hade hon ingen kontakt alls med sin mamma. Det hade Jonny tagit ifrån henne. Hon hade försökt ringa ett par gånger, men det hade blivit en spricka i den relationen. Johans relation med mamman var på ett sätt enklare. Även om den var stel och opersonlig, så hade de i alla fall någon form av relation. En relation som de båda kommit fram till på sitt sätt.
Johan och Sofie fick precis in allt de handlat i bilen och den hyrda släpen. De lösa textilier de köpt tryckte de in mellan några av kartongerna för att få plats och Sofie hade en av kuddarna i knät när hon satte sig i bilen. Det skulle bli skönt att komma hem igen. Dagen hade varit lyckad, men att vandra på ett stort varuhus hela dagen tar på krafterna.