Johan och Sofie skulle just lämna lagret för att gå ut i butiken och välja en Bibel till Sofie. Men varken chefen eller kollegorna var färdiga med dem.
-Du Johan, sa chefen. Du måste nog leta upp den där Emelie idag. Hon har letat efter dig hela veckan. Jag har sagt att du är sjukskriven, men inte varför. Hon kommer säkert att fråga dig om det. Ena dagen lät jag henne vara här en timme och jobba tillsammans med Svampen. Men hon är ditt ansvar Johan, så du måste försöka ta tag i henne.
-Ja, jag vet inte om vi orkar med henne fler gånger, sa Svampen. Hon snackar hela tiden och frågar tusen saker. Ingen av oss sa varför du var sjukskriven. Vi sa att vi inte visste.
-Okej, jag ska leta upp henne idag.
-Bra. Jobbar ni båda två som vanligt nästa vecka?
-Ja, det tänker jag att vi gör, sa Johan. Men vad som menas med vanligt vet jag inte. Inget är riktigt som vanligt längre. Jag saknar er killar. Näst efter Sofie är ni det bästa som hänt mig.
-Va, kommer vi bara på andra plats, skojade Skorpan som nu torkat upp allt vatten från golvet. Det hade gjort honom gott att få en hink med kallt vatten över huvudet och frågan är hur han varit om han inte fått det. Han var fortfarande ovanligt hajpad.
-Ja, fast jag tycker det är ganska okej, sa Albin som stått i bakgrunden hela tiden.
-Ja, du har rätt. I det här fallet är det bra nog att komma tvåa. Ingen av oss kan faktiskt mäta sig med Sofie och så länge vi får ha er båda i närheten så är vi nöjda.
-Vilket härligt gäng jag har, sa chefen. Vilken kärlek det är mellan er. Tack för att ni är de ni är. Jag ska inte störa mer, ville bara säga till dig Johan, det där om Emelie.
När chefen lämnat lagret och Johan och Sofie skulle följa efter ut i butiken, gick den genomblöta Skorpan fram till Johan och gav honom en kram.
-Tack för att du är du Johan. Jag är glad att få vara din vän. Vet du det?
-Tack själv Skorpan. Men se som du gjort nu, nu är jag också blöt.
Alla skrattade igen. Skorpan skrattade så det såg ut som att han höll på att falla sönder och vattnet som fortfarande satt i kläderna skvätte åt alla håll.
-Nej, nu går jag, skrattade Johan, här kan man ju inte vara.
Men åter igen blev Johan hejdad på sin väg ut från lagret. Den här gången var det Sillen som haffade honom.
-Jo, du Johan, jag undrar en sak, sa Sillen och drog iväg med Johan lite åt sidan. Sofie som fortfarande höll Johan i handen hängde med, vilket fick Sillen att tveka.
-Jag kan gå, sa Sofie som förstod att det var något som Sillen ville säga till Johan privat.
Sillen tvekade ännu en gång, vilket gjorde Johan lite nervös.
-Vad gäller det.
-Det är lite pinsamt, sa Sillen, men….
Nu var det helt tyst på lagret. De andra hade återgått till sina arbete, men både Sillen, Johan och Sofie visste att de tjuvlyssnade och lite extra spetsade de sina öron när Sillen sa att det var pinsamt.
-Vi kanske ska ta det en annan gång, sa Johan.
-Ja, på ett sätt kanske det är bättre, men jag vet ju att det inte bara är jag som undrar. Skorpan har fått oss alla lite extra fixerade vid sex idag, tror jag. Han har ju inte pratat om annat än om er och sex hela förmiddagen. Min fråga är…. Du har ju gått här och skrutit om alla de där tjejerna du haft i det förgångna Johan och hur bra du varit på att hantera dem.
-Jag har inte velat skryta.
