Sofie hade tänt ett levande ljus på det rektangulära köksbordet. Hon satt själv på den ena av de sex stolarna som var placerade runt bordet och åt av den gröt som Johan hade kokat åt henne. Det var egentligen onödigt att ha så många som sex stolar, men när de var på Ikea så kändes det mest rätt. Både hon och Johan var överens om att det kunde vara bra att ha ifall både Sillen och Skorpan skulle komma på besök och om de hade någon tjej med sig.
Nu hade visserligen Sillens tjej visat sig vara allt annat än en trevlig partner. Hon hade lurat honom rejält. Stackars Sillen hade sett helt nedslagen ut när han satt på trappan till Johan och Sofies hus kvällen innan. Inte undra på det när han tydligen både fått veta att barnet han väntade tillsammans med henne inte längre fanns och att hon tagit en väldig massa pengar från honom. Sofie hoppades att poliserna som också kom till huset kvällen innan, kunde hjälpa honom.
-Är du säker på att det här är en bra idé, sa Johan medan han ställde sin tomma gröttallrik på diskbänken.
-Ja, jag tror att det blir bra. Men vi får väl prata med chefen om det också.
-Ja, jo, det är klart.
-Tänk vad snabbt vi kan komma till jobbet idag om vi tar bilen, sa Sofie.
-Ja, det är klart att vi tar bilen.
En kvart senare steg de båda in i butiken, Bland papper och pennor, där de jobbat sedan flera år tillbaka. Klockan var bara tjugo över sex på morgonen och inte ens chefen hade kommit än. Han brukade annars vara först.
-Jag får väl visa dig lite hur lagret fungerar medan vi väntar på chefen, sa Johan och låste upp entrédörren. Du har väl knappt inte varit där bak.
-Nej, det har jag faktiskt inte. Ganska konstigt egentligen. Jag har ju jobbat här i ungefär fem år, men aldrig behövt vara där bak.
-Det är väl för att det alltid är vi som servar dig och Camilla i kassan och inte tvärt om.
-Jag tycker det kan bli kul att se hur här ser ut.
Johan visade runt Sofie bland hyllorna och förklarade hur systemet var tänkt. Sedan visade han i lite mer detalj det långa bordet som stod längs väggen direkt till vänster när man kom in på lagret. Där hjälptes alla åt att packa sådant som kunderna beställde på nätet. Det var i huvudsak Sillen som skötte hemsidan, men alla killarna på lagret kunde hantera och skriva ut beställningar och det var deras gemensamma arbetsuppgift att packa allt.
-Är ni redan här, sa chefen som klev innanför portarna just när Johan visade hur man på bästa sätt skickar iväg böcker.
-Ja, vi ville prata med dig.
-Okej, sa chefen lite tveksamt. När personalen ville prata, så var det ofta något negativt. Men så var det inte idag.
-Jag har ett förslag, sa Sofie.
-Jaså, sa chefen förvånat.
-Ja, jag undrar om både Johan och jag skulle kunna börja klockan sju. Och om vi båda kan jobba här i butiken och på lagret fram till lunch.
-Ehhh… chefen tvekade.
-Sedan tänkte jag att vi kan jobba tillsammans i Solgläntan, ditt bostadsområde, på eftermiddagarna, fortsatte Sofie.
-Men det blir ju alldeles för långa arbetsdagar. Det går inte. Jag kan inte ha er på schema så många timmar. Då kommer någon att sätta dit mig.
-Nja, fast vi är ju anställda här i detta företaget på förmidagen och i det andra på eftermiddagen. Johan sa att du gjorde bostadsområdet till ett separat företag. Att vi har två jobb kan du ju inte hindra oss från. Det är ju samma som om vi jobbar här på förmiddagen och om vi jobbar på Ica på eftermiddagen. Det blir ju bara fem timmar på vardera arbetsplats.
-Men ni kommer att slita ut er.
-Det tror inte jag, sa Johan, som tyckte att Sofies förslag lät bra redan när han hörde det kvällen innan. Om vi får vara här på förmiddagen, så kommer vi att vara med våra bästa vänner. Att vi gör ett arbete medan vi hänger med dem, gör väl inget. Vi har ju kul hela tiden.
-Ja, jo, det har jag förstått att ni har och det gläder mig.
-Dessutom, sa Sofie, så tänkte jag att du kanske ska öppna butiken en timme tidigare. Jag tror att det är många som skulle kunna svänga in om här när de är på väg till jobbet.
