-Skorpan!
Johan försökte hinna ikapp sin vän som redan hunnit en bra bit bort längs vägen från butiken.
-Skorpan, ropade Johan igen.
Skorpan vände sig om och Johan sprang lite fortare för att hinna ikapp. Johans kondition var uppenbart inte den bästa. Han flämtade och flåsade så att det inte gick att säga något på en stund.
-Dålig kondis?
-Ja tydligen, erkände Johan. Kan vi sätta oss någonstans?
-Nja, jag vet inte. Ska du också prata mig tillrätta så kan det kvitta.
-Nej, ta det lugnt Skorpan. Jag är din vän. Och det är de andra på lagret också. De vill väl, men de gick lite för långt kanske. Eller så uppfattade du det som för långt.
-Ja, det kan man säga. Tycker de seriöst att jag ska skaffa barn med en kvinna jag känt i mindre än en vecka?
-Nej, det tycker de såklart inte. Det tycker inte jag heller. Men både du och jag börjar nå övre kant vad gäller ålder då man skaffar barn. Jag tror inte att du vill vara pensionär när ditt barn börjar skolan.
-Nä, men så blir det ju inte heller. Så gamla är vi inte.
-Det beror ju på hur länge du tänker vänta. Väntar du för länge så blir det ju så. Det är ingen brådska än, men jag personligen känner att jag har press på mig. Jag vill inte vara en gammal pappa.
-Nej, det vill inte jag heller. Men det låter på alla som att jag borde skaffa barn med Emma idag eller möjligen imorgon.
-Så är det inte. Men omtanken om dig gör att de faktiskt tänker att du inte kan vänta hur länge som helst. Nu var det du som var på tapeten idag eftersom Emma kom. Annars har jag känt den pressen i mitt förhållande till Sofie. Det är ingen som sagt något till mig men det är liksom underförstått. Bland annat från dig.
-Från mig!
-Ja.
-Det har jag aldrig menat. Har du känt så?
-Nja, lite. Om jag inte skyndade mig så skulle du ta henne från mig.
-Hmmm… okej, jag tror jag förstår, men det var ju inte alls meningen.
-Nä, men jag uppfattade det lite så. Också känner jag själv att jag börjar bli äldre.
-Jobbigt när vi missförstår varandra. Menar du att jag missförstod de andra?
-Ja.
-Hmmm… Men om jag verkligen vill binda mig till Emma då? Det är helt galet, men jag kan faktiskt tänka mig att göra det snabbt. Jag känner ju själv pressen från tiden.
-Kanske därför du tog extra illa vid dig. Du har redan pressat dig själv och när det kom från andra så blev det för mycket.
-Kanske det.
-Att binda sig snabbt är väl inte fel. Men att göra det för snabbt, som efter en vecka det är nog ingen som rekommenderar. Sofie och jag funderar på bröllop nu till sommaren. Kanske på årsdagen efter min stolpkrock. Det är ganska snabbt tycker jag. Bröllop efter ett år.
-Ja, det är nog snabbt, höll Skorpan med. Jag tänker att det är vissa grejer man vill ha koll på innan. Emma var ju faktiskt ganska smart som kom hit idag. Det får jag nog erkänna. Det är bra att veta allt. Nu vet hon var jag jobbar. Inte så mycket vad jag gör, för jag var i för stor chock för att visa det.
-Ja. Det är nog ganska viktigt att ni lär känna varandras vardagsrutiner. Det är vad Sofie och jag jobbar med nu. Vem ska städa, laga mat och diska?
-I ditt fall är det väl givet vem som lagar maten?
-Ja, för att jag gillar det och Sofie inte gör det. Men jag kan ändå inte ta det för givet. Jag har märkt att Sofie gärna plockar undan, så det kanske blir hennes grej. Vi har dock inte direkt pratat om det. Men det borde vi såklart göra. Jag ska ta upp det med Sofie ikväll faktiskt.
-Det kanske jag ska göra med Emma också då?
-Det tycker jag. Då blir hon nog glad. Det kan ju vara ditt sätt att skynda på lite.
-Ja, du har rätt. Tack Johan!
-Det är jag som ska tacka. Det är bra att ha ett samtal som det här.
-Något annat som du hunnit tänka att du och Sofie ska hinna med innan?
-Nja, jag tänker att ekonomi är en sådan grej som många bråkar om. Det kan vara bra att ha pratat om det innan man ger sig in i ett äktenskap. Nu har jag visserligen en mamma som gillar att kasta pengar över oss båda, men det kan vi ju inte räkna med. Och även om vi skulle kunna göra det, så är det bra att vara överens om vad pengarna ska gå till. En plan liksom.
