Johan och Sofie blev snabbt upptagna med att prata om allt de handlat medan alla hjälptes åt att bära in de många kartongerna från Ikea. Skorpan och Johan började på att montera en byrå som skulle stå i sovrummet medan chefen tog en av köksstolarna. Det var mycket som skulle bäras in och mycket som skulle skruvas ihop, men stämningen var god bland alla.
Alla utom Karin som hade känt sig lite dum när hon tvingades höra på samtalet om Johan och Sofies sexliv. Hon försökte dölja det, men hon var inte bekväm i samtalet som ägt rum. Det var ju ett väldigt privat samtal som hon knappt inte ens haft med sin man, Sillen. Hon kunde inte förstå hur de kunde prata så öppet om sex. Till och med deras gemensamma chef var ju med och hörde alltihop och la sig i samtalet. Hon försökte hålla sig på sin kant medan de hjälptes åt att bära in och montera allt som handlats på Ikea.
Sillen märkte dock på sin fru att något var fel. Så efter ett tag tog han henne vänligt i armen och drog iväg med henne runt huset så att de skulle få vara ifred.
-Är allt okej, frågade han.
-Ja, jo, visst.
-Men det där samtalet störde dig?
-Ja, det kan man väl säga. Du och jag som är gifta har ju inte ens pratat om sex på det viset. Vi har ju bara gjort.
-Ja, jag vet. Men det är kanske inte så dumt att prata om det. Jag tycker vi ska göra det. Inte nu förstås, men senare ikväll kanske. Jag vill inte ta något för givet med dig. Jag vill ditt bästa och då tror jag på ett samtal.
-Ja, du har rätt. Men hur kan ni prata så om deras sexliv. Det angår inte er andra. Och er chef… jag förstår det inte. Det känns bara så udda och konstigt. De får väl ha sex när de vill.
-Det är inte så konstigt. Jag, Skorpan och Johan har gått igenom mycket tillsammans. Vi är så nära vänner att vi lika gärna skulle kunna vara syskon. Vi är närmare vänner än syskon.
-Men chefen då?
-Ja, han är ungefär som en pappa för oss, trots att vi är nästan jämngamla känns han ibland som en pappa. Vi vill väl allihop och det har vi lärt oss genom åren tillsammans. Visserligen har vi inte pratat så mycket om sex förut, men vi har pratat om många svåra saker. Det har fört oss samman. De här människorna betyder väldigt mycket för mig.
-Det har jag förstått, men ändå. Ett samtal som det idag är inte ett vanligt samtal.
-Nej, men erkänn att det var bra att de fick ha det. Nu finns det inga frågetecken.
-Mmm du har nog rätt. Fast det fick mig att känna mig obekväm. Jag är inte van att prata om sådant. I min familj har vi aldrig sagt något som ens kanske skulle kunna förknippas med sex. Till och med nu när jag säger ordet sex till dig, du som är min man, så känns det lite jobbigt.
-Men det är inte heller bra. En balanserad syn på allt i livet brukar vara det bästa.
-Ja, kanske, men just ämnet sex är svårt. Och jag fattar inte att jag redan sagt det ordet så många gånger.
-Jag ska inte pusha dig att säga det fler gånger heller. Vi tar det succesivt.
-Tack!
Sillen som kände sig lite inspirerad av att se Johan kyssa Sofie, la handen på väggen bakom Karin och böjde sig fram och kysste henne.
-Jag får kanske fråga Johan om knep för att få det så bra som Sofie säger att det är.
-Det behövs inte. Det här är gott nog.
Gott nog var inte direkt vad Sillen ville höra, men han böjde sig i alla fall fram och kysste sin fru igen innan de gick tillsammans tillbaka till de andra.
-Jaså, sa Skorpan som såg dem komma runt hörnet. Är det nu ni två.
Sillen och Karin tittade på varandra, men sa inget. Och Skorpan insåg att det inte var läge att prata mer om sex just den här dagen, så inte heller han sa något mer. Istället fortsatte han bära in den kartong han höll under armen.
När alla möbler var nästan färdiga, sa chefen:
-Jag är glad att ni ser ut att vara på rätt väg igen, Johan och Sofie. Jag hoppas att ni kommer att trivas här och som vanligt hoppas jag att ni vet att ni alltid kan komma till mig om det blir problem. Vi är ju en familj allihop och även om ni blir en familj i familjen så är ni båda en del av vår stora familj och vi tycker lika mycket om er båda två.
-Ja, verkligen, sa Skorpan.
Johan och Sofie lämnades ensamma i det nymöblerade huset. Allt luktade nytt och sovrummet blev nästan som det de sett på Ikea.
-Jag behöver en dusch, sa Johan.
-Jag med. Men jag har inga kläder här.
-Nej, inte jag heller. Hem till mig är det väldigt långt härifrån.
Just då ringde Johans telefon. Det var chefen.
-Jo, jag kom på en sak som jag glömde säga förut, sa chefen.