-Men det är ju galet. Vi som har fått mycket att göra i och med bostadsområdet ska inte ge oss själv ännu mer arbete med att öppna en timme tidigare.
-Jo, för om jag ändå är här redan från klockan sju, så kan jag ju lika gärna öppna klockan åtta. Den första timmen så pratade jag och Johan om att jag kan fylla på i butiken, så sparar det lite på killarnas arbetsbörda nu när Johan försvinner redan vid lunch.
-Du har verkligen tänkt ut det, det får jag erkänna, sa chefen. Ni kvinnor är ganska bra på logistik och att få saker att flyta på bra. Det tror jag ni har i generna. Jag vet att jag låter lite gammalmodig, men ni kvinnor är suveräna på att hantera ett helt hem med allt vad det innebär. Det är vi män inte alls lika bra på. Och jag vet vad det är att göra i ett hem, särskilt när det är barn inblandade.
-Kanske det, sa Sofie.
-Du hade förslag till bostadsområdet också, sa Johan till Sofie.
-Ja, det behövs en reception. Det är där jag tänker att jag jobbar på eftermiddagen. Jag tar emot folk som undrar saker och hjälper dem med nycklar och vad det nu kan vara. I synnerhet om det ska bli kontorshotell, så kommer det att behövas. Som det är nu kommer Emelie hem till oss med alla människor som behöver något. Det går väl an nu när det bara är några få, men igår hade vi hur många människor som helst i köket en stund och det är inte hållbart i längden.
-Nej, det förstår jag. Ja, vi har ju ändå kontor där, så varför inte göra en riktig reception. Det är ett bra förslag.
-Ja, och det behövs en hemsida, sa Johan. I början ingen avancerad, bara vilka tider som gäller i receptionen kanske och lite sådant.
-Ja. Det har jag tänkt. Jag tänkte be Sillen fixa det.
-Ja, men ta det lugnt med Sillen. Han har haft en tuff helg. Hans tjej, eller rättare sagt hans x…
-Jag kan berätta själv, sa Sillen, som nu också stod på lagret.
-Ja, förlåt Sillen. Jag ville inte skvallra, men jag tyckte att chefen behövde veta och jag var inte ens säker på att du skulle orka hit idag.
-Jag vet, sa Sillen. Tanken var god, men som sagt berättar jag själv.
Sillen vände sig till chefen och berättade allt om hur han blivit av med både pengar och barn på bara en och samma helg för att kvinnan han varit tillsammans med hade sol och vårat honom.
-Det är ju förfärligt, sa chefen. Orkar du verkligen vara här idag.
-Ja, det måste jag. Jag kan inte gå hemma och tänka på det. Det är bara att försöka gå vidare. Vad var det ni tänkte att jag skulle göra?
-En hemsida till mitt bostadsområde, sa chefen.
-Ja, men det kan vara en kul uppgift att ta tag i idag. Men vad gör du här redan Sofie?
-Jag tänkte börja lite tidigare, så kan Johan och jag åka hit tillsammans. Det är ju mycket smidigare. Dessutom så får vi spendera mera tid tillsammans. Jättebra tycker jag.
-Sofie är rena idésprutan, sa chefen.
-Det vet jag inte, protesterade Sofie, men det kom en massa idéer till mig igår när vi hade gått och lagt oss.
-Jag har också ett förslag, sa Sillen. Jag tycker att vi ska börja halv sju två gånger i veckan, vi fyra, för att ha ett litet möte eller vad ni vill kalla det. Jag tänker att det kan vara bra att vi stämmer av med varandra att allt rullar på som det är tänkt och om det är någon del som behöver en större insats.
-Jättebra förslag, tyckte chefen. Jag är så glad att jag har er. Ni tänker ut saker så bra att ni inte behöver någon chef. Ni kan ju själv.
-Nja, fast vi vill nog gärna ha en chef som tar beslut.
-Okej. Då bestämmer jag att vi börjar halv sju tisdagar och torsdagar, vi fyra. Och Jag bestämmer att vi öppnar butiken klockan åtta varje dag, från nästa vecka. Vi måste ju informera de andra också först innan vi börjar ändra på tiderna.
-Varför ska vi öppna klockan åtta, undrade Sillen.
