Chefen satt på kontoret med två utskrifter framför sig. På båda utskrifterna var det en kartan som visade området han köpt i måndags. På den ena kartan hade Johan och Olle markerat var de varit runt och tittat på husen och dess skick. På den andra hade han själv och Sofie markerat var de hade träffat de olika hyresgästerna.
Johan och Olle hade markerat på sin karta med olika färger. Rött betydde tydligen katastrof, gult betydde inte bra, men skulle förmodligen gå att fixa och grönt var bättre än snittet även om det inte heller var bra.
Chefen tänkte att han förmodligen borde bosätta sig själv inom området. Det skulle se bättre ut i de boendes ögon. Visserligen skulle han då tvingas göra av med sitt fina hus som han älskade, men det var förmodligen ändå det bästa. Men vilket av alla de här husen skulle han välja. Det fanns flera villor i området. Villor som stått här sedan innan det började byggas lägenheter runt omkring. Enligt Johan och Olle hade de fått röda markeringar allihop. Tydligen bland annat för att det var just villorna som först blev övergivna. Han övervägde att ta bilen och köra dit för att själv se på dem, men just då knackade det på dörren.
-Kom in.
Det var en arg boende från ett område som ingen ännu besökt.
-Jaså det är du som är den nya fastighetsägaren. Du har varit runt och fjäskat för de boende i vissa områden, men mitt område har du inte varit i. Är det inte fint nog för dig eller? Vem tror du att du är egentligen. Tror du att du ensam kan sköta allt det här när ett stort företag inte klarat av det. Imorgon kommer jag att ringa polisen och anmäla dig.
Chefen blev helt paff. Det var inte vad han hade väntat sig och han var egentligen lite för trött för att vara trevlig mot den här argsinta mannen, men han gjorde ett försök.
-Det var bra att du kom, försökte chefen.
-Jaså det tycker du.
-Ja verkligen. Jag har ju precis köpt området och jag har inte hunnit vara runt överallt än. Nu tyckte jag det var lite för sent för att knacka dörr. En del av de jag besökt idag har haft små barn och jag vill ju inte riskera att väcka dem. Kan du visa mig på den här kartan var du bor.
Mannen som lugnat sig lite följde med chefen till kartan på väggen.
-Jag bor där, sa mannen.
-Aha… på Helium gatan. Låt mig se på den här kartan som jag har utskriven, sa chefen. Nej, vi har inte varit där än. Förmodligen kommer Johan och Olle till ditt område imorgon. Se här.
Chefen höll fram kartan och visade mannen.
-Du ser där som de färg-markerat, där har de varit idag. Så de arbetar sig i riktning mot ditt område. Helium gatan, Aluminuimvägen och Kalcium stigen. Det verkar vara grundämnen där du bor.
-Ja, är det något fel med det eller?
-Nej, verkligen inte. Jag försöker bara få grepp om området. Jag bor inte alls här och jag är rädd att jag tagit mig vatten över huvudet. Allt är mycket värre än jag först trodde och jag trodde att det var illa.
-Då tänker du förstås höja hyran så att du får in stålar att fixa till allt.
-Nej, verkligen inte. Höja hyran är bland det sista jag tänker göra. Men jag har bett de jag hittills pratat med idag om hjälp. Ni som bor här är ju experter på att bo här och ni vet ju precis vad som är bra och vad som är dåligt. Att det är mycket som är dåligt, det vet jag, men finns det något som är bra?
-Nej. Jag skulle gärna flytta härifrån, men min fru vill bo kvar och dessutom är ju hyrorna i övriga stan helt orimliga.
-Kanske det. Det har jag ingen uppfattning om. Jag har hus i helt andra delen av stan. Men nu när jag köpt detta område så satt jag precis här och funderade på att flytta hit. Men jag vet inte vart. Har du något tips?
-Ja, här finns ju mycket att välja mellan. Vilken typ av boende söker du?
-Ja eftersom jag har villa nu, så tänker jag att jag vill ha en ny villa.
-Hmmm…. sa mannen som nu helt ändat attityd. Jag ser de markeringar som dina killar gjort och jag håller med dem. Det är verkligen inte några bra hus där. I mitt område, bland alla grundämnen är husen lite bättre. Långt från bra, men bättre. Jag skulle nog ge dem gult i alla fall.
-Tack, det var bra att veta. Vill du följa med mig bort och kolla?
-Det kan jag. Har du nycklar till husen då?
-Det ska finnas nycklar i ett annat hus som tydligen också funkat lite som kontor.
-Ja, det är det som ligger snett över här. Jag kan visa dig.
-Tack, det var snällt.
Tillsammans gick de en liten gång till det andra kontoret.
-Här är det, sa mannen.
Chefen låste upp dörren med en annan av de nycklar han fått av vaktmästaren. Men när de öppnade dörren kom det en hemsk stank och mötte dem. Det var så att de var tvungna att backa ett par steg.
-Vad sjutton är det som stinker, utropade mannen.
-Ja, det kan man undra.