-Nej, jag vet, men vi har väl haft lite svårt att fatta det. Du har inte verkat vara den typen som lyckas med tjejerna. Det låter kanske taskigt, men vi har nog inte riktigt trott på dig när du pratat om det.
-Det gör inget Sillen. Jag vill ju helst glömma det.
-Men du har ju samlat på dig värdefull kunskap, det fattar jag nu. Sofie säger att du är bra på det där med kyssar och när vi tittar på er så ser det verkligen ut som att hon säger sanningen.
-Jaja, men det gör inget att ni inte trott på mig.
-Nej, men det är inte det som är frågan. Hmmm…. det här kommer att låta hur dumt som helst, men kan man få lite tips kanske?
-Va, vadå? tips på hur man handskas med tjejer rent generellt eller med Sofie eller vadå? Jag förstår inte frågan.
Sillen suckade och såg helt bedrövad ut och inte blev det bättre av att alla de andra återigen samlats runt omkring.
-Jo, igår när vi lastade av släpen, så drog jag min Karin åt sidan en stund för ett kort privat samtal. Jag avslutade samtalet med att fråga om jag fick kyssa henne. Det fick jag såklart. Sedan sa jag till henne att det kanske inte var lika bra som när du kysser Sofie. Det kändes inte lika bra som det ser ut att vara när ni två gör det. Och Karins svar på det var att det var gott nog. Gott nog. Du fattar. Vem vill ha en kyss som är god nog. Jag vill ju att den ska vara helt underbar, men jag vet inte hur jag ska göra. Jag vet såklart hur man kysser tjejer. Karin är inte min första tjej, men det blir inte så bra som jag förstår att det kan bli. Därför undrar jag om du har något knep. Hur gör du?
-Ooo….wow… det var en oväntad fråga, sa Johan som fick sätta sig på en av stolarna som stod intill.
Sofie kände sig mest dum. Här stod hon som ensam tjej med ett helt gäng killar runt omkring som alla ville veta hur Johan gjorde när han kysste henne. Det kändes som ett väldigt privat samtalsämne och hon var inte säker på att hon ville vara med på det. Visst gillade hon alla killarna på lagret, men var inte det här lite överkurs. Hon önskade att det fanns en stol till henne också.
-Hmmm… sa Johan och tittade på Sofie. Det är inte riktigt rätt att göra det mot Sofie. Det känns som att jag kommer att hänga ut henne oavsett vad jag svarar.
-Ja, förlåt Sofie. Det var inte menat att du skulle vara med egentligen, men samtidigt hade det varit ännu taskigare att prata om det här bakom din rygg.
-Mmm… jag förstår, sa Sofie. Din fråga är ärlig och jag förstår att du ställer den. Men om det här kräver ett lång svar, då vill nog jag också ha en stol att sitta på.
Snabbare än blixten for Albin iväg och hämtade närmaste stol.
-Oj, vad du fick fart, skrattade Skorpan. Har aldrig sett dig så snabb.
-Nej, men det här är ju viktiga grejer.
Johan tittade på Sofie igen. Han ville inget hellre just nu än att hålla om henne och att kyssa henne, men det var inte rätt läge. Istället vände han sig till Sillen och sa:
-Det handlar inte så mycket om teknik. Och jag kan inte säga till dig hur du ska göra för att det ska bli en perfekt kyss för dig och Karin.
-Men…. Alla var lika snopna. De hade väntat sig ett svar där Johan i detalj förklarade hur han gjorde med sina läppar.
-Det handlar om din förmåga att känna av. Ju känsligare du är, desto bättre kommer det att bli.
-Vadå, hur menar du, undrade Sillen.
-Vi människor är alla olika. Om vi tar tre kvinnor och ställer dem bredvid varandra. Ta, Sofie, din Karin och Camilla i kassan. Har de tre samma favoritfilm?
-Nej, antaglien inte.
-Gillar de samma mat?
-Du menar att de tycker olika när det kommer till kyssar?