-Det var Sofies förslag, sa chefen, och jag gillar hennes tanke. Vidare bestämmer jag att Johan och Sofie jobbar mellan sju och tolv här varje dag och mellan ett och sex på eftermiddagen i mitt bostadsområde. Jag bestämmer att Sillen gör en hemsida åt bostadsområdet och Johan ser till så att det blir en reception som Sofie kan jobba i.
-Ja, och jag tänker leta upp en trädgårdsmästare som kan hjälpa oss med parken, sa Johan.
-Ja, och du ska hjälpa Katja att handla färg så att hon kan måla om i sin lägenhet. Det lovade jag att vi skulle fixa.
-Absolut. Det ska jag.
-Härligt! Då kör vi, sa chefen. Förresten, Sofie, jag har inte med det att göra, men lite nyfiken är jag. Hur mycket förde Johans mamma över till dig från hans pappas konto?
-Det säger jag inte, men det var sex siffror i beloppet.
-Oj, Mamma Mia! Ja, då förstår jag varför han blev så tillbakadragen.
-Varför gjorde hon det, undrade Sillen.
-Min pappa kunde inte hålla fingrarna i styr. Han är så otroligt dum. De hann inte mer än komma innanför dörren hemma hos oss, så hade han fingrarna på Sofie.
-Nämen, stackars dig Sofie, sa Sillen.
-Ja, det var faktiskt ganska jobbigt. Men Johans mammas agerande satte stopp för det, även om jag tyckte att det också kändes dumt. Jag kände mig som en hora som man kan betala för.
-Usch så dumt.
-Ja, fast hon tänkte såklart inte på det. Hon ville bara stoppa Johans pappa och det lyckades hon med, sa Sofie. Jag ringde och pratade med henne igår och visst, de är väldigt speciella, Johans föräldrar, men hon är nog ganska snäll ändå. Vi hade ett bra telefonsamtal, hon och jag och jag är glad att jag ringde henne.
-Kul, det låter väl bra Johan.
-Ja, jo, det gör det, men jag hade önskat att min pappa kunde hålla fingrarna i styr. Det hade varit ännu bättre.
Nu hördes ett visslande utifrån butiken. Det var uppenbarligen Skorpan.
-Värst vad du verkar vara på bra humör idag, sa chefen.
-Ja, det är ju måndag och här står mina bästa vänner. Vad mer kan man önska sig?
-Nja, de flesta hade nog inte önskat att det var måndag.
-Nej, men det gör jag, för det är ju då jag träffar er. Vad gör förresten du här Sofie? Du ska ju inte börja förrän nio.
-Nu börjar jag sju. Och jag tycker att du ska visa mig hur man på bästa sätt ser till att butiken är välfylld när vi öppnar.
-Jaså, men ska du inte ha Johan till att visa dig?
-Han och Sillen ska göra en hemsida, så du får hjälpa mig.
Sofie tittade på Johan för att se att det var okej. Även Skorpan slängde en blick på honom. Efter fredagens tumult bland känslor så var det bäst att vara på säkra sidan. Sofie hade ju övervägt att välja Skorpan istället för Johan. Men det hade hon slagit helt ur tankarna nu. Hon var så glad att Skorpan träffat Emma. Hon tänkte att hon skulle åka och hälsa på Emma en dag framöver. Dessutom var hon ju så otroligt glad att hon hade Johan att det inte längre var någon idé att se Skorpan som något alternativ.
-Ja, det tycker jag att du ska Skorpan, sa Johan. Du är bra på att fylla butiken, så vem är bättre lämpad än du att visa henne?
Skorpan tog ett block i ena handen och en penna i andra handen och vände sig sedan till Sofie och sa:
-Okej min sköna. Bäst vi sätter igång.
Skorpan och Sofie lämnade lagret precis när Svampen och Albin dök upp.
-Hej Sofie, utropade de båda killarna glatt när de fick se henne.
-Hej på er också, sa Skorpan. Sofie ska ta över det där med att fylla butiken på morgonen, så nu slipper ni det.
-Nice. Vi har haft det lite körigt den senaste tiden nu när Johan inte varit här, så det är bra att du hjälper till. Tack för det.
Skorpan fortsatte att vissla en stund. Men sedan var det för mycket att förklara för Sofie. Inte för att det var speciellt svårt, men det fanns ju ändå en del knep för att det skulle gå smidigt att fylla butiken och för att det skulle bli lagom överallt.
