Det var flera år sedan Sofie hade haft sex med någon senast, men nu hade hon äntligen haft det med Johan. Senaste gången hon haft sex kunde snarast klassas som våldtäkt eftersom det var en av Jonnys okända män som trängt in i henne medan Jonny tittade på. Jonny hade brukat sitta bredvid eller vakta utanför så att hon inte skulle smita undan. Jonny själv gjorde lite som han ville med henne och det var vanligtvis inte någon behaglig upplevelse för Sofie.
Men nu låg hon bredvid Johan och han hade behandlat henne på ett helt annat sätt. Massor av respekt och kärlek hade funnits med i varje rörelse. Flera gånger hade han tvekat och velat dra sig undan, men hon uppmanade honom att fortsätta. Visserligen var det med skräckblandad förtjusning, för hon var livrädd att han plötsligt skulle bli som Jonny. Det blev han naturligtvis inte. Det var inte bara kyssar som Johan var mästare på, hela kärleksakten var perfekt.
Sofie var så lycklig att hon inte kunde hålla tillbaka tårarna.
-Men älskade Sofie, sa Johan förskräckt när han fick se tårarna. Förlåt, jag skulle ha slutat i alla fall.
-Nej, det är glädjetårar.
-Ooo, suck… det var ju tur det. Du skrämde mig.
-Förlåt. Men jag är så glad att äntligen ha haft sex. Inte för att jag direkt saknat det, men sedan Jonny har det funnits ett så starkt motstånd. Fast du är inte alls som Jonny. Tack!
-Ååå Sofie…. Jag har också varit tveksam. Inte för att jag varit med om det du varit med om, utan för att jag snarare varit den som utnyttjat för att stiga i graderna i kompisgäng och den är jag inte längre. Jag har varit rädd att jag skulle bli den hemska människan igen. Och inte bara det, jag har varit rädd att gå för snabbt fram med dig. Jag är som sagt livrädd att jag ska skrämma bort dig. Men det här med dig ikväll. Jag vet inte vad jag ska säga. Du är helt fantastisk! Det är jag som ska säga Tack!
Både Johan och Sofie låg nu på rygg och höll varandra i handen. Båda oändligt lyckliga. Dagens upp och nedgångar hade gjort att bandet mellan dem stärkts. Båda somnade lyckliga.
På morgonen var det Johan som vaknade först. Han insåg snabbt att han inte fått på sig några kläder alls sedan kärleksakten kvällen innan. Han låg helt naken under täcket. Försiktigt började han leta efter sina kalsonger under täcket. Men hans rörelser väckte Sofie.
-Godmorgon, sa hon.
-Ehhh, god morgon min sköna, sa Johan och slutade genast med sitt letande och vände sig mot Sofie. Han visste inte om hon också var helt naken, men nattlinnet hade hon inte fått på sig, det såg han. Hon låg på sidan och hade ena armen över täcket. Lusten att kasta sig över henne var stor, men han försökte behärska sig. Försiktigt började han istället att smeka hennes nakna axel. Han gjorde små cirklar med tummen och för varje cirkel skruvade han upp Sofies temperatur.
-Ska jag fortsätta?
-Ja. Fortsätt.
-Säg vad du vill att jag ska fortsätta med.
-Ååå….
Hela Sofie brann. Hon kunde inte få fram några ord. Istället kastade hon både sitt eget och Johans täcke åt sidan och satte sig gränsle över honom. Hon hade uppenbarligen inte heller fått på sig några kläder och snart var kärleksakten i full gång. Efter en stund låg de nakna och utmattade bredvid varandra. Båda väldigt lyckliga.
-Du är verkligen bra på det här, sa Sofie. Det är inte rätt att jämföra dig med Jonny, men det är vad jag har i mitt referens förråd och nej, det går inte att jämföra. Du är ….
Sofie avbröt sig. Istället sa Johan:
-Jag är glad att det trots allt är Jonny du jämför mig med och inte någon annan. I jämförelse med Jonny hoppas jag att jag har lite mer att komma med.
