Johan och Sofie stod i hallen till sitt gemensamma boende. Dagen hade varit helt perfekt. Men nu vågade ingen av dem ta steget in i huset. Vad skulle de säga och vad skulle de göra? Att tillbringa en dag tillsammans är inte så konstigt eller svårt. Det kan man göra med nästan vem som helst. Och att sova över på soffan hemma hos varandra är inte heller så svårt. Men att gå från soffan till att bo i samma hus, det innebär ett enormt stort steg.
-Hur gör vi nu, undrade Johan.
-Jag vet inte. Jag har inte funderat så mycket på den här stunden tidigare.
-Nej, inte jag heller. Just nu är jag mest rädd att göra fel. Jag älskar dig Sofie. Oavsett vilka steg vi tar efter att ha lämnat den här dörrmattan som vi fick av chefen, så måste du veta det. Jag älskar dig. Och om jag gör fel så är det för att jag är klantig och inte förstår bättre. Då måste du hjälpa mig att göra bättre. Lova att säga till mig så fort du tycker att jag gör fel.
-Men då kanske jag bara blir tjatig och tråkig. Det vill jag inte.
-Det måste du. Annars sårar jag kanske dig om och om igen och det är det sista jag vill. Får jag kyssa dig igen?
Sofie bara nickade. Båda ställde väskorna på golvet precis där de stod och Johan vände sig mot sin älskade Sofie och kysste henne varsamt. Eftersom de nu, till skillnad från när de var på Ikea några timmar tidigare, var ensamma, så lät han sina händer lämna hennes nacke och ömt smeka hennes rygg och ner över skinkorna.
Sofie gillade behandlingen, men stelnade ändå till bråkdelen av en sekund när Johans hand nådde ner till hennes byxor. Johan som var väldigt lyhörd på alla hennes signaler märkte reaktionen, trots att den varit så kortvarig. Han lät därför handen åter vandra uppåt längs ryggen, samtidigt som han sakta släppte hennes läppar.
De stod kvar nära varandra och såg varandra djupt i ögonen. Johan försökte läsa av vad som hände i hennes huvud, som om det skulle gå att läsa genom ögonen. Ingen av dem sa något, men så böjde han sig fram och kysste henne igen. Nu var det Sofies händer som gav sig ut på upptäcktsfärd. Hon lät sin högra hand vandra över hans axel och ner över bröstet. Försiktigt drog hon upp hans tröja och letade sig in under den. Det kändes härligt att känna hans nakna hud under handen. Men Johan tog hennes hand och lät den visserligen vara kvar under tröjan, men styrde den till ryggen.
En besvikelse sköljde över Sofie som både var livrädd för vad det här skulle leda till, men samtidigt väldigt attraherad. Hela hennes kropp längtade efter att få mer av Johan. Men att ha sex med Johan skulle betyda sex för första gången sedan hon lämnade Jonny. Hjärtat bultade i hennes bröstkorg och blodet rusade runt i hela kroppen med en väldig fart.
-Jag vill Johan, jag vill, men jag är rädd. Hjälp mig.
-Jag vet, sa Johan. Jag vet både att du vill och att du är rädd. Det märker jag. Jag vill hjälpa dig. Jag vill inget hellre, men vi sa ju att vi inte skulle, inte idag.
-Varför inte idag?
-För att vi måste ta det lugnt. Vi vill ju ha ett långvarigt förhållande.
-Men det kan vi väl ändå ha eller?
-Ja, kanske. Men det ska inte bygga på sex. Tillit ska det bygga på. Och jag tror inte att jag kan bygga den tillit som jag vill att du ska ha till mig om jag tillåter mig själv att ha sex med dig nu. Jag känner ju din rädsla bakom det där heta.
-Men Johan, jag vill. Det brinner i hela min kropp. Den längtar efter dig.
-Jag vet, och det är bra. Jag gillar det och jag kan ge din kropp lite mera, men jag tänker inte gå hela vägen.
-Ååå…. Hur långt ska vi gå då?