-Ja, mest troligt gör de. De har förmodligen en del gemensamt, men du kan inte ge Karin en perfekt kyss och tro att du kan göra exakt samma med Sofie och tro att hon också ska tycka att det blir perfekt.
-Men hur gör du då?
-Som jag sa handlar det om känslighet.
-Förklara steg för steg tack. Jag fattar inte annars, sa Albin.
-Jag är väldigt noga med att känna efter varje reaktion från henne. Jag känner efter hur hon reagerar på varje sak jag gör. Jag vill kunna känna om hon viftar på tårna när jag gör något. Efter ett tag vet jag vad hon gillar. Det hon gillar gör jag mer av och det hon inte tycks gilla lika mycket gör jag mindre av. Men jag kan inte bara göra samma sak hela tiden, det kommer hon tröttna på. Det är som att se en bra film på tv, om man tvingas se samma scen om och om igen, så blir den snart tråkig oavsett hur bra den var första gången du såg den.
-Så om du kysser Sofie nu, då skulle du veta om hon viftar på lilltån.
-Nej, antagligen inte, men jag skulle vilja.
Johan vände sig till Sofie och sa:
-Förlåt, det här kommer att bli lite privat. Är det okej?
-Jag vet inte, hur privat?
-Hmmm… det handlar om kyssen jag gav dig igår i hallen när vi kom tillbaka efter att vi varit i våra lägenheter.
-Okej, jag tror nog att det är väldigt privat.
-Men vadå, vi känner ju er, sa Albin. Så farligt kan det väl inte vara. Vi är ju vänner. Ingen kommer att skratta eller något. Vi behöver höra.
-Jag vet inte Albin, det är privat. Jag vill absolut inte hänga ut Sofie. Det fattar väl till och med du.
-Ja, jo, men ändå. Vi är ju ert privat.
-Ja, men inte så privat. Jag lämnar det. Jag försöker med ett annat exempel… jag måste fundera lite….Jo, alltså, när jag känner efter så noga alla hennes signaler, då vet jag när jag gått för långt och om jag måste bromsa. Hennes flesta signaler kan säga en sak, men om det finns någon i bakgrunden som säger stopp, då är det den där stopp signalen jag måste lyssna på. Gör jag det, får jag oftast dubbelt igen senare. På något omedvetet sätt, antar jag, litar hon på mig och känner sig respekterad och det får mig att komma myyyycket längre.
-Så det handlar alltså inte så mycket om hur man gör med läpparna, utan om hennes signaler.
-Ja, det kan man nog säga.
-Hade Sofie stopp signaler igår då eftersom ni inte gick vidare i kärleksakten, undrade Skorpan.
-Det är en privat fråga som jag inte tänker svara på.
-Det hade jag nog, sa Sofie.
-Modigt att erkänna, sa Skorpan, men det fattar vi om du hade. Med tanke på den där hemska Jonny, så hade nog jag också haft stoppsignaler.
-Jag fattar inte att du kunde känna det Johan. Jag brann ju, sa Sofie
-Jodå, jag kände. Men nu är det visst ett väldigt privat samtal i alla fall, sa Johan.
-Ha, ja, det blev visst det.
-Ja, du brann, Sofie, men mer än en gång stelnade du till i en halv sekund. Det räckte. Jag kunde inte gå vidare. Hade jag gjort det hade jag förstört allt. Jag vet att du blev besviken och du anar inte hur jag mådde som en skit när du gick in i duschen.
-Oj oj… nu är det ännu mer privat, sa Sillen
-Lämnade du en het kvinna i nöd, undrade Albin.
-Ja, det gjorde jag. Det var inte alls roligt.
-Förlåt Johan. Jag fattade inte det själv.
-Nej, jag vet. Du behöver inte be om ursäkt. Det är jag som ska be om ursäkt att jag överhuvudtaget sitter här och pratar om detta mitt bland de här människorna.
