Killarna på lagret hade tusentals med frågor till både Johan och Sofie som hade valt att stanna kvar en kort stund på lagret efter att chefen informerat om sitt stora köp. Killarna undrade både om det där med att chefen plötsligt blivit kristen och hur det såg ut i bostadsområdet han köpt och …. ja frågorna bara haglade över stackars Johan och Sofie som knappt kunde freda sig.
-Ska ni bo där nu då, undrade Albin. Ska ni flytta ihop och gifta er? Alltså sedan det där frieriet så har ni varit lite anti mot varandra tycker jag. Du har ju snackat mer med Skorpan än med Johan Sofie. Jag har tänkt att jag har hört fel att det är Skorpan du ska gifta dig med och inte Johan.
-Nu räcker det, röt Johan. Han var själv lite förvånad över hur sträng han kunde låta och när han såg på de andra så insåg han att de inte heller var beredda på tonfallet. Men han fortsatte:
-Sofie och jag har varit runt med chefen hela dagen och börjar bli lite trötta, men vi vet inte mycket mer om det här köpet än ni. Inte ens chefen själv vet något. När jag snackade med honom i fredags så var han inne på att inte köpa. Men saker förändrades. Han kommer att behöva vår hjälp mycket mer än vad jag tror att han anar och då går det inte att ni håller på att tjafsar om struntsaker. Gör det ni blivit tillsagda att göra. Det han har sagt till mig är att han tänker att ni alla ska stiga i graderna, men då kan ni inte hålla på såhär. Visa att ni är ansvarstagande och att han kan lita på er i vått och tort. Vi har haft det ruskigt bra här på lagret i många år. Nu är det hög tid att vi ger tillbaka något till chefen.
-Förlåt Johan, du har rätt. Chefen är verkligen den bästa boss man kan ha. Och som jag fattade det i fredags så gör han ju inte den här affären för att bli rik och tjäna pengar utan för att hjälpa folk i nöd. Det tycker jag är storartat. Det förra bolaget hade såklart en affärsplan som gick ut på att tjäna pengar, men så ser ju inte chefens plan ut. Jag lovar att jag ska göra vad jag kan för att hjälpa honom. Finns det något jag kan göra idag?
-Gör klart här. Det är såklart viktigast. Vi måste ju se till att detta rullar vidare minst lika bra som det hittills gjort. Kanske viktigare än någonsin att vi ser till så att det går bättre än det gjort förut. Jag tror chefen behöver det här stället som en plats han kan falla tillbaka på och då vill det till att vi ger honom det.
-Vad bossig du låter Johan. Jag gillar det, sa Camilla som sagt tack och hej till kunden hon behövde hjälpa. Nu stod hon åter i dörröppningen till lagret.
-Jag med, sa Sofie, som genast ångrade sig. Alla tittade på henne, även Johan. Hon ville sjunka genom jorden, men som vanligt är det inget som händer. Johan log mot henne, men vände sig sedan åter till killarna.
-Jo, alltså, fortsatte han. När ni är klara här, tycker jag att ni ska åka ut till det där området. Visa intresse. Mycket mer än så kan ni inte göra där just nu. Men att visa chefen vårt stöd är kanske det han behöver bäst just nu. Och se till så att Olle blir en del i vårt gäng. Vi är ju en familj. Vi bryr oss om varandra. Det har vi alltid gjort. Gissningsvis är Olle den första i en lång rad med nya människor vi kommer att lära känna. Det kommer att bli en väldigt stor familj. Därför är det kanske extra viktigt att vi är noga med att hålla ihop och att hjälpa varandra. Särskilt vi som varit här längst, men även du Olle. Det vilar ett ganska stort ansvar på dig med nu. Större än vad som kanske är rimligt för en som precis börjat. Men det är viktigt att du kommer in i familjen. Du måste berätta om dig själv för de andra. Har du gjort det?
-Nej, inte än, inte så. Inte det jag tror du tänker på.
-Nej, det är lika bra du gör det på en gång.
Olle sänkte huvudet. Det var inte vad han hade tänkt sig. Han ville bara kunna smita undan och försöka glömma det som varit. Han ville ju ha en ny start.
-Okej, sa Johan. Jag börjar. Det är inte lätt att berätta vad man har i bagaget, men det blir kanske lättare för dig om jag berättar min historia för dig. Innan jag började här var jag inte den jag är idag. Jag raggade tjejer på krogen och hade alltid en hel hög med mig hem. Jag var den häftiga killen som de andra killarna beundrade för att jag var så bra med tjejerna. Jag var alltid bjuden på alla fester för då kom tjejerna. Jag hade inget jobb, mitt jobb var att ragga tjejer. Men en grannfru fick mig att bli Kristen och sedan dess har jag lämnat det där raggarlivet helt bakom mig.
-Jag har varit alkoholist, sa Sven som också anslutit sig till skaran på lagret. Det var bossen som hjälpte mig ur det. Sedan jag började här har jag inte druckit något. Dricker inte ens alkoholfri öl. Det påminner för mycket och jag vill inte dit. Det sabbade min relation med första frun och jag vill inte förstöra den relation jag har nu.
-Det har du inte sagt till oss förut, sa Skorpan.
-Nä, ingen har frågat.
-Så dumt! Har alla här något i bagaget?
-Inte vet jag, sa Johan. Jag och Sven har uppenbarligen det.