Både chefen och mannen satte händerna för munnen och näsan och tog sig in för att leta upp källan till stanken. Det visade sig vara en katt som kommit in genom ett fönster som stått på glänt, men sedan inte lyckats ta sig ut igen. Katten var täckt av larver som kröp omkring i den ruttna kroppen.
Både mannen och chefen tog sig ut ur huset igen.
-Jag ska se om det finns något i förrådet som jag kan använda för att kasta ut den stackars katten, sa chefen.
Mannen följde efter och höll upp dörren åt chefen när han lyckats få upp katten på en skyffel han hittat i förrådet.
-Den får ligga här utanför så länge. Jag får begrava den senare. Nu måste vi in och öppna upp så att stanken vädras ut.
Tillsammans hjälptes de båda herrarna åt att öppna alla fönster som gick att öppna. Sedan gick de in i det rum som fungerat som kontor.
-Ånej, sa chefen. Ännu ett rum fullt med pärmar.
-Ja, det var väldigt så mycket papper, höll mannen med. Vad ska du göra med alla dessa?
-Jag vet inte. I det första kontoret var det mest så gamla papper att de gick att kasta direkt. Jag hoppas att jag kan göra detsamma här. Men det kommer ta mig en evighet att gå igenom allt. Jag ångrar nästan att jag köpte det här. Hur kan de bara lämna allt på detta viset, har de ingen skam i kroppen alls. Jag hade aldrig kunnat lämna över något som såg ut på det här viset.
-Jag håller med dig. Men jag är väl lite av en pedant kanske. Jag var kemi-lärare innan jag blev pensionär. När jag gick i pension jag försökte lämna över allt så bra som jag kunde till min efterträdare. Det här är bedrövligt. Jag beklagar.
-Jaja, det är mitt eget fel. Jag köpte grisen i säcken, så är det. Kan undra var de har de där nycklarna.
-Här verkar de vara, sa mannen och pekade på en brun låda ungefär dubbelt så stor som en skokartong.
-I en låda! Du skämtar med mig. Och ingen av nycklarna har någon markering. Menar de att jag ska testa alla nycklarna i varje hus. Hur många nycklar tror du det är?
-Tja, hundra kanske, sa mannen och tittade ner i lådan innan han fortsatte:
-Du, jag tycker att du verkar en ärlig man som vill väl, sa mannen. Jag kan faktiskt hjälpa dig med detta om du vill. Jag gör ändå inget om dagarna. Min fru håller på med handarbete, men jag har inget direkt att göra.
-Tack det hade varit väldigt snällt. Jag är tacksam för all hjälp jag kan få. Men vi kan väl ta lådan med oss när vi kollar på de där villorna.
-Det kan vi, fast nu är det mörkt, så du kommer inte att kunna se så mycket. Kanske bättre vi tar en titt imorgon.
-Du har rätt. Jag ska i alla fall gräva ner den där katten. Det var trevligt att träffa dig. Och om du vill följa med mina killar runt imorgon, så tror jag de skulle träffas hemma hos Olle vid åtta på morgonen. Olle bor på Pionvägen, eller vad det nu var som vägen hette. Något sådant var det i alla fall.
-Jaja, i samma hus som Sture kanske? Han ringde mig och var så glad att det flyttat in en ny person i huset.
-Ja, just det. Det är Olle som flyttat in där. Jag skickar ett sms till honom och säger att du kanske följer med dem runt.
-Ja, det hade varit trevligt. Då kanske de kan gå igenom mitt område.
-Det är klart att de ska göra när du är med. Jag och Sofie försöker väl också hålla oss där imorgon. Vi vill träffa de andra som också bor där.
-Ååå, då ska ni få träffa Greta. Hon är trevlig. Hon och jag var kollegor. Hon var syslöjd lärare på samma skola som jag var kemilärare. Hon gick i pension två år efter mig.
-Ursäkta min fråga, men är det mestadels äldre som bor kvar?
-Ja. Många av oss har bott här väldigt länge och att flytta när man kommit till vår ålder är inte så roligt. Vi har ju trots allt trivts här i alla år. Ända tills det började förfalla. Jag hoppas verkligen att du får ordning på det hela. Jag lovar hjälpa dig så gott jag kan. Och det gör säkert Greta också om det finns något som hon kan göra.
-Det gör det säkert om hon vill. Jag har lite idéer som jag vill bolla med mina närmaste medarbetare, så får vi se vad det kan bli av det. Känns gott att ha er som bor här som experthjälp.
Mannen som från början varit arg hade förvandlats till en trevlig och hjälpsam prick som gick nynnande ut från kontoret. Chefen gick runt och stängde alla fönster innan han gick ut och begravde katten i ljuset från en av gatlyktorna. När han kom tillbaka till det första huset var han så trött att han inte vågade sätta sig bakom ratten och köra genom hela stan för att komma hem. Han tyckte sig ha sett en säng i en av lägenheterna ovanför kontoret. Han gick in i byggnaden och letade igenom alla lägenheter. En enkel rese säng fanns det, men någon madrass var där inte. Han gick ner på kontoret igen och samlade några av de papper som Camilla kastat i en hög och la sig på dem. De fick duga som säng den här natten.