-Nej, förlåt, ni är inte alls jämförbara. Du är på en helt egen arena och jag måste nog försöka sluta prata om honom. Han har inte rätt att finnas i mitt huvud längre.
Johan böjde sig över henne och gav henne en försiktig puss på munnen.
-Jag skulle kunna ligga här hela dagen, sa Johan, men jag måste tyvärr meddela att vi har tråkigare saker framför oss idag. Mina föräldrar kommer ju.
-Ja, jag vet. Bara tanken på dem gör att man tappar all lust, känner jag, sa Sofie.
-Förlåt, men vi måste.
-Ja, jag vet.
Både Johan och Sofie tog sig ur sängen och snart hade de fått både kläder på kroppen och frukost i magen. Sofie satte sig i köket medan Johan gick upp på andra våningen för att läsa Bibeln. Utanför köksfönstret hoppade några småfåglar omkring i gräset. Till nästa vinter skulle hon sätta upp ett fågelbord utanför, tänkte hon. Det var rofyllt att sitta där och titta på de små fåglarna. Men plötsligt försvann ron, för utanför fönstret dök Johans föräldrar upp. Mamman verkade på bra humör, medan pappan var mer allvarsam och gick något steg strax bakom sin fru.
Sofie ropade upp till Johan samtidigt som hon gick för att öppna ytterdörren. Johans mamma klev in som om hon ägde hela huset och inte bara möblerna.
-God morgon, sa Johans mamma. Vad bra att ni är uppe. Jag har en lysande idé.
-Jaså, sa Sofie och gick före mamman till köket, men stannade i dörröppningen.
Mamman gick raskt förbi och satte sig på stolen mitt mot den där Sofie nyligen suttit.
-God morgon lilla gumman, sa Johans pappa som också gick förbi. Men på vägen förbi Sofie, så la han först sin vänstra hand på hennes skinka och samtidigt la han den andra över hennes motsatta bröst.
-Fina grejer det här, sa han.
Sofie rös i hela kroppen.
-Hon ryser, sa pappan till mamman. Hon gillar det.
-Det gör hon inte, sa Johan som precis kom fram till sin pappa och knuffade undan honom. Henne låter du bli.
-Ja, låt henne vara. Nu gick du faktiskt för långt älskling, sa mamman till sin man. Det där är ju Johans tjej.
-Vadå, man får väl känna lite.
-Nej, det får du verkligen inte, sa Johan,
Johan ställde sig snett framför Sofie som för att skydda henne.
-Sluta bråka nu, sa mamman. Jag kommer ju med så bra idéer.
Motvilligt släppte Johan sin pappa med blicken och riktade sin uppmärksamhet mot mamman. Sofie placerade han innanför sig vid köksbordet där mamman satt.
-Vad är det för bra idé du har, undrade Johan.
-Jo, jag tycker det här huset är lite litet. Ni borde ha ett riktigt hus. En villa.
-Fast vi gillar det här huset. Det är ett läge som passar oss. Inte så många grannar. Det blir lugnt och skönt för oss.
-Ja, men det är det som är grejen. Det här är ju ett parhus. Ni kan ju ha båda delarna av det här huset. Då får ni ju ett jättestort hus.
-Men vi kan inte ha två hus.
-Nej, men ni kan ju slå ut väggen som delar huset så att det blir ett stort.
-Men det går ju inte. Det blir ju jätte dyrt om det ens går. Vad ska vi med så stort hus till. Detta räcker till oss.
-Säg inte det. Snart så har ni en hög med ungar som springer runt och då ska de ha vars ett rum. Så många rum finns det inte här. Dessutom så tycker jag att du ska låsa in dig någonstans om du ska hålla på med det där med Gud och det, så stackars Sofie slipper. För du trodde väl inte Sofie.
-Nej, det gör jag inte. Men det går bra ändå. Johan är där uppe och läser Bibeln så är jag här nere. Det stör inte mig.