Istället för att svara på frågan, böjde Johan på knäna, och lyfte upp Sofie. Sedan bar han henne genom hallen och in i sovrummet och la henne på sängen och sig själv ovanpå. Där fortsatte han med de kyssar som han börjat på i hallen och handen lät han återigen vandra ner mot hennes ben. Den här gången stelnade hon inte till så som hon gjort första gången, så han fortsatte smeka henne över benen, utanpå de tajta jeansen hon hade på sig.
Johan slutade med kyssarna och la sig lite halvt vid sidan för att studera henne ansikte medan han flyttade sin hand från benet och sakta lät den glida upp över magen och över hennes vänstra bröst. Sofie kunde nästan inte ligga still. Hon ålade sig i sängen och försökte dra ner honom mot sig, men det gick inte för han höll emot. Han låg kvar lite halvt vid sidan och fortsatte att massera bröstet genom den tunna blusen.
Eftersom hon inte lyckades dra honom närmare sig, så började hon knäppa upp först sina byxorna och sedan knapparna i blusen. Men Johan tog återigen hennes händer. Den här gången tog han dem och la dem ovanför hennes huvud samtidigt som han la sig över henne igen och fortsatte med kyssarna. Efter en stunds kyssar, fortfarande med Sofies händer i ett fast grepp, la han sig återigen vid sidan och sa:
-Vi skulle väl gå och duscha?
-Ja, men… jag tycker du retas. Jag håller på att explodera av hetta. Du måste ge min kropp vad den längtar efter.
-En kall dusch, kanske.
-Nej, den vill ha mera av dig.
-Du gör det inte enkelt för mig. Du är så otroligt läcker, så du förstår inte. Min kropp säger samma sak. Den vill mera och den kan inte få nog. Men det är inte rätt.
-Hur kan det vara fel när båda vill.
-Jag vet inte, men vi ska inte.
Besviken tog sig Sofie ur Johans händer och satte sig upp i sängen. ”Vi ska inte”, det kändes hårt och kallt. Orden fick hela situationen att på något vis påminna om Johnny. Utan att se sig om gick hon ut i hallen och hämtade sin väska. Hon gick in i badrummet och låste dörren bakom sig. Hon såg sig själv i spegeln förvånad över hur besviken hon kände sig. All glöd var som bortblåst.
Efter en varm dusch satte hon på sig rena kläder och lämnade badrummet. Det kändes lite bättre igen efter duschen. Johan hade förstås rätt. Sex skulle de kunna ha alla dagar i veckan framöver. Varför skynda? Men hans kyssar gjorde att hon bara ville ha mer och mer. Det var svårt att få nog.
Inte blev det bättre av att hon hittade Johan sittande mitt på golvet i det som skulle användas som vardagsrum. Där satt han med benen i kors och bara kalsonger på sig. Hon förstod att han bad, för han mumlade sådär som hon hade sett honom göra förut. Fast han hade ingen Bibel att peka i den här gången, så som han haft i sin egen lägenhet. Han bara satt där med slutna ögon och huvudet böjt och mumlade. Försiktigt tassade Sofie runt och satte sig precis mitt emot, också med benen i kors. Johan fortsatte att mumla och trots att hon satt så nära så hörde hon inte vad han sa. Nyfiket studerade hon varje ansiktsrörelse han gjorde medan han mumlade vidare. Som om hon försökte läsa på läpparna vad det var han sa.
När han slutat mumla tittade han upp och log mot henne. Hon satte händerna i håret och ursäktade sin frisyr.
-Jag gillar den, sa Johan och stoppade fingrarna i hennes blöta hår.
-Kom ni fram till något, du och Gud?
-Inte mer än vad jag redan visste.
-Men hur kan du som är kristen bo tillsammans med mig som inte är det. Är det verkligen tillåtet.
-Det är ju Gud som sagt att det ska vara såhär. Han har förmodligen en plan. Gissningsvis kommer han att frälsa dig också.
-Det tror jag inte. Då får han nog jobba hårt.