-Ni två är helt otroliga. Ni har samtal mitt bland oss andra, som vi inte ens har med oss själva. Jag är väldigt imponerad. Tack för svaret Johan. Jag tror jag förstår grejen. Du känner alltså av Sofie hela tiden.
-Men vad ska tjejen göra då?
-Hon behöver inte göra något speciellt. Det är du som ska se till att kyssen blir perfekt. Hon kan ju också göra det, men om du vill ha en perfekt kyss, då är det du som tar ansvar. Vill hon att den ska bli perfekt, då antar jag att det är hon som tar ansvar för sina handlingar. Det handlar ju om ett samspel. Du måste anpassa dig efter henne. Jag hoppas att ni fattar vad jag menar.
-Ja, jag tror det. Tänk vilken förmiddag vi haft. Skorpan har pratat sex hela morgonen och nu pratar vi sex med en expert känns det som. Nu måste vi nog alla ut och leta upp en kvinna som vi kan öva på i kväll.
-Men Albin…
-Ja, vadå, man måste ju öva sådant man lär sig.
-Ja, jag ska hem och öva i eftermiddag i alla fall, sa Sillen.
-Nu vill jag nog ta Sofie härifrån så att ni inte ger er på henne i alla fall.
-Förlåt för privat fråga och tack för spännande svar, sa Sillen och de andra nickade.
-Kan du inte visa en gång, sa Albin.
Johan tittade på Sofie innan han svarade.
-Nej, inte idag.
-Va? Såg du det på henne?
-Kanske.
Både Johan och Sofie log mot varandra.
-Men nu säger hon ja, sa Skorpan.
-Ja, det gör hon faktiskt, sa Johan. Du är nog minst lika mycket expert som jag.
-Nå, tänker du ge henne nu då, undrade Albin.
-Nej.
-Men va?
-Hon sa ja för att jag först sa nej. Då kan jag ju inte ändra på det. Det blir inte bra. Då hade jag ju inte behövt fråga från första början. Hon kommer aldrig att kunna lita på mig om jag ändrar mig hela tiden.
-Men tigger hon inte om det nu då?
-Kanske.
-Kanske! Vet du inte eller vill du inte svara?
-Jag vet, men vill inte svara.
-Kom vi går Johan, sa Sofie och drog upp Johan från stolen.
-Hon tigger om det. Hon kan inte vänta. Hon vill ha dig härifrån så att hon kan få det hon vill ha.
-Nu börjar du också lära dig, Albin, sa Sofie och log mot Albin.
-Wow, jag är imponerad Johan. Jag ser precis varför du tjänar på att göra så som du gör. Nu bygger du upp en förväntan och en längtan hos henne. Så när ni väl kommer till skott kan hon inte hålla tillbaka. Hon kommer att tigga och be om mera?
-Kanske det.
-Woho…. ikväll blir det nog åka av för Johan.
-Inte om du sabbar allt som jag försöker bygga upp.
-Ojdå, förlåt. Jag ska inte säga mer. Jag ska packa klart den där jättebeställningen vi fick innan, sa Albin och återgick till arbetet, precis som alla andra.
Kvar stod Johan och Sofie och tittade på varandra. Albin hade verkligen tagit bort en del av hettan genom att hojta det där med att det skulle bli åka av för Johan. Men Johan som nu höll i båda Sofies händer och var helt koncentrerad på henne, lyckades genom att bara titta på henne och hålla i hennes händer bygga upp det Albin rasat.
Sex i Johans värld handlade helt enkelt om tillit. Något som borde vara självklart för de flesta, men som alla också vet, inte är fallet. Om det skulle bli något sex eller inte spelade inte så stor roll. Visst såg Johan fram mot det, men det var inte det viktiga. Han hade ju redan det viktiga framför sig, Sofie. Han älskade henne så mycket och det gjorde han oavsett de hade sex eller inte. Nu var både Johan och Sofie trötta på allt tjat om sex så de lämnade lagret och kollegorna.