-Jaja, jag har i alla fall tagit kontakt med en arkitekt som jag känner.
-En som hon ligger med, sa pappan.
-Jaja, ja, det gör jag, men han är bra på det han gör.
-Trekant, sa pappan. Du vet Johan, hans fru är också med.
-Vad du tjatar, sa mamman. De har faktiskt fått ett bättre kärleksliv sedan jag fick vara med på ett hörn säger de. Men han är faktiskt en bra arkitekt också. Jag förklarade för honom hur det här huset ser ut och då skickade han över några förslag som han tagit fram åt andra.
-Men det går inte. Sillen och hans fru ska flytta in härintill.
-De får ta det första huset på den här vägen. Jag bryr mig inte. Ni ska inte bo i ett litet parhus. Jag skulle ju få skämmas om jag berättade hur ni bor. Jag har sagt till alla att du bor i en takvåning Johan och det är ju nästan sant. Du har ju bott högt upp i huset i alla fall. Och jag kan ju inte säga att du flyttat från takvåning till parhus. Jag måste kunna visa upp bilder på en lyxig villa, det förstår du väl.
-Nej, det har jag faktiskt svårt att förstå.
-Jaja, det är väl utanför din värld. Men för mig är det viktigt. Ni får välja ett av de här alternativen eller göra en skiss på ett eget, så ska jag se till så att det blir renoverat.
-Det är ingen idé att du säger emot Johan, sa pappan. Hon har bestämt sig. Själv tycker jag det är onödigt och galet, men hon har som sagt bestämt sig och då blir det så. Bestämmer ni er inte för något, så kommer hon att göra det och då blir det helt så som hon vill ha det. Jag är inte helt säker på att det är så ni vill ha det.
Sofie visste inte vad hon skulle säga. Även Johan var mållös en stund, men sa sen.
-Okej, vi ska titta på de här förslagen. Men vi måste väl inte bestämma oss idag?
-Nej, men ganska snart. Ni får inte bo in er för väl här. Hela huset kommer ju att bli rörigt och stökigt när de renoverar. Det ska ju plockas bort väggar och nya ska kanske sättas upp. En trädgårdsarkitekt måste jag hitta också så att det blir bra bilder från utsidan. Finns det någon lokal trädgårdsmästare som kan sköta den åt er?
-ingen aning.
-Ska ni hitta en sådan själv eller ska jag leta upp en åt er.
-Det gör vi nog själv i så fall. Men vi kommer inte att har råd med det.
-Apropå att ha råd det så vill jag att ni börjar med aktier båda två. Det är mitt enda motkrav för att jag betalar renoveringen.
-Men vi kan inget om aktier och det är tveksamt om vi har något intresse för det. Varför måste vi ha aktier? Förresten kan du inte betala för hela renoveringen.
-Nej, men det ordnar sig. Aktier ska ni ha för att utöka era resurser. Vi börjar en lektion direkt. Pappa och jag har bestämt oss att åka sedan.
-okej, men skulle ni inte äta lunch här?
-Jo, från början hade vi tänkt det, men vi har ångrat oss. Seså, fram med telefonerna och gå in på Avanza och skaffa konto.
-Avanza? Men det är väl inte det som du brukar jobba med?
-Nej, men det är lättast för nybörjare har jag förstått när andra pratar.
Johan och Sofie skapade motvilligt vars ett konto på Avanza och satte på mammans order in vars tusen kronor.
-Med tusen kronor kommer ni långt i början. Nu ska ni fundera ut vilka aktier ni vill ha. Eftersom ni inte kan något, så rekommenderar jag riktigt stora företag som funnits länge. Det händer inte så mycket med dem och ni lär er hur allt fungerar när ni studerar dem.
-Men vi vet inte vilka företag som finns på börsen.
-Nej, men tänk riktigt stora svenska företag, vilka tänker ni på då?
-Volvo kanske, sa Johan.