Tiden rusade fram för Sofie. Hon hade så roligt tillsammans med Skorpan som skämtade hela tiden om allt möjligt. Torra skämt, det var det, och det var därför han hade fått sitt smeknamn Skorpan. Plötsligt ropade han:
-Akta dig för hörnet så du inte bränner dig!
-Va, vadå, vilket hörn?
-Det där, sa Skorpan och pekade. Det är nittio grader.
-Åååå Skorpan, nu får du snart ge dig.
-Nej, varför? Du tycker ju det är kul. Det är roligt att roa dig.
-Ja, det lyckas du verkligen med. Men nu måste jag nog göra lite annat och du med. Jag får öva på det här med att fylla butiken imorgon. Nu kommer snart Camilla och vi måste öppna. Hur hade du förresten det med Emma sen när vi åkt.
-Ni har väl inte sagt något till de andra.
-Nej, det är klart. Men när du är på så här bra humör och visslar hela tiden så lär de märka att det är något, särskilt Camilla och det vet du.
-Fast jag är väl alltid glad.
-Ja, det är sant, det är du. Nå, gick det bra då.
-Ja, det gjorde det. Jag är så glad att du valde Johan så att jag kunde välja Emma. Jag tycker det känns väldigt bra med henne. Hon är rak och jordnära. Precis vad jag behöver.
-Kul Skorpan. Jag är glad för din skull.
-Tack, sa Skorpan och gav Sofie en puss på kinden.
Just när Skorpans läppar nuddade Sofies kind hade Johan blicken vänd åt deras håll. Det var i precis sista sekund som Albin lyckades hejda honom från att krocka med samma stolpe som han krockat med för ungefär ett år sedan.
-Men vad håller du på med Johan, röt Albin. Du ska väl inte gå in i den här stolpen igen.
-Va, nä.
Johan var märkbart tagen både av att nästan ha krockat med samma stolpe igen, men också av det han nyss bevittnat.
Skorpan som inte hade märkt vad som höll på att hända kom visslande ut på lagret, men slutade tvärt när han fick se Johan och Albin.
-Vad händer här då, undrade han tveksamt.
-Johan höll på att springa in i den här stolpen igen, sa Albin.
-Men Johan. Du måste se dig för.
-Sköt du ditt, så sköter jag mitt, sa Johan tvärt.
-Kom här, sa Skorpan som genast förstod vad det handlade om. Skorpan tog tag i Johans arm och drog med sig honom in bland hyllorna för att de andra inte skulle höra vad han sa. När de var utom hörhåll för de andra, sa Skorpan:
-Du! Du ska ha klart för dig att jag är inte intresserad av någon annan än Emma just nu. Om det var för att jag gav Sofie en vänskaplig puss på kinden som du höll på att krocka med stolpen, så får du faktiskt ge dig. Du kan inte hålla på så varje gång som Sofie och jag kommer nära varandra. Jag tycker om henne och vi har haft roligt tillsammans under den här morgonen, Sofie och jag, men hon är din och jag har Emma, punkt slut.
-Okej, förlåt. Du har rätt. Det är jag som stressar upp mig själv. Men jag tycker så oerhört mycket om henne och vill absolut inte mista henne. Och du är ett hot, helt enkelt för att du är den du är, helt underbar du också. Förlåt. Men mig pussar du aldrig på kinden.
-Det kan jag.
-Nej, tack. Jag bara menar att man går väl inte omkring och pussar folk på kinden hur som helst.
-Kanske inte, men du överdriver. Du kan vara lugn, jag ska inte pussa någon mer idag. Jag ska pussa på Emma ikväll.
-Det är bra det. Tack Skorpan för att du sa till mig. Jag behöver verkligen slappna av lite.
-Ja, verkligen. Annars tror Sofie att du inte litar på henne och då kan det bli farligt för dig.
-Mmm du har rätt. Förlåt Skorpan!
-Vet du förresten vad Emmas ena ko sa till den andra igår?
-Nä.
-Muu…
-Men Skorpan! Du är så tramsig, sa Johan och skrattade gott.
Förmiddagen i butiken gick snabbt för framförallt Sofie som hade fullt upp hela tiden. Men även för killarna på lagret gick tiden fort eftersom Skorpan var på extra bra skämt humör den här förmiddagen. Alla var dessutom så väldigt glada att ha Johan på lagret en stund. Visserligen var Johan mest med Sillen och fixade den där hemsidan, men då och då kilade han iväg och packade en beställning åt någon kund och då passade de andra på att skoja lite extra med honom.