-Jaså, vadå.
-Jo, jag kom helt av mig när Skorpan började prata om sex och det där. Jag hade en överraskning till er.
-Till oss? Mig och Sofie menar du?
-Ja.
-Okej….
-Jo, ni har ju lånat Sillens bil idag.
-Jaaa…. Johan var osäker.
-Om du ska ha hand om hela mitt område så behöver du kunna förflytta dig snabbt från ena delen till den andra, så jag tänkte att det behövs en företagsbil. Jag har ställt den i ert garage. Den är din och Sofies.
-Va? Har du köpt en bil till oss?
-Nja, alltså det är en företagsbil, så den är ju inte er. Men ni kan använda den. När ni kör och handlar så kanske ni köper fikabröd till fikarummet samtidigt och det är ju ingen som kan kontrollera. Och om ni ska till Ikea fler gånger så är det kanske för att köpa nya hyllor till kontoret. Det är en företagsbil, men ni två använder den som ni vill. Det är dock ingen stor bil och helt ny är den inte heller, för det har inte företaget råd med just nu, men den kanske duger. Och jag måste sätta en logga eller något på den. Det har jag inte hunnit med än. Det blev ett hast-köp idag. Men jag hoppas att den kommer till användning. Nycklarna la jag i första skåpet i köket.
-Jag vet inte vad jag ska säga, Tack!
-Inga problem. Det är jag som ska tacka. Jag är glad att jag har dig Johan och jag är ledsen att jag pressade dig för hårt. Jag blev lite ivrig och ville få allt i ordning på en gång. Men i sanningens namn så tog det lite väl hårt på mig med. Och inte blev det bättre när jag hörde vad du tänkte göra i fredags. Det var så att jag övervägde göra samma sak själv. Du och de andra i butiken betyder så mycket för mig. Jag vet att jag sagt det många gånger förut, men ni är verkligen min familj och det gör mig så ont när ni inte mår bra. Därför blev jag glad när Sillen berättade att ni skulle till Ikea och när han sa att han lånade ut bilen till er. Fast det är ju inte rimligt att ni ska låna bil av Sillen. Ni behöver ju en egen. Jag kunde lätt räkna ut att ni inte tänkte köpa en egen bil nu när ni precis spenderat pengar på möbler. Därför fick jag lite bråttom att köpa den här bilen till er. Jag hoppas att det blir bra. Och jag lovar att inte pressa så hårt i framtiden. Gör jag det så måste du säga till mig.
-Det är okej. Antar att det är bra att veta var man har sin gräns.
-Kanske det, men se till att hålla dig på behörigt avstånd från den där gränsen i fortsättningen.
-Det ska jag försöka.
Johan avslutade samtalet med chefen och gick till skåpet i köket. Där låg det mycket riktigt ett par bilnycklar.
-Chefen har köpt bil åt oss. Ser ut som en Toyota, enligt nyckeln.
-Varför har han gjort det?
-Jag vet inte. Det är en företagsbil säger han. Han verkar tycka att jag behöver den när jag ska sköta om alla de här husen.
-Det kan han ju ha rätt i. Det blir svårt för dig att frakta runt saker på cykel och frakta runt saker kommer du att behöva göra.
-Ja, det har jag nästan redan märkt. Ska vi gå ut och titta?
-Ja, men varför sa han inte detta innan, när han ändå var här.
-Det där sex snacket påverkade visst chefen också.
-Hmmm… ja, det var inte vad jag hade väntat mig, men det är ganska gott att ha pratat om det. Stackars Skorpan. Vi får försöka hjälpa honom att hitta en tjej.
-Ja.
Johan öppnade porten till garaget och där stod det en svart liten bil.
-Det är en Toyota, en Toyota Yaris. Jag har aldrig kört en Toyota. Ska vi provsitta?
Utan att svara öppnade Sofie passagerardörren och satte sig i bilen.
-Den här luktar också ny, sa Sofie.
-Ja, fast chefen sa att den inte var det. Kolla om det ligger papper i handskfacket.
Sofie hittade ett registreringsbevis som sa att bilen var tre år.
-Då är den ju nästan ny, sa Johan. Häftigt. Ska vi köra en sväng eller? Vi kan ju köra hem till mig och hämta lite kläder och sedan hem till dig så att du kan få med dig vad du behöver.
Johan startade bilen och körde med den hela vägen hem till sin gamla lägenhet. När han packat en väska med det viktigaste gick de ner till bilen igen. Sofie fick köra hem till sin lägenhet och packade en lika stor väska till sig som Johan hade gjort. Vägen från Sofies lägenhet till det gemensamma boendet körde Johan.
Vilken helt otrolig dag. Först hela dagen på Ikea med den man älskar mest och när man kommer hem så väntar ens bästa vänner på att få hjälpa till att bära in och montera möbler. Och som avslutning en hel bil. Vad mer kan man önska sig. Kanske allt det här var för bra för att vara sant. När ska bakslaget komma och från vilket håll?