-Jag tror inte att det är ett svårt jobb för Gud. Kan han låta döda uppstå till liv och låta Mose och hans folk komma undan farao och allt annat han gjort, då kan han garanterat omvända dig också.
-Varför har han inte redan gjort det då?
-Det vet jag inte. Det är nästan omöjligt att veta hans motiv ibland. Han gör det som blir bäst och det är något som vi nästan aldrig ser förrän efteråt.
-Hur ofta måste du be då?
-Det gör jag så ofta jag vill. Det finns inga regler för det. Men jag vill göra det ofta. Jag vill vara nära honom.
-Om jag vill bli kristen då, hur ska jag då göra?
-Alltså, jag vill egentligen helst inte kalla mig för Kristen. Att vara Kristen är att tillhöra en religion, men jag ser inte mig själv som en del av en religion. Jag är Jesus följare.
-Vad är det för skillnad?
-Religioner blir ofta stela lagar och regler, precis som de som kallades lärda och präster gjorde på Jesus tid. De hade massor av regler att följa och hittade på egna tolkningar av de där reglerna. Tolkningar som i vissa fall var till mer skada än nytta. De var till exempel helt besatta av sabbaten. Sabbat är viktigt, men inte på bekostnad av andras hälsa som det blev på Jesus tid. När Jesus helade på sabbaten blev de som galna och ville sätta dit honom. Men precis som Jesus sa åt dem, så är det inte rätt att låta någon lida en extra dag bara för att det är sabbat.
-Men hur ska jag göra för att bli en Jesus följare då?
-Vill du det?
-Det vet jag inte. Jag vet inte vad det innebär. Jag antar att kvinnor har en särskild roll när man är Kristen. Jag antar att min roll blir att stå vid spisen och laga mat medan du jobbar.
-Så skulle absolut en Kristen kunna se på saken. Men som jag sa, så vill jag inte kalla mig Kristen. Jag följer Jesus och Jesus tyckte bra om kvinnor och i Bibeln kan man läsa en del om Jesus förhållande till kvinnor. Han ställde dem inte vid spisen. I en berättelse om två systrar, Marta och Maria, då tog han faktiskt Marta från spisen och sa åt henne att det var bättre att hon höll sig till honom än till spisen. Ungefär så sa han. (Lukas kapitel 10, vers 38-41)
-Gjorde han?
-Ja, du kan själv få läsa det i min Bibel när jag fått hit en. Eller ännu bättre, jag kan köpa en till dig.
-Na, jag vet inte om jag behöver någon Bibel.
-Kanske, kanske inte. Men jag vill köpa en till dig ändå. Den största kärleksgåva jag kan ge dig är faktiskt Jesus kärlek, för det finns ingen annan som är större. Att köpa en Bibel kanske kan hjälpa dig att få uppleva Jesus fantastiska kärlek.
-Okej, vi åker väl till jobbet imorgon och väljer en Bibel.
-Yes!!! Har jag sagt att jag älskar dig?
-Ja, det har du.
-Okej, men jag säger det igen; Jag älskar dig!!
-För att jag vill ha en Bibel.
-Nej, för att du är helt underbar. Så vacker och så smart. Jag kan inte få nog av dig. Förlåt för att jag inte gav dig det du nyss ville ha, men jag kunde inte.
-Nej, det är jag som ska be om ursäkt. Jag blev lite besviken, men jag vet att du har rätt. Jag tycker det är du som är klok.
-Jag skulle vilja kyssa dig igen, men nu sitter jag här i bara kalsonger, svettig efter alla möbel monteringar och du är nyduschad och fräsch.
-Varför sitter du här i bara kalsongerna då?
-Jag var överhettad.
Sofie fnissade medan Johan reste sig från golvet och gick till badrummet. Också hon lämnade det hårda golvet i vardagsrummet. Hon valde att gå in i sovrummet och njuta av det nymöblerade rummet. Det hade verkligen blivit fint. Svårt att tro att det bara någon dag tidigare hade varit fullt med spindelnät i taket och drivor med damm längs alla lister.