-Borde ni inte göra en gemensam semesterresa också? Jag tänker att det är en sak att vara på jobbet. Då går man inte på varandra hela tiden. Men på semestern….
-Du har rätt. Vi är förmodligen olika när vi är lediga, mot den vanliga vardagen. I mitt fall måste jag prata med Sofie om min tro också. Den påverkar mig väldigt mycket och därmed kommer den att påverka Sofie. Jag vill inte att det ska bli ett problem. Därför pratar jag hellre ut om det innan.
-Det borde jag nog också göra. Även om inte Emma är direkt troende så är Emmas föräldrar väldigt strikta på den punkten.
-Ja. Jag tänker att allt som man tror skulle kunna bli ett problem och sådant som man ser är problem hos andra, det måste man diskutera igenom innan man binder sig.
-När tycker du att det är för sent att skaffa barn då?
-Jag vet inte. Jag har inte tänkt på det. Men om man tänker på barnet. Hur gamla föräldrar vill det ha? Som jag sa innan så vill nog inget barn ha en förälder som går i pension vid första skoldagen.
-Nä, men det är ju inte någon större risk än på ett bra tag för vår del.
-Nej, det är det inte, men vill barnet övningsköra med en nybliven pensionär? Om inte så är det lite mer bråttom. Rent biologiskt så är det vad jag förstått en fördel om kvinnan inte är för gammal. Det blir lättare komplikationer om hon är för gammal, har jag hört.
-Ja, min mamma har berättat för mig, sa Skorpan, att den dag hon träffade en läkare för första gången när hon var gravid så sa han till henne att hon var i en perfekt barn-födande ålder. Hon var då ungefär 22.
-Det kan jag tänka mig att det är en bra ålder. Men både Emma och Sofie har passerat 22 för länge sedan. Vi får nog försöka göra det bästa möjliga, utan att stressa.
-Ja.
-Ska vi ta och gå tillbaka eller?
-Det kanske är bäst. Men det kommer kanske att bli stelt?
-Kanske. Men vi är alla vänner och ingen av oss vill ju medvetet såra någon annan. Kommer du ihåg när vi gick för långt med Svampen en gång.
-Ja, jag vet. Det var jag som drev på. Jag ångrar det än idag. Han tog illa vid sig.
-Ja, det gjorde han, men ni kom varandra närmare när ni hade pratat om det.
-Ja, näst efter dig och Sillen så är det Svampen som är min bästa vän. De andra är också bra, men det blev något speciellt mellan mig och Svampen då.
Tillsammans gick Johan och Skorpan tillbaka till butiken. När de klev innanför dörren sa Camilla genast:
-Hur är det Skorpan! Vad har hänt?
-De gick lite för långt, tyckte jag. Jag tog illa vid mig.
-Så tråkigt. Känns det bättre nu då?
-Ja, Johan och jag har pratat. Det känns bra. Emma som du såg här innan, hon är min tjej.
-Ja, jag hörde det. Kul! Grattis! Jag fick tyvärr inte tillfälle att prata så mycket med henne. Kanske kan bli en annan gång.
-Ja, kanske det.
-Du får gå bak och prata med de andra. Stämningen är inte som den brukar. Alla är ledsna för att du försvann sådär. De menar ju inget illa. Det vet du väl?
-Ja, jag vet och egentligen är det rätt åt mig. Det är jag som brukar gå hårdast fram. Nu fick jag smaka lite på min egen medicin.
-Nu är du lite hård mot dig själv, men jag kan nog ändå inte annat än att hålla med lite. Men angående Emma, du kan väl bjuda hit henne en dag så att vi får prata lite mer med henne.
-Jag vet inte. Hon är lantbrukare och har alltid väldigt mycket att göra.
-Spännande! Då är det du som oftast besöker henne kanske?
-Ja.
-Men hon kanske kan komma en på en förmiddags fika. Hon hann ju komma en sväng idag.
-Jag ska säga till henne.
-Förlåt Skorpan, sa chefen som kommit ner från sitt kontor. Han hade sett Johan och Skorpan från sitt fönster och avslutade genast det han höll på med när han såg att de var på väg tillbaka. Han ville prata med Skorpan om det han sagt.
-Det är ingen fara. Johan och jag har pratat och jag förstår hur ni tänker. Jag har väl själv känt mig lite stressad sedan innan och därför blev påtryckningarna utifrån lite för mycket. De blev droppen helt enkelt.