-Jag har också varit alkoholist, sa Olle. Det förstörde mitt äktenskap också. Jag har inte druckit något sedan hon kastade ut mig. Jag har bott i min bil sedan dess och det var då jag lämnade spriten. Känns ganska skönt att höra dig berätta att du också haft problem med alkohol, sa Olle vänd mot Sven. Men jag har mera i mitt bagage. Jag är en tjuv också.
-tjuv!?!
-Nja, när jag jobbade som snickare tog jag en del material med mig hem. Spik, brädor och en del annat för att bygga en altan. När frun slängde ut mig bodde jag ett par månader i de hus vi byggde, men när chefen kom på mig fick jag lämna både mitt provisoriska boende och jobbet.
-Vet chefen om detta?
-Ja jag har berättat. Men jag ångrar mig och tänker inte göra om det.
-Vet ni, sa Johan. Eller ja, ni vet ju att jag tror på Gud. Men jag tror att det är Gud som skickat hit Olle och därför tror jag på Olle när han säger att han lämnat det där bakom sig. Dessutom måste vi ju ge honom en chans. Vi har ju fått en chans av chefen. Nu är det vår tur att ge Olle den chans han behöver. Om han inte håller sig till ärligheten, så kommer Gud själv att straffa honom och då skulle inte jag vilja vara Olle. Men om han håller sig till sanningen, då tror jag att chefen just anställt en väldigt bra medarbetare.
-Du har rätt Johan. Jag är imponerad, sa Camilla. Jag har aldrig sett dig sådan här förut. Det har gjort dig gott att vara med chefen idag.
-Hmmm…jag vet inte. Men jag tycker bara att vi måste ställa upp för chefen, det är allt. Och vi kan ju inte döma någon på förhand.
-Du har rätt Johan. Är det du som är nya chefen här nu när vår vanliga chef inte är här.
-Nej, det tror jag inte. Det brukar ju vara Camilla som tar över när han inte är här. Det verkar som att han vill ha mig och Sofie i det nya området.
-Ska du inte vara här mer?
-Jo, det hoppas jag. Jag sa till chefen att det var vad jag ville. Jag trivs här.
-Det var bra, så att vi kan fortsätta att retas med dig.
-Ja, retas ni, men det verkar som att även ni börjar vackla. När det gäller tro på Gud. Det här med Olle var ett tecken som även ni fattade.
-Jag fattar inte vad ni menar, sa Olle. Varför hänger ni upp er på att jag heter Olle och att jag är snickare?
-Jo, för i fredags, innan chefen träffade dig, hade han ett möte med oss. Han berättade om det område han just köpt, fast då hade han såklart inte köpt det och tänkte inte göra det heller. Men som exempel på personer han tänkte hjälpa, så sa han Olle, en snickare och Kalle en kille som har koll på siffror. När han sedan träffade dig så förstod han att det var Gud som gett honom ett tecken.
-Ooo wow… nu blev till och med jag lite imponerad. Jag tror verkligen inte på någon Gud, sa Olle, men det där var ändå lite coolt.
-Ja vi vet. Så nu förstår du varför vi alla reagerade när du sa att du hette Olle.
-Ska jag ringa min kompis Kalle också kanske?
-Det kan du nog göra, fast inte idag. Vi klarar inte av mer nyheter idag eller ens den här veckan. Jag tror att Kalle kommer att behövas här, men vänta med att ringa honom tills chefen säger.
-Eller tills du Johan säger, sa Olle. Jag ser dig lite som halvchef faktiskt. Du verkar ta kommandot väldigt bra.
-Nä, det är bättre du ser mig som Bibel Johan. Eller vad nu de andra kallar mig. En annan dag så ska jag visa dig min Bibel-hörna. Jag har fått en egen avdelning i den här butiken. Det kan du också få om du vill. Svampen har en hylla med speciella pennor som han brinner för. Men man måste såklart ha det rätta engagemanget för det man vill ha en egen hylla till.
-Häftigt ändå, sa Olle.
-Ja, men nu måste nog jag och Sofie gå. Jag tittar in här imorgon bitti innan jag fortsätter ut till chefens område.
Med det sagt, tog han Sofie i handen och gick.
-Är de ett par, undrade Olle.
-Ja, han har friat till henne, men sedan dess verkar de ha hamnat på is. Har inte sett honom hålla hennes hand sedan den där dagen ni vet.
-Nä, inte jag heller. Jag trodde att de skippat det hela. Jag har varit nära att bjuda ut henne igen.
-Men Skorpan, skärp dig!
-Ja, men vadå, hon är ju så läcker.
-Ja, men du ser väl att hon har ringen på sig, sa Camilla
-Jaja, men ändå. Johan verkar ha kört in i väggen. Jag har haft god lust att ge honom en kick i baken flera gånger. Varför är de inte tillsammans med varandra när de ska gifta sig?
-Det blev väl lite för mycket med det där med Jonny.
-Jonny, undrade Olle.
-Jonny var Sofies förra kille, en riktig gangster. Han kom hit och kidnappade henne och han misshandlade Skorpan. Det var ett stor polispådrag. Vi var alla i chock efter det. Särskilt Johan och Sofie. Också du förstås Skorpan.
-Ja, honom vill jag inte träffa fler gånger. Men det hoppas och tror jag att jag slipper. Han hamnade bakom lås och bom och lär sitta där ett tag.
-Nähä, killar. Ska vi göra ett sista ryck här så att vi blir klara.
-Visst.
Så återgick alla till sina arbete. Killarna på lagret avslutade det de höll på med och städade sedan undan efter sig. En efter en lämnade de butiken och tog sig till den adress chefen satt på anslagstavlan. Alla var de nyfikna på hur det såg ut.