-Ja, bra. Leta upp volvo och köp en sådan. Sofie, du kanske ska välja en typisk aktie för kvinnor, Essity, de gör bindor och blöjor och sådant.
-Ja, okej.
Sofie letade upp Essity och köpte en sådan aktie.
-Var har ni pengarna någonstans? Någon storbank som tar emot er lön?
-Ja, Swedbank har jag mina pengar hos, sa Sofie.
-Då kanske du ska ha en sådan aktie.
-Jag med då, undrade Johan.
-Nej, välj en annan, så får ni bättre spridning.
-Avanza, finns det Avanza aktier?
-Jadå, köp du en Avanza aktie, det blir bra. Vars en till vill jag att ni hittar. Se om ni hittar någon lista och om det däri finns något företag ni känner igen.
-Assa Abloy, sa Sofie, de håller på med lås va?
-Ja, just det.
-Då tar jag det så är jag klar sen.
-Men jag då, sa Johan.
-Kanske ett av våra tyngre svenska bolag? SSAB, Atlas Copco, Sandvik eller Stora Enso kanske?
-SSAB, kan man ha aktier i det?
-Absolut.
-Då tar jag en sådan. Den var billig.
-Okej, då har ni vars tre aktier. Nu vill jag att ni dagligen loggar in och tittar på dem. Ni behöver inte göra något annat, bara titta. Kanske läsa på lite om företaget, besök deras hemsida osv. Köp inte mer och sälj inget. Bara se och lär nu i början. När ni har sett hur de stiger och sjunker dagligen, så kan ni utöka.
-Okej, ja det var ju inte så svårt.
-Nä, du ser. När ni har lärt er lite hur det fungerar med aktier vill jag att ni sätter in 10% av er lön till Avanza för att köpa aktier.
-10%! Det har jag inte råd med, sa Sofie.
-Det kommer du att ha. Det måste du ha. Det är en investering du gör i dig själv och det är du väl värd?
-Ja, men min lön har precis fått mig på fötter. Det har tagit mig flera år att få ihop ett hem att bo i och nu ska vi ju bygga upp ett nytt.
-Men du började ju från absolut noll, sa Johan. Du hade ju inget mer än de kläder du hade på dig och du har nu sakta men säkert byggt upp ett hem och en garderob.
-Ja och nu ska ni ju dela på kostnaderna dessutom, sa mamman. Du kan väl försöka.
-Okej, jag ska försöka, sa Sofie som tyckte att mamman lät ovanligt trevlig plötsligt.
-Men du mamman, sa Johan. Om vi ska sätta av 10% till Avanza, då kan väl du sätta av 10% till välgörenhet?
-Nej, varför det?
-Jag betalar tionde. Alltså tio procent av det jag tjänar säger många ska gå till kyrkan, men jag säger att det ska gå till Gud och Gud är ju mer än kyrkan. Jag är övertygad om att Gud finns i hjälporganisationerna och därför ger jag ofta till dem.
-Det verkar slösigt.
-Gud vill att vi gör det?
-Åååå du och din Gud. Men okej, jag gör det om ni lovar att spara i aktier.
-Ska jag alltså spara 10% i aktier och ge 10% till välgörenhet, sa Sofie. Det blir ju inga pengar kvar att leva av.
-Gud ger mer när vi ger mer.
-Gör han, sa mamman frågande. Då är jag absolut med. Vi har en deal.
-Bra, sa Johan,
-Kan vi åka till er arbetsplats nu eller? Jag skulle verkligen vilja ha de där pennorna.
-Visst. Jag meddelar chefen att vi är på väg, så kan vi åka dit direkt.
Johan var glad att han lyckats tillmötesgå sin mamma med att köpa aktier. Det var ju inte speciellt svårt. Glad var han också över att hon och pappan snart skulle åka. Visserligen hade han och Sofie handlat hem onödigt mycket mat, men det gjorde inget så länge föräldrarna åkte sin väg. Nu var det bara en tur till jobbet och sedan skulle han förhoppningsvis slippa se dem på ett tag.