-Okej, men det var inte heller meningen att avslöja din hemlighet. Jag visste ju inte att de andra inte visste om ditt förhållande.
-Nej, men det var väl lika bra att de fick veta. De hade ju ändå fått veta förr eller senare. Att ha hemligheter är bara jobbigt.
-Ja, det blev ganska jobbigt för mig idag, erkände Johan. När jag fick se Emma, som jag ju redan visste var Skorpans tjej, så visste jag knappt vart jag skulle ta vägen. Så för mig känns det väldigt skönt att alla vet. Nu behöver jag inte längre tänka på vad jag säger.
-Det tänkte jag inte ens på Johan. Förlåt.
Tillsammans gick Johan och Skorpan bak till lagret igen.
-Förlåt Skorpan!
Det var Sven som var först att be om ursäkt, men de andra hängde snabbt på.
-Det är okej, sa Skorpan. Ni får gärna skoja och skämta, men jag vill helst inte att ni gör det om Emma. Det är för alvarligt för att jag ska klara av skämt om henne än.
-Okej, vi lovar. Men du kan väl berätta lite om henne. Och du kan väl ta hit henne igen så att vi får träffa henne. Camillas familj ser vi ju här varje vecka och Johan har ju alltid sin tjej här, skrattade Albin.
-Jag ska försöka ta hit henne igen. Men det är inte så enkelt. Hon har lantbruk och jobbar väldigt mycket.
-Är hon bonde?
-Ja. Hon bor på sina föräldrars gård. De har delat boningshuset på mitten så att det är som två lägenheter. Både föräldrarna och Emma jobbar på gården. De har kor, mjölkkor.
-Jag kan inget om kor. Jag vet väl ungefär hur de ser ut, men inte mycket mer.
-Inte jag heller, erkände Skorpan. Men jag har varit med Emma i stallet några gånger och det är väldigt intressant. Det känns som att hon är mycket närmare verkligheten än vad vi är.
-Har hon många kor då?
-Det är en relativt liten gård. Men hon säger att hon inte vill ha större. Om hon ska ha flera så måste hon ha anställd och det vill hon inte. Men kanske hon tvingas när föräldrarna inte längre orkar. Vi får se.
-Men hur träffade du henne?
-Det var på Ica när jag lämnat tillbaka släpen efter att vi hjälpt Johan och Sofie. Jag skulle köpa en sådan där färdig paj och det skulle hon också. Hon sa åt mig att välja en annan, för den jag tog var inte svensk, sa hon.
-Va? Det kollar jag aldrig på.
-Nä, inte jag heller, sa Skorpan, men jag fick en snabblektion i varför jag alltid ska göra det, där på Ica. Vi bestämde att vi skulle äta våra färdiga pajer tillsammans hemma hos henne. Så, det gjorde vi och sedan dess har vi träffats varje dag. Jag var hos henne hela helgen.
-Kul Skorpan!
-Ja, det känns faktiskt bra. Hon är mycket mer jordnära och hon är både väldigt smart och extremt stark. Dessutom så gillar jag såklart att titta på henne. Hon är inte alls som alla andra.
-Nej, det kan jag tänka mig. Att bo på gård påverkar nog det mesta i livet. Kan hon ens åka på semester?
-Antagligen inte. Hon säger att hon hittills aldrig varit iväg. Men hon förstår inte varför man ska åka iväg. Vi har ju så fint häromkring säger hon och hon har rätt. Hemma hos henne är det alldeles tyst på morgonen, så fridfullt.
-Det skulle jag nog tycka blev lite långtråkigt kanske. Men jag hoppas för din skull att det blir bra för dig och för er tillsammans om det är vad ni bestämmer er för. Även om vi tycker att du inte kan vänta hur länge som helst med att binda dig, så tycker vi såklart inte att du ska slå dig ner med första tjej som kommer i din väg. Det måste ju bli bra.
-Tack! Hittills känns det ovanligt bra med Emma. Men vi får väl se och jag är glad att ni låter mig få lite utrymme att utforska Emma lite mera.
Johan gav sin vän en klapp på axeln och sedan återgick alla till sina arbeten. Det var dock inte långt kvar till lunch, men det var mycket att göra. Flera pallar med artiklar hade anlänt till lagret under förmiddagen. Nu behövde de alla hjälpas åt att få det på plats. Just nu stod allt mest mitt i vägen i huvud gången och där utgjorde de en viss risk när de var så många att de nästan blockerade utgången bakåt.